Sist vi var hos Anna undrade jag hur vi kan öka på våra promenader i lämpligt tempo. Inte för att jag behöver gå längre med Nässla nu, hon är grymt osugen på att promenera i solen ändå, men för att jag ska veta och ha konkreta siffror att röra mig efter. Har liksom insett att en rastrunda i mina ögon är en långpromenad i någon annans och därför blir det svårt att inte ha hård fakta istället för flummiga begrepp. Speciellt när det handlar om att hunden kan bli halt igen. Hon undrade hur länge vi gick idag och jag sa att det är svårt att säga tid eftersom jag låter henne lunka, lukta och så att hon håller på att lägger sig. Då såg jag paniken i Annas ögon - lägger sig!? Ja, alltså inte för att hon har ont och inte vill gå mer, bara att hon vill bestämma saker fick jag snabbt förklara. Som när en gubbe en gång gav Nässla en bit kött under torgdagen och Nässla i minst en vecka efter det absolut inte KUNDE gå åt något annat håll än torget..
Jag tar det ändå lugnt med promenaderna, vill inte riskera något, men igår lunkade vi i sakta mak upp till skogen för att kolla om det fanns lite svamp. Det blev bara en kort koll precis i början av skogen för att inte gå för långt (även om jag tänker att gå kopplad i skogen ändå måste anses som bra träning) men det var någon som var missnöjd när jag berättade att det var dags att vända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar