Resumé - av ett skitår!

Att gå igenom bloggen för i år och se vad vi har haft för oss har verkligen inte varit någon munter läsning! Jag vill inte gå igenom månad för månad så som jag gjort det förr utan kommer välja ut lite guldkorn och övriga tankar om året som varit. 

Året började ändå trevligt, laddad för massor av skoj under året. Vi skulle träna för att vara med på FM, sikta på SM i spår och framförallt alla vandringar! Vi startade året med en nosework-kurs på hundcentret i Kolbäck vilket var himla trevligt även om vi nog insåg att vi inte orkar tävla i det. 

Nässla hittar sitt första riktiga rådjur. Läskigt skit! 

När vi skulle vandra in mina nya kängor. Det går så där med drottningen. Kort därefter skadade hon när hon lekte med en hund vi passade.  

Hussen och matten åkte på äventyr i Sala Silvergruvor, en häftig upplevelse med både sång och totalt mörker. 

Jag klippte av mig allt mitt hår, och färgade det till den hårfärg jag trodde jag egentligen hade.

När hältan började lägga sig åkte vi på kurs hos Motiverade Hundar för Eva Bertilsson. Jättebra kurs av hög nivå och jag och Nässla fick ett eget litet läger. 

Vi skulle först inte åka, för jag trodde Nässla skulle dö. Men jag bestämde mig för att hon skulle iallafall få göra det hon gillade mest om det vore så. Så vi åkte på spårcupen i Kolmården. Jag grät, spårade och träffade vänner. Och Nässla blev piggare och piggare. 

Sen fick vi veta att det inte var cancer hon hade och vi kunde fokusera på att behandla benet istället för att tro att hon skulle dö. Så vi behandlade henne som den drottning hon är med att klia henne istället för att kratta. 

Vi var med på uttagningen till SM, men det var alldeles för svårt och Nässla var inte i form efter vårens bravader. Vi bröt men hade en trevlig dag och lärde oss för framtida år.

Någon dag efter att vi fick veta att hon var frisk åkte vi till Rom. Det var alldeles för varmt. 

Jag kunde bocka av att äta pizza i Italien på min bucket list. 

Under sommaren passade vi Atle. Det var intressant och byggde nog på min teori om att vi bara behöver en hund. 

Årets första officiella prov blev på Vångaprovet där Nässla fick HP och blev provbäst. Skön revansch ändå, även om sånt så klart inte spelar någon roll i slutändan.  

Vi åkte till Sälen och hejade på hussen och hans tvilling när de skulle cykla i fädrens spår. 

Strax därefter åkte vi till Öland. Nässla visade tyvärr på hälta igen vilket grusade glädjen en hel del. 

Även om hon så klart hade sina stunder av lycka trots det! Här på Böda sands strand för hundar.

Lite laser fixade snabbt till ryggen, där det visade sig att hon hade ont den här gången, troligtvis pga avlastning av knät. Vi kunde nu åka vidare till Norge och ha lite semester där.

Så mycket lycka jag får av den här bilden!

Vi gick några kortare pensionärsslingor och njöt av att nästan ha ett normalt liv.

På vägen hem var jag tvungen att svänga in mot Odda och drömma mig bort till den där Trolltunga som SKA bli av, någon gång. 

Jag lärde mig sticka och gjorde det med råge, här är mitt första alster. 

Känslan när vi kunde börja vara lösa i skogen och plocka svamp. Det enda viktiga i livet.  

När vi vilade från skogen stickade jag vidare. Här min tredje tröja, som matchar min mugg (mariusmönster, en klassiker i Norge)

Vi var även med på höstens spårprov i Härad. Det andra och sista officiella provet för året. Det gick så fantastiskt bra att jag ville bara stanna där i stunden. Tänk er den där härliga sensommardagen när solen skiner ner på den gröna mossan, temperaturen är perfekt, hunden spårar som hon inte gjort annat under hela året och allt annat är oviktigt. Jag var så lycklig när vi kom i mål att domaren fick sig en rejäl kram. 

Vi njuter av friska dagar och plockar svamp igen när snön smält.

Jag och mamma var en sväng i Lübeck och drack glüwein (usch!) och åt marsipan (mums!)

Ett stilla besök i en av deras kyrkor

Innan hemfärd blev det ett besök på Miniature wonderland och här ser ni spanska trappan i Rom, där jag var i somras. Episkt. 

Nässla blir bara piggare och piggare och jag inser att jag måste göra allt för att hon ska få bli 100% bra igen. Hon har mycket kvar att ge! Även om hon hör försöker ta min toffel istället för att ge ;-)

Några av mailen med hurrarop efter vårt lusserally

Årets sista stickade tröja, en jultröja till hussen. 

När man läser det här ser det inte alls ut som ett skitår, det finns ju massor av guldkorn! Och visst, så är det, men det har också varit väldigt tufft och när Nässla varit skadad har det tagit så himla mycket energi av mig. Så många saker som vi sett fram emot som blivit inställda pga skadan, som vandringar och även andra semestrar. Jag vill ju inte lämna bort Nässla när hon inte är helt bra, för om det skulle hända något när någon annan har ansvar skulle jag inte förlåta mig själv. Även om jag verkligen njutit av våra skogsturer vi fått så har jag ändå saknat de vi inte kunnat gå något otroligt mycket. Dessutom är jag ett otroligt kontrollfreak så när jag inte kan planera nästa år utan att vänta in vad veterinären säger i mars blir jag lite nipprig. Men jag är vid gott mod och tror att vi kommer ha mycket roligare år framför oss nu!