Trippel energi

Vi är hundvakt till Thisbe och Wiska så tre svarta faror in the house! Vi får se om vi överlever en vecka ;)

Premiären i elitklass

Igår var det dags för premiären i elitklass och jag kunde inte vara mer nöjd över vårt resultat! Hela 84 poäng fick vi ihop och det är långt över vad jag hade förväntat mig. Det räckte inte till någon pallplacering, hela ett poäng mer fick tredjepristagaren, men det gör inget, det är poängen som räknas. 

Det var lite annorlunda upplägg på provet på så sätt att vi blev uppdelade i lag om tre personer i varje. En av våra deltagare var dock inte med så vi blev två. Totalt var det tio lag och fem fick börja med att gå provet medan de andra fem fick varsin ruta att vara funkisar på. Det gjorde att det flöt på väldigt bra och man slapp känna stress vid rutorna, det var ju bara jag och min lagkamrat var vi än var. Det här upplägget var för att vi skulle lära känna fler personer och vi fick också lite gåtor att jobba med under tiden vi körde på (som vi inte var så bra på..). Så här såg upplägget och poängen ut. Jag skriver det i den ordningen jag gick rutorna. 

Ruta 3 

Dirigering. Först fick vi titta på när vår lagkamrat skickade båda sina hundar på nkl dirigeringar med skott. Efter det skulle vi skicka i en annan riktning, slutligen låg den på andra sidan av ett träd. Det var inte jättesvårt, men Nässla hade otur och fick inte dummyn i nosen så jag fick vissla lite närsök. Detta gjorde att lite poäng rök och vi fick 16p. 

Ruta 4

Transport till dubbelmarkering på vatten, skulle tas i anvisad ordning. Transporten var väl si sådär, markeringarna klockrena. Den ena hamnade i vassen, den andra strax utanför. Hon skulle ta den sist kastade först vilket inte var några problem då den låg synlig. Gissar att det var fotgåendet som gjorde avdraget och vi fick med oss 18p. 

Ruta 1

Walk-up med en dubbelmarkering och en dirigering. Vår parkamrat fick börja med en markering och efter vi gått vidare fick vi en dubbel, den första bakom en sten och den andra lite längre bort. Valfri ordning. Inga större problem, den första kanske tog några sekunder onödigt lång tid. Sedan gick vi tillbaka och skickade på en dirigering snett bort från parhundens markering, men det var inga problem, men hon sprang inte raka vägen, vilket jag tror kan vara en del av avdraget. Det, tillsammans med lite för mycket tid på ena markeringen och kanske inte slimmat fotgående gav oss 15p. 

Ruta 3

Transport till trippelmarkering. Den första markeringen var framför en stor sten, den andra rakt fram, den tredje var bakom stenen. Jag har inte tränat några trippla förutom en gång nu i onsdags hos Bitte, men hon spikade alla! 20p. 

Ruta 5

Transport till vatten och en dirigering in i vassen. Vi var tvugna att stå en bit upp på land när vi skickade och därifrån blev det inte naturligt rakt fram mot området så Nässla började med att simma lite snett. Valde att inte börja vissla utan körde på keep going signal när hon tittade i rätt riktning vilket gjorde att hon styrde om själv. Hon fick syn på lite näckrosor på vägen och var på väg mot dem istället men hon lyssnade när jag sa ut. Då kom hon in i vassen och jag visslade söksignal. Trots att det inte blev raka vägen fram är jag väldigt nöjd med att jag kunde föra henne så tyst och lugnt. Avslutade med en liten målvaktsräddning och den tillsammans med den icke spikraka linjen gav oss 15p. 

(Fick höra en annan elithund som fick noll då hunden släppt dummyn innan, tur jag safeade!)

Är så grymt nöjd över att få ihop så fina poäng på våran premiär i elitklass! Bara två år efter vår allra första start är vi ett av få ekipage som tagit oss upp i den klassen och vi slår till med de högsta poäng vi någonsin fått! 

Spår och apportering

Igår träffade jag Zandra för att prova på ett första spår sedan hundcampus. Planen var att göra exakt samma som vi gjort där, eftersom försvårigar känns överflödiga i en "ny" miljö. Ny på så sätt att hon har milt sagt andra förväntningar i den skogen. 

Hon var tokstressad! I startrutan borde jag ha använt informationen som jag fick - nämligen att hon inte var nervarvad nog gör att kunna jobba. Dum som jag är låter jag henne ändå gå och ja det gick ju därefter. Men men, lärdom för mig: om hon säger att hon är för uppvarvad, försök inte ens! 

Efter vi gått alla spår fanns det ett kvar som gick vid parkeringen. Zandra hade gjort ett kort för att träna upptag men då de andra gick så bra och någon hade parkerat mitt i spåret valde hon att sluta på topp. Så det låg kvar och vi skulle hämta det själva när jag tänkte att stressapan kunde ju få hämta klöven på slutet. Visade henne på starten och oj vad fint hon gick då! Nosade in i bilen men fortsatte förbi och gick lugnt och sansat. Kanske något att prova i framtiden - låta henne jobba helt själv. Och kanske hon behöver ett litet stresspår innan. Vi har ju helt klart att jobba på, det är en sak som är säker. 

Under tiden spåret låg passade vi på att träna apportering. Hade fått tips på ett moment av Bitte som kan förekomma i elit så det testade vi. Det flöt inte på men till slut kunde hon lösa det. Ska se om jag kan träna på den mer så det blir bättre befäst för den lär hunden att hålla isär dirigering och markering. 

Efter passet belönade mattarna sig med slagstaglass. Mums!!

Biten

Vissa utredningar gör lite ondare än andra.. 

Trots hård mun på dagens hund lyser jag stort hopp på denna familj. Jag hoppas det infrias så det blir värt de blåmärken som komma skall. 

Fler apporteringskurser

Jag kommer att hålla min favoritkurs i två omgångar på Eskilstuna Hundcenter i höst. Läs mer här om apporteringskursen. Tipsa gärna de du känner i närheten om den!

Fantastisk uthållighet

Körde ett litet dirigeringspass med Nässla (eftersom att när man måste göra något annat blir man alltid väldigt inspirerad att träna hund/städa/whatever). La tre bollar i en hög med fällda gamla träd, gick bort en bit, kastade en störningsboll till höger, skickade henne på ett linjetag på närmare 100 meter. Kastade ytterligare en störningsboll åt andra sidan, skickade henne på linjetaget. Lät henne ta båda markeringarna och skickade henne på den sista bollen i linjetaget. Hon hittade den inte direkt, utan fick nog leta i närmare fem minuter, men som hon letade och låg kvar i området! Jag är så otroligt nöjd med att hon litar på mig när jag säger att den är där att hon fortsätter slita trots att hon själv inte hittar den. Och tillslut så! Givetvis blev det kast med liten boll i bollkastare som belöning - superhunden! 

Sen fick hon bada i poolen och rulla sig i sandlådan direkt efteråt, det är livet det!

Nästa steg i dirigeringsträningen är lite hinder och svår miljö. Det finns ju inga fält i Fjällnora.. 

För lätt?

Nyss hemkommen efter en privatträning i viltspår, och som vanligt sätts tankarna igång. Denna hund, liksom många andra, har det svårt i spåret, går inte riktigt i kärnan, springer, tappar bort sig och är ofokuserad. Denna ägare har, precis som de flesta andra ägare till denna typ av hund med samma "spårstil", fått höra:"Bara ni tar er till öppenklass - det är för lätt nu" som orsak till hundens brister i spåret. Och det köper vi alla. Klart det är för lätt, vår hund behöver lite mer utmaning bara! Eller? 

För lätt i spåret?!

Handen på hjärtat nu, hur många övningar blir din hund dålig på för att det är för lätt? 

Nä min hund sitter inte, övningen är för lätt!

Min hund är inte så bra på det här viltsöket, jag tror det är för lätt!

Att det gick dåligt på lydnadstävlingen? Min hund tycker miljön är för lätt!

Jag vet inte med er, men jag har då aldrig hört dessa argument. Varför är det då givet i spåret? Jag tror att det handlar om att det inte finns så mycket förmåga till problemlösning när det gäller viltspår. Hundarna ska bara klara av det naturligt, gör de inte det så är det för lätt. Eller så har ett riktigt vilt passerat, det är ju också en klassiker. Men varför kan min hund söka bra trots att det finns vilt i skogen, men inte spåra? Och klarar inte hunden spåret är det lätt att ge upp, så kul är det ju ändå inte att behöva kladda med blod och fylla frysen med äckliga klövar. 

Om hunden inte går bra, förstår den vad den ska göra?

Jag tror att många hundar inte VET vad de ska göra. Det har inte skett någon inlärning. Man visar dem ett spår, de har tur någon gång att komma till en klöv (alternativt jag visar lite till och lite till) och sen förväntas de förstå. Och om de inte gör det är det för lätt. Om vi byter ut hela det här scenariot till lydnad då: 

Vi går lite framåt, hunden har tur och hamnar vid min vänstra sida och följer mig eftersom jag går och pratar och pockar. Efter en lång sträcka får hunden en stor korv. Sen ger jag kommando och hunden går iväg och nosar på annat och då är det för att det är för lätt som den inte går med mig. Eller? 

Många tycker att vilstpårschampionatet är ett "gratischampionat" som bara är att plocka hem. Jag vet många hundar som gör allt annat än bara plockar hem det. Men många hundar gör det, grattis till dem. Men de andra behöver mer träning. Jag tror de behöver lära sig vad som är rätt och vad som är fel i spåret med hjälp av oss förare och att vi är mer aktiva i spåret. Skapa en bättre form av inlärning som är mer förenligt med inlärningsprinciper i sig. I spåret måste det exempelvis finnas ett slut. Fast måste det verkligen det? Kan inte jag stanna och belöna hunden själv för ett bra jobb? Ett fotgående behöver ju inte gå till någonting utan rätt som det är så stannar vi och belönar för att vi är nöjda. Varför ska det vara så svårt i spåret? 

Nu har jag och Susann bokat tid med Tobias Gustavsson och jag skrev ut att det fanns platser kvar på fejjan. Herrejösses vad svar jag fick och de flesta får tyvärr inte komma, vi vill  ha begränsat med platser för att själva få ut så mycket som möjligt. Vi tror nämligen att spåret är en inlärning som allt annat och vi vill bli bättre tränare på det. Så vi kan belöna rätt och få vad vi förtjänar!