Fullt upp

När hon sover vet man inte vad man ska hitta på och saknar henne. Sen när hon är vaken önskar man bara att hon skulle sova en liten stund.. hon har en korg som är större än henne själv full med leksaker men ändå går hon mellan mina träskor, julgranen och mattan. Hon har dessutom lärt sig att öppna diskmaskinen. Vi kommer få gott om huvudbry med henne. 

Hanteringsträning

Lilla Sirap hade lite rött i örat när hon kom hem till oss och behövde sätta igång hanteringsträningen på en gång. Nässla hade många finfina egenskaper och en av dem var att hon litade så mycket på mig i hanteringen. Så var det inte i början, men jag tänkte jag skulle skippa ens de få konflikterna att börja med vad gällde Sirap och började direkt träna i samband med att vi petade i öronen. Fast ärligt talat, det kändes inte ens som träning, hon bara gjorde det hon skulle när jag presenterade en godis för henne.. Så här har det liksom sett ut från typ dag två, jag är helt chockad. 

Givetvis petar jag med topsen bara i öronlappen, allt annat är ju ajabaja. Självklart har vi blandat in klorna på en gång och förutom nafsa lite i tången (hon är ju inte mer än valp) så har även det gått som på filmen sen första stund.

Praon på jobbet har börjat

Så här i efterhand hade jag lite för kort valpledighet, hämta henne på onsdagen och tillbaka i rutiner (njaaaa?) på tisdagen veckan därpå. Men, löner ska köras och allt det där, och det löste sig ju också. Först charmade hon alla, så förutom att jag behövde behöver springa ut stup i ett sprang kollegorna in till oss i tid och otid. Fast det är ju positivt att ytterligare en hund på kontoret tas emot med glada miner. 

För första gången i mitt liv använder jag kompostgaller till en hund. 

Kontorshunden Milou blev jätteglad över sällskap och satte igång att busa. Det var Siraps första hundmöte utanför flocken och hon tyckte han var spännande men läskig så fort han började jaga henne (alltså låter värre än det är, han springer iväg och vill bli jagad, vilket var okej, men så fort han vände kom hon springandes och slängde sig i min famn). Som misstänkt skulle det bara vara en tidsfråga innan hon släppte det och i slutet av veckan sprang hon helt oberörd rakt över stackaren trots att han blev jättearg över det vägvalet. Milou börjar ju bli gammal så de får en kort lekstund (som bara går ut på att Sirap ska jaga Milou runt konferensbordet, sen får de bara umgås utan lek. 

Här vill Milou att Sirap ska klia henne på magen, men
hon är inte SÅ smart att hon lärt sig det 😂

Här lånar vi nedervåningens hunds koppel, pga matten har inte kommit in i rutinen
att ta med sig koppel om morgonen..

Efter morgonbuset blir det mycket sova och överlag har hon klarat det bra. Jag har också behövt gå iväg på kortare möten och lämnat henne innanför kompostgaller utan att hon protesterat över det 😍 Är hon vaken tittar hon bara ut, annars ligger hon och vilar. 

Nu har vi iallafall långledigt över jul (typ) så vi kan ta det lite lugnare tillsammans ett tag, det tror jag vi båda behöver.

Världens sötaste kontorshund?

Skjuts på magen

När matten fortfarande har behov av promenader för motionens skull så får man vara innovativ. Valpen åker haglöfsväska på magen och verkar ganska nöjd med det. Hon gillar att bli buren så hon känner sig trygg där uppe och jag får min motion (och styrketräning 😅) Får se hur länge jag orkar det här, har en känsla av att det kommer att avta om några kilon.. 

Välkommen hem lilla Sirap!

I onsdags var det äntligen dags att hämta hem lilla valpen. Egentligen var de leveransklara redan till helgen men jag hade möten och utbildning på måndagen och tisdagen så det kändes bättre att vänta till efteråt och med tanke på att hon hade nio syskon så hade nog uppfödaren fullt upp med att skicka hem valpar den helgen. Hussen följde med och det var en lång resa ner till Braås utanför Växjö, närmare 4,5 h non-stop. 

I bilen på väg hem, missnöjd fröken

Väl hemma fick hon sin första leksak, den var hon nöjd över

Jag vet inte vad folk menar med valpsäkra ett hem.

Full fräs i skogen

Hon är en asfaltsbajsare 💩

Just nu försöker vi ju bara lära känna varandra. I helgen arrangerade jag årets lusserally så även om vi haft snart en vecka ihop känns det som vi inte riktigt fått vara ändå, första vanliga dagen idag då vi är helt själva.

Hur är hon då? Ja som en flatvalp bör antar jag? Först ganska självständig, gick upp på natten och la sig i köket, men nu har hon väl kommit på att det är bekvämare att ligga på mitt ansikte. Måste härja innan läggdags och direkt på morgonen. Lättlärd, lättmotiverad, kan ta upp en tappad tråd (dvs har minne), urgullig, inte så sugen på att vara utomhus, stor kamplust och har en faiblesse för mina pelargoner som står på vinterförvaring. So far so good, jag hoppas vi har fog för att återuppta bloggandet igen nu!