 |
| Anvisningar för hundrastparken |
I en så här liten kommun kan man ju tänka att man borde ha koll på att det finns en rastplats, men tydligen inte. Och då står ändå min klubb som ansvarig för den. Aja, jag har väl helt enkelt levt i min egna bubbla ett tag..
Dagen efter tog vi en promenad med våra bästisar och passade på att rasta både barn och hundar där inne. Det var kul sa Nässla som fick vara lös med andra hundar för första gången på ett år nästan.
 |
| Barn och hundar fanns det ganska kul i rasthagen. |
Vid det här laget hade Nässlas kur på 60 dagar gått ut sedan ett par veckor och jag ville se om hon klarade lite mer belastning än normalt. Vi har ju alltså rört oss ganska normalt under den här tiden med lösa skogspromenader samt koppelpromenader som är upp till två timmar. Tyckte ändå hon var lite sämre någon vecka efter tabletterna tog slut (på den nivån att endast jag noterade det, ingen annan så klart) så jag ville ändå släppa henne lös tillsammans med Lystra under väldigt kontrollerad form, för att se om det uppstod någon hälta. Lika bra att upptäcka det nu istället för om tre månader tänkte jag. Och ja, någon rusning som på bilden (som inte alls är olik det hon röjer i skogen på egen tass) räckte för att hon skulle vara halt ett steg på kvällen sen. Så jag bokade en tid dagen därpå hos Arninge och våran ortoped.
Det är ju ganska sjukt att hade jag inte sett henne just DEN gången hon reste sig hade jag aldrig noterat någon skada, det var enda gången, dagen efter fräsch som vanligt. Veterinären tyckte att hon ändå svarat så bra på antiinflammatoriska att det var värt att fortsätta, och ja, hon reagerade inte alls lika mycket på hans provocerande så jag upplevde också att det var lite bättre nu. Så nu fick vi en annan kur som kommer att pågå längre, men där man bara ger tablett dag 1, 15 och sedan därefter 4 ggr med 28 dagar mellan. Det innebär att det inte blir någon tävlingssäsong för oss i år (åtminstone inte innan augusti). Först blev jag lite deprimerad över det, men sen insåg jag att det gör inget så länge hon kan vara med och gå ut och gå. Det är faktiskt värt tusen gånger mer än tävlingar. Om det inte hjälper sen vet jag inte vad nästa steg blir, men jag skulle kunna tänka mig att det snarare blir livslång smärtstillande vid behov snarare än operation. Veterinären tror att det är menisken som är inflammerad (den knakar en del när man böjer hennes knä) och de blir sällan bra trots operation och han tycker det är onödigt att då operera en hund som ändå är 10 år. Och ja, så fräsch som hon ändå är nu kan jag stå ut med, även om det innebär mediciner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar