tisdag 21 december 2010

Ett mirakel

Jag har ju bett er hålla tummarna, tack ni snälla som gjorde det, nu kan ni släppa. Det har handlat om min allra käraste träningskamrat Jens som fick en hjärtinfarkt och var utan hjärtslag i 30 minuter, efter det nedsövd av och till under en alldeles för lång tid. Stundtals var det dystert men nu är han hemma och jag har äntligen fått prata med honom! Så skönt!! Jag är också glad över att hans familj får ha honom både levandes och hemma över jul och nu önskar jag bara den bästa möjliga bättring för honom.
Jag har sagt det förr, men det kan aldrig sägas för mycket. Ta hand om er, uppskatta era nära och kära och njut av deras sällskap, fyrbenta som tvåbenta.

4 kommentarer:

Jens sa...

Jadu...ett mirakel är det. Hoppas och tror att vi kan ses och träna i vår igen! Oroligt men sant.

Elisabeth sa...

Den bästa julklapp någon kan få- att få livet tillbaka!
Det är sådana händelser vi behöver bli påminda om ibland.
Lycka till med tillfrisknandet!

Karin & co sa...

Vad härligt! Har själv haft en liknande upplevelse med en anhörig helt nyligen. Det är som du säger, man får sig en tankeställare.

God jul och gott nytt år!

Matte sa...

Vad skönt att allt gick bra!