fredag 7 oktober 2011

Norsk rally

Jag och Zandra har förhoppningar om att när rallylydnad blir officiellt i Norge efter nyår så kan man bli champion där (vilket man inte kan bli i Sverige) och med det måste vi ju dit och tävla ;-) Kollar in deras skyltar men känner mig aningen förvirrad av vissa.. Som den här:
Aja, det är väl bara att leta vidare så kanske man hittar förklaringar på momenten också. Vissa skyltar som har samma innehåll (som sitt framför, runt höger etc) ser totalt annorlunda ut så det blir ju extra svårt.

(Ja, jag vet, vi har inte ens börjat tävla i fortsättningsklassen, men det gäller att ha framförhållning)

Tillägg: Nu har jag hittat vad skylten betyder. Hunden ska vara framför en och sen ska den ta sig till sittande utgångsposition på  vänster sida. Typ, alla skyltar och förklaringar finns att läsa här . Såg att de har en skylt som innebär att man lämnar hunden stående och då ska domaren gå fram och stryka hunden över ryggen :O I klass två dessutom..

torsdag 6 oktober 2011

Lite tankar

På hundpromenader finns det gott om tid för reflektion och vad är inte bättre än att reflektera över hunden då? (Ärligt talat kommer det en hel del tankar om skolarbete också när jag går, är oerhört kreativ då). Mina senaste tankegångar gäller att det känns ändå inte helt dumt att det här med Nässla + fåglar = mindre katastrof. Visst, det var ju inte den roligaste dagen när jag insåg att vi inte hade kommit så långt som jag trott, men ibland har jag tänkt att årets otroliga framsteg inte har berott på någon träning från min sida. Givetvis har jag inte alltid tänkt så, men ibland kommer funderingarna om det bara berodde på att jag hade kastrerat henne som vi helt plötsligt kunde träna med andra ekipage och hon kunde lyssna i jaktsammanhang utan att bli stressad. Exempelvis stod det ju i senaste numret av apportören (alternativt charmören, men jag tror det tom stått i båda) att de helst inte vill att man kastrerar då det förutom att minska avelsbasen även ger felaktiga provresultat då vissa hundar blir lugnare (och därmed bättre på prov) av en kastrering. Och när jag läser sånt tänker jag att ja, kanske är det inte hårt slit som gjort framstegen. Men, när jag fick beteendet vid viltsituation för mig så inser jag att nä, det är inte kastreringen utan faktiskt en del arbete. Och, om vi har klarat det med de situationerna vi hittills har jobbat oss igenom ska vi ta oss igenom viltbiten också. Trots att vi inte har en till livmoder att ta bort ;-) Sen, en sak som jag inte tänkt på men som slagit mig. När vi var hos Sörmlands hundsskola för FARTestet sa Håkan att Nässla är en sån hund som behöver få lära sig en sak i en lugn miljö, träna miljön för sig för att sakta, sakta sammanfoga det. Vad rätt han hade (och många bra saker i övrigt att säga under det där testet, det var nog bland det mest prisvärda jag gjort med Nässla). Men jag sätter mig inte och tycker att Håkan sa att hon är för känslig för miljön för att alls lyckas med jakten utan jag ska jobba igenom det, med de råd jag fick och får av andra människor jag litar på idag.

Så, till något helt annat: idag tränade jag dirigering inspirerad av kursen. Eller snarare, jag var inspirerad av kursen och ville träna dirigering. Tankarna var höga om Nässla och det blev mest bara pannkaka. Vid lämpligt tillfälle ska jag göra om och göra rätt så hon får en ärlig chans till lyckande. Dumma, dumma, dumma matte!

onsdag 5 oktober 2011

Dagens kurs

Jag borde rapportera en del från kursen men känner mig så såsig i skallen, det blev en lång dag. Men, överlag skötte sig Nässla bra, ibland när vi transporterade oss mellan områdena blev jag så stressad så jag inte kände att jag hann träna fint fot men annars höll hon sig i skinnet. Hon fick agera pick-up dog, vilket känns lite flådigt för en hund som inte ens startat ;-) Men hon gjorde det hon skulle så jag är nöjd. Hon höll sig hyfsat lugn också trots att hon så klart gick i taket när hon upptäckte var vi var.

Några nya övningar blev det väl direkt inte men det skapade ändå lite pepp på att faktiskt träna det som vi har svårt för och att förnya sig lite. Om jag hinner i morrn ska jag fixa lite, annars får det bli på fredag fm. Ska fundera ut några riktigt bra övningar så jag får in de inslag jag faktiskt vill ha så jag inte bara på slentrian tränar vidare på de gamla övningar. 

tisdag 4 oktober 2011

Vad gör man?

När man nyss har klivit ur bilen med nya dummysar som ska premiäranvändas och hunden börjar med att käka på en människobajs? Utan godis på fickan (nä, jag tänkte knappast belöna bajsäteriet men det är en effektiv metod att bli av med snusklukten/avlagringarna i truten att fylla hunden med köttbullar) eller en vattenslang heller för den delen är det bara att försöka få hunden att hålla sig bortom två meter från en och gärna börja gräva och äta efter svamp. Hellre en kolsvart dummy än en bajsbrun..

Givetvis är hunden jättetaggad på mig och jag får ge kommandot backa i all evighet, leta rätt på en pinne (ibland är det inte dumt med pinntokig hund) och kasta in den i skogen så hon kommer av sig. Planen funkar och snart har det passerat en och annan tryffel och vi kan jobba enligt planen med en någorlunda okej mun. Man får vara glad för det lilla (uppenbarligen ett motto när man lever med den här vesslan) över att jackan inte hann få sig en avtork, ny som den är.

I morgon ska jag vara funktionär på dirigeringskurs högre nivå hos uppfödaren. Nässla (eller V som i vesslan som uppfödaren kallar henne) får också följa med, det blir nog bra miljöträning. Själv hoppas jag att kunna sno åt mig en och annan bra övning som jag kan träna.

Dialog

Idag utspelade sig följande dialog mellan mig och Nässla. Vi hade nyss kommit hem efter att ha skjutsat mamma när vi hoppar ur bilen.
Nässla: -Ska vi in?! Jag måste ju pinka!
Jag: -Okej, då går vi runt staketet då så du får göra vad du ska.
Nässla (tvärnitar) - NÄ, den lilla rundan går inte, jag måste nog bajsa också! (Kniper lite lätt)
Jag: Okej, då tar vi den andra rundan då, men det får gå fort för jag behöver också gå in och pinka.
Lunkar iväg längs våran korta rutt tills vi kommer till hörnet runt vallen.
Nässla: -Nu går du åt fel håll!
Jag: - Nä, vi ska bara gå runt vallen och göra behov.
Nässla (slänger sig på backen): Jag kan INTE gå åt det hållet. Det är fel.
Jag (går fram och försöker få med henne): Skärp dig
Nässla (som nu vänder upp på rygg): - Jag.. döööör.. måste... till.. rastparken..

Den lilla slinkan, hon försökte (och lyckades nästan!) ta med mig till rastparken istället för att gå in. Ibland är hon för smart för mitt eget bästa. Jag har sagt det förr och säger det igen: Always keep your flatcoated stupid.

måndag 3 oktober 2011

Pappa är sjuk

Ja, ingen farlig åkomma, bara förkylning, men han själv är övertygad om att han har fått fågelinfluensan. För att jag la fåglar i en frys han har haft mat i. Jag tror dock inte åsynen av döda fåglar är så smittsam.. Nu är de iallafall flyttade hem till våran "nya" frys, hoppas den håller ihop.

Har nyss kommit hem från ett pass med tjejerna, vissa saker gick fint, att inte bada gick sämre ;-) Fast hon stack aldrig och badade under kommando, antar att man får vara glad för det lilla. När vi gick hem hade det blivit kolsvart (finns inga lampor i våran skog) varpå jag sa: "möter man nån nu skiter man ju på sig" varpå det tog en halv minut innan vi upptäckte att det satt några längre fram och grillade! Inte nog med det, när vi fortsatte gå mötte vi ett trettiotal ungar med pannlampor mitt i urskogen. Det blev lite obehagligt till slut och hundarna verkade flippa ur sen också, det skälldes på både stenar och stubbar till slut. Att vara pedagogisk och stanna och låta de avreagera sig fanns liksom inte, inte när man inte ens själv såg skillnad på om stenen skulle vara ett vildsvin. Skällande hundar i en kolsvart skog är rätt läbbigt!

lördag 1 oktober 2011

Inte bra!

När man har en frys full med fåglar och det visar sig att frysen inte fungerar, då är det inte så bra. Till pappas förtret hade han dock precis städat ur sin stora frys och jag kunde nödlanda pippisarna där men nu tror han att han kommer få fågelinfluensa.. Det verkar dock som om det växer gamla frysar på träd för bara någon timma efter dödsbeskedet hos frysen ringde pappa och berättade att han hittat en till skänks. Det är dagens plan det!

Föresten, la ett spår med Cicci igår som vi gick idag. Betydligt bättre än när jag gick spåret själv men det behövs defenetivt lite påminnelse om hur man gör den där leken korrekt. Nu när hon tappar spåret blir hon näst intill hysterisk och bara springer runt "Vart är spåååret??? Ahhh, det kommer försvinna, spring spring spring så kanske jag springer på det!!" Aja, jag ser ju iallafall tydligt när hon kommer ur spår.. Vi får träna mer helt enkelt.