Skid- och träningssemester i Åre

Therese har ju bott i Åre och undrade om inte vi skulle boka en resa dit för lite längdskidåkning med hundarna och även lite träning för Ullis (med renfarmen). Helt bortkopplad från allt vad bokslut och årsmöten i februari tänkte jag att det var ju en kanonbra idé! Vi bokade boende på Trillevallen, ett hotell mitt i skidspåret någon mil utanför centrala Åre. Alltså ingen oansvarig afterski och party, utan det enda som fanns var våra rum och hotellets restaurang. Eftersom hundarna inte fick vistas i några allmänna utrymmen satt vi på rummet och pratade skit och stickade hela kvällarna. Tyvärr började Sirap blöda under tassarna (hon fick ett rejält skov av allergi, och när vi kom hem började hon löpa så jag är nästan helt hundra på att det berodde på hormoner) så det blev bara en skidtur för henne. Hon sprang som en galning, jag vet inte om hon tyckte det var kul eller om hon bara ville ifatt de två labradorerna framför oss.. Hade tassarna hållt sig fina hade jag provat någon tur på egen hand för att se hur hon reagerade då, men nu blev det som det blev. 

På strandcafet i Järpen är hundarna välkomna med in

Jag fick ta någon tur själv istället, och jag är ju knappast i bra form. Skidorna känns också som de behöver uppdateras, men med tanke på att vi har snö en dag om året känns det inte som något värt att investera i.. Den turen som var med Sirap gick över förväntan, jag trodde hon skulle vara känslig för att ha något som lät bakom henne men hon reagerade inte ens när jag ramlade och skrek i panik. Vid något tillfälle råkade jag också köra på henne men hon var helt obrydd, vilket var kul (inte att köra på henne så klart), eftersom hon reagerar om man typ petar på henne med en flugfis.  

Skidspåret och hotellet i bakgrunden

När vi åkte upp hade vi bokat Dille hundhall där vi tränade ett pass med Ullis. Vi började med lite fotgående och rutiner. Hon är ju canis-utbildad och är en sån jobbig instruktör som undrar vilka kriterer och allt sånt man har. "Jag går på känsla - hurså?" .. Så jag fick lite att tänka på kring vad jag faktiskt är ute efter i mitt jaktfot och hur jag skiljer det från lydnaden. 

Några dagar senare var vi hos henne och tränade apportering i snön. Vi fortsatte fotgåendet och jag bestämde mig för att mitt kriterie är bog vid ben blick fram. Vi gick lite fot i olika varianter (bakom dummybärare etc) och hon gjorde det bra när jag visste var jag ville ha och belönade det väl. Dock fick jag en härlig påminnelse om att jag mixar mina belöningsord hej vilt för när jag ville hon skulle ta en godis ur min hand sa jag varsågod vilket hon tolkade som spring fram till kastare.. Så på kvällen fnulade jag på vilket ord jag ska använda för att ta godis ur min vänstra hand och du stannar kvar i position och landade i "Ät". Det kommer jag inte riskera säga vid något annat tillfälle. Tränade lite på det dagen efter och det gick jättebra, och nu så här någon vecka senare känns den verkligen etablerad och nyttig! Ett stort plus i träningen i övrigt var att vi körde lite dirigeringar, vilket jag inte tänker att hon kan ännu, och när jag sa "pass på" så var det tydligt att hon riktade fram blicken och gjorde sig redo - så kul!

Vi väntar avundskjukt på våra kompisar

Trötta hundar efter långa dagar i snön

Med tanke på hur långt det är upp till Åre så samåkte vi och klämde alltså ihop alla hundar i Tereses bur där bak. Prim har varit kemiskt kastrerad och det har milt sagt gått ur kroppen nu (han kastrerades igår på riktigt) så vi var lite oroliga över hur det skulle gå, men Sirap röt ifrån som ett riktigt lejon där bak. Tyvärr på bekostnad av Atlas välmående eftersom han också sitter där men är alldeles oskyldig i nos i bak.. Så när vi skulle åka hem bestämde vi att Prim fick sitta i baksätet bland all packning och de två svarta sov sött hela vägen hem efter det. Dagen efter vi kom hem såg jag att Sirap blödde, så okej, lite väl hårda mot Prim och hans snuskeri var vi allt. 

Det blev en trevlig resa, men synd på tassarna. Dessutom synd att jag inte tänkte mig för gällande datumet, även om det är tomt i kalendern måste jag tänka på allt annat jag har att göra så här års. Kände mig i perioder så stressad där uppe med alla åtaganden (flattläger, rallytävling jag fixar, utbildningar jag håller, årsmöteshandlingar till flatklubben osv osv..) att jag trodde jag skulle svimma. Så nu har jag lagt in det som en påminnelse i min planering för nästa år, ska nog även boka upp helgerna fram till februari, så jag faktiskt inte gör något då.