Det finns en del som vi ligger efter på rejält vad gäller b-provsträningen och det är vilt. Det är av förklarliga orsaker inte helt lätt att träna, då det kräver planering och är ganska äckligt. Känns liksom inte värt att tina en fågel för att man ska gå på en promenad och göra lite övningar bara (och eh, ja man kanske inte tränar med döda fåglar på en vanlig promenad heller som någon galning). Men förutom för att det är jobbigt i sig så har vi dels inte kunnat träna under utredningen och sen inte heller när hon har varit hormonell. Då har hon sett ut som att hon fått en spya i munnen varje gång hon satt tänderna runt ett vilt, så givetvis gör vi inget då. Bara det att löp och skendräktighet varar i typ tre månader så det är ju mycket träningstid som försvinner. I vilket fall, nu finns det inga hormoner kvar så vi är redo att sätta upp en plan.
I går kom Tess och sov över till idag med planen att träna vilt i två dagar eftersom vi ändå då hade tagit fram viltet. Inför det har jag tagit ut och provat lite här och där med ett par vilt och det har funkat ganska bra så länge viltet är litet. Hon verkar inte helt få till det att stoppa vilt i munnen när det är för stort, vilket jag även märker på kanindummyn i tre delar som jag har.
Igår testade vi bara lite status, där vi började med vingade dummys och sedan gick vi över på kajor och kråkor. Kajorna gick bra och de fick jag även i hand, men kråkan la hon sig med istället. Jag tror hon var lite utbränd, för det var mycket hysteri och lite hjärna generellt. Vi klurade lite och kom fram till att oavsett avlämning så är det absolut viktigaste att hon greppar fort. Utan grepp kan vi inte träna avlämningar eller att hålla i munnen. Så jag struntar i vad som händer efter hon greppat så länge hon tar ett vilt och sedan vänder upp mot mig.
För att lyckas med snabba upptag på dagens träning, då även Pernilla och Pernilla var med hade jag med lite strumpor och eltejp, och täckte över eventuella sår samt skapar en lite bättre yta att greppa. Då finns det inte så mycket att pyssla med, inget som är äckligt och skapar en bra rutin om var man greppar på fågeln.
Det gick väldigt bra att hålla sig till den planen (sen var hon het som eld och knallade hej vilt..) och förutom typ första gången på anden då hon inte riktigt fick till det med att stoppa den i munnen så tog hon och kom in. Jag belönade friskt med vom i skål, så det fanns en tydlig belöning. Efter första passet tog hon ena anden och bar den helt avslappnat till bilarna, inte med hög svans och inte med tjat, bara som att här går jag med en fågel i munnen helt normalt. Så det tänker jag ta med mig, att alltså ta med mig en fågel ut på promenad (i skogen, behöver inte stämplas som en djurplågare inne i byn) så kan hon få gå med den på detta sätt. Då skapar hon sig en vana att ha den i munnen och jag tror hon kommer börja gilla det mer då.
Nästa pass provade vi att kasta ut först ett klätt vilt och efter det ett vanligt vilt av samma sort. Kråkan tog hon rätt direkt, men anden buffade hon lite på sista gången. Jag gick nog lite för fort fram där med tanke på att jag bara vill ha snabba upptag (inte glömma, det är viktigast!).
När jag kom hem var det flera vilt som egentligen skulle ha kastats, men de funkade ju perfekt att klä in, så det gjorde jag. Då har jag en liten hög att välja på och kan prova lägga ut ett sök när jag tränar själv. Det ofräscha märks ju inte med en strumpa över såret - genialt! Jag tror också ett sök kan vara bra ur aspekten att skynda in, för det finns ju fler att få springa ut till. Vi får se om några dagar när jag kan plocka ut dem ur frysen igen.
Sen är planen (som man alltid lyckas hålla när det gäller vilt 😂) att jag ska antingen skära upp lite i tyget/minska på det, eller att jag går över till att tejpa ihop viltet direkt (så vingarna täcker eventuella snuskhål/kala fläckar), vi får se lite. Troligtvis blir det något helt annat..
I morgon börjar vi på ny kurs föresten, då blir det agility på klubben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar