Vi har en trevlig semester!

Vi fortsätter i samma anda som tidigare: gå, äta och umgås. Jag älskar hur varje morgonpromenad blir en vandring! Och jag har inte ens i närheten traskat på så många stigar som faktiskt finns i skogen kring mormor. 

Upp ovanför Arkavattnet på torsdagens morgonprommis

Något disig morgon men ändå en mysig utsikt

Eftersom landet faktiskt var delaktiga under andra världskriget så kan man hitta skyddsrum
under marken på många ställen, här hittade vi ett av dem i skogen.

En liten stuga mitt i skogen

Väl kamouflerad från andra hållet

Morgonens mål är nådd, toppen vid Arka (eller Orkjå som man tydligen också kan säga). Men här var det jättedisigt så någon utsikt är det inte att tala om, men den finns där bakom molnen.

Under en kvällspromenad med hussen mötte vi på detta enorma och ökända svanpar med ungar. På detta avstånd fräste mamman åt oss så det var bara att vända och gå runt..

Nu har vi gåt runt och familjen syns bättre. Hanen är ENORM!

Syftet med hela resan var det vi gjorde igår, nämligen att fira min mormor som fyllde 80 år :D Min mormor är en riktigt kry dam som är ute och går dagligen och har fullt sjå med att sjunga i kör, ta hand om sina äldre syskon (de var från början 12 stycken, familjefotot ser ut som en klassbild) och sen så klart ta hand om sina älskade barnbarn. Förutom att hjärtat hade lite problem för några år sedan, i samband med att hennes son fick hjärtproblem samtidigt, så är hon frisk. Hon fick faktiskt ett SMS i veckan från läkaren där hennes provsvar gällande benskörhet det det visade sig att hon inte har det. Jag hoppas verkligen att de generna går vidare till mig! Med på hennes fest var även min mosters svärmor som i tisdags fyllde 85. Hon hade käpp, men den lyckades hon slarva bort eftersom hon inte använde den.. Pigg och glad och Tomas blev sjukt imponerad över energin hos henne, för att inte tala om hennes moderna och blingiga stil. Det måste vara något med den norska luften och att vara ute på tur alltså ;-)

Mormor med barnbarn och barnbarnsbarn, två saknas.

När Nässla får doppa sig

Efter en stund..

20 minuter senare..

Ut på tur, aldrig sur

Man kan säga att vi gör 3 saker här i Norge:

1. Äter
2. Promenerar
3. Umgås med familjen (oftast i kombination med aktivitet 1)

Det är underbart att hitta nya stigar i härliga miljöer att traska runt i kring morgonen och jag tror Nässla är färdig att packa flyttkartongen hit - det finns ju vatten överallt! I dag vaknade jag med träningsvärk efter gårdagens morgonpromenad som gick i miljön nedan.

På väg ner till mosters hus, där min bil står.

Rally i Norge

Efter 13 timmar i bilen och 85 mil snaskande på godis och lyssnande på poddar (tack utvecklingen för detta!!) så var jag äntligen framme hos mormor. Det var en lång resa att köra helt själv (hussen kommer senare i veckan) så vi fick pausa mycket. Till Nässlas glädje.

Snö i maj gör Nässla glad ;)

Det var bara att landa på kvällen, och direkt på lördag morgon tog jag en promenad för att kolla in tävlingsplatsen så jag visste jag skulle hitta samt hämta ut pengar till startavgiften. Sedan var det dags att åka dit efter en liten snabb genomgång av reglerna. 

Planen klar för lördagens tävling

Man får ingen banskiss och inte heller sker banvandringen med domaren, så det var ju bara att utnyttja de tio minuterna man hade till förfogande. Nu var banan rätt rak och skyltarna är exakt som de vi har hemma. Däremot är det ju betydligt lättare att diska sig.. Vi hade rätt tidig start, fast å andra sidan var det typ 18 stycken startande i varje klass så man dog ju inte av väntan oavsett. Detta trots att det kom folk från både Bergen och Stavanger, vilket innebär flera timmars resväg inklusive färjor.. Vi är ruskigt bortskämda hemma i Sverige när det kommer till tillgängliga tävlingar. Vi gjorde en bra runda, det var ju bara nybörjarskyltar och inga konstigheter. Några dubbelkommandon och jag glömde bort att vara lite glad, onödigt, när man borde passa på. Kände mig inte jättenervös utan tog det för ett test bara. På prisutdelningen visade det sig att vi kom femma och fick ett förstapris (dvs får flytta upp till nästa klass) så jag var väldigt nöjd med vår prestation :)

Protokollet med våra avdrag. Notera anledningarna man kan diskas för.
(Domaren skrev själv, kan inte vara helt optimalt)

Till söndagen funderade jag på om vi skulle flytta upp till klass 2, men sen kände jag att det fanns ingen anledning, om vi kommer fler gånger kan vi göra det, men nu skulle jag satsa på att sätta rundan istället! Det var onödiga missar vi drog på oss, kunde vi hamna på pallen idag? Ett bra sätt att tagga till för mig, men tyvärr kände jag att andra dåliga tankar kom upp samtidigt. För att satsar man på pallen vill man ju faktiskt vinna över de andra som är där, så den tanken släppte jag faktiskt, sån tävlande som blir lite glad över att det går dåligt för andra vill jag INTE vara! Men vi själva skulle vara grymma, och med en hel fläskkotlett i fickan fick jag med mig Nässla på den tanken ;-)

Dagens bana, inga klurigheter

Vi gick in, körde på och gjorde en väldigt bra runda! Ett dubbelkommando fick jag ge, men det var ju bara 2 poäng så kanske skulle vi nå vårt mål? Publiken jublade när vi sprang av och jag kände att vi var fasiken bäst, Nässla fick nog den känslan hon med. Döm om min förvåning när det sen visar sig på prisutdelningen att vi var diskade! Bah! Vid den första skylten (sitt) hade Nässla ställt sig upp innan jag började gå, vilket innebar fel övning = disk. Surt sa räven för annars hade vi ju som jag räknat själv bara 2 poäng i avdrag. Jag blev faktiskt lite sur till att börja med, vilket känns pinsamt att skriva, men det var den spontana känslan. Men när tiden gick så inser jag att jag kunde inte gjort något annorlunda (jag visste för det första inte att hon ställde sig, och även om jag tänkt på det skulle jag ju inte vetat att det var anledning för diskning) så då släppte det. 

Banvandring klass 2. Notera kaoset med skyltar bredvid hon i rött.

Nässla är trött på att tävla för dagen!

När man blir sur i Norge åker man till en skog och upprepar mantrat:
Ut på tur, aldrig sur!
Då blir man på gott humör igen.

Oavsett resultat, nu är det gjort och vi får se om vi har tur som kommer hit när de har tävlingar igen. Då får vi satsa på en högre klass och kanske vi har ett championat till Nässlas 15-årsdag :D

Semester!!

Den firar vi in med en enorm slagstaglass! Nomnom!

När man tror att man har en mogen vuxen hund

och tycker det är en bra idé att sätta fast en tom bajspåse på kopplet..

Tänk om tänk rätt!

Att spåra en buse som heter husse

Vi har tur här i huset som har världens bästa husse (men det betyder inte att man inte kan bli lite irriterad ibland) som helt plötsligt har fått för sig att det är kul att springa och gömma sig i skogen så Nässla får spåra upp honom. Ja, jag vet att en gömd person egentligen ska SÖKAS upp, men vi kör ju på spår och det går alldeles utmärkt! Ja, förutom att hussen och matten inte helt pratat ihop sig innan hussen springer ut i skogen.. 

Istället för snitslar

I fredags försökte vi oss på ett litet försök på kvällen, som började riktigt bra men som slutade med att jag och Nässla gick vilse, på riktigt, och hussen var lite bitter över att han dels fått massa myggbett och dels att en tjej såg honom i skogen och kanske blev rädd för psykopaten som satt ensam på en sten och glodde i skogen. Det som hände var att Nässla började vädra och då anade jag att han var nära och sen irrade bort sig. Hon spårade dock så jag trodde att kanske hade hussen fått feeling och utökat spåret rejält, men efter att vi aldrig hittade den där sista pinnen (eller hussen) så ringde jag honom och vi kunde konstatera att vi var vilse. Jag hade bara tagit med min företagsmobil som jag inte har något internet på och kunde därför inte ta till något annat än en kompass. Gissa hur mycket nytta man har av en kompass när man inte vet i vilket riktning man bör gå.. Efter mycket ylande från hussen (som vi skrämmande nog inte hörde trots att det bara var några hundra meter mellan oss, och han skriker högt kan jag lova!), irrande i vildsvinsbo och traskande mot "solen" så hittade jag äntligen en stig och snart var vi samlade som familj igen. Nåja, Nässla var åtminstone nöjd men jag trodde aldrig att hussen skulle gå med på att göra om det. 

Well, ibland har jag fel och döm om min förvåning när jag föreslog ett nytt spår i går när vi var uttråkade och han sa ja! Men den här gången kom vi överens om att han skulle hela tiden hålla ett vänstervarv. Sagt och gjort, vi åkte till rullstensåsen där det är mycket mer öppet och mindre mygg och körde. Husse gick, vi väntade och sen hakade vi på. Pinnar plockades in och jag kände mig väldans säker på hennes spårande. Men sen, efter pinne 6, så var vi mitt på stenåsen, alltså massa små runda stenar och där gick spåret väldigt nära spåret där det gått i början och hon drogs hela tiden till det. Jag som visste att hussen inte skulle göra så denna gång (för det var ju det som tog oss fel förra gången) höll emot och gick tillbaka en bra bit där jag var 100% säker på att han gått (hon markerade på en sten, vilket han senare bekräftade att han suttit en stund på). Återigen hamnade vi mot det andra spåret, dock efter att vi hittat pinnen och döm om min förvåning när jag ser hussen längre bort, längs med spåret vi gått tidigare. Han har alltså korsat spåret och gått bredvid det tidigare spåret och stått precis bredvid oss nästan hela tiden vi irrat. Jag trodde han hade gett upp och bara traskat från sin slutpunkt så jag släppte Nässla, men hon sprang ner i skogen (alltså spåret) medans jag genade till hussen. Jag väntade dock på Nässla, som frispårade sig fram hela vägen till honom. Han hade alltså fått lite feeling och jag litade inte på min hund. Så kan det gå! Men Nässla skötte ju sig galant och kunde återta sitt jobb trots mitt nekande och återtagande, så jag är grymt nöjd med henne. Kan säga att hon var rätt spak efter det. 

Hussen hade tyckt det var jättekul att se oss jobba på, för han hade ju även sett oss när vi språrade tidigare eftersom det var så öppet (men jag såg aldrig honom). Han ville tom få prova byta roll vid tillfälle! Jag är imponerad!!