Träningshjälp av plattformen

När jag var iväg på Clicker Expot 2015 och fick lyssna på Michele om plattformsträning blev jag så pass fascinerad att jag beställde hem 4 plattformar från UK. Det finns ju en del inlägg och filmer från min träning med dem och även nu när vi rehabtränar har jag haft nytta av dem. 

Michele visade ju upp att man kan använda plattformarna som en gräns för var hunden ska jobba när den shejpas. Ska hunden exempelvis bara jobba med en tass är det dumt att den har tillgång till hela rummet. Jag har provat det någon gång men blev väl inte helt övertygad om storheten för vår del. Men nu har jag provat igen med ett annat moment och jösses vilken bra grej det blev av det hela!

Vi tränar på med balanskuddarna och hon kliver som ni sett lite här och där på dem. Men så såg jag en film igår på facebook på en flatte som stod med alla fyra tassar på en sån, och tänkte att vi kanske borde lära oss det också. Så jag tog fram en och försökte shejpa upp baktassarna och som alla andra gånger jag provat gick det inte alls. Tassarna var liksom på varsin sida om kudden. Hur får jag bort det? Tänk om man liksom hade en plattform som gjorde att hon kände att hon var tvungen att sätta ihop benen... 

Så jag tog fram de tre plattformarna jag har inne i huset och la på hög (för står hon på en blir det inte alls uppenbart att hon har en tass på golvet, hon är inte så känslig) och la sen två kuddar i rad. Även om hon inte skulle stå på samma tänkte jag att hon åtminstone skulle få känslan under tassarna i samband med klick och belöningar. Först var det himla läskigt att kliva upp på den där högen med bollar högt upp i luften, men snart blev hon säker på sin sak. Och faktiskt klev hon aldrig på den bakre, utan satte baktassarna på den främre så jag tog helt enkelt bort den ena och hamnade här: 

Om hon fastnar med en tass utanför låter jag henne först prova några sekunder på egen tass att lösa problemet men när det inte funkar så tar jag bara ner henne och hon får kliva upp på nytt. Jag tycker det finns ett ögonblick i filmen där det känns uppenbart att hon förstår lite vad det handlar om. På bara det här passet och den lilla modifieringen jag gjorde innan jag filmade. Det är ju det här som gör hundträningen så himla kul - nörderiet! När jag märker att hon förstår gör jag det också ett steg närmare slutet, nämligen drar fram kudden lite. Till slut kommer hon nog stå där och det är nog inte långt bort! 

Badbusen

Hon sitter still och tyst innan hon ska få bada. Börjar hon bli gammal och vis??

Träning på balanskuddar

Nu har vi äntligen fått hem några av de alla balanskuddar vi behöver för rehabträningen. De här är från Biltema och man skulle kunna tro att det här var något Nässla kände igen för hon blev helt galet nöjd när hon såg dem. Vi kör lite olika saker med dem, ibland framben, ibland bakben, röra sig i sidled med fram eller baktassar på dem etc. Igår fick hon trampa runt på dem i en fyrkant, det gick bra det med. 

Vi kör två pass om dagen, minst fem minuter. Några av passen byter jag ut mot simning och ibland kommer det ju även in ett och annat moment när vi får feeling eller när Nässla måste blidkas under en promenad ("alltså härifrån tänker inte jag gå en meter till om inte vi gör fjärrdirigering för det gjorde vi faktiskt en gång för hundra år sen").. Jag tycker hon ser jättefin ut på bakbenet, det har samma mönster som innan hon blev halt (har ibland sett tendenser till att hon vikt in knät) och ingen hälta någon gång trots att hon ibland fått fnatt och gjort sådant hon inte får. Det går ju inte att ha henne kopplad för att gå ut och kissa på tomten om kvällen och rätt som det är så får hon fnatt och flyger runt som en kanonkula. Men än så länge har det inte påverkat något. 

Medstjälparen

Försöker se till att tomaterna inte torkar ut, någon annan har en egen agenda..

Banskisser att fylla ut

Idag har jag rensat inkorgen på alla domarförfrågningar. Det trillar in på löpande band och jag försöker hålla det ganska tomt i kalendern men givetvis blir det några jag tackar ja till. Inte längre än två timmar bort tänker jag (det är ju ändå 4 timmar i bilen fram och tillbaka) men ett uppdrag 50 mil bort har jag faktiskt åtagit mig. Men det är om ett år så ni får hålla till tåls. Så nu ska jag försöka fylla upp alla dessa olika tomma rutor med stor variation och utmaning. 

Olika övningar för att stärka muskelaturen

Nu tränar vi ju regelbundet så jag tycker inte det finns anledning att låta bloggen torka ut. Nässla är dessutom pigg och glad, i den skalan att det är en risk för hennes hälsa. Igår skulle hon bara ut och kissa på kvällen men hon fick fnatt. Det är älskvärt att se, men samtidigt rena rama skräcken att något ska hända. Men hon har ett helt annat glöd i ögon och kropp, så jag antar att hon faktiskt mår bättre. 

Så vad tränar vi då? Egentligen samma saker som vi tränade innan olyckan, fast med ett syfte och lite svårigheter. Som lite klossträning i skogen: 

Eller här tränar vi på att gå i sidled i frontposition, men med framtassarna på plattformar och emellanåt med baktassarna på luftmadrasser. Två stycken plus en kudde, vilka är fyllda med olika mängder luft. (Ja, jag vet att jag har en jultröja på mig, bortse från min längtan efter tomten)

Vi får också träna fjärren i mängder. Gärna på luftmadrass och de passen är inte bra för en framtida lydnadskarriär eftersom hon gärna lägger sig ner när hon är på madrassen. Stå? Aldrig hört talas om. 

Hunden som ska bestämma allt

Sist vi var hos Anna undrade jag hur vi kan öka på våra promenader i lämpligt tempo. Inte för att jag behöver gå längre med Nässla nu, hon är grymt osugen på att promenera i solen ändå, men för att jag ska veta och ha konkreta siffror att röra mig efter. Har liksom insett att en rastrunda i mina ögon är en långpromenad i någon annans och därför blir det svårt att inte ha hård fakta istället för flummiga begrepp. Speciellt när det handlar om att hunden kan bli halt igen. Hon undrade hur länge vi gick idag och jag sa att det är svårt att säga tid eftersom jag låter henne lunka, lukta och så att hon håller på att lägger sig. Då såg jag paniken i Annas ögon - lägger sig!? Ja, alltså inte för att hon har ont och inte vill gå mer, bara att hon vill bestämma saker fick jag snabbt förklara. Som när en gubbe en gång gav Nässla en bit kött under torgdagen och Nässla i minst en vecka efter det absolut inte KUNDE gå åt något annat håll än torget.. 

Jag tar det ändå lugnt med promenaderna, vill inte riskera något, men igår lunkade vi i sakta mak upp till skogen för att kolla om det fanns lite svamp. Det blev bara en kort koll precis i början av skogen för att inte gå för långt (även om jag tänker att gå kopplad i skogen ändå måste anses som bra träning) men det var någon som var missnöjd när jag berättade att det var dags att vända.