WT i Torpa - ur en vesslas perspektiv

Min matte tyckte inte det var rätt att hon stod för rapporteringen av dagens WT då hon faktiskt inte ens var inblandad i det, så idag får ni äntligen avnjuta MIN egen version av hur jag skötte mig under provet.  

Matte har ju gått och blivit astråkig med en stor klump på foten. Några dagar var hon schyrre och skickade mig till världens bästa syrra och hennes inte alls så dåliga valptölp - för att inte tala om gudomliga människor - gott om käk i det köket, men sen fick jag trots allt komma hem igen (jag tror hon kan ånga sig lite idag, men jag känner ingen ånger). Inga tävlingar under flera veckor hävdade hon, bortsett från nästa helgs rallytävling i min egen arena, men då klev en rätt okej käring på klubben in och sa att hon ville köra mig. Jag sa inte så mycket då, man skulle ju kunna lura av henne en å annan godbit, samt kunna ha lite skoj, men mig kör man inte med.. 

Igår hade vi ett litet genrep där käring gav mig lite godisar och jag skulle gå till henne med dummys istället för till matte. Den biten klarade jag, men jag gjorde ganska klart att jag inte lyssnar hur som helst. Det verkade inte avskräcka henne för tidigt i morse var hon på plats och tog mitt koppel i Torpa! 

Hon skulle ta mig på en promenad så "jag skulle förstå vem jag var med". Jag försökte få henne att förstå vem som bestämde genom att köra lite protester över hennes vägval men hon tvingade mig vidare. Om jag inte var säker innan så blev jag det då - hon skulle inte få det lätt med mig idag!

En stund senare kvackade en snubbe och sa något om att nu kör vi och det är blodigt allvar, sen fick vi äntligen kavla upp ärmarna! Här gjorde min reservkäring sin första miss - hon lät mig glo på hunden innan mig. Det var en "matte-vet-bäst-ruta" där föraren skulle bestämma vart jag skulle, men eftersom hunden innan mig hittat något på ett ställe var jag rätt målmedveten. Käringen blåste några gånger och till en början tyckte jag att jag kunde lyssna på henne, men eftersom hon försökte få BORT mig från stället där den andra hunden hittat gav jag upp - hon hade ju uppenbarligen ingen koll! Och gissa vem som hade rätt! Där låg det en! Jag var mycket nöjd, käringen sa något om att jag inte var en öppenhund idag och domaren höll inne på alla poäng. 

Efter det skulle käringen låta mig bada i ett dike, något matten hade gett klara instruktioner om att jag var tvungen att göra i varje paus för att inte göra det under arbete. Smartskallen kopplade loss mig och jag tyckte att det var dags att hitta min matte! Jag sprang - över stora fält - hittade någon som jag trodde var min matte men hon hade en sur räv i kopplet, oops, det var inte hon. Sprang vidare mot ett annat gäng när jag plötsligt tittade åt sidan och ja där var hon ju!! Jag har aldrig varit så glad över att se henne förr, sprang dit i full galosch. Dock var hon en förrädare och hon lät käringen koppla mig och gå igen! Kan säga att det var slut på friheten efter det, fick bada med snöret på resten av dagen.. 

Efter det var det dags att låta mig själv jobba bäst jag kunde och de kastade två dummysar till mig. Den första tog lite tid men jag hittade den till slut, sen när jag skulle ut igen glömde jag lite bort vilket av ställena jag sprungit till och hamnade tydligen på samma ställe igen. Käringen försökte få mig till det andra stället men jag tyckte hon och jag hade samarbetat klart för dagen. Till slut kom jag in, utan den andra dummyn. 

Nästa ruta var en sån där man skulle samarbeta på igen men då sa jag ganska direkt vad jag tyckte om det! Jag kissade rakt framför henne! Sen sprang jag ut, sprang över den hon ville jag skulle hitta och kom på att där borta, på andra sidan hästhagen, hade jag ju låtit bli att hämta en dummy - den måste jag ta! Sprang dit och tog för mig, trots att halvsyrran Lystra var där och skulle hämta den. Tydligen hade hon blivit lite rädd för min framfusighet och krävde sen att jag skulle få utegångsförbud i en vecka. Här tyckte domaren sen (på den ruta jag egentligen jobbade) att käringen skulle skicka mig igen men hon lät bli. Tur att domaren inte visste att hans nya valp i familjen är min systerson.. Då hade den kanske hamnat i ett paket på lopplådans trappa efter min uppvisning. 

Efter det här var det bara rutor där jag skulle få jobba självständigt så då tänkte jag att jag kunde väl skärpa till mig lite. Den nästa dubbelmarkeringen spikade jag, även om jag funderade lite på om jag verkligen skulle springa till käringen eller kanske passa på att springa till min matte på andra sidan hästhagen, men jag sprang till henne ändå, hon hade ju trots allt lite påsk-korv i fickan. Sen gick vi vidare till en till ruta med två kast och den ena hade jag lite svårt att hitta och eftersom käringen inte ville vissla då jag ändå inte lyssnade fick jag lösa det själv. Det gjorde jag men tro inte att jag egentligen var särskilt sugen på att lämna till henne. Det märkte domaren av också och gav väl knappast några hejdundrande poäng.. Jag tittade inte så noga på resultatlistan men matten som var den som räknade sa att vi hamnade sist - AV ALLA! Jag tycker de ska vara glada att jag bemödade mig med att ta hem hela 26 poäng med en helt okänd käring! 

Jag tror åtminstone att min matte lärt sig en läxa - i framtiden är det hon och jag! Men om hon ska nå sitt mål med 90 poäng vet jag inte om jag kommer gå med på.. tiden får utvisa..