Besked eller inte, jag har varit duktig och tragglat vidare med fotgående och mitt vilt (praktisk övning eftersom det inte ens kräver tinade fåglar). I onsdags sken solen i gläntorna och jag hittade en "ny" skog att traska runt i. Hade samma upplägg som sist: en bana, linjetag och fortsätta med banan. Den här gången kom jag ihåg att fota miljön för linjetagen:
En bit bakom granen |
Hur beskriver jag här då? Där uppe, en bit bort ;) |
Att springa rakt bort var väl inget större problem, lydnaden däremot var värre denna gång. Till måndag (om vi kommer med) ska jag betinga stopp och inkallning lite innan jobb.
Om man sköter sig får man hämta. Bästa delen säger Nässla |
Det var det där med diken.. Jag blir så less. |
Bara att stanna till vid ån på vägen hem för att slippa duscha av hundskrället |
När grisen (vad är det här för mutanthund? Gris, hök, get och hund, allt i ett!) väl badat i diket passade jag på att stanna vid ån på vägen hem och träna fotgående där också. Hon är väldigt cool vid vatten just nu, vet inte om det är något fel eller om hon kanske kan börjat dämpa sig.. Tiden får utvisa saken.
Annars så tragglar jag med en grupphemtenta (mindre spännande) samtidigt som jag jobbade igår kväll (absolut inte spännande nånstans!). Som pricken över i:et förbereder vi oss för begravningen som är på tisdag, som vi av flera olika anledningar, givna så klart men även annat tjall, inte alls ser fram emot.
Just ja!
Vi var ju på en gratisföreläsning med Maria Brendel i onsdags. Nivån var ganska låg (typ klickerkurs teori) så det var ju kanske inte jättemånga aha-upplevelser direkt. Men, som med allt finns det ju saker att ta till sig och en sak som jag ska skriva upp i träningsdagbokens insida är: "Hunden förändras med träning". Jag kan tycka att iallfall jag har en tendens att inte se till de förändringar som faktiskt skett och ibland kan man nog behöva stanna upp lite och utvärdera hur min hund faktiskt är NU och inte hur den har varit. Exempelvis tänker jag på rak arm att min hund är en knallare när det kommer till markeringar, men förutom incidenten med apportkastarens premiär kan jag inte ens minnas sist hon knallade. Sen gillar jag också inställningen att tävlingen är ett kvitto på hur träningen faktiskt går. Ska försöka tänka så framförallt inom jaktbiten. Ytterligare en påminnelse jag måste ta med mig är att under shapingpass bara träna ett beteende per pass.
Det värsta med föreläsningen var det klassiska på slutet när någon hundägare kommer med "tips". Vid såna tillfällen vill jag bara springa tjutande rakt ut ur lokalen. Men, jag håller mig och skruvar på mig när det kryper i skinnet. Förlåt karma.
1 kommentar:
Tror jag stryker retrievers från min önskelista... pga av lerdiken haha! Nässla kan ge lite av det intresset till Täpp och så kan hon få lite av hans hat till vatten, en bra deal för oss båda ;)
Skicka en kommentar