Midsommardans på torget 2016

Även i år fick vi frågan om vi ville ha hunduppvisning på torget. OM vi ville, det är ju mycket roligare än att tävla, men ändå samma spänning. Det var samma gäng som förra året och även i år var Yvonne Larsson på plats och fotade, så alla bilder är hennes kred, ni hittar hennes sida här. Vi hade ett mycket genomtänkt schema där vi varvade dans med olika momentuppvisningar där någon av oss andra var speaker och kunde förklara vad som hände. Det var en solig fin dag och torget var redan en halvtimma innan start full med publik! 

Vi började med att visa upp specialsök, där Nässla skulle markera en tepåse i en av blomkrukorna. Vi vände oss bort när en tjej i publiken fick komma fram och gömma en - läskigt för oss ju!

Notera våra specialsöksattribut, tepåse och vittringspinne i bakfickan!

Nässla är cool och väntar när jag ställer ut krukorna.

Nässla börjar söka

Hon går förbi rätt utan att nosa, men jag pekar på alla och hon får nosa lite mer noga

Jag ser att hon reagerar och ber henne lägga sig ner

Fin markering!

Ann-Sofie och Eddie dansar till we are all the winners, passande till kvällens fotbollsmatch (där vi inte vann förvisso)

Britt-Marie och Arlo dansade också, trots hettan. 

Vi visade också lite vittringsapporering

Nässla slarvade faktiskt lite, men kunde sen välja rätt

Snygg stil!

Efter att alla haft sina uppvisningar var det dags för vårt snabbt improviserade midsommarnummer. Nässla skulle plocka lite blommor och vi skulle dansa små grodorna kring stången (som jag gjort med ett rallyhinder och lite fina blommor). Det var verkligen ett program som sattes ihop i all hast dagen innan, men det var så kul! Sen blev det långt ifrån som vi tänkt, men det vet ju ingen, knappt ens jag ;-)

Nä, det här har vi nog inte med i planeringen EGENTLIGEN.. 

Nässla i ett nötskal. Fastnar i snurrandet. 

"Sommar sommar sommar"

Plockar lite blommor till stången

På dagen var jag lite bitter över att programmet inte visades upp så bra som det var planerat, men nu har jag smält det och kommit på en bra fortsättning (man tänker mycket när man joggar) som vi kanske ska satsa på till klass 3. Det är väl dags att ta tag i de där certen nu?! Jag har ju gott om tid att fundera över mitt program och lyssna på låten för att höra in alla förändringar (jag sprang lite dagen innan och lyssnade 15 minuter om och om igen på min låt. Inte den bästa tiden, men ibland måste man göra två saker samtidigt ;) ). 

Balsam för själen

I går var vi lediga och bokade upp en dejt med blondinerna. Nässla har ju inte träffat dem sen innan vi var i Norge så ni må tro att hon laddade upp när de hoppade in i bilen! Blondinerna har ju fullt sjå med en tvåbent valp i huset så de har inte gjort så mycket sista tiden, men med tanke på hur det lät i bilen skulle man nog mer tro att det var Nässla som fått lega på sofflocket i månader. Jösses vad exalterad hon var när vi svängde in i skogen! Vi började med att lägga varsitt spår, Nässla fick ett personspår med pinnar och passivitet. Hon missade första pinnen vilket är tredje gången nu (note to self: nästa gång lägg en burk som första hittegömma) men var superduktig på (den mycket mer enkla) passiviteten. Hon la sig ner och vilade, tror hon var slutkörd efter att hon suttit i bilen och laddat när spåret las och de andra gick sina. 

Efter spåret la vi upp ett sök med 20 dummies. Först var Nässla lite väl taggad, men efter några apporter så kunde hon faktiskt tänka sig att ligga frivilligt. 

Trött och törstig!

Tycker tjerena skötte sig fint och det känns alltid så bra när de får jobba på det sättet att de blir helt slut, speciellt när man har försummat dem en längre tid. Vi har nog mycket struktur kvar för ett förstapris på B-prov just nu, men viktigast är att vi har kul på vägen och det hade vi igår.

En av varje kvar

När vi skulle släppa av tjejerna kan man ju tro att Nässla skulle vara trött men morsning korsning vad hon tjöt i högan sky när vi stannade utanför deras hus. Hon kunde ha party hela dagen lång hon, men istället blev det bara att följa med hem och lägga sig i poolen, tror hon var rätt nöjd med det med. En som var mindre nöjd var dammsugarmannen (husse) som kom hem och fick se hennes eftermäle på golvet, för när hon hade badat grävde hon en hel del i rabatten innan hon gick in och la sig inomhus, blöt och lerig. Oooops!

Njutningsfullt

Att nästan vara sämst, men ändå nöjd

Jag vet inte om det är något jag skrivit här i bloggen, men jag ska ju springa en mara i September. Jag är inte snabb när jag springer och egentligen tycker jag nog inte ens om att springa. Jag är mer en vandrare, men däremot gillar jag att utmana mig själv och tycker att ett marathon borde finnas med på listan över saker man gjort här i livet. Ska man springa så långt som 4,2 mil så måste man dock träna och jag hade väl en ambition att komma igång ganska tidigt för att sedan hoppa på ett sånt där färdigt 12-veckors program. Den där tidiga träningen har väl gått sådär och det går nog att få ihop passen på åtminstone mina två händer. Fast, inte för att komma med ursäkter, men innan jag åkte till Norge så lyckades jag snea till mitt korsben och efter ett besök hos kiropraktorn blev det bra men höftböjarmuskeln mådde lite dåligt under hela vistelsen där.

Förra veckan började dock programmet som jag valt att följa och när det står skrivet i kalendern är det bara att köra på. 4 pass i veckan varav ett långpass om söndagarna. Det matchade så bra att det var även ett lopp på 8 km bara någon mil hemifrån dagen före midsommar så jag och sambon passade på att anmäla oss dit. I inbjudan stod det att man fick gå, lunka eller springa 5 eller 8 km och då tänkte vi att långsamma joggare som vi gott platsade där. 

Det jag inte tänkte på var att det här är inget känt lopp. Om loppet inte är känt anmäler sig inte massa folk dit. Exempelvis var det å-loppet i Eskilstuna förförra helgen och där är ju gamlingar, gåendes och alla takter med för det är så stort. Här var det hundranånting anmälda på 5 km och 40-tal på 8 km. Skulle tro att nästan alla i den 8 km gruppen dessutom var löpare på riktigt, alltså kör för en klubb, springer flera gånger i veckan osv. Med andra ord, detta var inte ett lopp vi skulle hamna i mitten på.. 

Väl iväg så lunkade jag på och hade ganska mycket folk omkring mig tills det svängde av från femman till den längre sträckan, där försvann alla förutom två personer framför mig. Det var tuff terräng bland rötter och stenar men jag kämpade på. Sprang om de två tjejerna framför mig och tänkte att nu vet jag att jag åtminstone inte är sist och då gällde det bara att hålla dem där. Jag tog i så jag var färdig att kissa på mig och efter en lååååång meditation och övertalning om att 3, 2 och 1 km inte alls är långt så var jag i mål, en minut före de andra, som visade sig vara sist. Jag var alltså tredje från botten. En sekund kände jag mig dålig pga det, men så tittade jag på mina splits (tider per km) som jag loggat med min mobil. Jag hade ett lägre snitt på varenda km än vad jag brukar ha på kortare och plattare distanser. Jag hade alltså sprungit längre och tuffare terräng men ändå hållit 20 sekunder fortare tempo än normalt - genom hela banan! Sjukt nöjd över det!! 

Allting blir så relativt. Ska jag vara missnöjd eller nöjd med min prestation? Ser jag till bara mig själv - sjukt nöjd, det var ju grymt bra prestation mot vad jag brukar göra. Ser jag till alla andra i samma distans - nästan sämst. Ser jag till alla andra som var där - sjukt nöjd, jag var en av 40 som sprang den långa distansen (och tog mig igenom) till skillnad mot de hundra som bara sprang 5 km. Ser jag till mitt liv i allmänhet - sjukt nöjd, det var en fin sommarkväll som fick upplevas i skogen i fin miljö och jag var aktiv istället för att ligga hemma på sofflocket. 

Det gäller att välja vilket perspektiv man ska se sina prestationer i, både såna här men självklart inom all tävlingsverksamhet. Jag blir inte sämre i förhållande till mig själv bara för att de andra omkring mig är superhjältar just den här dagen. 

Spårdag

Det är lite dåligt med tid att hinna uppdatera, men jag väntar på lite bilder så ska ni åtminstone få en rapport från vårt senaste stora äventyr på Fristadstorget i Eskilstuna. Men ni får vara tålmodiga, nu får det bara bli en liten kortis om gårdagens spår. 

Tycker det har varit för varmt för Nässla att göra något (ibland börjar jag tom bli orolig för hennes hälsa, men sen så badar hon och är värre än vanligt så då blir jag lugn igen), men igår var det lite mulet och jag passade på att lägga ett spår åt henne. Det var inte så långt, kanske 800 meter, men fokus på att markera legor plus en passivitetsövning. Det var personspår med legor och hjortklöv som avslut (men det visade sig inte vara en belöning i Nässlas värld). Det var en kort liggtid så de som pysslar med viltspår kanske protesterar vilt, men jag tror inte det är det som är det viktiga. Nu ville jag att hon skulle reagera på förändringar i spåret (legor med blod och grävt med klöv) så jag la just belöningar (burkar med mat) under mossan vid legan. Lade ut fem stycken sådana, och det var absolut inga problem att hitta dem någon gång. Däremot vet jag inte om hon faktiskt kände burken direkt eller intresserade sig pga legan och sedan hittade burken, det går ju så pass fort. Den här gången var det burk vid varje lega, men nästa gång ska jag ha burkar på de första och bara markera upp legan och belöna om hon reagerar. 

Vad gäller passiviteten så gick det sämre.. Jösses vad svårt att sitta still i ett spår! Jag satte henne och gick fram kanske 20 meter, men hon började snart spåra på egen tass. Det här får jag helt enkelt göra ofta och lättare och belöna mer frekvent tills hon förstår. Hon kom av sig lite och ville "lyda" efter det, men kom ganska snart in i spåret, så jag får nog ändå ta det lugnt när jag väl tränar detta.

Själva spåret gick jättefint, inga problem förutom att hitta klöven som hon egentligen gick förbi. Jag höll i linan och hon hittade den då med lite hjälp, men hon ville egentligen fortsätta spåra. När det sen visade sig vara en hjortklöv blev hon inte begeistrad. Hon kunde bära den, men det är inte samma delikatess som rådjur, för de försöker hon äta upp på vägen till bilen. Efteråt blev det lite hopp och lek men hon gick bara och släpade bakom mig i skogen, så då blev det hem och sova för henne :) Gammeltanta!

Glad midsommar!

Snart kommer fler bilder på stången och vad vi gjorde med den!

Ombytta roller

I går var det min tur att bara få vara tävlande, hos Fagersta Kennelklubb. De har ett trevligt ställe, men fy sjutton vilken skillnad det är på antal knott bara en timma bort! Det var en dubbeltävling för Katarina Strömberg och Marketta Mokko, två domare jag gärna tävlar för :)

Först ut var ovanstående bana för Katarina. Såg ganska lätt ut på pappret men den var väldigt svår! Från skylt 8-12 var det betydligt fler än jag och Nässla som hade problem såg jag från publiken, så den här ska vi helt klart prova på att träna på mer. För vår del blev det en del bris i början och sedan när vi sprang gick det undan om man säger så.. Tjo faderallanraj! Det var jag och en svart fara, men kul var det även om det nog knappast tar oss till SM 2017 ;-)

Efter detta var det dags för Markettas bana nedan, som jag trodde skulle passa oss mycket bättre, för om det är något Nässla kan så är det snurrar och sidbyten. Mycket riktigt, vi fick en halv (för att det är billigare än att slå i skylten OM hunden slänger sig runt för mycket) och en nos och slutade därför på 98 poäng (men domaren i mig kunde gott dragit några poäng till för en hund som kanske inte satt riktigt så länge hon skulle i sista inkallningen. Men domare ger och domare tar ;) ) De 98 poängen räckte till en andraplats, duktiga bushunden! 

Dagens bästa var faktiskt det faktum att hon stod helt orörlig men avslappnad i båda honnörerna under hela tiden vi var inne i rutan. Helt klart värt att springa och belöna efter det och bara det var värt allt hon fick :) Nu har vi inga rallytävlingar inplanerade, eller kanske inte ens några tävlingar. Har tappat suget lite nu, men det måste jag nog förklara i ett eget inlägg. Kanske får jag suget tillbaka efter onsdagens uppvisning på torget i Eskilstuna. 

Domaruppdrag på Nyköpings BK

I går var det tidig morgon (varför har man aktiviteter som gör att jag måste upp tidigare på helgerna än under veckorna när jag jobbar?) för att åka till Nyköping och döma Nybörjarklass. Det hängde regn i luften och mina 37 det var tänkt jag skulle döma blev bara 29 startande, så dagen gick väldigt fort. 

Den bana jag gjort kändes ett tag alldeles för lätt, men sen tänkte jag att det är svårt nog för nybörjare bara med miljön och allt omkring och det visade sig verkligen stämma idag. För flera blev det dessutom extra svårt med regnet då några hundar hade otur och kom ut i skurar. Men förarna var tappra och glada ändå! Det fanns inga kombinationer jag trodde skulle vara svåra och det visade sig inte heller. Några gick vilse, några andra missade någon skylt (samma dock) men mest var det miljön och lukter som poängen försvann för. Av de 29 som kom till start var det bara 14 stycken (48%) som fick kvalificerande resultat. Vinnaren gick en felfri runda med 100 poäng och tvåan och trean fick 98 respektive 96 poäng. På prispallen kunde vi se en golden, en tollare och en bc. 

Nästa gång jag dömer är på cattledogklubben rasspecial i Lida om två veckor. Nybörjarklass och avancerad blir det då. 

Domaruppdrag på hemmaklubben 14 juni

I går kväll var det dags för ytterligare en kvällstävling på klubben. Från början skulle jag inte döma denna tävling, men eftersom den uppsatta domaren fick beräknad nedkomst i dagarna så tog jag denna också ;-) Det var en snabb och effektiv tävling med bara 20 anmälda så det var klart på 3 timmar inklusive förberedelser och städ, toppen! 

Det som jag tänkte skulle vara svårt var sträckan från hindret till frestelsen, och det var nog där många fick problem också. Troligtvis fick hundarna vittring från frestelsen då de dörrar som var öppna var bortom den och kunde fläkta in lukten mot hunden, och det var flera hundar som ville smaka på frolicen. Många gillade också min pyttelilla groda jag satte ut på andra sidan, tror de små sakerna lockar mer än de stora bollarna och liknande saker jag hellre har. Så frestelsen var nog det som tog många poäng för flera igår, och förutom det så blir jag återigen så förvånad över hur få som kan göra snurrar och det drogs en hel del poäng där med. 

Det var 18 som kom till start och 10 av dessa (55%) fick kvalificerande resultat. Fortsättningsklass brukar ha ganska hög del kvalificerande, men ibland blir det annat också. Vinnaren hade 97 poäng (en aussie) och sedan var det en delad 2:a plats på 96 poäng (collie och bostonterrier). På lördag dömer jag i Nyköping och på söndag tävlar jag själv dubbla starter i Fagersta, det ska bli kul :D

Spårcup i Vånga, eller egentligen i Kolmården

Vilket roligt avslut på semestern! Åka iväg med vesslan och tälta och spåra i två dagar :-) Det var SSRK Östergötland som arrangerade "Vånga-cupen" men den utfördes i Kolmården, vilket underlättade valet över att bo kvar, vi skulle nämligen ha samlingen på själva campingen. Samlingen igår var ganska sent så jag åkte i god tid och satte upp mitt tält och hann kolla in omgivningarna lite. Sen samling, ut till spåren och gå med varsin domare, så det var ganska fort gjort. Spåret var inte alls långt visade det sig och jag blev jättesnopen när hon efter ca 600 meter hittade en klöv under en gran. Ja, det var ju rätt djursort, men hade hon hoppat över en större bit? Och konstigheter, var det verkligen några sådana, förutom passiviteten? Tja, domaren sa inget så det var bara att åka till campingen och låta bli att fundera över hur det kunde tänkas gått. Nä, det trodde ni väl inte att jag gjorde ;-) Klart man analyserade. Det enda vi fick inför provet var ett papper där det stod att domaren skulle visa var han skjutit en hjort och att vi skulle visa skottplatsen och tala om för domaren när hunden började gå spåret. Nässla drog igång och spårade direkt och visade mycket tydligt att hon hade det trots att det gick rakt över vägen, så det var bara att haka på. Kändes dumt att skita i den enda instruktionen vi hade, men å andra sidan ville jag inte göra henne osäker för att börja leta upp en sårplats mitt i allt bök.. 

Sen rullade det på, hon fastnade lite på ett ställe som hon ville undersöka om och om igen, men jag hittade inget speciellt där. Sen var det passiviteten. Jag fick välja om jag skulle binda eller bara sätta henne kvar lös medan vi gick iväg ca 30 meter och stod ett tag samtidigt som domaren "tappade" en penna och brötade lite i marken. Jag band upp henne, har aldrig lämnat henne i spåret (men det måste vi träna på!!) men hon ställde sig bara upp, inget hopp eller sånt. Däremot var hon inte så noga med att SPÅRA när jag släppte iväg henne, det var full fart rakt fram, och hon fick jobba lite för att hitta in i spåret igen (som givetvis inte gick i den riktningen vi hade gått). Sen var vi typ vid klöven. Snopet, hade vi missat något? Skulle vi få några poäng kvar för att vi missat starten? Vi (eller jag) hittade inga legor eller något i spåret, hade vi sovit? Nåja, snart kom jag på att vi hade ändå gjort ett bra jobb trots allt och jag kunde ta kväll med gott mod :) Tillbaka så käkade vi lite mackor och sen blev det en promenad i de fina omgivningarna. 

Marmorbrott, Nässla hoppade i (läs trillade i när hon skulle backa tillbaka efter att hon gått ut på en smal kant) men hade problem att ta sig upp.. men hon är en krigare!

Sommarkväll, semester och inga måsten, bara naturen och avslappning, det är livet!

Natten blev väl så där, det var nog kring 8 grader och även om det är varmt i sovsäcken kan man inte gärna ha huvudet där, så det var lite för kyligt. Sen var det punka i madrassen (standard!) så jag var glad att jag hade förberett mig för kylan med en miljon täcken och filtar. Men när fåglarna började kvittra på morgonen var det mysigt igen. 

Morgonpromenad och lycklig hund

Morgonrundan var längs marmorstigen, en trevlig stig som vi inte hann med hela vägen, måste skaffa husvagn så jag kan åka hit igen tror jag. 

Ugnar från 1800-talet. För marmorn alltså. 

Det spelar liten roll att man sovit dåligt när det är detta man njuter av när man vaknar

Hem efter rundan, äta frukost och packa ihop tält och sedan vidare till samling för morgonens spår. Det här spåret startade med att vi fick sitta vid en snitsel och sen gick domaren iväg ca 5 meter och sköt i luften. Sen skulle man hitta spåret och hitta en hjort enligt anvisningarna. Nässla var hyfsat sansad och började leta där jag pekade. Efter en stund gick hon rakt över vägen och hade spåret. Sen följde ett himla virrvarr fram och tillbaka, om och om igen och vips var hon vid klöven. Återigen den här känslan av att vi måste missat massor. Men ändå en känsla av att det ändå borde gått hyfsat, vi blev ju aldrig tillbakatagna och vi var klara samtidigt som de andra. Tillbaka för poängräkning och den eviga väntan. 

Våra kamrater, mina favoritjaktlabradårer som alltid är trevliga och sociala, Felix och Lukas.

Domarna framför prisbordet

I väntan på prisutdelning så hörde jag ekipage efter ekipage som berättade att de blivit återtagna flera gånger i spåren, speciellt i dag då det var så svår terräng med allt blåbärsris (va? vanlig spårskog väl?) och mina kamrater sa att då har det nog gått bra för er (mig och Nässla). Och ja, på prisutdelningen visade det sig att vi var tvåa!! Förra året trea, nu tvåa och då var jag inte alls säker bakom henne i spåret. Känns fantastiskt att hennes sämre nivå är så pass hög <3 div="">

Spåret på lördagen

Omdömet på lördagen (baksidan glömde jag..)

Söndagens spår (och förklaringen till att vi bara gick fram och tillbaka, det var tydligen meningen)

Söndagens omdöme (och även här saknar vi en baksida)

Många priser med hem

Men det är bara de ätbara som räknas hälsar Nässla ;)

Redan innan resultaten var klara började viltspåransvariga på SSRK Östra (som var domare där idag) att övertyga mig om att det visst ska gå att byta sektion och om jag inte får till det ska jag kontakta dem i Östra så de får ringa  kansliet för han tyckte att jag visst borde få en chans att tävla om plats på SM. Det måste jag helt klart göra så nu är det bara att börja igen. I år blir det inget (men kanske jag hjälper till på deras uttagning, det är nog lärorikt) men som husse sa, det blir inte så många fler chanser med Nässla och nästa hund vet man ju inte alls hur den blir. 

Om kopior av Silver Shade Mesh

Nu när värmen kommer är det många som hör av sig och vill köpa Silver Shade Mesh av mig. Jag har valt att inte ta in fler för jag klarar inte att hålla det priset som jag gör idag. Dollarkursen har gått upp och intresset sjunker för att konkurrenter kan sälja sjukt mycket billigare. Jag har alltid trott att den största konkurrenten säljer originalfilten, eftersom de säljer just "Silver shade filt" och att de kanske lyckats förhandla fram ett riktigt bra pris med leverantören (dvs tillverkaren). Fine tänkte jag, bara att låta dem ta över marknaden då, jag tänker då inte gå back för att sälja något åtminstone.

På sistone har flera kunder som hört av sig frågat om kvalitén på filten för de har hört den är lite si och så. Jättekonstig fråga tyckte jag! Kvaliteten är ju superb och något billigt skit finns ju inte på marknaden. Trodde jag. Fick sedan en fråga om jag sålde originalet, för det gjorde inte konkurrenterna. Chockad kontaktade jag tillverkaren och det visade sig vara korrekt att de inte är kunder av silver shade mesh. Jag har fått många mail under min tid som återförsäljare från kinesiska leverantörer som kunnat tillverka till ett mycket billigare pris, men har sett det som självklart att sälja en produkt som ÄR bra. Och ärligt talat, jag vill inte sälja billiga kopior.

Nu kanske det bara framstår som att jag är bitter för att jag inte kan behålla den marknad jag haft, men så är det absolut inte. Jag hade tänkt sluta ta in redan förra året, då det är ganska bökigt (jag skulle från början bara köpa till mig själv och några kompisar när tillverkaren erbjöd mig att bli återförsäljare) och är inte sur över att jag slutar. Däremot tycker jag det är fult att sälja en produkt i en annan tillverkares namn och glida på det. Jag hoppas att den håller bra kvalitet så inte den produkt jag själv står för hamnar i dåliga dager och framförallt håller den kvalitet som utlovas så hundarna inte blir lidande.

Själv har jag bara en filt i lager kvar, vill du ha en originalfilt i storlek 360x210 cm för 1200:- är du välkommen att höra av dig :)

På besök i Bergen

Under måndagen tog vi en tripp till Europas regnigaste stad - Bergen. Men, vädret höll inte vad titeln lovar, det var strålande sol. Det är mindre än 10 mil från mormor till Bergen, men resan tog över 3 timmar och inkluderade en färga (på vägen hem fylld av en klass 11-åringar ungefär, sheeeesus vad de kan låta!). Jag hade aldrig varit i Bergen men ville gärna se Bryggen, ett världsarv enligt Unesco. Annars hade vi inte så mycket planer, vi hade ju med Nässla så det var bara uteaktiviteter som väntade. 

Bryggen

Bryggen bakifrån, det är alltså massa små gränder och byggnader där bakom.

Det blev en lugn, varm och trevlig dag och kul att få ett litet avbrott från "vardagen" på semestern. 

Hundparkering

Undrar vad folk skulle säga om RC om de sponsrade en sån här utanför ett köpcentrum i Sverige.. 

Härliga dagar

På väg till Steinarfjellet, vi ska heja på tuffa cyklister

Miljön på väg upp är fantastisk, det här är liksom vardagsmat för Haugesundborna.

Från toppen ser man över hela centrum

En kväll tog vi en promenad bland fåren, påminn mig om att aldrig göra det igen.. 

Liksom, vatten + bajs i samma andetag = galen hund!

Lika bra att låta henne bada bland algerna

Hussen och Nässla

Klippor att hoppa över på väg till fyren

Lite av fåren och getterna i bakgrunden

Får man ta med en hem?