Jag vet inte hur det gick till men Nässla skapade sig en egen rutin helt plötsligt. På kvällarna släpper vi bara ut henne på tomten för att kissa (eftersom det är helt onödigt att göra sig besväret att klä på sig och tro att vi kan gå en promenad efter 19, för vi kommer max 50 meter utan konflikt). Först började hon att lägga sig där ute och glo, kanske skälla på någon granne, men bråttom in hade hon åtminstone inte. Hur ska vi lösa det tänkte hundtränaren i mig och jag började helt enkelt belöna henne när hon kom in och vips hade vi en hund som sprang ut, kissade och sprang in igen. Halleluja! MEN, en kväll kom hon in och jag gav henne en godis från fickan och gick och la mig. Hon la sig också men blängde suckandes på mig och visade med hela kroppen att hon hade ärenden ut i hallen. Ja, för i hallen ligger kexen som hon minsann fått någon gång och kex ska man tydligen ha när man kissat, allt annat godis räknas inte. Tydligen. Bara att kliva upp och gå ut och hämta ett kex och sedär, sen la hon sig och sov. Nu måste vi ge ett kex när hon kommer in från kvällskissandet, hon är 100% fokuserad på sitt kex när hon kommer in, scannar av rummet "vart är kexet!?". Kan tro jag skrattade när jag snubblade över den här bilden på fejjan, Nässlas riktiga namn blev Chief Biscuit. Kunde inte vara mer rätt.
1 kommentar:
Mycket bra! En gång gav matte mig sista biten på moroten hon skalat och efter det kommer jag alltid springande när jag hör att hon tar fram skalaren och förväntar mig min morotsbit. Med vänlig hälsning/Herr Pudel
Skicka en kommentar