Japan 2015

Här kommer ett litet inlägg om vår resa till Japan våren 2015. Mest bilder får det bli!

En lång resa, över 12 timmar på flyget från London till Tokyo - då är man glad att vi fick sitta vid nödutgången och alltså är helt fria framför benen. 

Landar i Tokyo på förmiddagen dagen efter vi börjat resa och påbörjar resan till att hitta vårt hotell. I Japan har man adresser men ett helt annat system än vad vi har, som det verkar som att de själva inte heller alltid förstår. Som tur var hade vi bokat ett högt hotell bredvid ett nöjesfält så direkt när vi klev upp ur tunnelbanan hade vi tur för akgalne sambon hörde direkt att det fanns en berg-och-dal-bana i närheten. Alltså bara att följa ljudet och där kunde vi se vårt höga hotell! 

Det blev en ganska lugn start där vi landade, försökte komma i fas och vänja oss med allt och ingenting var inplanerat de första två dagarna. 

Min första frukost på subway, räkor och avocado var standard

Vi tog en promenad runt hela centrala Tokyo (ja det är sant, en promenad..) och det var tyvärr lite mulet (men ändå helt okej storstadsväder tycker jag).

Vi tog sikte på kejserliga palatset som stod som en grön oas på kartan. Hittade dock ingen ingång, så vi gick bara runt det. Det visade sig sen bara vara öppet för allmänheten två dagar om året. 

Blommor, bambu och vallgravar fanns det gott om

En typisk syn, en man i kostym med paraply som fotar alla vackra träd

Vackra är de! För varje nytt ställe med körsbärsträden gick jag bananas. 

Kontrasten mellan storstaden och palatsets ägor. Ganska vanlig syn i Japan, det är alltid nära till lugna oaser. 

Överallt finns det dricka-automater. Även om det står coca cola all over så kan jag säga att det fanns inget av det i. Och jag min orutinerade kland tryckte ut kallt kaffe - usch och fy! 80% av innehållet var nämligen det. 

Vi bodde en bit norrut men tog en promenad helt ned till Tokyo Tower. Avbildad från Eiffeltornet, men lite högre. 

Sedan blev det en lång promenad tillbaka till vårt hotell, förbi Ginza och de mer turistiga områdena. På kvällen kunde Tomas inte hålla sig och vi gick ner på bakgården där vi hade ett nöjesfält och åkte den här mycket roliga banan - ThunderDolphin.

Bland karusellerna fanns det restauranger, caféer och även lokala matbutiker så vi passade på att köpa med oss lite gott till rummet.

Mangojouice med frön, undrar vilken typ av frön.. 

Jag letade ihjäl mig efter en stör ej skylt - innan jag insåg det geniala i att de hade en display i korthållaren där man kunde trycka. 

Efter dagarna i Tokyo var det dags att bege sig på den första tågresan - bara ett kort stopp i Kyoto. För att ta sig dit åkte vi givetvis snabbtåg! Ca 300 km/h gick den lilla rackaren och vi var snabbt på plats, trots att vi reste 40 mil.

Tomas trainspottar

Första gyllene måsen besöket, lokal specialitet: räkburgare!

Kyoto har mycket mindre byggnader och en helt annan stil än Tokyo, trots dess storlek och historia som tidigare huvudstad. 

Vi hade bara en kväll i staden och då hamnade vi av en slump på en vacker helgedom.

Dessa blommor, jag kan inte få nog ;)

Först en ganska rejäl dos risvinprovning för min del sedan blev det lokala bandet. 

Den offentliga toaletten på området hade olika val (och ja, givetvis har jag provat det!)

Det blev en lång kväll på området och när vi gick hem var det mörkt. 

Dagen efter var det dags för avfärd till Osaka, där vi skulle stanna lite längre. Vi var tuffa och gick de 2-3 km med packning ner till tågstationen.

Kyoto station har en speciell arkitektur

Standarden när man väntar på tågen är att ställa sig vid skylten och vänta där ens beställda vagn kommer in. Ingen tvekan om vart man ska stå då det är noga uppmärkt på marken, 

När vi kom fram till Osaka station hade jag varit smart och kollat upp vilken tunnelbanestation vi skulle leta efter. Problemet var att det gick bara de lokala tågen därifrån (då visste jag inte att det fanns både tåg och tunnelbanelinjer, eller ja, att man gjorde skillnad på dem) och då var ju inte ett namn rätt på kartan. Som tur var så kom det en japan och frågade om vi behövde hjälp (den första som spontant pratade med oss) och han gav oss vägledning som faktiskt tog oss fram. Hade tur att även här bokat ett högt hotell så det såg vi från tågstationen och kunde gå dit utan karta. 

I Osaka fick Tomas bli lekledare och han bestämde att vi skulle åka ut till utkanten av stan för att se på hamnen. Upp i hjulet för bästa utsikt!

Osaka är broarnas stad

Även här blev det en lång kväll och det hann bli mörkt innan vi satte oss på (lokal)tåget hem. 

Dagen efter traskade vi till Osakas slott, som låg 1 minut från vårt hotell. Det är inga små områden så det blev en del traskande.

Persikoodling på slottsområdet

Regnigt idag, men nu ska vi in i slottet också!

Schyst.. 

Fotoförbud inne i slottet (var nog den enda som följde den regeln), men en fin bild från baksidan

Och mer träd på vägen hem!

Det går fort att bo in sig i rummet, speciellt när det är mindre än min garderob. 

Eftermiddagen var vi inte sugna på mer regn så då gick vi (under tak) till stationen och tog tunnelbana in till Tenjinbashisuji Shoppingstreet, 2,5 km gata under tak med shopping :D

Smidigt denna regniga dag, 2,5 km shopping utan att bli blöt!

Det fanns  många hund och kattcaféer i storstäderna, inte för att man skulle ta med sin egna katt eller hund, utan för att få klappa de som fanns där inne. Denna söttax hade jag svårt att motstå!

Efter två dagar i Osaka var det dags för en lite mindre ort, Yokkaichi. Om vi bara kan förstå vilket tåg vi ska åka med.. 

Inte alltid lätt.. 

Utsikten från rummet i Yokkaichi, vi trodde först vi var mitt i ödemarken baserat på tågstationens placering, men det visade sig även här att det fanns olika stationer beroende på bolag.

En fin liten stad där vi egentligen bara stannade för att gå på nöjesfält. På kvällen strosade vi i solen och råkade gå rakt på en wrestlingmatch i ett köpcenter, det är verkligen inte varje dag det händer!

Shopping i mataffären är alltid spännande, men just det här var väl kanske inte så exotiskt ;)

Men creap låter lite snuskigt..

Så, sambons höjdpunkt (bokstavligt talat) var att få åka till Nagashima Spa Land, ett nöjesfält mitt ute i ingenstans. En timmas tåg och buss från hotellet så var vi där, där världens högsta berg-och-dal-bana finns. Om man räknar riktiga berg-och-dal-banor, inte såna man måste sitta helt fast i som går upp och ner och ja, ni vet vad jag menar. Med 97 meter är den ganska hög (men det är en högre på g i USA så klart) och den är även världens längsta. Tydligen är de även unika med att det aldrig ska vara kö på den, vilket det knappt var heller. 

Alltså, kan ni ana hur högt det är? Försök få en blick mot omgivningen så ser ni :)

Sedan blev det en lite mindre bana, men roligare i mitt tycke, fast den var extremt rasslig. Man bör ana ugglor i mossen när en kille kliver av helt blodig i ansiktet när det är ens tur! Men jag är lite mer förtjust i träbanor och den här är tydligen den första i Japan, där man hellre kör stål med tanke på jordbävningar.

White Cyclone

Bredvid nöjesfältet hade de en outlet med hundratals butiker men då var vi ganska färdiga, köpte mig bara lite trosor för att klara av några dagar till haha! (Jag hade för mig att det fanns tvättmaskiner på hotellen, men så var det ju inte alls. Att gå till en tvätteria kändes inte aktuellt, när man inte ens kan beställa mat säkert liksom..)

Dagen efter nöjesfältet blev det en tågtripp till (och nu började vi verkligen få kläm på systemet!) till en jättemysig liten ort som heter Kamakura. Det ösregnade och vi fick gå en kvart till hotellet, men väl där blev vi verkligen omhändertagna.

Hotellnyckeln, lite mindre high tech. 

Kamakura är en turistort med charmigt centrum med många söta butiker, men även surf och friluftsliv.

Ett av mina mål med resan (förutom allt i sig) var att besöka en bambuskog och de hade de i Kamakura. Eftersom byn var så mysig valde vi att promenera dit, trots att det låg många km bort. 

Bambuskogen!

Från bambuskogen gick vi till den största turistattraktionen av den alla, buddahtemplet. Där var det livat!

Nu hade vi inte så mycket mer planer så då valde vi att gå bort från turiststråken och ge oss ut på okänd mark in bland bostadshusen. Hittade deras motsvarighet till Hollywood Hills, med betoning på hills..

Sån här bild man inte visar mamma ;) Insåg att jag inte heller skulle visat Tomas den. 

Eller hur!

Efter en lyckosam dag i Kamakura där vädret var på vår sida trots illavarslande prognoser var det dags att åka tillbaka till Tokyo. Vi började med en annan "sevärdhet" för min del, nämligen kapselhotell.

Tomas turistar!

Kan ju säga att jag kanske inte gör det igen. Varmt, livat och världens tunnaste madrass! Men nu är det gjort. 

Tidig morgon utan mycket sömn, man ser hur glad Tomas var över mitt påhitt, mohahaha!

I väntan på att få checka in på aningens bättre hotell blev det en dag i solen en av deras fina parker. 

Och jag blir galen bland blommorna - igen!

En japan som fotar blommorna

Åååå vilken känsla det var att få komma in på det sista hotellet. Bra läge och otroligt lyxigt hotell! Tokyo Park Hotel here we come!

Kvällens utsikt från fönstret där vi hade en madrass för spaning över stan, underbart!

Morgon igen och då var det svärdmuseum och Shibuya som stod på schemat. Där ligger bland annat den där korsningen som är en typisk bild för Tokyo, där det går hundratals personer över i kors på en stor korsning. Det var intressant, men bäst var ju affären i närheten, Tokyo Hands som var på typ 12 våningar och varje våning hade sitt tema. Väskor, plånböcker, pyssel och allt man kan tänkas behöva, för vettiga pengar. Blev lite souvenirer till gudbarnet här, bland alla klistermärken. 

Fikapaus på Tokyo Hands. Här äter man oftast flingor i glassen, en inte helt dum idé faktiskt. 

En av dagarna i Tokyo ägnade vi åt att åka till Fuji Q Highland, ett till nöjesfält, med utsikt till Mount Fuji.

Det här var intressant tänkte jag och köpte något jag inte alls visste vad det var.. tog en skopa och stoppade in i munnen...

...och det var bara som små isbitar, som fastnade i hela käften. Skumt, men roligt!

Den här gick jag med på att åka, och det ångrar jag inte, herrejösses vilken rolig attraktion!! Kan tillägga att man fick sitta där uppe på toppen och glo rakt ner innan man släpptes, då var inte ens Tomas kaxig.

På bussen hem tar vi en selfie med sovande Japaner, vanligare än kallt kaffe här.. 

Hotellet utifrån

Här är en staty och stjärna till minne av Japans första terapihund :)

Sista kvällen utanför Ueno Park. Tyvärr hann vi inte gå in innan det blev skymning så vi promenerade bort till Tokyo Dome istället. 

Det fina rummet!

Notera den vackra bänken, gjord av stenarna som är polerade. 

Azaleorna började blomma i slutet av resan - ytterligare vackra blommor!

En sista frukost i fönstret och jag konstaterar att hit måste jag igen. 

Alltså, den känslan när man blir uppgraderad på flyget och kan reclina stolen och sträcka ut benen helt!!

En sista väntan på Heatrow, snart är vi hemma!

När vi kom hem (vid midnatt, 24 timmar efter resan börjat) tog vi tack och lov in på hotell vid arlanda. Guld värt och vi kunde utvilade sen åka och hämta bäsen! Hon hade haft finfin semester hos syrran med bihang. Det är helt ovärderligt med vänner där man kan lämna hunden och känna 100% trygghet. 

Ja, det var det, nu får planer för nästa resa börja smidas, men jag är övertygad om att det blir Japan igen, fantastiskt resmål!