Mina tjejer

Efter det dramatiska inlägget om Hönis så tänker jag ändå att det är dags att presentera mina tjejer i hönsgården: 

Kajsa, en av tre dvärgcochin. Livsnjutare, bästis med Mammahönan och ruvar gärna. Har mycket att säga. 

Här är Kajsa i ruvartagen. Korpen vill lägga ägg och gammelhönan vill nog också ruva.

Mina störningar vid vittringsapporteringen

Hönan längst till vänster är Donna Trump. Hon är född här hemma men beter sig som att hon upplevt misär och misshandel. Hennes mamma är Mammahönan och pappan en silkesblandning. Hon har samma frilla som Trump, är elak och ganska korkad. Men duktig värpare och har sin plats här. Hon föddes på midsommar 2022.

Sirap och gammelhönan "Hönis". Blir vilken dag som helst 10 år och vårt charmtroll. Har mycket åsikter om nykomlingarna men älskad av oss ändå. Lägger ägg lite då och då trots sin ålder.

Längst till vänster har vi korphönan, hon kallas så för att hon stjäl av sina hönspolare, Sirap och även direkt av min tallrik. Lägger fina gröna ägg och är flitig med det! Född i början av 2022. Flyttade hit med en syster då men hon trillade tyvärr av pinn ganska fort.

Korpen och hönis njuter i rabatten

Mariannes vackra chokladägg

Här till vänster har vi Mammahönan. Hon är den enda som fått ruva fram kycklingar (Donna är hennes enda som är kvar, resten blev tuppar). Hon är av rasen Appenzeller och är så snäll med de andra hönorna. När ungtjejerna flyttade in betedde hon sig som att de var hennes kycklingar och hon var så gullig med dem. Hon är minst 8 år, skänktes 2018 av en granne som gjorde sig av med sitt bestånd då. Lägger lite vita ägg då och då trots sin ålder. Kolla in hennes frilla!

Här kommer kopparmaranen Marianne. Min lilla älskling som jag köpte i början av 2025 ihop med Kajsa och Kicki. Lägger bruna ägg och är hispig men modig. Kan ge mig på att om någon höna kommer traska in i huset är det hon. 

Kicki, den andra dvärgcockin som hämtades hem i början av året. Hon borde vara den som heter Kajsa då hon är den kavata. Klättrar i träd och hjälpte Kajsa att flyga upp till pinnarna när hon var ung. Ett charmtroll! Lägger som de andra av samma ras små rosa ägg när det passar. De gillar tyvärr att ruva rätt mycket..

Frukostbesök av Hönis, Marianne, Korpen och Kajsa.

Sitt i grupp för de giriga

Bland blommorna gör de sig bäst!

Kicki utanför ingången

 

Spårträning med aha-upplevelser

Så efter att jag "gått" spåret i söndags åkte jag hem för att lägga ett nytt spår och se var vi fallerar. Det fick ligga över natten och anpassas efter den lilla skog vi har tillgång till. Lite bloduppehåll (mellan flaggorna) och lite vinklar, några lite spetsigare. 

På väg mot spåret fick jag min första aha-upplevelse. Det är några hundra meter att gå och jag låter henne gå i selen. Dels blir hon kränkt av att få på sig den, men så tänker jag att hon kan börja mentalt förbereda sig för vad hon ska göra också. Grejen var att hon försökte spåra hemifrån och jag såg exakt samma beteende som när hon inte hittade spåret i söndags. Hon kastade sig ut i sidorna för att hitta lukterna, vilket för mig känns rätt onödigt när vi inte är igång. Så läxa nummer 1: Tydlig startsignal. Ute i spåret  var hon som hon brukar när jag lägger spår själv, helt jävla galen. Det var med livet som insats och inte alls trevligt (jag förstå varför jag haft det på is ett tag). Om man zoomar in på kartan kan man se att hon fladdrar mycket vid bloduppehåll och vinklar. Här vill jag få henne lite mer koncentrerad så jag tänker att 2: Träna spår utan blod alls så hon behöver anstränga sig hela tiden och 3: Träna på vinklar separat. 

Så planen för veckan nu är att jag gör ett spår med många vinklar och bara en klöv. Jag ska lägga godis innan vinklarna, får se om hon tar det. Vinklarna ska vara väl markerade så jag har full koll och kan se om hon tar godis i god tid. Då tänker jag att jag kan göra över dagen, men så lägger jag över natten parallellt när jag kan. Jag tolkar det som att hon tycker det är svårt när det är mindre doftbild och därför panikar lite. Jag får testa och se, men det vore dumt att lägga ner det här nu. 

Räddad av kråkorna

Hemma på vår gård har vi 7 hönor. Jag kanske borde göra en presentation någon gång? I vilket fall, våran äldsta dvärgcockin Hönis är kring 10 år och levererar ibland något ägg men är mest vårt underbara charmtroll. När hon inte surar och ruvar så kommer hon springades så fort hon hör mig och ska smaka något gott och hänga mig och Sirap i hasorna. Jag har många filmer när Sirap tränar och hon spatserar bredvid i hopp om att också få sig en belöning. När vi får besök är hon gärna framme och äter majs ur händerna på barn och vuxna och vi fasar för den dagen hon kommer trilla av pinn. 

Hönsen går fritt på gården när vi är hemma och under de senaste 10 åren har Tobias aldrig haft besök av rovdjur så vi har känt oss trygga. De får dock vara ute mycket mer nu när jag bor här och är hemma om dagarna så en dag var det en katt över och försökte fånga gammelhönan men den har vi inte sett igen. Men så i lördags hörde jag ett himla liv utanför och när jag kikade ut var det fullt av skrikande kråkor och skator. Kråkor lever inte i flock och brukar inte hänga häromkring och sen såg jag min unghöna Kicki springa iväg åt ett mycket konstigt håll. Jag sprang ut och iväg flög en ganska liten duvhök! Fullt av fjärdrar på marken men bredvid satt gammelhönan och såg hel ut. Jag tog upp henne och kunde inte hitta några skador, mer än avdragna fjädrar på rumpan men jag bar in henne i huset och började sedan leta rätt på de andra som var ute. Mammahönan låg inne och värpte ett ägg (vår andra oldie but goldie) och Kajsa låg och ruvade. Två såg vi direkt i en buske och Kicki hade jag ju sett springa ut mot vägen. Letade och hittade henne tillslut under en grästuva, med huvudet nedtryckt i marken. Då saknade vi bara min kopparmaran Marianne men hon är stor och inga fjädrar från henne kunde hittas. Jag letade runt i varenda hål jag kunde hitta i närheten, men rätt som det var kom hon bara spatserandes. Så skönt att alla tjejer var hittade välbehållna, om än traumatiserade. De blev givetvis inlåsta och vi har inte sett någon hök något mer. Troligtvis en ung hök som är på flytt och försökte hitta något att äta på vägen. Eftersom buskarna på tomten är lite skrala på löv just nu så har de mindre skydd och de får tyvärr hålla sig inomhus nu, men de går inte ens ut i sin inhägnad frivilligt än. Bara mammahönan som låg hemma och värpte och är lyckligt ovetandes om det hela går ut en stund då och då. Jag är så tacksam för kråkorna som räddade livet på lilla Hönis! Jag kan nog inte bjussa dem på något gott då de inte hänger här, men skatorna har iaf fått blodpudding. 

Provat prov

Igår morse provade jag och Sirap att gå ett öppenklass viltspår för första gången sedan 2022 (då vi bröt i startrutan för hon förstod inget alls). Vi har haft många fina spår ihop med Pernilla så jag kände att vi var redo men det blev ett stort aniklimax när vi kom till domaren och hon aldrig hittade spåret. 

Det var jättetydligt var spåret gick för mina ögon, men för Siraps nos alldeles omöjligt! Hon förstod inte sin uppgift och efter ca 75 meters fladdrande bröt jag. Hon rullade och kunde aldrig hitta spåret, trots att hon stod mitt i det. Jag vet inte om det var för att stigen var en stig och hon inte väntar sig spår där (det gällde iaf för mig!) eller om vi har gjort för lite legor över natten så hon inte kopplar på nosen tillräckligt noga. Jag la ett nytt spår när jag kom hem igår som vi ska gå idag och när vi handlade i går kväll passade jag på att köpa mer blod hem. Detta måste vi lösa!

Lydnadsträning varje dag

Åtminstone lite lydnadsträning varje dag! Så roligt med fullt ös just nu på all träning, även om det emellanåt känns övermäktigt med allt som måste läras in för nästa klass. I måndags körde jag lite kedja på momenten hon kan (men kan bli bättre på), fotgående, positioner under marsch, inkallande med ställande och fjärr på plattform. Fjärren var kanon! Inkallningen förstörde jag nog själv med en boll bakom henne. Fotågendet är svajigt men engagerat. Positionen stå var lite för otränad. Men en sak jag kom fram till under träningen var att konskicket är inte bra. Hon sorterar inte vad jag säger utan kan göra rätt två gånger och sen bara bestämma sig för att då göra något annat - hoppa, ta rutan, springa till något som inte har med saken alls att göra. Så denna veckas fokus ligger på konskick. Jag går tillbaka för att få mycket lyckande och lägger successivt till störningar, och låter inte tre skick vara likadana. Det har faktiskt tagit sig och igår kväll kunde vi göra skick i hallen med både apport och hinder framme till slut. 

Vinterträningen är igång.

Här tränar vi hos Ann, där får man mycket störning

Mycket aktivitet mitt på landet

Mellan mina skicka på kon-pass så gör vi lite småpyssel av annat. Försöker komma ihåg att träna på platsliggning (och att det även ingår att man ska ställa sig bakom hunden), fjärrskiften och börjar om ibland med vittringen. Jag känner mig mycket bättre redan på att återgå till steg 1 när det blir fel och sen kan jag fort stegra, det har verkligen hjälpt oss i vår träning denna vecka.  

En boll och en apport på en gång - inga problem!

 

En dag i spårskogen

Finns det några bättre dagar än de här höstdagarna i spårskogen? 

Efter ett lyckat spår kan det vara skönt att ta en skit

Enya har lagt sig tillrätta

 

Dagskurs för Lizette Olausson

I lördags arrangerade min nya stödklubb Enköpings BK en kurs för Lizette Olausson. Den hette grunder för tävlingshunden och handlade i kort om vilken verktygslåda Lizette har för att relativt enkelt kunna växla sina hundar mellan olika grenar. Jag gick det som en kurs, men det blev kanske inte så mycket träning, dels för att det var mycket (nyttig) teori samt att hon visade övningarna med sin egna hund. 

Verktygslådan

Jag insåg ju ganska snart att jo, nog har jag en verktygslåda men jösses så mycket skit jag kastat i den. En smutsig handduk, en halväten banan, en trasig hammare.. Ja, eller så känns det när man inser hur lite struktur som funnits kring den här hunden och vår träning. Hur mycket grejer vi donat med som aldrig blivit klara. Det blev min "läxa" närmaste två veckorna, hålla på kriterierna och inte slarva. Men det har jag nog brutit hundra gånger vid det här laget.

Vikten av att kampanja

Det var så mycket på kursen så det är svårt att sammanfatta utan att skriva en hel uppsats, men några saker vi la lite extra krut på var positionsövningar, som hon börjar med alla i frontposition. Det är grunden att stå nos näsa. Hunden får vara ett släp man ska backa med (styra med hjälp av ratten/sina händer) vilket var en bra övning för att få in lite kontroll med händerna. Sedan kan man döpa positionens rörelse, dvs när hunden backar framför mig är det C. Sedan kan jag ställa upp i fotposition och säga C och hon går bak även där. Jag insåg ganska snart att vi har inte en bra position, vi har en rörelse på sidan. Gå fram eller bak och gör det ganska fort oavsett var jag är, ungefär. Sen försökte jag när jag kom hem att arbeta med handtarget/magnethand, men det har bara skapat frustration. Jag pausar den ett tag och kanske är jag så krass att jag åker till Anna Larsson och tar privatlektion i enbart fotgåendet istället. Och behöver jag lära in en targethand även där så får hon hjälpa mig med tajmingen för jag känner just nu att detta skapar en dålig relation. Speciellt när det är ett moment som man "bara gör"..   

Fokus på skål vad som än händer runt en

En annan sak vi fokuserade på vad det ovan, att man ska hålla blicken mot en vald punkt. Där fick jag ganska snart bevis på hur fort jag släpper på mina kriterier.. Det var ju bara en liten blick år sidan.. Men nej, det blev bassning av Lizette. Vidare tränade vi på apportering och då delades den upp i 5 olika delar. Lekövningar (att vilja springa till och från förare), magnethanden, ge presenter (alltid fokus mot handen när något plockats upp), håll och ingång till fotposition. Syftet är att alla delar kan tränas separat och om något strular kan man bara ta upp den delen och kampanja den och sen när allt sätts ihop igen sitter det som en smäck! 

För mig var det en bra påminnelse om att ha lite struktur och ordning på grejerna, bara det att föra lista över allt hunden kan är ju något jag totalt skippat med denna hund. Vara noga med vad man ska träna osv. Jag tror att Sirap har funnits i mitt liv just nu av andra anledningar. Först var det covid, sen blev det separation, efter det ett jobbyte och en flytt. Hon har rehabats massor och jag har inte varit motiverad för tävling för jag har rensat bort allt i mitt liv under en tid. Det har helt enkelt inte varit så viktigt, jämfört med vilket krut jag la på allt med Nässla. Sirap är dessutom lättare att slarva igenom saker med och då har jag gjort det. Det är liksom inte hela världen, men nog kan vi skärpa till oss lite framöver allt! Speciellt om vi ska upp i klass 2 på lydnaden.