Duktig vovve!

Igår var vi hos Jens och hade ett litet jaktträningspass med vovvarna. Vi hade turen att Kerstin följde med och var våran personliga fotograf så vi fick några bilder under arbete. Förr kunde jag fota när vi jobbade men jag har insett att det blir på bekostnad av något annat, dvs hur bra det går i passet..
Vi började med ett linjetag på första fältet, ett dolt men långt till varje tös, på olika ställen. För våran del sprang hon ut klockrent rakt på, tills hon kom till mitten där linjet var "korsat" av Thibes linjetag hon gjorde innan och då vek hon av. Men jag fick henne rätt ändå med dirigeringar. Insikt: Vid fler linjetag, lägg dem åt olika håll än så länge när de är dolda. Är de i närheten av varandra och hundarna tittar på blir det för svårt.

Sedan promenerade vi vidare till sjön där vi började med en dubbelmarkering bort från vattnet (snopet sa hundarna). Vilken fart Nässla har in, det är härligt att se! Hon nästan snubblade i nerförsbacken. Thisbe fick göra en dubbelmarkering i vattnet, Nässla fick ta en till på land då hon började vissla lite. Den gick så klockrent!! Sen fick även hon ta markering i vattnet. Hon höll i sig och låg även lös när Thisbe jobbade i vattnet! Det är såna otroliga framsteg så jag knappt kan tro det. När höstens säsong tog slut kunde jag knappt ha henne lös öht när Thisbe jobbade fast det var vid en tråkig, otriggande äng, nu låg hon vid vattnet! Sen gjorde vi lite andra olika övningar med blandat resultat. Insikt: Fokusera inte bara på jättelånga linjetag, ibland kan de vara kortare men det tycker tydligen inte hundarna nu..



Vi promenerade sedan tillbaka till fälten och gjorde en linjetagsövning där vi la fem dummysar mitt på den stora stenen som ligger mitt på fältet. Man kan ju tycka att det borde vara en baggis för hundarna att alltid springa till stenen när de såg dummysarna läggas på stenen och stenen syns från alla håll. Icke! Så det var en bra övning, vi gick runt stenen och skickade in mot mitten. För båda oss blev det att hundarna sprang snett på det sista skicket (Nässla sprang mot Kerstin istället för stenen) men jag stoppade henne och dirigerade henne ut till stenen och det var så klockrent! Supernöjd med både stoppet och hur rakt hon sprang (okej, hade hon sprungit helt rakt från början hade vi ju inte behövt justera på slutet men jag är glad för hur hon lyssnade på signalerna så långt bort, det var ju ändå närmare ett halvt fält skulle jag gissa). För Jens hände samma sak och vi avslutade nöjda och glada :)

Tack Jens och Kerstin för en trevlig dag och bilderna!