Nationaldagsfirande på rallybanan

I helgen var det dags för den första rallytävlingen på nästan ett halvår och då blev det en två-dagars i Katrineholm. Hade inte övertränat det direkt men hade inte heller några stora mål om felfria rundor då det mest handlade om att komma ut och tävla och ha kul. Som jag skrev i mitt förra inlägg var mottot att skita i resultatet och vad som än händer ha kul på vägen. Och det målet kan jag säga att vi uppfyllde med råge ena dagen och absolut inte den andra dagen. 

Nässla och Lystra är taggade för nationaldagen med sina snygga sverigehalsband.

Båda dagarna var vi på plats en timma innan samling, då jag hade startnummer två efter samling båda dagarna. Jag ville prova taktiken att låta Nässla vänta i bilen innan start så hon skulle vara mer taggad och då behövde vi istället vara där i god tid så vi skulle kunna värma upp oss långt tidigare. På lördagen fick vi en jätterolig bana som på pappret såg lurig ut och ännu lurigare när den kom upp på en plan! Den skulle passa oss bra med många sidbyten och snabba ryck. Banvandringen gick toksnabbt och jag hann knappt ens gå tre varv innan det var dags att hämta Nässla. Hon var pepp, jag var pepp och vi körde på och egentligen var det bara en grej som för mig borde bli en överraskning i bedömningen och det var hennes hopp över hinder som kanske inte riktigt var i samspel med sin matte. Ny domare, skulle hon diska? Ge fel övning? Det var bara att vänta och se. När jag fick protokollet blev jag ganska förvånad, jag har inte fått så här mycket avdrag för småskit sen nybörjarklass, men samtidigt var jag ändå så nöjd över vår känsla på banan att jag kunde släppa det. Blev faktiskt lite förvånad över bedömningen när jag tittade på filmen, men domaren dömer och så är det. I filmen ligger avdragen med där de var skrivna för er som är nyfikna. 

När jag kom hem från tävlingen var jag så trött att jag låg däckad i soffan resten av kvällen, vilket knappast är min melodi. Kunde ändå inte somna utan dåsade bara vilket inte var en bra uppladdning för söndagen då jag om möjligt var ännu tröttare än lördagen. När det dessutom blåste skitmycket var jag helt slut i ögonen under banvandringen och jag tappade mycket fokus då. Dagens bana var i mitt tycke en tråkigare bana. Mycket sitt och stopp, men ändå några roliga kombinationer (som spring och skicka till kon) och jag var verkligen tvungen att planera min väg på banan för att inte göra onödiga misstag. 

Hämtade Nässla ur bilen och hon kändes ganska disträ direkt, men inget som gjorde att jag tappade konceptet, förrän vi kom in på banan. Redan direkt kände jag att hon lämnade mig mentalt och efter några skyltar så gjorde hon saker på eget bevåg trots att jag vet att jag förberedde henne på rätt sätt (vid tre steg bakåt, första fel övning på filmen). Då blev jag (i mig själv) så fruktansvärt arg på Nässla. Jag tror att min allmänna trötthet för dagen fick mig att slås in i en helt annan situation som vi fått på jaktprov där hon lämnar mig mentalt och jag blev bara så besviken. När jag känner att jag sköter min handling, har förberett henne rätt och ändå så gör hon egna saker för att hon egentligen inte är med mig så kan inte jag låta bli att bry mig. Nu var inte den här ilskan något som syntes eller som jag agerade ut, inte ens nästa gång det hände bara någon skylt bort igen. Efter nästa fel övning så kom det bästa med rundan, jag kunde tänka om. På de korta sekundrarna som vi gick vidare på tänkte jag ut en plan, händer något igen så diskar jag oss, men ganska snart vände det och jag kunde släppa min ilska och vi fick till glädjen och samarbetet innan vi klev av. Det som hände vid hindret tar jag själv på mig eftersom där var det jag som förde henne dåligt och de poängen bryr jag mig inte heller om. Jag kände mig glad med henne och vi kunde ha roligt trots skit på banan. Under lördagen nosade Nässla ganska mycket i honnören och när det var ligg även på söndagen så bestämde jag mig att nosar hon idag kommer jag diska oss genom att säga åt henne, men då låg hon som ett tänt ljus och tittade på mig hela vändan ;-)

Efter rundan ville jag faktiskt bara gråta. Inte för att vi förlorade massa onödiga poäng, men alla känslor av att hunden lämnar mig, att jag blir arg och att jag inte vet hur jag ska träna oss förbi det här. Nu är inte rallyn viktig för mig så jag kan ju bara skita i det, men det känns inte heller som rätt anledning att sluta, för att det blir för svårt. Det som händer är att Nässla av olika anledningar lämnar mig mentalt, oftast när det blåser för hon börjar analysera dofter istället. När hon sedan "kommer tillbaka" så har ju hon tappat bort sig och gör vad hon tror att hon ska göra. I lydnaden och freestylen kan man lätt komma igenom med det för i lydnaden är ju rätt bara att vara kvar i positionen och i freestylen kan jag bryta det på ett annat sätt då det kommer i en viss rörelse. I rallyn vet hon inte vad nästa drag är och då blir det ju sällan rätt. Problemen får bara effekt när hon är på höger sida, så givetvis är en bra lösning att träna in höger sida mycket bättre än vad den är idag, men problemet från början kvarstår ändå, hon lämnar mig. Om man tittar på filmen igen från söndagen kan man se hur hon lämnar mig en gång till nere på skylten sitt, vänster helt om, men eftersom hon är på vänster sida så gör hon det hon förväntar sig gäller: är i fotposition och inget strul uppkommer. Så nu måste jag lösa det här, men vet inte riktigt var jag ska börja. Jag tänker inte korrigera det, dels för att jag inte vill jobba så, men också för att jag tror det kommer bli mycket värre om hon väl tappar bort sig då (eftersom då när hon kommer på sig kommer hon dessutom bli rädd för att jag blir arg) och jag hatar känslan av att träna och vänta på att fel ska uppstå för att kunna sätta dit hunden. Jag får helt enkelt sätta mig vid ritbordet igen, nu får det liksom vara nog och så här ska vi INTE sluta vår rallykarriär!