Apportering vid vattnet

Idag har jag och Nässla tränat apportering i vatten. Eller ja,, det har vi gjort de senaste dagarna eftersom vi haft strålande sol och Nässla har varit helt passiv - tills hon sett vatten! Men idag var det mer genomtänkt och lyckat (såklart, det blir det när man tänker igenom innan!)

Jag började med att bara låta henne apportera en dummy som jag kastade ut. Då gjorde vi markeringar, men eftersom markering i sig inte är några större problem så la jag ner energin på att träna att hon inte ska "knalla", alltså dra iväg innan kommandot. Detta gör jag med hjälp av att jag har selen på henne, för då kan jag hålla emot utan att behöva hålla i henne. Detta av flera anledningar, dels så kan jag inte hålla kvar henne utan att hålla i något när hon väl vill framåt (och tro mig, det vill hon när hon ser en dummy kastas..) men också för att slippa jobba med mitt kroppspråk - i selen kan jag stå upprätt och släppa den utan att hon märker det. Den träningen har fungerat toppen och hon har verkligen gjort framsteg!

I traditionell träning skulle man här nog rekommenderat mig att straffa henne på något sätt när hon drar, men problemet är att hennes lust att hämta är enorm och jag kan bara tänka mig hur hårt jag skulle behöva ta i för att det skulle ha effekt. Då skulle vi dessutom ha en konflikt och det vill jag ju absolut inte, vi ska ju jobba tillsammans. Sen även hur arg jag än blir så lyckas hon ju hämta dummyn, vilket för henne är vinstlott ändå, hur arg jag än blir. Så nää, jag får använda min hjärna och planera och tänka istället för att gorma och slita i hunden :)

Här fick vi dock snart problem, hon hämtade dummyn men var inte ett dugg intresserad av att komma med den till mig. Hon var faktiskt inte ett dugg intresserad av något annat än att käka gräs där vid strandkanten. Lagom road över att hämta hund och dummy i vattnet så fick jag ta mig lite stubbträning, dvs sitta ner och fundera på nästa drag.

Här måste vi höja motivationen mot mig! Så jag tog fram favoritleksaken, boll på ett snöre = kamplek! Nässla tänder direkt och kampar för glatta livet, som vanligt. Kastar bollen, hon hämtar och vi kampar. Kastar en dummy, hon hämtar och jag kampar med bollen. Upprepar detta lite, först på land, sedan vid vattenbrynet för att sedan prova kasta ut den en lång bit i vattnet. Klockrent! Hon simmar ut, hämtar, kommer in i full fart och slänger sig fram till mig. Ger mig dummyn i handen och hon får kamplek som belöning, och hon är lycklig! Hon glömmer att skaka av sig, vilket är toppen. Ofta har man problem med att hunden släpper dummyn för att skaka av sig, vilket inte är okej.

Hon har alltså kopplat dummy i mattes hand = lek. Helt klart värt mer än tugga gräs :)

Hon får lite paus och jag fortsätter med lyckat koncept, nämligen planering. Vill ju gärna få kontroll över det här med att hon "kan själv" och gärna gör både det ena och det andra trots att jag inte sagt åt henne. Tex, kastar jag en dummy i vattnet och en till ligger på vägen ner till vattnet så tar hon och fångar upp den första dummyn, tar med sig den ut till nästa dummy och dubblar. Detta trots att jag försöker kalla in henne när hon tar den första, men icke då, hon kan själv och vet att man båda ska och kan ta båda på en gång :/ (Hon lyckas och lär sig)..

Jag vill nu få till en övning där hon struntar i att det finns vatten och saker som plaskat i det. Vattnet är det största av allt och har det kastas något i vattnet så går det knappt att tänka alls säger Nässla.. Så här gjorde jag:

Har henne uppbunden, vill inte behöva hålla i henne och ha någon konflikt i att hon drar eller liknande. Kastar i massa kottar i vattnet. Givetvis triggas hon och vill hoppa efter. Tar hennes bästa kampboll och kastar åt andra hållet, på land.

Skickar henne mot bollen och leker glatt när hon kommer tillbaka med den.

Upprepar detta några gånger. Anledningen till att jag tar kottar och kastar i och inte dummy eller liknande är för att hon inte ska bli belönad (ta en dummy) OM hon skulle hoppa i vattnet trots allt. Kottarna är borta lagom tills hon kommer i om det är så.

Sedan lägger jag till en dummy, kastar den precis i vattenbrynet, tar leksaken och kastar den åt andra hållet. Skickar henne på leksaken, hon hämtar, kommer in, leker, jag skickar henne sedan på dummyn i vattenbrynet, hon kommer in med den klockrent och får lek igen som belöning.

Upprepar detta, men kastar dummyn längre och längre ut. Snart är den mitt ute i vattnet, men trots det så följer hon min dirigering och håller sig kvar på land! Givetvis beror det till största delen på att det är större motivation på föremålet på land än det i vattnet, men det ska jag ju snart jobba bort och det tror jag inte heller kommer att vara några större problem när det väl är dags.

Som ni märker så blir det mycket kamplek, vilket kanske inte alltid är att rekommendera i allt för höga doser. Vi har det väldigt kontrollerat och det handlar om några sekunder per gång, beroende på hur bra det gick ;) Jag vill ju inte att hon ska få leka slut på sig och intresset och det är med mig hon leker, inte för sig själv. Väldigt viktigt.

Sista skicket mot dummyn fick jag även in henne i en fotposition innan jag sände henne. Det är ett enormt framsteg och jag är suuuuuupernööööööjd!!

Så här trött blev Nässla av allt slit..