Livsfarlig klotång

Idag vid våran veckokloklippning så skrek fröken. Flera gånger, det var skitläskigt skrek hon. Lustigt att hon kom på det, det är ju bara 6 månader sen hon kom hit, vilket innebär ca 24 st kloklippningar. Eller nej fler, i början så tränade vi ju flera gånger om dagen. Slyngel!

Vi tar det från början, när jag hämtade henne..
Först så var hon söt i ett par dagar. Sen vaknade käften och hon var som en sovande ängel i ena sekunden, tills man råkade få lite fysisk kontakt, då skulle det bitas.

Bitandet överlappades sedan med skoplockande, och hämta allt annat man kom åt. Allra helst mat.
Helt plötsligt en morgon kunde jag klappa henne utan att bli biten! Sakta började även den här hysteriska hämta saker fixeringen dämpas. Sakta började jag känna att "Ja, min hund börjar mogna!" Visst lite koppelträning och finjustering på inkallningen, men det kommer med åldern och träning.

Sen hände något. Nässla närmade sig 8 månader. Glömde totalt bort allt vad avlämnande handlade om. Hon har alltid lämnat i min hand, även när hon haft fåglar mm. så har hon kommit (okej, kanin ville hon inte riktigt lämna..) och lämnat till mig. Sen helt plötsligt en dag: "Sucker! Jag ska minsann roa mig själv med den här dummyn!" så springer hon ett varv (nä flera varv) runt mig och stoltserar medan färgen sakta stiger mig åt huvudet.

Ena dagen hoppar hon i vattnet och simmar som en tok, nästa dag när jag slänger i en dummy kan hon minsann inte simma längre. Bye bye dummy, det var kul när du fanns i våran ägo, ha en kul tripp på ån..

Jag vill ha en vuxen hund..