Löjligt!

Jag har kommit på mig själv med att vara lite löjlig. Jag tycker det är ASNERVÖST inför premiären i elitklass på WT. Inte riktigt som premiären, men ändå tillräckligt för att inte anmäla mig till vilket som helst (som om det spelar någon roll??). Många tankar där jag är rädd för att göra bort mig, få dåliga resultat osv, men jag är ju bara löjlig! Vi är ju i högsta klassen så även om vi får låga resultat har vi kommit längre än många. Skärpning!

Igår tränade jag lite dirigeringar på elitavstånd. Först ett rakt ut på ett fält, när jag fick in den kastade jag den på en kulle, som jag sen skulle dirigera förbi med ett ut och sen vänster. Hon har inga tendenser att ta den jag kastat, men hade lite svårt först för mitt vänster, men när det väl kopplade ja då flyger hon fram! Sen skickade jag henne på en över fältet, över lite fallna träd, över ett dike, men där satte först diket stopp, hon sprang runt träden och badade.. Men när jag kallade in och gjorde om tog hon sig över även den terrängen. På rak linje. Bara på fint samarbete utan att någonsin känt något behov av att bryta ner hennes förmåga att tänka själv. För hon vet att jag vet bäst ;-) Nu ska vi bli bättre på att träna lite terräng också, det handlar ju inte bara om avstånd. 

Jag vill komma igång mer med apporteringsträningen. På allvar. Skott och tjofadderallanlej. Det är ju långt mycket roligare än det mesta, i alla fall när man äger en Nässla!

Vi är rikskändisar!

Eller åtminstone med på några sidor i charmören, flatklubbens tidning ;-)

Det här ger en bra känsla!

Gårdagen innehöll ett riktigt hästpass på jobbfronten. Först ett vanligt pass på 7-16 jobbet, hem, se över lite lagar och regler (jobb) under tiden maten intas för att snabbt slänga sig i bilen och åka till en uppföljning på en utredning där Nässla fick vara med som funktionärshund. Hade planerat att gå milen efter det men då min andra chef behövde lite uträkningar från vår budget innan morgonen fick de planerna ställas in. Däremot kunde jag inte låta bli att stanna på vårt gamla träningsställe dom låg nära vår kund. 

Vilken känsla att bara kliva in i skogen och släppa allt (ingen mottagning heller, yeay) och bara låta Nässla vara hund (gris). Där kan man prata känsla!

Det här är för mig idealbilden av Sverige på sommaren (i väldigt dålig upplösning): en stig, gröna träd och solen som strimmar ner. Och hunden så klart! 

Försökte hålla mig ren men när Nässla fick fnatt efter fnatt (vilket gör det uppenbart att även hon hade en bra känsla) gav jag upp. 

Ingen träning idag vid vår pöl. 

Ett underbart stopp i jobbet helt enkelt. Sen var det bara hem, duscha hubd och sig själv, jobba vidare och slänga huvudet på kudden. Behöver jag säga att jag somnade ovaggad?

Rallyträning

Igår ritade jag mig en liten bana som jag byggde ihop i trädgården och sprang runt två varv (ja, det var nog 80% spring, inte helt lätt, speciellt inte under en björk vars grenar når ner till midjan!). Ganska kul, men svettigt värre blev det. Allt gick bra förutom konen, så det är den vi kommer lägga fokus på nu i en vecka innan vi ska starta nästa gång i mästarklass. Det är liksom onödigt att bowla sig fram på banan ;-)

Notera inte datumen längst upp i hörnet, det är fel. 

Bokrecension Känn din hund

För ett tag sedan läste jag boken Känn din hund av Kerstin Malm & Malin Avenius (2010). Jag gillar Kerstin Malm och hur hon får en att tänka med sina böcker. Det är inga pekpinnar och rätt eller fel men tankeverksamheten kommer igång och man får tänka på sig själv och sin egen relation till sin hund. Varför har man hund, vilket syfte fyller det för mig själv etc. 

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva om boken mer än att jag rekommenderar den varmt! Om varje människa som tänkt skaffa hund läser den här boken och tar till sig av det som står så skulle jag nog snart inte ha några utredningar. Kerstin är etolog och beskriver hur viktigt det är med genetiken, valpens första tid och hur det senare kan påverka i livet. Sedan följer boken en röd tråd genom hundens liv och vilka faktorer som kan påverka hundens beteende. I varje kapitel finns det frågor man kan ställa sig själv, för att få fundera lite. Det finns många saker hon skriver som jag själv har tänkt men inte kunnat sätta ord på och många kommentarer sätter verkligen huvudet på spiken. 

Om jag bara fick rekommendera en bok för valpköpare skulle denna helt klart vara den. Läs den!

Stämplar ut

Nu går vi hem från dagens arbetspass. Givetvis bär alla sin egen matlåda. 

Vad är väl en helg i Edsäng?

Om inte alldeles alldeles underbar.. 

I fredags var det alltså dags att åka upp till Hälsingland för att tillsammans med nio andra nördar förlusta oss i apporteringsträning och god mat. Det började med att det SPÖregnade och blixtrade, men som tur är har Eva byggt i ordning i ladan så fint så vi kunde samlas och presentera oss inne. Lagom när vi var klara försvann molnen och vi kunde alltså gå ut och träna som planerat. 

Vi blev uppdelade i lag och fick börja med att tävla! Vi var två och två, baserat på rumskamrater så vi hamnade med Kerstin och Labben Jazza. De hade skapat fyra stationer, på varje station var det en markering och en dirigering och samtliga skulle tas in på mindre än två minuter. Vi fick själva dela upp hur vi skulle göra men båda hundarna var tvugna att ta två av vardera. Det var dirigeringar över mur, genom agilitytunnel (Nässla hoppade på den!), genom tjocka buskage och över vattendrag. Markeringarna var över stängsel, in i högt gräs, över vattendrag och genom högt gräs med djupa vattenfyllda gropar. Vi löste våra uppgifter bra och klarade allt på tid. Vi förtjänade alltså kvällens goda middag!

Trots att vi hade en toppen rumskamrat, både fyrbent och tvåbent, så sov jag som vanligt dåligt första natten. Vaknade, var kissnödig, fick klåda, vred och vände på mig.. Men, kände mig ändå fräsch till morgonen då jag var laddad för mer träning!

Under frukosten delades vi upp i två grupper, min grupp fick vara med Sofi först för att träna markeringar. Många nyttiga varianter gjorde vi och själva fastnade vi vid en rotvälta. Fick många uppslag på hur man kan träna det. Jag gillar Sofis upplägg om att markering är markering och då lägger vi oss inte i. Om hunden inte hittar kallar vi in och gör om och när hunden till slut lyckas gör vi om igen så den förstår. 

Anki och Sofi

Pia och Elton på väg fram, inte lätt terräng med allt ängsgräs.

Våra rumskamrater förra året, Malin och Iver. 

Under lördagsförmiddagen ägnade Nässla alldeles för stor del av tiden till att beta. Irriterande!

Vackra Edsäng!

När vi tränat en stund med Sofi gick vi över och bytte till Eva, där vi fick träna dirigeringar. Här låg fokus på våra egna armar och att säkerställa att hunden tar tecknet innan vi skickar den. Något som vi gjorde förr men som kanske avtagit nu,, bra att bli påmind!

Stängslet lockar så klart till att träna dirigering över, även om det inte ingick i kursplanen idag.. 

När vi var klara hos Eva blev det lite lunchpaus innan vi fortsatte i samma grupper och nu var det fokus på vatten och markeringar. Över diken på vägen ner och vid vattnet fick vi börja med en luring: den gick i vatten men bakom en skog så vi såg inte ett skit. Fast alla hundarna spikade! 

Kö i skogen

Utgångspunkten till vattenmarkeringen, ni ser att det inte är jättelätt att markera?

Sen körde vi några markeringar på vatten där vi satt på kanten, även här på sätt som man inte tänkt sig. Hon är inte dum den där Sofi ;-)

Efter det begav vi oss till Eva och fortsatte på samma sak vi gjort under förmiddagen fast nu vid vatten. Dirigeringen var inget problem, att sitta med rumpan mot vatten lite värre.. Det får vi träna på. 

Tillbaka upp till huset för lite fika och därefter vidare mot tjärnen, där det skulle bli först en uppvisning av tolling.   

Katrin förklarar vad tollingen går ut på och hur ett tj-prov går till

Här visar de när de smyger till gömslet

Malin och Iver tollar

Och efter det fick Iver apportera i vatten.

När tollarna visat upp sig fick vi alla varsin markering och dirigering på vatten. Nässla hade tyvärr lämnat planeten jorden under tiden hon satt i bilen och det sköts, så det gick inte så bra. Eller ja, hon gjorde vad hon skulle, men jag blev lite uppgiven över hennes stressnivå och deppade ner mig lite efter det. Där var ändå dagens pass slut och vi åkte hem och åt lyxigt god middag! La oss tidigt och sov mycket gott (också som vanligt, andra natten är alltid lättare), Nässla och Jazza funkade så bra ihop, utan att inte ens leka, bara att vara. 

De delar filt 

På söndagen var det dags för jaktprov, tyvärr var det fina vädret inte på besök när vi vaknade så kameran fick stanna i bilen. Vi fick starta sista par, vilket var bra eftersom Nässla fick hetsa upp sig i bilen och därmed inte ha de allra bästa förutsättningarna (jag menar, var ska man ha det om inte på kurs med de bästa instruktörerna?!). Under förmiddagen var jag funkis och la ut söket och sen efter lunchen började jag förbereda Nässla. Gick ner på fältet, gjorde en lång dirigering, lekte och busade med henne och hittade glädjen. Traskade bort och jobbade mycket med att behålla henne. Mata, träna kontakt och fånga upp stressen. Vi var första startande i vårt par och började med fot till en markering där man fick välja två enkla eller en dubbel. Då miljön var svår nog så valde jag två enkla. Hon markerade bra, men var väl inte helt spontan på truten. Efter det traskade vi till söket, fick ett skott och sen fick hon jobba. Började inte jättebra då hon hade en liten episod i skogen tillsammans med Eva, där hon tog truten längst ut, släppte den och la sig och bada. Då sa Eva att hon skulle sluta bada, Nässla stirrade tillbaka på henne och tänkte inte alls lyssna, men Eva sa till igen och då hade de viljornas kamp. Sen bestämde sig Nässla för att hon kunde väl göra det då, tog truten och kom in, sen bärgade hon på. Fick bra råd om hur jag kan jobba med det, och skönt att få bekräftelse av Eva att hon faktiskt bara fulade sig. 

Sen var det fot tillbaka till markeringsområdet där parhunden fick markeringarna och vi fick dirigera i andra riktningen. Inga problem. Sen var vi passiva under parhundens sök, gick över förväntan då Nässla satt upprätt nästan hela tiden, vid ett tillfälle blev hon insektsbiten och la sig och rulla.. 

Efter det var det lite genomgång/fika innan vi fick åka hem. Taggade på mer träning! Är så nöjd att jag åkte, instruktörerna, markerna, maten, kurskamraterna och alla hundar var fantastiska! 

Under en promenad i skogen hittade vi det här. Antingen kunde man gå hit eller dit :)

PRAO

Några dagar i veckan har jag min egna PRAO-elev. På min nya arbetsplats frågade chefen var min hund är om dagarna och varför hon inte var med mig. Med andra ord var det bara att börja ta med henne. 

Hon sköter det hela med bravur, ligger under bordet hela tiden, tills kollegorna kommer om morgonen då de ska hälsas på. De som känner henne utanför praktikplatsen skulle nog inte tro sina ögon i hur lugn hon håller sig ;) 

I går skulle vi bli bjudna på mat och gå ut och äta och det värmer inte lite i hjärtat när de säger: "vi ska sitta på kanten på uteserveringen så Nässla kan följa ned och ligga bredvid." 

Fick man ta med sig hunden skulle jag kunna jobba med nästan vad som helst! 

I morgon packar vi bilen och drar på internat, det ska bli kul att få träffa alla och träna lite apportering för det har vi inte gjort sen jaktprovet. Har laddat upp med godis till oss båda - när man är på kurs så där FÅR man ära godis ;)

Nya familjemedlemmar!

Jag tror jag har rapporterat lite om kråkan som stjäl märgbenen på tomten va? I vilket fall, hen har fått familj, tre småttingar som alla verkar ha vår tomt som en del av sitt hem. Jag försöker övertyga Tomas att vi kan adoptera dem och göra dem lite tama, men han går inte med på det *muttrar*. Jag får ha dem som familjemedlemmar på distans helt enkelt då de ändå verkar härja här rätt bra. I morse undersökte en Nässlas pool och tog sig ett dopp medan en annan stod på hennes pipis formad som en sköldpadda och pickade på den :) vi får väl se hur länge de stannar, mina svarta små adoptivbarn. 

På bilden ser vi föräldern övervaka småttingarna (eller oss när vi äter, tror de har rätt bra koll på det. En gång när jag åt en macka i en bil på en parkering kom det en kråka och satte sig utanför och tittade bedjande på mig. Han fick resterna, mitt hjärta klarade inte av den tiggaren). 

Ytterligare skrot till handlingarna

Idag var det dags för veckas andra lydnadsprov. Briardklubben hade anordnat hela helgen med tävlingar, i fredags var jag där och skrev i rallyn men idag var det alltså dags för oss. Ganska bra förutsättningar jämfört med förra tävlingen - det var regnigt, direkt på morgonen och trygg miljö för mig. Dock var det på stranden (fast på gräsmattan, så ingen tror att vi gick prov i sanden) med vatten bredvid och på en väl använd gåsparkering för att säga så.. 

Började med att gå och bada Nässla, vill inte ta DEN risken. Kastade upp en boll på snöre i ett träd. Blev av med boll på snöre. Gick i högt vått gräs och blev alldeles dyngsur om fötterna. Drog starnummer fyra (av fem) och sen körde vi på. Även här hade de platsliggning efter lydnaden, ett upplägg som passar oss perfekt! 

Här är våra betyg: 

Platsläggande 0 ... Ingen kommentar av domaren. Sanningen: Skithund får en gåsbajs 10 cm framför nosen. Reser sig för att äta den. Matten kallar in med sin kropp och hunden har åtminstone vett att gå till föraren i det läget. 

Tandvisning 10

Linförighet 5 Hoppar, nosar, sitter ej, håller inte positionen, hoppar i språng. (Jag säger inte emot. Skulle inte ens gett mig en femma). 

Läggande 10

Inkallande 7,5 Lägger sig före kommando, avslut (hon la sig när jag gick)

Ställande 9 Ngt steg

Apportering 8 Ändrar position, bra gripande (ställer sig men står helt still)

Hopp över hinder 7 Slår i, hoppar mot förare (ja det var lite attackvarning där)

Helhetsintryck 9 Trevligt ekipage

Nu ska vesslan få vila ett tag, jag likaså. Nästa tävling är först om en månad och det räcker gott och väl för oss, nu kommer vi träna apportering ett tag och bara ta det lugnt. Visst, man kan ta en lärdom och miljöträna till förbannelse, men ärligt talat så skiter jag i det. Hur kul är det, och för mig ska det vara kul att hålla på men ska jag bara gnata "inte äta skit" så är det rätt menlöst för min del. 

Men hörrni - känslan var ju bra i alla fall ;-)