Berlin Marathon 2016

Jag har inte tränat jättemycket hund på senare tid, och EN av anledningarna har varit att jag tränat mig själv inför mitt livs första (och sista) Marathon. Det har under en tid varit en del på min lista över 101 saker jag måste göra inom 1001 dagar, så efter lite funderingar om lämplig tidpunkt på året och trevlig miljö fick det bli Berlin Marathon, som är på hösten (gott om tid över sommaren att träna, inte så varmt) och har en platt layout (jag är svag som attan i backar). Plus i kanten var att det var en ny stad för mig så vi skulle få lite extra semester i samband med det. 

I fredags morse åkte vi och lämnade Nässla hos mamma och sen vidare till Arlanda. Snabb flygtur (tack och lov, det här med att flyga är verkligen en prövning för mig, socialt alltså) och en bussresa senare så såg vi vårt hotell, men först lite efterlängtad god lunch. Vi käkade på ett kebabställe där de hade grillad halloumi som alternativ, det borde verkligen de ta efter i Sverige - Mums! Solen sken, det var väldans varmt och vi fick ett fint rum - nu var vi redo för Berlin :-) 

Vi hade inte bestämt något vi ville se innan så vi kollade lite på tripadvisor och såg ett bilmuseum med gratis inträde och cirka en halvtimmas promenad bort, så den tog vi. Kan säga att hussen var lyrisk, här var det inte bara gamla 50-tals bilar som det brukar vara på museum med bilar, här fanns det massor av dyrgripar i stora lass. En otroligt fin lokal där butiker och verkstäder fanns inhysta, och man kunde gå in i verkstäderna och titta när de jobbade med de fina bilarna.  

Rent och fräscht

Efter trippen där inne så gick vi ner mot området där Marathonet skulle hållas, vilade lite, tittade på folk och hängde så där som vi alltid gör när vi är ute på semester. 

Älskar att vara i städer där affärerna har öppet sent på kvällarna, då hinner man ju med även lite shopping. Med enbart handbagage blev det inte så mycket, men ett par shorts var tvunget att inköpas för att jag inte skulle svettas ihjäl. 

Vid vårt hotell fanns denna lilla affär, jultema deluxe! Eftersom hundvakten är tomtesamlare var det givet att vi skulle in där.

En gran som sträcker sig flera våningar!

Vad vill mamma ha?

På lördagen var det dags att hämta ut startpaketet för maran och vi tog en promenad till området, genom en park. Passade på att ta en geogömma och fick på kuppen lära mig att de en gång i tiden jagade i den här parken. 

Väl framme insåg vi att det inte alls gick att hämta ut nummerlapparna vid området, det var en mässhall några kilometer bort.. Aja, bara att promenera då, så går det när man inte gör sin hemläxa! 

Startområdet dagen innan - pirrar lite i magen av att se det

På väg till mässhallen så passerade vi monumenten för judarna. En massa stenblock som i en första anblick såg ganska trist ut, men när man gick närmare såg man att det var oändligt, med massor av gångar och monument. Precis som antalet judar som dog var oändligt.

Vi hittade mässan, fick ut min nummerlapp och chip och gick sedan en annan väg tillbaka, förbi Berlin mall. Eftersom vi inte var så shoppingsugna så blev det mest bara fika och fönstershopping, men jösses vilka möjligheter det fanns. Bra pris också tycker jag.  

Berlin Mall mellan två byggnader

Vi tog oss tillbaka till Marathonområdet för att kolla när inlinesåkarna startade. Men först lite tysk kultur i solen.

Taggad!!

Sen var det bara bege sig hemåt, käka lite pasta och gå på den lokala Lidl för inköp av Red Bull. Stresspåslag och uträkning av starttid, sen redo för sängen. 

På dagen D ringde klockan alldeles för tidigt, men det var ett måste för att hinna med ordentlig frukost (som hotellet startade redan 5:30 för oss löpare). Jag kände mig lite outside som inte hade på mig mina löparkläder redan där, men jag tror inte man blir snabbare för att man äter frukosten i träningskläderna. Dessutom känns det inte helt fräscht, det tar ju bara 10 minuter att gå upp och byta om igen. Nåja, mot startfållan! 

Att se till att 40.000 pers hamnar rätt är inte en allt för smidig maskin, men det gick bra på bekostnad av avstånd. Blev lite stressigt på slutet för mig, men till slut stod jag ändå på plats, något kissnödig då toakön var ENORM. Peppad, stark och redo att köra!

Ovanför folks huvud kunde man se hur det ångade, som det gör över asfalten på sommaren.

Bilden tagen från Berlin.de

Sedan väntade alltså 4,2 mil, inte så jätteväl dokumenterat, men jag njöt, hade kul, hade det tufft och kände mig stark om vartannat. Första milen var ren och skär glädje, vilken folkfest!

Enda bilden från loppet, precis innan upploppet när man ska passera Brandenburger Tor. Här kom det en liten tår av lättnad, slit och glädje.

Kutade sen som en idiot och kunde äntligen stanna upp och få på mig min efterlängtade medalj! Haltade mig fram genom området (konstigt att man är hel under hela loppet men inte ens orkar ta av sig strumpan när man är klar), hämtade min gratis alkoholfria öl, min påse och mötte upp Tomas. 

Fler utslagna hjältar

Svettig och nöjd! Äntligen!

Med det här skavsåret kan man alltså säga att jag offrat både blod svett och tårar för det här loppet. 

Hög på upplevelsen gick vi hem (så jag fick ihop 4,8 mil den dagen), jag donerade min goodiebag med mat till en tiggare och köpte lite mat med upp till rummet för att sedan däcka kroppsligen och uppleva en hemsk natt med smärtor i fötter och ben. 

Orkar jag resa mig upp?

Dagen efter kände jag mig hyfsat pigg och vi tog en liten promenad innan vi åkte hem. Efter en stund sa min kropp dock att jag inte alls var så pigg och snart var jag grinig och ville bara hem och vila =P

Vy mot Sony Center, vi sprang där dagen innan. 

Tillbaka för att hämta väskorna, ett restaurangbesök och sedan invigning av tunnelbanesystemet för att ta oss till flyget. Flyga hem, hämta Nässla, äta hos mamma och sedan var det bra skönt att däcka i sin egen säng! Mina tår är inte vad de en gång i tiden var, men förhoppningsvis kan de återhämta sig. Det jag är otroligt nöjd över är att kroppen är så hel i muskler och ben! Ingen smärta i benhinnor, inget ont i knäna eller rygg - jag har bara träningsvärk! Min kropp är fantastisk och jag är så glad över att klarat av denna utmaning! Skulle jag kunna göra det igen? Lätt om jag slapp träna inför det ;-)