Privat kurs för Eva TS

I söndags hade vår lilla träningsgrupp en privat kurs för Eva Thorén Söderström, min go to instruktör förr i tiden när jag hade en hund att träna med. Nu var det dags att återuppta den kontakten och vi var tre ur gänget som åkte för att se hur vi låg till provmässigt och vad vi behöver fila på för att bli startklara för nybörjarklass. Jag åkte dit lite på chans eftersom vi dels inte får apportera fågel (allergiutredningen) och hon dessutom löper. Hon är liksom inte så motiverad på normala saker då.. 

Vi började med något så smart som uppvärmning, något som vi är otroligt dåliga på. Inte bara fysiskt, utan även att få landa i miljön. En hund i taget tittade Eva på inkallning och avlämningar och vi andra fick vila under tiden. 

Pernilla och Enya värmer upp först

Efter att alla hundar fått bekanta sig med miljön (Sirap aningen mer än de andra, som vanligt full kontroll av omgivningen) blev det dags för provet. Sirap fick en transport, markering, transport, markering, transport och sök. Transporterna var så där (kändes katastrofala, var nog inte alls det) om man bortser från att hon stack till första kastaren när den helt plötsligt dök upp i skogen (note to self, träna på såna överraskningar som hon inte behöver reagera på). Båda markeringarna var lite så där med avlämningarna, hon skulle kolla på den konstiga (plast)fågeln, sprang till fel person och ja, inte helt perfekt. 

Söket jobbade hon fint i tills hon hämtat en 4-5 stycken, sen la hon ner. Bokstavligt. Två meter framför mig la hon sig ner och spottade ut dummyn. Eva tyckte inte hon skulle lära sig att hon bestämmer när det är slut, så vi skickade ut henne på någon till, men samma beteende då. Jag känner mig inte så orolig över just den sista biten att hon lägger sig, för så gjorde hon förra löpet med, men däremot måste ju hennes kondis bli bättre, så detta ska vi träna på framöver. 

Vi fick alla med oss bra tankar därifrån och vi alla brast i fotgåendet. Eva tycker man ska ha en felsignal så hunden förstår att tyst = rätt, hör du något är du fel ute. Problemet med den varianten är att man lätt fastnar i att leta fel och glömmer bort att träna från "rätt håll" belöningsmässigt. Vi lurade och stötte våra trötta pannor under snabbmatsintaget efteråt och jag tänkte att jag vill ju ha samma effekt som vid en knallning på apporteringen. Alltså, Sirap har knallat ett par gånger på markering, och då har kastaren plockat upp dem. Direkt har hon insett att det var inte bra och kommit tillbaka. Jag har inte fokuserat på något och MILJÖN har sagt att hon gjorde fel. Ett par gånger så har hon listat ut att det bara är att sitta tills kommandot kommer. Är det verkligen så omöjligt att få miljön att säga samma sak när hunden rör på sig? Det borde inte vara det. Så, vad finns alltid på ett prov som kan säga åt hunden att den är fel ute? Jo en skytt! Så, kanske skytten kan vara förföraren som ropar på hunden att kom och lek med mig? Och leken kommer när hunden håller sig i position, trots rörelse. Jag har ju själv tränat med ridpiskan och pälstuss på den framför oss, om vi bara flyttar över den på skytten? Då får hunden något att fokusera på (skytten) och denne kan ta bort leksaken om hunden försöker sig på något. Sedan kan leksaken flyttas över till att bli dold, men den finns ändå hos kastaren (tror hunden). Det fick bli våran plan, så får vi se om ett par veckor om hur bra det var. Vi fick tipset att Eva att gå "fot" nos mot näsa, där föraren backar fram. Det tror jag är en jättebra idé, speciellt om man ska röra sig mellan saker utan fokus på fotgåendet i sig, så den provar vi med. 

Vad gäller Siraps koll av miljön fick jag tips från Karin på onlinesatsningen på brukskursen och även nu av Eva att hon kanske har en liten osäkerhet som gör att hon behöver kolla av miljön. Eva tyckte jag bara ska släppa henne på frikommando (alltså på uppvärmningsplatsen) och låta henne springa iväg om och om igen, tills hon är klar och då kalla in henne. Jag ska testa det lite mer, men hon har ju fått sådan uppvärmning tidigare på sökkursen men ändå dragit hej baberiba. Karin tyckte också jag skulle prova att låta henne gå i koppel med mig när jag vallar, och sedan placera henne i bilen. I vilket fall så behöver jag skapa en tydlig rutin till henne. 

Mer grejer vi fick tips om att träna var att inte byta dummy (hemma på gården typ) och även håll fast (även det hemma) så det ska jag passa på att göra vid korta träningstillfällen.