Koppelträningen tar sig

Ibland är det rätt jobbigt att ha en unghund. Ena månaden flyter saker på och man tänker att "nu börjar det hända saker, hon börjar mogna." Så kommer nästa månad och det känns som om man transporterats tillbaka till en 6-månaders valp igen. Tröstlöst värre emellanåt! Förra veckan beklagade jag mig för Tess, var så less och ville inte ens gå ut med Nässla då hon hoppade på en och skulle bitas minst 5 gånger per kissrunda :( Men så gav jag mig f*n på att få till det. Fyllde den läckra midjeväskan med godis till max, tog med mig klickern och lastade tålamodet så gott det gick.

Jag började med en runda dels i lugnare kvarter, men också tänkte jag på tiden. Jag hade 2 timmar tillgodo, alltså tog jag en timmas promenad (i normala fall) för att aldrig känna mig stressad. Belönade hela tiden då hon gick fint och använde klickern. Även om det går att belöna bara med godis så tycker jag att effekten blir annorlunda när man klickar. Det är lite som att då fortsätter hon att jobba trots att hon blivit belönad, annars så tar hon godbiten och travar vidare..

Vid ett tillfälle, halvvägs på promenaden så börjar hon flamsa hit och dit, så jag sätter mig med henne i knät i en snödriva tills jag känner att hon slappnar av. Det känns som en evighet, men jag tog tid och det tog inte mer än 5 minuter. Jag håller bara i henne i mitt knä, provar att släppa efter lite och när hon ligger kvar av sig själv så går vi vidare. Om hon försöker ta sig ur greppet när jag släpper efter så håller jag i ett tag till.

Jag tränar också en del på promenaden, mycket "sitt". Snabba sitt med mig som störning, att jag ska kunna gå och hon ska sätta sig i farten osv. Klickar och belönar och försöker ha kul hela tiden. Som vanligt när vi närmar oss hemmet så börjar det där bitandet mot fötterna och jag bryter direkt med att säga sitt. Eftersom vi har tränat det mycket under promenaden så sätter hon sig direkt. Jag har ju också tränat att hon ska sitta kvar trots att jag rör mig så då flyttar jag mig något steg bort, står still så en stund och när jag ser (läs tror) hon är lugn så får hon ett varsågod nu går vi vidare.. Jag belönar henne inte med godis vid just detta sitt eftersom jag inte vill lära henne att bita=sitt=godis. Däremot så kan jag ge henne andra kommandon efter det som jag belönar :)

Så gjorde jag de närmaste promenaderna konsekvent och nu har vi inte haft det problemet alls :) Däremot så får vi nog ta och göra en ansträngning vad gäller hundmöten, för nu är tydligen varenda hund en potentiell lekkompis av högsta grad. Det ska bli skvallerträning de lux, med lek. Så fort hon ser en annan hund blir det lek med mig..