Den här boken har legat länge på mitt sängbord påbörjad. Först när jag började blev jag lite störd över upplägget, att det var ur en hunds perspektiv och jag undrade lite hur jag skulle stå ut en hel bok med den stilen. Dessutom var det lite sorgligt och jag fick därför svårt att påbörja den ordentligt. Men efter en stund kom jag verkligen in i den och igår blev den utläst efter flera kvällar i rad då jag varit tvungen att läsa lite innan jag somnat.
Så boken handlar om en hundsjäl, som börjar sitt liv i en gatuhund som blir inhyst hos en typ hundsamlare. Han dör ganska tidigt men återföds till en golden retriever och lever ett liv där han inser att meningen med livet är att följa pojken Ethan. Och som det är i verkligheten får ju våra hundar finnas vid oss alldeles för kort tid, så trots att han som golden blir gammal med krämpor måste han ändå lämna denna pojke. Han trodde att han skulle vara klar som själ eftersom han levt hela sitt liv för att finnas för Ethan, och blir därför ganska snopen när han föds igen och han är inte i närheten av att hitta pojken nu, utan får jobba som polishund. Mer vill jag inte spoila om det nu skulle vara så att ni vill läsa boken.
 |
Jag hade som sagt ganska svårt att komma in i boken och sen när jag ändå tyckte stilen författaren skrev på blev både rolig och behaglig finns det ändå en sorg i boken. Hundens känsla när han måste sova i garaget och inte förstår varför. Människor han möter som inte är snälla mot honom. Och inte minst döden han möter flera gånger. Det gjorde att trots jag kommit in i den så hade jag svårt att ta upp den, jag vill liksom inte gråta när jag läser en bok och jag var rädd för vad som skulle komma härnäst. Men när jag väl överkom den känslan så läste jag på och jag fick uppleva både höga skratt och tårar (sen ska jag tillägga att jag är väldigt känslig och gråter lätt). Jag rekommenderar den för den som har hund och som har empati och förmåga att tänka sig in i hundens liv, även om det är stundtals tråkiga saker som händer honom (och det är ju det så många hundar råkar ut för). Trots mina tårar är det ändå en feelgood bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar