Igår var jag och tog en promenad med mamma som är hemma efter en magoperation. Vi traskade längs ån och jag hade fickan full med hundkex som Nässla ratat som jag då bestämde mig för att kasta i vattnet så änderna kunde få käka upp dem. (Kexen är typ bara mjöl och vatten, fanns väl en anledning till att hon hunden inte ville äta dem) När jag står där och kastar i börjar Nässla tigga och tjata om att hon skulle ha kexen, inte fåglarna. Jag provade att ge henne ett exakt likadant kex som hon två minuter innan hade spottat ut, och jovisst, hon slukade det som om det vore köttfärs. Uppenbarligen är konkurrens med änder också en konkurrens..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar