WT Valhalla/Bergslagen

Här kommer en liten rapport från gårdagens vånda som inte alls blev så hemskt som jag trodde. Guldkornet är helt klart fotgåendet där jag inte kan göra annat än konstatera att träning ger färdighet! Förutom en liten studs på sista rutan (jag beskriver det lite mer ingående längre ner) gick hon jättefint med kontakt på varje transportsträcka - och de var många och långa.

Kom dit en timma för tidigt (som sig bör när man heter Linn Aasen) och hittade en öppen skogsplätt där Nässla fick springa av sig och vi tränade på stoppsignalen. När vi skulle träna lite fot ville hon dock inte göra något annat än käka på gräset så jag fick lite smått ångest över hur dagen skulle gå.. Efter upprop och instruktioner var det dags att köra på, nkl fick börja med tre rutor eftersom de var flest, ökl och ekl på de två andra, annars var det fritt att gå emellan rutor hur man ville. Var lite labbefolk som knorrade över det upplägget men själv tycker jag bättre om det än när man tvingas följa ledet rakt av. För er som inte är retrieverfolk men ändå står ut med min läsning kan jag informera om att det är fem rutor där man börjar med 20 p för att sedan få avdrag för olika fel.

Ruta 4

Dubbelmarkering med kvack innan och transport till platsen. Vi stod längs ett fält med skog längs ena sidan, markeringarna kastades in i skogskanten, dvs de hamnade på "linje".

Här hade jag inga förväntningar på Nässla, i startgropen kan vad som helst hända och speciellt när det kommer till markeringar då hon har en tendens att bara springa och inte hinna fokusera förrän jag tar in henne och gör om. Eftersom det inte finns möjlighet att ta in på WT var det bara att låta henne ta sin tid. Domaren tyckte jag skulle lägga mig i (på förra WT vi startade sa en annan domare att vi fick plus på att vi inte la oss i.. vem ska man tro på) men precis då kom hon själv in i rätt område och hittade rätt. Fick avdrag för att det tog för lång tid för henne att lösa uppgiften och summan blev 10 p. Själv var jag bara nöjd med fotgåendet, stadgan och att hon faktiskt löste det själv.

Ruta 5

Transport, dirigering med en störning (dvs nkl dirigeringsområde vid sidan).

Här var det klockrent, ut och hämta, in. Fick lite kommentarer av domaren att jag ska akta mig för att nudda hunden när jag skickar på linjetag vilket jag tydligen gjorde och jag antar att det är det som ledde till avdraget på 1 poäng, och summan blev 19p. Turligt nog tog han inte med i bedömningen när hon drog iväg under hans feedback och la sig för att bada i närmaste dike.. Hädan efter kommer jag alltid att koppla fortast möjligt!

Ruta 3

Kort transportsträcka bakom skytt. Dubbelmarkering med skott varav ena markeringen gick in bakom kastaren. Vänta med skick tills domaren kommer fram och klappar mig på axeln.

Tog lite tid på sig att hitta men löste det bra. Ena dummyn satt fast i en gren men hon lyckades slita loss den vilket roade både domare, skytt och kastare :) 18p.

Ruta 1

Kort transport till dirigering. Dirigering sker parallellt med ett dike och nkl som är kortare dvs dummysar på vägen.

Nemas problemas, här anade jag min poäng redan direkt då domaren sa "Bättre kan det inte bli!" :) 20p.

Ruta 2

Transport till ett riktat närsök.

Här stod vi och tittade innan och Nässla såg funkis lägga ut, vilket var korkat. Det ledde till hög förväntan på vad som komma skulle och hon studsade iväg på sista steget i fotgåendet vilket gjorde att jag fick ta in henne igen (ingen egentlig studs ala Nässla, men tillräckligt för att störa fotgåendet). Sen pep hon lite tyst när domaren gav instruktioner och det var det hon tappade poäng på för jobbet var det inga problem med, ut i rätt område, plocka in och om igen. 12p.

Summan blev 79 poäng vilket är mycket mer än jag väntat mig! Här är verkligen ett kvitto på att träning förändrar hunden, jag är ju helt inställd på att vi inte kan gå fot och det är en fara att hon knallar. Vi åkte dit på svårigheter att hitta markering (och att vi tittade på funktionärer, det ska vi inte heller göra om) så det är vad vi ska fortsätta träna på i framtiden. Och givetvis, fotgåendet, så här vill jag alltid ha det. Det roliga är att tredjeplatsen fick 80p så vi är inte långt efter! Nu hamnade vi inte på fjärde plats för det, då det var tre som hade 80 p (bland annat Nässlas halvsyrra Lystra!) men det visar ändå hur nära vi var att få hem lite gratis mat ;)

Nu - begravning.

Nervös

Varför utstätter jag mig själv för det här? Är inte ett dugg sugen på att åka på WT i morgon. Tänk om Nässla glömmer bort allt vad fot är, då dör jag. Eller kommer iallafall önska att den där knappen som gjorde att man kunde försvinna fanns i min hand. Aja. Går och nervösspyr lite.

Dagens fynd!

Visst, det är inte det mest optimala vädret med tanke på att vi hade 16 grader för tre veckor sedan, men jag försöker se positivt på saken. Framförallt hoppas jag på att fästingarna dör nu eftersom jag redan har plockat fem stycken från Nässla och jag var aningen skeptisk till rapporterna om "fästingfri sommar". I vilket fall, det jag skulle komma till var att eftersom alla andra deppar ihop totalt med lite snö så kan jag njuta av ensamheten i skogen trots att det är ledighet. I normala fall går jag inte med Nässla lös på helger eftersom det är folk och fä överallt, men idag var det fritt fram :) Ingen träning (eller ja, lite fot här och där kan man ju begära innan hopp och lek) utan bara springa och gräva svamp. Mitt i turen gör jag själv dagens fynd:

Rörisolering i stora lass! Och vad ska jag med det till då? Jo, vid en av våra pass med flera andra flattar hade en någon liknande isolering på sin apportkastare som gjorde att det inte gör lika ont med rekylen när man skjuter iväg apporter. Så, jag tänkte sen jag såg det att jag skulle köpa en sån bit, men idag hittade jag alltså en stor bit. Mjuk och gratis :)

Fick svar från WT ansvarig, vi är med på måndag. Vet inte om det muntra upp mig egentligen, men men, som både Eva Bodfält och Maria Brendel säger: tävling är ett bra sätt att utvärdera sin träning, så jag får se det som det.. (som om det funkar..)

På tal om Maria Brendel så sa hon en sak som störde mig lite på föreläsningen. Hon hade som sista bild ett foto på en chihuauavalp och sa att hon var såå förvånad över att den hade varit duktig för hon trodde inte sånt om vavvor. Visst det är en vanlig föreställning gemene man har - vad ska man med en liten råtta till liksom. Men, det som förvånar mig är när instruktörer säger så (det är inte den första jag hör det här året heller). Är det verkligen, för en instruktör, så konstigt att även en pytteliten hund kan lära sig saker lika bra som en stor? Jag blir nästan så provocerad av såna uttalanden att jag vill skaffa mig en =P

Nääää matte, inte en vavva, du har ju mig, fröken stretcho!

Noll koll

Ja det är vad jag hör över måndagen just nu.. Inget meddelande om jag kommit med eller inte på WT som anordnas i Frk Bergslagens regi. Hur svårt ska det vara? Jag har iaf mailat, får se om jag får något besked..

Besked eller inte, jag har varit duktig och tragglat vidare med fotgående och mitt vilt (praktisk övning eftersom det inte ens kräver tinade fåglar). I onsdags sken solen i gläntorna och jag hittade en "ny" skog att traska runt i. Hade samma upplägg som sist: en bana, linjetag och fortsätta med banan. Den här gången kom jag ihåg att fota miljön för linjetagen:

En bit bakom granen

Hur beskriver jag här då? Där uppe, en bit bort ;)

Att springa rakt bort var väl inget större problem, lydnaden däremot var värre denna gång. Till måndag (om vi kommer med) ska jag betinga stopp och inkallning lite innan jobb.

Om man sköter sig får man hämta. Bästa delen säger Nässla

Det var det där med diken.. Jag blir så less.

Bara att stanna till vid ån på vägen hem för att slippa duscha av hundskrället

När grisen (vad är det här för mutanthund? Gris, hök, get och hund, allt i ett!) väl badat i diket passade jag på att stanna vid ån på vägen hem och träna fotgående där också. Hon är väldigt cool vid vatten just nu, vet inte om det är något fel eller om hon kanske kan börjat dämpa sig.. Tiden får utvisa saken.

Annars så tragglar jag med en grupphemtenta (mindre spännande) samtidigt som jag jobbade igår kväll (absolut inte spännande nånstans!). Som pricken över i:et förbereder vi oss för begravningen som är på tisdag, som vi av flera olika anledningar, givna så klart men även annat tjall, inte alls ser fram emot.

Just ja!

Vi var ju på en gratisföreläsning med Maria Brendel i onsdags. Nivån var ganska låg (typ klickerkurs teori) så det var ju kanske inte jättemånga aha-upplevelser direkt. Men, som med allt finns det ju saker att ta till sig och en sak som jag ska skriva upp i träningsdagbokens insida är: "Hunden förändras med träning". Jag kan tycka att iallfall jag har en tendens att inte se till de förändringar som faktiskt skett och ibland kan man nog behöva stanna upp lite och utvärdera hur min hund faktiskt är NU och inte hur den har varit. Exempelvis tänker jag på rak arm att min hund är en knallare när det kommer till markeringar, men förutom incidenten med apportkastarens premiär kan jag inte ens minnas sist hon knallade. Sen gillar jag också inställningen att tävlingen är ett kvitto på hur träningen faktiskt går. Ska försöka tänka så framförallt inom jaktbiten. Ytterligare en påminnelse jag måste ta med mig är att under shapingpass bara träna ett beteende per pass.

Det värsta med föreläsningen var det klassiska på slutet när någon hundägare kommer med "tips". Vid såna tillfällen vill jag bara springa tjutande rakt ut ur lokalen. Men, jag håller mig och skruvar på mig när det kryper i skinnet. Förlåt karma. 

Vi jobbar på

Inför måndagens start på WT tragglar vi på, fokus ligger på fotgående och linjetag. Igår blev stora fokus på fot, då jag tog med mig en bunt fåglar ut i skogen och gjorde en liten bana. Jag tänkte lite på det Bodfält sa om att gå in på scenen och det är något jag vill känna även på jaktprov och liknande situationer. Jag frågade henne om det var något hon själv använde men det gjorde hon inte då hon inte behöver trigga hunden dit. Och det håller jag med om, visst behöver de inte triggas, men jag vill ändå ha känslan av att vi - du och jag, går ut på scenen tillsammans. Dessutom hade jag "du har bara en chans på tävling på dig" i huvudet så det tänkte jag på också. Så, hur gjorde jag då? Först och främst, när vi är själva kan jag passa på att trigga henne på alla sätt jag kan, dvs smaskiga fåglar, kaniner och klövar, lämnar Nässla i bilen så hon ser mig gå in i skogen. Det blir hon tokstressad av vilket ger mig den känslan jag behöver jobba med hos henne.

Lägger ut, hämtar henne och låter henne rasta av sig (jag gav henne chansen, hon tyckte inte det behövdes) och går till "starten". Belönar kontakt med lek hos mig vilket hon gärna tar emot. Kanske inte för att det är det hon vill göra utan för att hon nog gladeligen fräser ur sig. Efter ett par lekpass efter kontakt (dvs inte aktivt mot fåglarna) studsar hon upp på min sida och verkligen poängterar med hela sitt kroppspråk att nu får vi sluta larva och jobba ordentligt istället.. Så vi kör på. Jag hade delat upp banan så efter halva sträckan hade jag lagt ut två linjetag åt varsitt håll. Tänk er ett kors, vi kommer nedifrån, vid krysset stannar vi och har linjetag i två riktningar, och sedan fortsätter stigen upp igen.

Linjetagen hade jag ju också lagt ut när hon inte såg, vi var på helt ny mark och jättetät terräng. Avståndet fick anpassas efter det och det blev kanske 40 meter i båda riktningarna, la ut två på varje ställe. Hon gick sansat hela vägen till "stationen", skickades på linjetag i båda riktningarna, tog dem JÄTTEfint, vi fortsatte upp på stigen, rundade, gick tillbaka och skickade på de andra två som låg kvar, nemas problemas. Så lullade vi runt där ett tag, några gånger försvinner hon in i sin egna lilla värld, men de tillfällena minskar och är lättare att bryta.

Idag orkade jag inte släpa på fåglar och åka iväg så jag tog med mig tre leksaker och tränade dirigeringar istället. Leksaker för att hålla upp intresset och glädjen i momentet, tycker hon har svårt att fokusera länge när vi är själva och kör med dummysar. Dessutom är ju leksakerna betydligt smidigare att släpa med sig.. Började med ett fotgående utan störningar i skogen fram till fältet, det är en bra bit och för Nässla är det svårt att jobba även utan störningar. Dock märktes det verkligen att vi har tränat för nu gick hon där, vi gick alldeles avslappnat som på promenad men hon gick bredvid. Den känslan, av att ha solen i ögonen och hunden på vänster sida utan tjat - den är fantastisk! Vid ett tillfälle sa hon att hon skulle skita och traskade iväg men kom snabbt av sig, då tog jag bara in henne, satte, sa fot och fortsatte. Försöker också komma ihåg att vara tydlig, speciellt när det är över.

På fältet möttes vi av ett rådjur. Nässla såg det dock inte eftersom hon hade fullt sjå att vittra den (eller dennes bajs, mer troligt). Den studsade iväg och det var inga problem att jobba där efteråt. Jag har ritat en liten karta över hur vi gjorde idag:

Den blåa bredare linjen representerar ett dike. De röda märkerna visar varifrån jag skickade och siffrorna i vilken ordning jag skickade från. Inga leksaker fick hon se när jag la ut. Den stora gråa pricken är en risdunge som jag använde som utgångspunkt från skick och målområde.

Den första skickade jag bara rakt fram till den första som låg längs med vägen. Nästa blev det stopp där den legat för att rikta om till vänster. Hon hamnade lite fel och jag fick dirigera henne lite mer för att hamna rätt men hon lyssnade väldigt bra på signalerna. Slutligen fick hon ta den rakt ut.

Eftersom diket sist blev en källa till konflikt och jag vet att hon förr eller senare kommer hoppa i fick det bli en belöning idag. När hon lyckades med andra dirigeringen sa jag "hopp i" och hon gjorde det gladeligen. Det var dessutom väldigt soligt så draget till vattnet var så klart ännu större. Då kunde hon ligga där i och coola ner sig i tre sekunder och sen var hon redo för nästa jobb. Mycket bra plan, jag tror jag vann en hel del uthållighet på det. Och så klart, vinsten på att slippa bråka, jag vet ju att hur jag än gör så vinner hon den kampen varje gång (den att jag ska slippa duscha henne när vi kommer hem).

Platsen vi var på är ett stort fält med ett vattendrag emellan, så när vi hämtat in de tre första smög jag ut leksakerna igen i området med gräs. Inte lätt med det där hökögat till hund kan jag säga, men jag fick till det. Gick bort till fjärde skickplatsen, vilket enligt kartan är ca 180 meter. Här var ju en enklare variant eftersom hon alltid har lätt att springa tillbaka samma väg vi gått, men å andra sidan är distansen inte att leka med. En svårighet kan få en annan förenkling.  Sen gick vi runt fältet så vi kom längst upp på andra sidan och rakt på från andra hållet (skickplats nr 5). Man har ju haft någon fantasi om att det är lätt för hunden att minnas ett område från olika riktningar men jag tror inte det längre. Jag kunde knappt själv se vart jag skulle skicka henne eftersom det också är vass i diket men tillslut såg jag rätt område och kunde skicka henne över diket. Blev väl kanske strax under 100 meter så det var ändå ett rejält skick, och även det tog hon fint (förutom att hon sprang förbi området först och var på väg ut på de första linjetagen men en broms och söksignal så räddade jag situationen). Så visst, lite dragning fanns ju förbi  mot tidigare målområdet, men ändå, jag tycker ändå det var en utmaning. Sen fortsatte vi vidare på andra sidan runt diket och skickade från helt andra hållet där vi inte alls gått under dagen. Lite närmare avstånd och det gick jättefint. Vad skönt att man får känna så helt igenom om ett pass, eller hur?!

Ingen valp

Givetvis var gårdagens inlägg ett aprilskämt, jag måste ha operation övertalning av husse först ;)

Förutom aprilskämtet var vi och tränade igår med frk östra och det gick bra. 12 ekipage som delade upp sig i två grupper baserat på önskemål om övningar, vi började med linjetag med störningsmarkeringar. Nässla var alldeles grym och det enda hon blev störd nog för att inte göra rätt var när vi gjort ett nytt område med dummysar i på vägen ut till det "stora" området. Där lyssnade hon inte en gång och sprang till dem istället, men det var väl egentligen kanske inte jättekonstigt med tanke på att det låg typ två meter från linjen. Däremot sprang hon fint igenom nästa gång. Gjorde också så att hon fick se en dubbelmarkering innan hon skickades, fick ta ena markeringen, linjetag och sen sista markeringen och det gick klockrent. Vi fick tom applåder :D När vi linjetagat klart gick vi över till markeringsrutan istället och tog en stor dubbelmarkering. Hon var het som sjutton och fick inte upp den första markeringen på första försöket (men hon sprang inte heller över till andra sidan för att ta den vilket jag är nöjd med) men när jag tog in henne, sansade, fokuserade och skickade igen gick det bättre, då tog hon den nästan direkt och den andra gick fort sen efter det. Hennes attityd för dagen var bra, lugn, vilande (förutom lite jordätande och sen gräs när jag sa ifrån när hon tog fel område på linjetaget) och cool. Klart jag måste vara nöjd.

Valp tingad!

Nu kan jag inte längre hålla mig med hemlighetsmakerierna utan nu måste jag bara få meddela att jag har tingat en valp :) Den är inte född ännu så jag hoppas det kan bli en brun tik till mig från Lopplådans sista parning mellan Vilja och Teitur (läs mer om dem på Lopplådans hemsida). Jag ser inte fram emot valptiden men det ska ändå bli kul att få en ny krabat att lära alla mina nya kunskaper till.