onsdag 1 juli 2015

Det är inte hur man har det..

.. det är hur man tar det! Det lärde en lärare inom psykologi mig och det är ett av mina motton här i livet. Oftast kan jag hålla i det och det känns riktigt bra just nu, att jag kan se så mycket bra i livet trots att det visade sig att mitt oljetråg på bilen gick sönder när jag var i Edis och bilen nu är på verkstad minst en vecka och kommer att kosta mig flera tusenlappar att reparera. Istället för att deppa över det så tog jag med bra belöningar och gick och tränade lugn och sans vid vatten med Nässla och det gick ju suveränt bra! På vägen hem kändes tanke på jaktprov inte alls overkligt, det går ju om vi bara gör rätt. Nåja, en gång är ingen gång, men det känns kul att vara på väg. 

I måndags provade vi en övning som Helen gjorde med oss, nämligen att testa om hunden förstår närsökssignalen direkt från en dirigering. Alla på kursen hade lärt in att hunden ska sitta och sen ta signalen, men Helen menade att det är ju onödigt med ett extra kommando och hon ville se om de förstod den ljudliga signalen eller om de istället gick på vår visuella signal. Ganska kul att se för oavsett vad samtliga förare visslade så tolkade ALLA hundar det som att de skulle sitta och ta kontakt. Sen kunde de söka, men vissla = stanna, oavsett signal. Många tyckte att det var jobbigt att göra utan sittet (vi vill ju ha full kontroll!) och kunde inte riktigt köpa det. Tänk om hunden söker åt fel håll då? Sitter de innan kommer de ju söka rätt direkt. 
Jag provade på Nässla i måndags och som jag anade så tog hon faktiskt signalen (hon är ju till skillnad mot labradårarna lite mer sugen på att jobba självständigt) utan stopp innan. Andra gången jag provade fick jag också en aha-upplevelse. Jag skickade henne, hon hamnade lite vid sidan om området och jag visslade söksignalen. Då började hon direkt söka, men åt "fel" håll och jag hann tänka att det här var ju inte bra.. men innan jag hann ingripa så vände hon ju sig om själv och fick in rätt vittring. Snabbt och effektivt och jag förstod då direkt hur Helen hade menat. Jobbar man så och hunden kan använda sin nos bra så är det många sekunder som försvinner på att vi ska stanna upp och sansa hunden. 

Vi har också kommit igång med lite mer träning i freestylen, om än bara på tomten, men det finns gott om detaljer att fila på. Tycker åtminstone att hon börjar få förståelse för momenten nu som var nya, så lite (mycket!) mer repetition och framförallt sen att kedja ihop det så ska det nog bli bra även det. 

1 kommentar:

Erika sa...

Aha! Spännande. Jag har alltid blåst stopp och sedan närsök. Förstås kan man göra på fler vis! Tänkte inte på det ☺.