Många gånger när man som jag gått instruktörsutbildning helt på eget bevåg får man höra att man bara köpt sig ett diplom och inte har någon kunskap för att man inte haft hund i 25 år (lite svårt när jag utbildade mig när jag var just typ 25 år..). Och som motsats då, människor som ger råd och "vet" hur hund funkar för de har haft hund i 40 år, kanske varit uppfödare i 30 men aldrig gått någon utbildning ;)
Det här har jag tänkt på mycket och då har tanken slagit mig att det inte är några (många?) andra yrken där enbart livets erfarenhet väger mer än utbildningar. Blev därför väldigt glad när jag såg att jag inte var ensam om dessa tankar när denna bild dök upp på mitt flöde idag!
Självklart (!) lär man sig mycket på livets hårda skola och av erfarenheter, men tro inte att man inte kan lära sig mycket vettiga saker på en utbildning, för tro mig, det gör man.
I morgon är jag åskådare på fot-kursmedlemmar Emma Willblad. Om någon annan sitter på kunskapen behöver jag ju faktiskt inte treva mig fram i min ensamhet i 30 år för att bli bättre hundtränare, för jag tror inte det är åren som kommer göra mig bättre.
Helgen har spenderats i Sundbyholm utanför Eskilstuna där det har varit SM i tre dagar. Lydnaden och rallyn gick samtidigt vilket gjorde det till ett lite större arrangemang och två klubbar har dragit i det, vår egen (Kungsörs BHK) höll i lydnaden och Fagersta i rallyn. Såg det som självklart att hjälpa till när vi inte själva startar på ett så här stort event, men eftersom jag snart (förhoppningsvis!) är rallydomare ville jag hellre hjälpa Fagersta med rallyn än att hålla mig till lydnaden. Skrivare var jag i två dagar vilket är perfekt eftersom det ger mer erfarenhet av domaråsikter och även första parkett på samtliga tävlanden. Då kunde vi heja på bästisarna från plan!
Kvalet igår var verkligen av varierad kvalitet. Jag vet inte om det var nerverna som spelade många ett spratt men det var väldigt låga poäng, och då inte på de delar man skulle tro att ekipagen skulle åka dit på när man såg banan. I år var det 4 domare som dömde och eftersom alla dömer olika är det omöjligt att veta även för mig som stod på plan hur det gått för Zandra resultatmässigt, men det var glädjande att vid slutet av dagen få se att de gått vidare :)
Strax efter att vår rallykarriär påbörjats i Augusti 2012
Under dagens final var det betydligt mer skärpt bland ekipagen och eftersom resultaten var dolda hade inte ens jag någon aning om vem som vann och hur de låg till sinsemellan. Mycket gnäll på internet över detta men oerhört spännande på plats för alla! Så kul, och stort grattis till Zandra och Lystra som för tredje året i rad placerar sig topp 10 bland landets alla rallyhundar!! De har ju liksom inte ens kört rally i år! Så duktiga :-)
Sen ett stort grattis till alla som var med, en stor bedrift att ta sig dit, grattis till vinnaren och de andra på pallen och grattis till klubbarna som drog allt i land med hjälp av alla duktiga funkisar. Det har varit en väldigt givande helg för mig, både som skrivare och domarelev och det är verkligen en kul sida att vara på i den här sporten så det ska bli kul att bli klar och komma ut och döma sen.
Glömde ju rapportera om vår spårträning i söndags! Gick ett personspår där jag la pinnar och vid pinnarna droppade jag blod för att försöka träna markeringar vid legor (ingen rädsla för att mixa hej vilt här inte!).
Det fanns en lega till som jag glömt markera, men hon hittade alla och jag kunde belöna upp det bra. Vilken vidare effekt det fått vet jag dock inte då vi inte hunnit mer träning efter det. Bio, finmiddag och kantarellplock har kvällarna ägnats åt så tiden har inte räckt till tyvärr..
I helgen hinns det nog inte heller, då ska jag vara skrivare på SM :) Kanske helt enkelt får skriva in det i kalendern så det blir av!
Jag bildgooglade mig själv och hittade den här bilden jag inte hade sett förr, kul!
Foto: Svante på Sveriges Radio
Det är från i vintras när jag var på Radio P4 och pratade hundar, här var det taxen Jumjums matte som ringt in och berättat om vovvens avsky över dragspel och hur han fick spel varje gång han såg mannen som spelade dragspel utanför butiken. För gemene man skulle väl detta inte vara något problem, men för denna matte så var det ju hennes före detta man som var just dragspelaren - och matte ville gärna kunna bjuda hem honom på kaffe och sång! Det hinns inte med särskilt ingående svar på radion, men det var ett mycket underhållande samtal :)
I fredags eftermiddag träffades jag och Zandra för lite träning ihop. Det var längesen, jag har inte tränat mycket alls utan haft stort behov av vila. Sen tycker jag att träningen är svår att göra tillsammans när jag tränar FS då det mest handlar om att nöta detaljer (vilket är lätt hemma i sin ensamhet). Men, nu fick vi till riktigt bra träning - och diskussioner!
Jag har ju ett litet problem med att Nässla lätt går in i sig själv och stänger av hjärnan. Det händer egentligen i alla grenar men det får olika stora konsekvenser beroende på gren. Något som händer i FS är att hon kopplar bort hjärnan (eller öron och ögon) och bara kör på, speciellt i de moment där hon backar (runt mig, med mig eller slalom, samt även backa mot mig när hon är på avstånd). Det är inte lite störande när man har en hund som är helt hysterisk i sitt backande kring mig, som flyger in i mina ben med bakpartiet bara för att hon fått för sig att så ska det vara och jag får världens blåmärken. Förra gången jag och Zandra tränade kom vi fram till att jag kunde stoppa henne med kommandot "stå", men sen har det inte blivit så mycket av den träningen. Säkert för att vi inte tränat hela program när vi varit själva och det är främst då det uppstår. Nu när syftet var att träna programmet inför morgondagens uppvisning kom det fram och då fick vi helt enkelt bara lägga krut på det och se till att vi bara hade med moment som hon kan till 100%.
Vi satte på musiken med samma startposition och sen körde vi på men bara med helt andra kombinationer. Lade in korta sekvenser av det jag vet hon går igång på men bröt de snabbt och belönade när hon lyssnade. Hon blev helt färdig av den träningen! Ögonen stod i kors och hon flämtade men det verkade ändå ha effekt för ganska snart märkte vi att hon började lyssna och vi har verkligen hittat en bra nyckel för att få bukt med problemet. Dessutom, när man bara ska gå och hitta på det ena och det andra när musiken går så kommer man ju även på nya kombinationer :) Win-win alltså!
Sedan pratade vi om begreppet känsla. Att det är luddigt och egentligen borde betyda något annat. Vad är det hunden gör när vi tycker att vi har en bra känsla på tävling? Vi kom fram till att det är ju att hunden är engagerad. Det är ordet vi söker! Att prata om engagerad i stället för känsla gör det ju mycket lättare att mäta och förstå och också (förhoppningsvis) kunna påverka.
När vi visade upp vårt program i går på torget kändes det så otroligt bra! Varför? Jo - Nässla var engagerad!! Det blev lite fel och missar men det berodde inte på att hon lämnade mig mentalt eller på att hon kopplade på någon autopilot utan helt enkelt för att jag inte hade tänkt till på vilka fel som kunde uppstå var. Det här är ju egentligen onödiga saker att skriva för att vet man det inte ser man kanske inte bristerna, men för min analys är de viktiga. Här är filmen:
Och här är de fel jag gjort:
Vid slalom där jag backar hoppar hon över mitt ben. Jag tränade mycket hopp över benet dagen innan och tänkte inte på att jag måste säga det muntliga kommandot innan jag lyfter fram benet.
När hon är borta från mig ska hon egentligen gå krabba innan hon ska vända och komma in. Men jag tänkte fördriva lite tid genom att ge kommando på två snurrar, vilket jag inser när jag ser filmen är en vana för att vända och komma in utan att jag behöver ge visuellt tecken.
När hon ska springa och apportera vet hon inte riktigt vad hon ska göra och blir först förvirrad och sen var hon på väg över staketet. Jag har inte lärt henne det här till 100% och det blev en nödlösning under träningen för att slippa ha med backande mer än nödvändigt.
Okej, nu när jag analyserar så inser jag att Nässla backade ur mellanpositionen på eget bevåg och satte sig inte på slutet så lite freestyleNässla var hon allt ;-) Men det var inte för att hon inte var med mig utan det bara blev fel helt enkelt. Det tar vi nästa gång!
Gårdagens uppvisning var ruskigt kul och med träningen dagen innan så känner jag mig mer taggad än på länge för att ordna upp vårt program inför höstdansen i hundarenan.
För någon månad sedan fick jag frågan om jag och Nässla ville vara med och visa upp lite hundgrejer på torget i Eskilstuna då de har olika sommaraktiviteter där. Förra året hade de varit utanför biblioteket och de hade haft en publik på drygt tio personer och vi alla tänkte nog att det skulle bli något liknande, det var ju ändå en vardagsförmiddag. Man kan säga att vi hade lite fel där, kommunen räknade det till 250 personer i publiken och därmed rekord för samtliga aktiviteter de haft på sommartorget!
Vi visade upp lite Freestyle, HTM, rally och apportering i olika former.
Ann-Sofie och Eddie visar upp Euphoria som inledning
Jag och Nässla är redo!
Jag är jättenöjd med vår uppvisning, men mer om det i ett annat inlägg! Efter det blev det lite rally och sedan visade Eddie upp vardagsapportering av nycklar mm, Arlo lydnadsapportering av både trä, metall och tungapport. Nässla avslutade apporteringen med vittringsapportering och gissa om jag var nervös! En sak att misslyckas på tävling, men framför 200 pers - ja då måste det ju bara funka!
Tjohoo!
Sista numret är Ann-Sofie och Eddie med lite EM känlsa - We are all the winners!
Frågestund
Vi fick slutligen gå in i ringen för lite frågestund och vi blev tackade med varsin blomma. Efteråt tog vi en fika i gamla biografen och blev inbjudna till nästa år. En otroligt rolig förmiddag!!
Jag är lat och bekväm. Vill gärna träna lite apportering på promenaderna men orkar inte släpa dummys. Inte heller valpdummys, som förvisso får plats i fickan men som är äckliga när de är blöta. Så vad gör man då? Jo, tar med sig en och annan vittringspinne som ändå är förbrukad och kastar efter användning! Hur kan man använda en vittringspinne till apporteringsträningen då kanske den konservative undrar? Jo, det går bland annat alldeles utmärkt att träna markeringar eller närsök i högt gräs!
Söksök! Ja, alltså den svarta pluppen där ute är Nässla, som letar vittringspinne. Hon lär inte bli sämre på att koppla på nosen nu.
.. det är hur man tar det! Det lärde en lärare inom psykologi mig och det är ett av mina motton här i livet. Oftast kan jag hålla i det och det känns riktigt bra just nu, att jag kan se så mycket bra i livet trots att det visade sig att mitt oljetråg på bilen gick sönder när jag var i Edis och bilen nu är på verkstad minst en vecka och kommer att kosta mig flera tusenlappar att reparera. Istället för att deppa över det så tog jag med bra belöningar och gick och tränade lugn och sans vid vatten med Nässla och det gick ju suveränt bra! På vägen hem kändes tanke på jaktprov inte alls overkligt, det går ju om vi bara gör rätt. Nåja, en gång är ingen gång, men det känns kul att vara på väg.
I måndags provade vi en övning som Helen gjorde med oss, nämligen att testa om hunden förstår närsökssignalen direkt från en dirigering. Alla på kursen hade lärt in att hunden ska sitta och sen ta signalen, men Helen menade att det är ju onödigt med ett extra kommando och hon ville se om de förstod den ljudliga signalen eller om de istället gick på vår visuella signal. Ganska kul att se för oavsett vad samtliga förare visslade så tolkade ALLA hundar det som att de skulle sitta och ta kontakt. Sen kunde de söka, men vissla = stanna, oavsett signal. Många tyckte att det var jobbigt att göra utan sittet (vi vill ju ha full kontroll!) och kunde inte riktigt köpa det. Tänk om hunden söker åt fel håll då? Sitter de innan kommer de ju söka rätt direkt.
Jag provade på Nässla i måndags och som jag anade så tog hon faktiskt signalen (hon är ju till skillnad mot labradårarna lite mer sugen på att jobba självständigt) utan stopp innan. Andra gången jag provade fick jag också en aha-upplevelse. Jag skickade henne, hon hamnade lite vid sidan om området och jag visslade söksignalen. Då började hon direkt söka, men åt "fel" håll och jag hann tänka att det här var ju inte bra.. men innan jag hann ingripa så vände hon ju sig om själv och fick in rätt vittring. Snabbt och effektivt och jag förstod då direkt hur Helen hade menat. Jobbar man så och hunden kan använda sin nos bra så är det många sekunder som försvinner på att vi ska stanna upp och sansa hunden.
Vi har också kommit igång med lite mer träning i freestylen, om än bara på tomten, men det finns gott om detaljer att fila på. Tycker åtminstone att hon börjar få förståelse för momenten nu som var nya, så lite (mycket!) mer repetition och framförallt sen att kedja ihop det så ska det nog bli bra även det.
