Midsommardans på torget 2016

Även i år fick vi frågan om vi ville ha hunduppvisning på torget. OM vi ville, det är ju mycket roligare än att tävla, men ändå samma spänning. Det var samma gäng som förra året och även i år var Yvonne Larsson på plats och fotade, så alla bilder är hennes kred, ni hittar hennes sida här. Vi hade ett mycket genomtänkt schema där vi varvade dans med olika momentuppvisningar där någon av oss andra var speaker och kunde förklara vad som hände. Det var en solig fin dag och torget var redan en halvtimma innan start full med publik! 

Vi började med att visa upp specialsök, där Nässla skulle markera en tepåse i en av blomkrukorna. Vi vände oss bort när en tjej i publiken fick komma fram och gömma en - läskigt för oss ju!

Notera våra specialsöksattribut, tepåse och vittringspinne i bakfickan!

Nässla är cool och väntar när jag ställer ut krukorna.

Nässla börjar söka

Hon går förbi rätt utan att nosa, men jag pekar på alla och hon får nosa lite mer noga

Jag ser att hon reagerar och ber henne lägga sig ner

Fin markering!

Ann-Sofie och Eddie dansar till we are all the winners, passande till kvällens fotbollsmatch (där vi inte vann förvisso)

Britt-Marie och Arlo dansade också, trots hettan. 

Vi visade också lite vittringsapporering

Nässla slarvade faktiskt lite, men kunde sen välja rätt

Snygg stil!

Efter att alla haft sina uppvisningar var det dags för vårt snabbt improviserade midsommarnummer. Nässla skulle plocka lite blommor och vi skulle dansa små grodorna kring stången (som jag gjort med ett rallyhinder och lite fina blommor). Det var verkligen ett program som sattes ihop i all hast dagen innan, men det var så kul! Sen blev det långt ifrån som vi tänkt, men det vet ju ingen, knappt ens jag ;-)

Nä, det här har vi nog inte med i planeringen EGENTLIGEN.. 

Nässla i ett nötskal. Fastnar i snurrandet. 

"Sommar sommar sommar"

Plockar lite blommor till stången

På dagen var jag lite bitter över att programmet inte visades upp så bra som det var planerat, men nu har jag smält det och kommit på en bra fortsättning (man tänker mycket när man joggar) som vi kanske ska satsa på till klass 3. Det är väl dags att ta tag i de där certen nu?! Jag har ju gott om tid att fundera över mitt program och lyssna på låten för att höra in alla förändringar (jag sprang lite dagen innan och lyssnade 15 minuter om och om igen på min låt. Inte den bästa tiden, men ibland måste man göra två saker samtidigt ;) ). 

Balsam för själen

I går var vi lediga och bokade upp en dejt med blondinerna. Nässla har ju inte träffat dem sen innan vi var i Norge så ni må tro att hon laddade upp när de hoppade in i bilen! Blondinerna har ju fullt sjå med en tvåbent valp i huset så de har inte gjort så mycket sista tiden, men med tanke på hur det lät i bilen skulle man nog mer tro att det var Nässla som fått lega på sofflocket i månader. Jösses vad exalterad hon var när vi svängde in i skogen! Vi började med att lägga varsitt spår, Nässla fick ett personspår med pinnar och passivitet. Hon missade första pinnen vilket är tredje gången nu (note to self: nästa gång lägg en burk som första hittegömma) men var superduktig på (den mycket mer enkla) passiviteten. Hon la sig ner och vilade, tror hon var slutkörd efter att hon suttit i bilen och laddat när spåret las och de andra gick sina. 

Efter spåret la vi upp ett sök med 20 dummies. Först var Nässla lite väl taggad, men efter några apporter så kunde hon faktiskt tänka sig att ligga frivilligt. 

Trött och törstig!

Tycker tjerena skötte sig fint och det känns alltid så bra när de får jobba på det sättet att de blir helt slut, speciellt när man har försummat dem en längre tid. Vi har nog mycket struktur kvar för ett förstapris på B-prov just nu, men viktigast är att vi har kul på vägen och det hade vi igår.

En av varje kvar

När vi skulle släppa av tjejerna kan man ju tro att Nässla skulle vara trött men morsning korsning vad hon tjöt i högan sky när vi stannade utanför deras hus. Hon kunde ha party hela dagen lång hon, men istället blev det bara att följa med hem och lägga sig i poolen, tror hon var rätt nöjd med det med. En som var mindre nöjd var dammsugarmannen (husse) som kom hem och fick se hennes eftermäle på golvet, för när hon hade badat grävde hon en hel del i rabatten innan hon gick in och la sig inomhus, blöt och lerig. Oooops!

Njutningsfullt

Att nästan vara sämst, men ändå nöjd

Jag vet inte om det är något jag skrivit här i bloggen, men jag ska ju springa en mara i September. Jag är inte snabb när jag springer och egentligen tycker jag nog inte ens om att springa. Jag är mer en vandrare, men däremot gillar jag att utmana mig själv och tycker att ett marathon borde finnas med på listan över saker man gjort här i livet. Ska man springa så långt som 4,2 mil så måste man dock träna och jag hade väl en ambition att komma igång ganska tidigt för att sedan hoppa på ett sånt där färdigt 12-veckors program. Den där tidiga träningen har väl gått sådär och det går nog att få ihop passen på åtminstone mina två händer. Fast, inte för att komma med ursäkter, men innan jag åkte till Norge så lyckades jag snea till mitt korsben och efter ett besök hos kiropraktorn blev det bra men höftböjarmuskeln mådde lite dåligt under hela vistelsen där.

Förra veckan började dock programmet som jag valt att följa och när det står skrivet i kalendern är det bara att köra på. 4 pass i veckan varav ett långpass om söndagarna. Det matchade så bra att det var även ett lopp på 8 km bara någon mil hemifrån dagen före midsommar så jag och sambon passade på att anmäla oss dit. I inbjudan stod det att man fick gå, lunka eller springa 5 eller 8 km och då tänkte vi att långsamma joggare som vi gott platsade där. 

Det jag inte tänkte på var att det här är inget känt lopp. Om loppet inte är känt anmäler sig inte massa folk dit. Exempelvis var det å-loppet i Eskilstuna förförra helgen och där är ju gamlingar, gåendes och alla takter med för det är så stort. Här var det hundranånting anmälda på 5 km och 40-tal på 8 km. Skulle tro att nästan alla i den 8 km gruppen dessutom var löpare på riktigt, alltså kör för en klubb, springer flera gånger i veckan osv. Med andra ord, detta var inte ett lopp vi skulle hamna i mitten på.. 

Väl iväg så lunkade jag på och hade ganska mycket folk omkring mig tills det svängde av från femman till den längre sträckan, där försvann alla förutom två personer framför mig. Det var tuff terräng bland rötter och stenar men jag kämpade på. Sprang om de två tjejerna framför mig och tänkte att nu vet jag att jag åtminstone inte är sist och då gällde det bara att hålla dem där. Jag tog i så jag var färdig att kissa på mig och efter en lååååång meditation och övertalning om att 3, 2 och 1 km inte alls är långt så var jag i mål, en minut före de andra, som visade sig vara sist. Jag var alltså tredje från botten. En sekund kände jag mig dålig pga det, men så tittade jag på mina splits (tider per km) som jag loggat med min mobil. Jag hade ett lägre snitt på varenda km än vad jag brukar ha på kortare och plattare distanser. Jag hade alltså sprungit längre och tuffare terräng men ändå hållit 20 sekunder fortare tempo än normalt - genom hela banan! Sjukt nöjd över det!! 

Allting blir så relativt. Ska jag vara missnöjd eller nöjd med min prestation? Ser jag till bara mig själv - sjukt nöjd, det var ju grymt bra prestation mot vad jag brukar göra. Ser jag till alla andra i samma distans - nästan sämst. Ser jag till alla andra som var där - sjukt nöjd, jag var en av 40 som sprang den långa distansen (och tog mig igenom) till skillnad mot de hundra som bara sprang 5 km. Ser jag till mitt liv i allmänhet - sjukt nöjd, det var en fin sommarkväll som fick upplevas i skogen i fin miljö och jag var aktiv istället för att ligga hemma på sofflocket. 

Det gäller att välja vilket perspektiv man ska se sina prestationer i, både såna här men självklart inom all tävlingsverksamhet. Jag blir inte sämre i förhållande till mig själv bara för att de andra omkring mig är superhjältar just den här dagen. 

Spårdag

Det är lite dåligt med tid att hinna uppdatera, men jag väntar på lite bilder så ska ni åtminstone få en rapport från vårt senaste stora äventyr på Fristadstorget i Eskilstuna. Men ni får vara tålmodiga, nu får det bara bli en liten kortis om gårdagens spår. 

Tycker det har varit för varmt för Nässla att göra något (ibland börjar jag tom bli orolig för hennes hälsa, men sen så badar hon och är värre än vanligt så då blir jag lugn igen), men igår var det lite mulet och jag passade på att lägga ett spår åt henne. Det var inte så långt, kanske 800 meter, men fokus på att markera legor plus en passivitetsövning. Det var personspår med legor och hjortklöv som avslut (men det visade sig inte vara en belöning i Nässlas värld). Det var en kort liggtid så de som pysslar med viltspår kanske protesterar vilt, men jag tror inte det är det som är det viktiga. Nu ville jag att hon skulle reagera på förändringar i spåret (legor med blod och grävt med klöv) så jag la just belöningar (burkar med mat) under mossan vid legan. Lade ut fem stycken sådana, och det var absolut inga problem att hitta dem någon gång. Däremot vet jag inte om hon faktiskt kände burken direkt eller intresserade sig pga legan och sedan hittade burken, det går ju så pass fort. Den här gången var det burk vid varje lega, men nästa gång ska jag ha burkar på de första och bara markera upp legan och belöna om hon reagerar. 

Vad gäller passiviteten så gick det sämre.. Jösses vad svårt att sitta still i ett spår! Jag satte henne och gick fram kanske 20 meter, men hon började snart spåra på egen tass. Det här får jag helt enkelt göra ofta och lättare och belöna mer frekvent tills hon förstår. Hon kom av sig lite och ville "lyda" efter det, men kom ganska snart in i spåret, så jag får nog ändå ta det lugnt när jag väl tränar detta.

Själva spåret gick jättefint, inga problem förutom att hitta klöven som hon egentligen gick förbi. Jag höll i linan och hon hittade den då med lite hjälp, men hon ville egentligen fortsätta spåra. När det sen visade sig vara en hjortklöv blev hon inte begeistrad. Hon kunde bära den, men det är inte samma delikatess som rådjur, för de försöker hon äta upp på vägen till bilen. Efteråt blev det lite hopp och lek men hon gick bara och släpade bakom mig i skogen, så då blev det hem och sova för henne :) Gammeltanta!

Glad midsommar!

Snart kommer fler bilder på stången och vad vi gjorde med den!

Ombytta roller

I går var det min tur att bara få vara tävlande, hos Fagersta Kennelklubb. De har ett trevligt ställe, men fy sjutton vilken skillnad det är på antal knott bara en timma bort! Det var en dubbeltävling för Katarina Strömberg och Marketta Mokko, två domare jag gärna tävlar för :)

Först ut var ovanstående bana för Katarina. Såg ganska lätt ut på pappret men den var väldigt svår! Från skylt 8-12 var det betydligt fler än jag och Nässla som hade problem såg jag från publiken, så den här ska vi helt klart prova på att träna på mer. För vår del blev det en del bris i början och sedan när vi sprang gick det undan om man säger så.. Tjo faderallanraj! Det var jag och en svart fara, men kul var det även om det nog knappast tar oss till SM 2017 ;-)

Efter detta var det dags för Markettas bana nedan, som jag trodde skulle passa oss mycket bättre, för om det är något Nässla kan så är det snurrar och sidbyten. Mycket riktigt, vi fick en halv (för att det är billigare än att slå i skylten OM hunden slänger sig runt för mycket) och en nos och slutade därför på 98 poäng (men domaren i mig kunde gott dragit några poäng till för en hund som kanske inte satt riktigt så länge hon skulle i sista inkallningen. Men domare ger och domare tar ;) ) De 98 poängen räckte till en andraplats, duktiga bushunden! 

Dagens bästa var faktiskt det faktum att hon stod helt orörlig men avslappnad i båda honnörerna under hela tiden vi var inne i rutan. Helt klart värt att springa och belöna efter det och bara det var värt allt hon fick :) Nu har vi inga rallytävlingar inplanerade, eller kanske inte ens några tävlingar. Har tappat suget lite nu, men det måste jag nog förklara i ett eget inlägg. Kanske får jag suget tillbaka efter onsdagens uppvisning på torget i Eskilstuna. 

Domaruppdrag på Nyköpings BK

I går var det tidig morgon (varför har man aktiviteter som gör att jag måste upp tidigare på helgerna än under veckorna när jag jobbar?) för att åka till Nyköping och döma Nybörjarklass. Det hängde regn i luften och mina 37 det var tänkt jag skulle döma blev bara 29 startande, så dagen gick väldigt fort. 

Den bana jag gjort kändes ett tag alldeles för lätt, men sen tänkte jag att det är svårt nog för nybörjare bara med miljön och allt omkring och det visade sig verkligen stämma idag. För flera blev det dessutom extra svårt med regnet då några hundar hade otur och kom ut i skurar. Men förarna var tappra och glada ändå! Det fanns inga kombinationer jag trodde skulle vara svåra och det visade sig inte heller. Några gick vilse, några andra missade någon skylt (samma dock) men mest var det miljön och lukter som poängen försvann för. Av de 29 som kom till start var det bara 14 stycken (48%) som fick kvalificerande resultat. Vinnaren gick en felfri runda med 100 poäng och tvåan och trean fick 98 respektive 96 poäng. På prispallen kunde vi se en golden, en tollare och en bc. 

Nästa gång jag dömer är på cattledogklubben rasspecial i Lida om två veckor. Nybörjarklass och avancerad blir det då.