Spårcup i Tisjön och lite vandring i fjällen

I helgen var det äntligen dags för Tisjö-provet uppe i Dalarna. Jag hade bokat stuga med tanken att hussen skulle följa med och cykla, men någon vecka innan började han vackla och jag bestämde mig för att åka själv och slippa ta hänsyn till någon annan - då kunde jag dessutom åka upp redan på torsdagen eftersom stughyrningen per automatik gick från den dagen! Så redan efter jobbet på torsdag åkte jag och Nässla upp - laddade för lite fjällmiljö :-) Efter en evig resa så kom vi till stugan som låg relativt centralt i Lindvallen så det var bara att ta en kvällspromenad, äta och göra sig hemmastadd. 

Jag har lite problem med att sova borta, även om det börjar ta sig. Har fått träna mig till att ligga i rätt ställning (samma som jag per automatik får hemma) och när jag har möjlighet tar jag även med mitt  -eget täcke och kudde - det gör nog den största skillnaden. Så jag somnade hyfsat fort bortsett från att jag hade ätit massa godis på vägen upp.. Men oavsett när jag somnade så hade jag bestämt mig för sovmorgon på fredagen så jag sov nog till efter 7 (i min värld sen morgon) och vi lullade lite innan vi åkte upp till Fulufjället för en liten vandring. Det var en bit bort och blev inte närmare av att jag tog en liten ofrivillig omväg men snart var vi på plats ändå. Efter lite tips från coachen hade jag fått förslag på en slinga på 1,5-2 mil så den tog jag. Nässla var överlycklig! 

Nu är vi redo för ut på tur - aldrig sur!

Det var ganska dimmigt när jag väl kom upp och utsikten missade jag (om det finns någon). Det vi inte missade var vattenhålen. Även om jag inte såg dem så kunde Nässla guida mig fram. 

Det gamla vanliga på ett nytt ställe

Här vid en sjö där jag letade efter en geogömma. Man ser inte så långt vilket också gav mig lite huvudbry när jag skulle hitta vägen för att gå vidare. 

Ser ni hur liten eller stor sjö det är??

På sina håll var det både dimmigt och blåsigt och då blev jag medveten om vilka krafter naturen har. Jag kände mig inte kaxig där och då, men ändå fri ända in i själen. Dåligt väder stör mig inte så mycket i den miljön, det härdar liksom. Men så klart, det hade ju inte skadat att få se lite mer. 

När man har badat måste man rulla!

Susann tipsade om att jag skulle titta på världens äldsta träd Tjikko när jag var där, men pga dimman och min ovana av platsen valde jag att inte kliva av stigen. Dessutom, med den här lilla rotuppdragaren vet jag inte om det hade varit så bra. Världens äldsta träd kanske skulle sluta växa då.. 

Mycket energi till allt trots den långa turen

På sina håll ordnade det upp sig och det var hyfsat bekvämt väder, men emellanåt kom det lite nederbörd från alla riktningar. När vi hade gått en bit Nässla på att hon skulle påbörja leken hoppa på alla stenar med hopp om belöning och jag kan säga att det var aningen tjatigt för stenar fanns det gott om.. 

Den här?

De här då?

Jag hade ingen ryggsäck med mig (måste köpa men har inte fått rumpan ur ännu) så jag körde med en vinst jag fick på förra cupen vi var med, en stor midjeväska där lite proviant, två vattenflaskor och myggstift (som inte behövdes i blåsten) fick plats. Dessutom hade den lite hakar på som jag kunde fästa flexit i, perfekt! 

Fiffigt!

Vid ett vägskäl kunde jag välja mellan att få en tur på 1,5 eller 2 mil men då det mullrade rejält bortåt så valde jag att gå mot vattenfallet istället. Njupeskär är Sveriges högsta vattenfall så det var vi ju tvungna att spana in. Först var vi bara tvungna att ta oss förbi den värsta "vägen" någonsin bland massa stenar och jag var glad vi var själva och jag kunde släppa Nässla för nedför dessa stenar vill man inte hålla i ett koppel också. Jag mötte faktiskt bara 2 gubbar på hela turen, förutom ett tyskt (?) par som satt vid vattenfallet. 

Antingen stenar eller spångar, inte mycket mitt emellan på den här turen

Framme vid fallet blev jag lite besviken, vi fikar ju vid större fall på vägen till mormor.

Efter fallet var det bara traska tillbaka på lite mer lättvandrade stigar till bilen. Hade tur och bara 100 meter från bilen öppnade sig himlen! Hem igen för vila, virkning och rekreation. Och mat, jösses vad hungrig jag var! Fick nyhetsrapportering om årets varmaste dag, men den märkte inte jag av med de cirka 8 graderna på fjället, men facebook rapporterade mycket sol hos alla hemma.

Så trött hund

Stugan från soffan mot sängarna

Stugan från soffan mot köket. Mycket furu men rent och fräscht. 

Det blev nog ganska tidig säng (även om jag alltid har svårt att släppa ifrån mig mitt virkarbete) och dagen efter var det tidig morgon för att åka till första dagen på spårprovet. Det var ett vanligt officiellt öppenklass spår och det gick rätt bra. Hon tog ett extra varv på återgången men annars så gick hon hela tiden i spårkärnan, trots att det gick över en bäck vid två tillfällen. Efter spåret blev det en lång väntan som egentligen inte gick ut på något alls (sånt är jag lite allergisk mot) men som tur var fanns det en del bekanta ansikten att mingla med. När vi väl kunde åka tog jag nästan raka vägen upp till ett fjäll i Sälen för en ca 9 km vandringstur. Den här var cirka hälften asfalt och grusväg innan den gick över på lite stenigare och gräsigare så den var lite mer lättvandrad än gårdagens. Behöll gympaskorna på, som lyckades vara torra hela vägen runt - tills jag kom till riksvägen igen och klev rakt ner i något blött bara några hundra meter från bilen.. Ibland blir jag så trött på mig själv.

Solen sken även uppe på våra breddgrader

Underbar miljö för både mig och en glad lös Nässla

Som en riktig pensionär kände jag mig där på kvällen när jag jobbade för fullt med virkningen framför Morden i Midsummer (inget jag normalt ser på, men orkade inte zappa) i min lilla trästuga. Ner i säng tidigt för nästa morgon skulle vi upp redan vid 5 så vi skulle hinna städa stugan innan vi åkte iväg. Eller vi och vi, Nässla bidrog nog inte så mycket till städningen. På plats för nästa spår, denna gång ett elitspår. Det är så mycket mer läskigt med elitspåren för man har ingen aning om vad hunden gör och varför. I spåret dagen innan förstod jag direkt att det var just återgången vi var vid, men här kan det lika gärna vara en åtta, trassel eller något annat skoj. Hon markerade tydligt starten (men jag skulle visst letat lite mer för det låg en skinnbit där i som jag missade) och spårade som en stjärna till att börja med. Sen efter en stund gick hon runt, runt för att sedan vinda och gå raka vägen i princip till klöven.. Snopet och jag förstod att vi missat mycket eftersom vi inte fick något skott och jag hörde en del skott från de andra deltagarna. Mycket riktigt, domaren gjorde klart att vi missat massor :( I princip samma sak som förra året i Dalarna, det verkar inte vara vårt ställe att spåra på. Man kan säga att från öglan så gick hon rakt till åttan och därifrån till klöven. Nåja, hon var nog den mest effektiva hunden på provet, älgen behövde inte lida länge. Och vi behövde inte fundera över om vi hamnade på pallen denna gång.. 

Spårkartan

Resultaten från de olika dagarna. Full pott på lördagen åtminstone. 

Vi fick i alla fall gratulera våra spårkompisar Björn och Felix som kom på en fin tredjeplats bland många duktiga hundar! Det är bara på´t igen!