Bitiga dagar

Is i skägget

I lördags åkte jag ner till Borås och köpte en ny bättre begagnad bil. Eftersom det skulle bli världens tråkigaste dag för Nässla passade vi på att ta en långpromenad i skogen på morgonen. 15 minus gav lite is och frost i skägget. Det finns föresten få tillfällen i livet som jag verkligen lever i nuet som när jag är med Nässla. Den där glada svarta typen som är så söt att man vill äta upp henne hela tiden, det går inte att vara ledsen eller deprimerad ihop med henne. Frustrerad kan man dock vara, många gånger om dagen. 

Hundlekgård i Kungsör

Blev lite snopen när jag var på långtur med Nässla för någon vecka sedan och upptäckte den här:

Anvisningar för hundrastparken

I en så här liten kommun kan man ju tänka att man borde ha koll på att det finns en rastplats, men tydligen inte. Och då står ändå min klubb som ansvarig för den. Aja, jag har väl helt enkelt levt i min egna bubbla ett tag.. 

Dagen efter tog vi en promenad med våra bästisar och passade på att rasta både barn och hundar där inne. Det var kul sa Nässla som fick vara lös med andra hundar för första gången på ett år nästan. 

Barn och hundar fanns det ganska kul i rasthagen.

Vid det här laget hade Nässlas kur på 60 dagar gått ut sedan ett par veckor och jag ville se om hon klarade lite mer belastning än normalt. Vi har ju alltså rört oss ganska normalt under den här tiden med lösa skogspromenader samt koppelpromenader som är upp till två timmar. Tyckte ändå hon var lite sämre någon vecka efter tabletterna tog slut (på den nivån att endast jag noterade det, ingen annan så klart) så jag ville ändå släppa henne lös tillsammans med Lystra under väldigt kontrollerad form, för att se om det uppstod någon hälta. Lika bra att upptäcka det nu istället för om tre månader tänkte jag. Och ja, någon rusning som på bilden (som inte alls är olik det hon röjer i skogen på egen tass) räckte för att hon skulle vara halt ett steg på kvällen sen. Så jag bokade en tid dagen därpå hos Arninge och våran ortoped. 

Det är ju ganska sjukt att hade jag inte sett henne just DEN gången hon reste sig hade jag aldrig noterat någon skada, det var enda gången, dagen efter fräsch som vanligt. Veterinären tyckte att hon ändå svarat så bra på antiinflammatoriska att det var värt att fortsätta, och ja, hon reagerade inte alls lika mycket på hans provocerande så jag upplevde också att det var lite bättre nu. Så nu fick vi en annan kur som kommer att pågå längre, men där man bara ger tablett dag 1, 15 och sedan därefter 4 ggr med 28 dagar mellan. Det innebär att det inte blir någon tävlingssäsong för oss i år (åtminstone inte innan augusti). Först blev jag lite deprimerad över det, men sen insåg jag att det gör inget så länge hon kan vara med och gå ut och gå. Det är faktiskt värt tusen gånger mer än tävlingar. Om det inte hjälper sen vet jag inte vad nästa steg blir, men jag skulle kunna tänka mig att det snarare blir livslång smärtstillande vid behov snarare än operation. Veterinären tror att det är menisken som är inflammerad (den knakar en del när man böjer hennes knä) och de blir sällan bra trots operation och han tycker det är onödigt att då operera en hund som ändå är 10 år. Och ja, så fräsch som hon ändå är nu kan jag stå ut med, även om det innebär mediciner. 

Domaruppdrag på Fagersta Brukshundsklubb 2018-02-10

I lördags var det dags för årets första domaruppdrag. Det var i Fagerstas nya ombyggda hall och alldeles lagom 32 stycken i fortsättningsklass. Katarina Strömberg dömde på morgonen och jag tog över efter lunchen för att de skulle få en andra chans. 

Det är väldigt sällan man idag kan göra banor med spring, oftast är det någon dispans med så när det inte var det passade jag på att göra en lite luring med mycket tempoväxlingar. De allra flesta koncentrerade sig så bra på det så de klarade av just det, däremot tror jag man istället tappade det på sitt sväng övningarna där man istället kallade in på den som inte hade någon inkallning. I övrigt flöt det på bra och alla förare hade friskt humör vilket faktiskt är huvudsaken! 

Dagens bana

Vann gjorde en Aussie på 100 poäng, tvåa kom en vorsteh på 99 och trea var en tollare med 93 poäng. Det fanns dock några andra ekipage som utmärkte sig lite också. Bland annat en fantastiskt härlig ds gårdshund som bara älskade frestelsen, som är något så tråkigt som en trasig plastleksak utan några som helst finesser. Matten kopplade hunden och körde lite ändå men varje gång hon slängde fram hundens lyxiga kampleksak med boll och päls för att belöna så skulle bushunden bara tillbaka till frestelsen. Vi fick oss alla ett gott skratt åt den charmören och hade jag tänkt till hade de ju fått frestelsen på prisutdelningen, det var de värda. 

Ful och tydligen jätteball

Det var också ett ekipage med en liten dvärgschnauzer där hunden hade så OTROLIGT fokus på matten, en hund att lita på till 100%. Visst ser man hundar som vet att gör jag si får jag godis, men det här var något annat och jag blev nästan lite tårögd. Det var verkligen inget extraordinärt rallymässigt som hände och de hamnade nog snarare på gränsen till kvalificerande resultat, men det var mer hur hunden jobbade för sin matte. Matten gick vid ett tillfälle åt fel håll och kom på sig och vände och sånt är typiska lägen för hunden att tappa bort hunden, men hunden bara följde med i all förvirring. Jag hoppas hon fick det på film och kan få se det utifrån, för jag påpekade till henne också, det var något extra. 

Nästa domaruppdrag blir på hemmaklubben, samma klass, so long! 

Lyxen med en hall

Hur lyxigt är det inte med en egen enorm hundhall att spendera fredagskvällarna i? Vi är inte så jätteträningspepp så här utan några planerade tävlingar men eftersom våra kompisar är på plats blir det ändå av. Nässla har hur kul som helst! 

"Paus"

"Nej jag tänker inte komma fram till dig och bli kopplad och tvingas vila!"

Pinsamt!

Nu börjar väl ändå min bloggpaus gå till överdrift?! Pinsamt är vad det är! Men januari för en bokförare är lite som att gå in i dimman. Nu börjar jag se lite ljus och kanske (men bara kanske) kommer det inte liiiite mer uppdateringar här framöver. Jag håller faktiskt på att lära Nässla ett nytt trick, att trampa med baktassarna. Tänkte filma men insåg att det är inte särskilt kul att se.. Nåja, när vi är klara så kommer det. 

Det som däremot roade mig ganska mycket tankemässigt när jag började lära in det med tassarna var vilka kunskaper jag fått de senaste åren via clicker expo och carpe momentum (Eva Bertilsson). Genom att eliminera allt skräp runt omkring och bara fokusera på exakt det jag vill ha så gick någon ganska omöjligt till att flyta på relativt fort ändå. Så här: Plattform så hon inte ska kunna flytta på sig och vet att hon ska vara still i position. Det gör också att jag kan sitta vid sidan om henne och bara glo på bakbenen, vilket i sin tur leder till att vi inte får in någon kontakt eller blickar sinsemellan som ska leda till det rätta. Bara ren mekanik. Beteende, klick, belöning som placeras så hon kan utföra beteendet direkt, beteende, klick osv.. Så kul! Okej, jag inser att jag kanske måste filma ändå 😉

På tal om något helt annat så tittade jag just på viltspårskalendern och inser att jag missar vångacupen i år 😭 då jag ska döma. Cuparna känns ändå som något vi kan sysselsätta oss med även om benet inte är 100% bra. Det belastar ingenting, snarare tvärt om. Men nåja, vad är väl ett spår i skogen mot att döma rallylydnad,, om inte alldeles alldeles underbart.. Vi får trösta oss med att åka på deras ordinarie spår då och försvara vår titel där helt enkelt. 

Vad ska ni hitta på för kul med era hundar i sommar?

Chief Bisciut

Jag vet inte hur det gick till men Nässla skapade sig en egen rutin helt plötsligt. På kvällarna släpper vi bara ut henne på tomten för att kissa (eftersom det är helt onödigt att göra sig besväret att klä på sig och tro att vi kan gå en promenad efter 19, för vi kommer max 50 meter utan konflikt). Först började hon att lägga sig där ute och glo, kanske skälla på någon granne, men bråttom in hade hon åtminstone inte. Hur ska vi lösa det tänkte hundtränaren i mig och jag började helt enkelt belöna henne när hon kom in och vips hade vi en hund som sprang ut, kissade och sprang in igen. Halleluja! MEN, en kväll kom hon in och jag gav henne en godis från fickan och gick och la mig. Hon la sig också men blängde suckandes på mig och visade med hela kroppen att hon hade ärenden ut i hallen. Ja, för i hallen ligger kexen som hon minsann fått någon gång och kex ska man tydligen ha när man kissat, allt annat godis räknas inte. Tydligen. Bara att kliva upp och gå ut och hämta ett kex och sedär, sen la hon sig och sov. Nu måste vi ge ett kex när hon kommer in från kvällskissandet, hon är 100% fokuserad på sitt kex när hon kommer in, scannar av rummet "vart är kexet!?". Kan tro jag skrattade när jag snubblade över den här bilden på fejjan, Nässlas riktiga namn blev Chief Biscuit. Kunde inte vara mer rätt.

Inga mål för året!

Gott nytt år och god fortsättning på er! Jag hoppas ni har haft en överkomlig nyårsafton med hundar som varit avslappnade. Hos oss var Nässla the grumpy dog, vet inte vad det var som gjorde henne sur och tvär men hon skulle bannimej inte gå ut och gå och när vi skulle över till våra vänner på kvällen för att fira in det nya året fick vi ju nästan bära henne. Sen när vi kom dit gick hon och la sig under deras bord vid ett tillfälle. Men ja, antar att hon bara var trött och helst av allt skulle vilja ligga på soffan hela dagen, men hon överlevde ändå. Några smällare blev hon inte rädd för även om hon blev fly förbannad på de som "bankade på dörren" på eftermiddagen. 

Det här blir nog första året som vi inte sätter några mål. Jag har många mål med mig själv, men just med Nässla är önskan bara att hon blir helt bra. Blir hon bra ska vi tävla lite rally och alla spårprov vi har möjlighet till, och sen så klart semestra ihop. Blir det inte några tävlingar så hoppas jag ändå hon är bra nog för att hänga med mig i skogarna och plocka svamp eller meditera. 

Ett mål för mig, med eller utan hund nu känner jag, är att vandra till Trolltunga. Det får bannimej bli tredje gången gillt i år! 2016 skulle jag och Susann, men då sprang jag ett mara i slutet på september och ville inte gå innan (med risk att skada mig) och efteråt var det bara foppatofflor som gällde några veckor, inget bra att vandra i. Sen kom snön där uppe och det är inte bra att gå i när man är sån som jag som tänker att saker och ting nog löser sig ändå. Förra året skulle jag gå med en klubbkompis men då blev ju Nässla dålig istället. I år hoppas jag Nässla kan följa med, men i värsta fall får hon vara hemma med hussen, så går jag med en kompis som bestigit Kebnekajse och har lite rutin. 

Nu ska jag surfa runt och se vad ni har för mål!