Festival hemma på byn

Förra fredagen var det festival hemma i Kungsör, en kund till mig bjöd in då de fixat lite band som skulle spela. Supermysigt och vi fick tom festivalarmband. Jag åkte dit själv, trots att jag inte kände någon, men det överlevde jag. Många tycker jag är modig som gör det, men i värsta fall är det bara att gå hem ;-) 

Fort kallt - på med stickat!

Scenområdet

Härliga sommarminnen som jag försöker bära med mig, även om de inte är så stora :) Man behöver inte resa iväg för att njuta av alla fina dagar. 

I den här korsningen stod alltid Nässla (låg) och vägrade gå.
Nu står nästa generation där. Vad gör jag för fel? 

Vi har också hunnit träna lite med Therese. Hon ville testa stora vilt på Prim, Sirap fick lite mindre. Hon tog dem men var lite så här varför skulle jag ta det där.. Men sen när jag försökte kasta/gömma/begrava förbrukat vilt så bar hon minsann så glatt.. I övrigt har det blivit extremt lite hundträning under sommaren, jag har behövt den här pausen. 

Norgeresa nummer 2

Så i vintras bestämde jag mig för att vandra längs med rallarvegen. Vi tänkte ut en plan, jag och en kompis vandrar, Tomas och hans bror cyklar och vi möts i Flåm där vi har en bil parkerad och reser tillbaka tillsammans. Det blev ju så klart lite ändrade planer så det blev bara jag och kompisen som åkte, men med tanke att vi tar tåget tillbaka istället. Sen var det här ju med att hitta en kompis som kan och vill, men jag hade en barndomskompis som jag frågade om hon ville med och det ville hon. Hon har aldrig gjort något liknande, knappt ens sovit i tält. Hon går mycket och jag vet att hon är tålig, jag har aldrig hört henne gnälla och för mig är det avgörande. Jag kan ta allt ansvar för det praktiska, men inte bära en till mentalt som inte orkar pga hungrig, kall osv. 

Vi ska iallafall inte svälta ute på fjället

Vi hade bokat hotell när vi kom fram för att kunna landa samt en natt tre dagar senare. Det inser jag ju i efterhand är rätt dumt, man bör ju ha ett boende under en längre tid och därifrån planera tur baserat på väder, men jag förutsatte att det skulle vara hyfsat väder då det var samma tid på året jag och Tomas cyklade 2019, i strålande sol och värme typ. Jag hade så fel..  

Städskrubben på hotellet hade ovanlig skyltning

Testar spåret lite under kvällspromenaden

Laddar!

Nu kör vi! Planen blev att ta tåget till Myrdal och gå tillbaka, så 
slipper vi sitta och vänta på ett tåg när vi är framme. Vädret skulle också vara liite bättre åt det hållet.

Sirap gillade inte att åka tåg.. 

Direkt utanför tåget blir livet bättre för oss alla

Det regnar

Och regnar och regnar.. 

Vi gick ungefär två mil första dagen och efter några timmar var vi dyngsura. Jag har ju rätt dyra kläder och jackan impregneras varje år, men trots det var jag blöt hela vägen in. Det visade sig också att sovsäcken i min väska blivit lite blöt, och i Lottas ganska mycket! Vi slog upp tältet, lagade mat inifrån och åt innan vi typ somnade, kalla och blöta. 

Dagen efter var väl inte tanken på att sova en natt till utomhus särskilt lockande, med tanke på att inget var torrt, så vi bestämde oss för att gå till Finse och ta tåget tillbaka därifrån. Vi hade dock ingen mottagning på mobilerna så vi kunde inte kolla om det gick tåg eller om hotellet kunde tänka sig att byta natt för vår vistelse (men Geilo låg inte långt bort och då skulle vi nog garanterat hitta ett annat boende där, men det är ju synd att behöva vaska en ganska dyr natt). Över två mil var det till tågstationen så det var bara att packa ihop, hitta de bästa tänkbara kläderna och gå. Jag har alltid en reservponcho i väskan, så jag bestämde mig för att ge den till Lotta, och själv gå i min ulltröja, den står emot väta lite hyfsat ändå. Sen var det bara att ta ett steg i taget för att avverka våra kilometrar.  

Nu var det fem grader, väldigt blåsigt och vått i luften (regnade inte, men byxorna blev dyngsura från det håll vinden kom). På det redan lite blött under och på väskan som ligger mot ryggen. 

Den här miljön är vad vi skulle tältat i om vi tagit en natt till. Nej tack. 

Det var jättemycket snö, säkert totalt 1 km på vägarna, till skillnad mot 2019 då det inte var någon snö alls. Till slut kom vi till en skylt som visade 10 km från Finse, då började det uppstå lite hopp. När det gått 5 km flög vi fram den sista biten!

När vi fick syn på stationen provade jag mobilen igen och nu hade vi mottagning! Mailade hotellet och kollade tågtabellen, det skulle gå ett tåg ca 50 minuter senare, nästa först sen kväll! Vi "rusade" mot stationen och den lättnaden när dessutom hotellet svarar att vi absolut kan byta natt! Vilken glädje!

På stationen, summerar alla steg

En kvarts tågresa senare så var vi vid hotellet. Vi skrattade gott åt oss själva som knappt kunde resa på oss, men vi var ändå så nöjda med allt! Över 4 mil på ett dygn, spöregn, nästan 20 kg packning, blåst och kyla men vi knatade på. Lotta fick nog en mental kick över sin egen förmåga och jag hoppas hon bär med sig den vidare i livet. Man kan så mycket mer än man tror. Själv är jag glad att hon var med, för hade jag gått själv hade jag tvingat mig att gå vidare enligt plan, jag känner mig själv. Det var nyttigt även för mig mentalt att bryta, utan att känna att det gjorde något. 

Sirap bad inte ens om middag på kvällen

Allt jag behövde. Nyduschad, lite bubbel, mat och chips. Senare tillkom en
kopp te och täcke, då vi blev frusna igen.  

Vi sov gott den natten och nästa dag sken solen och vi åkte in till Oslo och kollade in den staden. Blev en promenad runt hela centrum med start vid Akers brygge. Häftigast var operahuset, där även Sirap kunde bada. Man kan säga att det var lite kontrast på vädret med 25 grader nu, mot de 5 vi hade morgonen innan.. Snygga var vi inte heller i våra tajts och badtofflor, men vad gör det om hundra år? Vi hade upplevt ett mentalt krig ;-) 

Jag tycker ändå min kompis gjorde det så bra. Helt oförberedd på hur tufft det egentligen skulle vara, men utan att gnälla (mer än mig) så tog hon bara det ena benet framför det andra, och jag vet hur många andra mer rutinerade som hade varit hemska att ha med sig där. Men hon var tuff!

Upp på taket i solen

Lunchstopp. Lotta gav deras mjukglass högsta betyg. Jag passade
även på att ta mig en skolebolla! Mums!

Äntligen hemma!

Nu känner jag mig klar med rallarvegen och nästa vandring ska jag bo längre på en plats och välja utifrån bästa förutsättningar. Ibland har man tur och njuter av vandringen, ibland njuter man av att komma hem ;) Fast trots att det var tufft var det vackert och vi skrattade  mycket. Och var stolta över våra prestationer. 

Hem och vända

Det blev inte många dagar hemma innan det var dags att åka vidare, men de var ändå härliga så bjussar på lite bilder. 

När jag kom hem slutförde jag alla kläder till Sandras kommande bebis och cyklade över med dem och lite fika.

Jag fick in min nya soffa till mina nya tapeter, mina bilder och mitt renoverade bort. Älskar!

Jag och Sirap åkte över och hängde lite med min dejt, vi hade också fina dagar tillsammans med promenader, bad och körsbärsplockning

Hemma igen fick vi till en oväntad dejt med Pernilla och Colour

Sen var det trots allt lite vila och Sirap var mycket nöjd över att vara hemma i sin egen säng igen.. 

 

Norgeresa nummer 1

Efter Orsa blev det tillbaka till jobbet en vecka och sedan packa för nästa tur. Det var någon som frågade varför jag inte åker kommunalt till Norge och jag skickade min packning som förklaring ;) Jag började med att åka och döma i Storfors, och sedan åkte jag till mosters hytta på Hovden. De var där vilket var ett väldigt mysigt sätt att starta semestern, inte bara hamna helt själv i ödemarken. Det har varit ganska mycket känslor åt alla håll den här tiden, och då kan det vara skönt att bli ompysslas med färdig mat och lite sällskap. 

Ready set go!

Domarpaus på vägen

Matstopp på vägen

Mat och vin vid ankomst

Soligt och fint på Hovden

En av dammarna i närheten av Hovden fick bli ett utflyktsmål

Även en tur upp på Hovdenut

På söndagen åkte moster och morbror hem och vi hängde kvar till måndagen också. Njöt av sol och lugn, samt lite kortare vandringar (nåja, tror nog en och annan svensk hade tyckt till om den lilla turen..) Jag letade rätt på en vandring jag kunde ta på Haukeli på vägen till mormor, kollade väder och hittade en liten tur fram och tillbaka som skulle ta totalt 4 timmar. Tänkte att det kunde vara en bra start för att tälta och testa på det. Åkte efter lunch från hyttan. 

Bilen parkerad och vi är redo!

Upp där ska vi

Det går inte fort men ändå blir man helt slut. En liten mat- och vilopaus i solen efter en timmas vandring

Det blev lite gå på snö, men man såg att det var på backen, även färgen från markeringarna lyste igenom på sina ställen. Men ändå lite obehagligt, räcker ju med 30 cm hål för att det ska göra ont att ramla ner med foten. Men jag klarade mig bra!

Hade sett på kartan att det fanns två sjöar och jag tänkte jag sover vid den andra. Tur det, för vid den första var det två killar som slagit läger och de fiskade. Det var säkert en timma bort från den andra sjön, så kändes inte obehagligt på något sätt. Jag glömde faktiskt bort att vara rätt, eller rättade sagt, hade aldrig en tanke på det. Vem är elak på ett fjäll typ? 

'

När jag kom upp till sjö nummer två fick jag ett hallelulja-moment. Här kunde jag slå läger och när jag letade efter en gräsplätt sken solen rakt på den! Framför ett vattenfall, bredvid sjön och med utsikt rakt ut över haukelifjell! Det syns tyvärr inte så bra på bild, men det var helt otroligt! Känslan i kroppen är helt omöjlig att beskriva, det var verkligen sån tur med allt! 

Jag slog upp lägret för att fortsätta upp på själva nuten, men det var snö de sista 20 meterna och där var det längs bergsväggen och jag tänkte inte chansa att klättra på det. Men vi kom en bit upp och på bilden nedan ser man längst upp till vänster där vi slog läger om sjön. 

Utsikten åt andra hållet i tältet, toppen vi inte nådde och vattnet jag tog ett (iskallt) dopp i

Så glad över mitt tält, som jag valt att ha lite tyngre mot att jag ska kunna sitta i det och kunna öppna det så här. Det blev precis som jag drömt om. 

Efter bad blev det ulltröja och matlagning i solen. Ni ser, larvigt mysigt!

Sirap var inte lika övertygad om att tältlivet var för henne.. 

Vi vaknade tidigt på morgonen då jag insåg att det idylliska med tält lagom försvann vid sova i det ;) Äsch, så farligt var det inte, men när jag vaknade alldeles kissnödig och det var ganska kallt bestämde jag mig ändå för att påbörja resan vidare. Vi packade ihop, åt frukost och rörde oss neråt. Eftersom jag vaknade så tidigt passade jag på att åka till Odda och besöka Bondhusvatnet, jag försökte komma in där sist men parkeringen var full. Nu var vi tidiga plus att de tar ut en avgift för parkering, så det fanns gott om plats. Bondhusvatnet är en enkel vandring på stor grusstig, ett par kilometer som man kan gå med barnvagn. Jag var bara där för att se fotovyn. 

Ta bilden och sen ner igen typ ;) Väldigt vackert på vägen upp och ner också, jag gillar ju vestlandet med både skog, vattenfall och berg. På bilden kan man även se en glaciär där längre bak. 

Därifrån bar det av hem till mormor där jag bara legat på soffan, stickat, ätit och gått turer. Kändes svårt att komma in i lugnet först, jag har inte träffat mormor sedan 2019 och sedan dess har hon ju åldrats både kroppsligen och med demensen. Fick lite lätt ångest när jag träffade henne först och kände bara att jag ville åka hem direkt, men sedan landade jag sakta med säkert och det blev fina dagar där. 

Bara utanför knuten, vår promenadstig

Fyllde på i en av de bästa garnaffärer jag varit i!

Promenad med moster och hennes hund Balder

På fredagen kom mamma, bror och Melvin, så på lördagen passade vi på att åka ut till morbrors stuga vid havet. Där var det krabbfest och när vi åt såg vi delfinerna och laxar hoppa ute i vattnet. Magiskt!

Stickning får följa med och ladda kärlek var jag än är

Fick till en otrolig bild på Sirap i solskenet

På söndagen tog vi en tur till "deras egna trolltunga" Himakånå (fritt översatt Hemmafrun). Det var bara 2 km vandring och jag tänkte att den kan ju mamma följa med på. Hon har som dröm att ta sig till trolltunga, men hennes ben funkar ju knappt, så det är ju en omöjlig dröm. Tänkte att detta kunde vara ett bra komplement. Även här var vägen lätt att gå på, det var grusväg hela vägen upp, däremot otroligt brant på sina håll och man fick zickzacka sig upp längs vägen. 

På väg till startplatsen hittade vi denna fina hundpausplatsen

Lite nervös blir man ändå.. 

Helt okej variant av egen trolltunga. Inga folk var det heller, rekommenderar er att åka dit istället för till turistattraktionen ;) 

Efter turen fick mamma givetvis ont och det slutade med att hon däckade på kvällen. När jag låg där i samma rum och hon snarkade som hej kom och hjälp mig bestämde jag mig för att det var dags att åka hem. Jag kände mig klar med resan för denna gång. 

Lunch på vägen hem, soft-is med sjoklade. Mums!