Döm om min förvåning när det för någon vecka sedan plingade på dörren och bästa syrran kommer inspringandes! Med sig hade hon sina helt rekorderliga människor som tydligen skulle åka någonstans hundarna inte platsade. Den lilla bärfisen hade de tack o lov lämnat någon annanstans (ni skulle vart med förra året, åmajjgadd vilken landsplåga hon var!) och de lämnade syrran här för en veckas förvaring. Helt okej, för nu är vi båda ganska vuxna och behöver inte hålla på att busa hela tiden så jag tänkte att jag kunde acceptera henne här. Det har gått hyfsat bra, förutom vissa saker:
1. Hon snarkar. INGEN i vårt hushåll snarkar så det var inte helt lätt att försöka få sin bjutyslip med henne i sängen. Jag försökte ge henne onda ögat men hon verkar ju blind, eller så tog hon bara inte åt sig.
2. När hon vaknar viftar hon runt med sin svans som en riktig mupp. Glad får man väl vara, men vifta någon annanstans än i mitt nylle, tack!
3. Hon tycker tydligen inte att vi behöver ha något vatten när vi är ute och tränar för så fort hon får chansen tar hon vattenskålen och sitter där och ser.. mindre intelligent ut..
Idag när jag var och briljerade på lydnadsplan kom hennes människor och hämtade henne. Hon verkade glad över att få åka hem, men det beror nog mest bara på att hennes husse är så förbaskat lättlurad. Hon kommer ju få bete sig hur som helst då och ärligt talat jag är nog lite avundsjuk på det.. Men matte skvallrade något om att jag ska dit och bo läääänge i vår, då jäklar ska jag lura av honom en och annan leverpastejsmacka. Jag kanske också slår till på att sno något, tror syrran, eller ännu bättre bärfisen, kan få skulden för det. Nu måste jag sluta, matte ska tydligen ta mig till tortyrkammaren och piffa till mig inför morgondagen, so long suckers!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar