Framsteg

Det är lätt att glömma att man en gång i tiden hade en riktig odåga i kopplet. Men nu har jag på senare tid fått så mycket positiv feedback från grannar och annat folk vi stöter på att hon är så lugn nu. Går fint, är stillsam (det kanske vissa har svårt att tro, men jo till vardags så är hon cool) och är allmänt vardagstrevlig :) Jag som inte trodde jag skulle få någon ordning på henne innan två år, men vem vet, nu kanske jag kan andas ut. Lite iaf ;)

Lilla Lipton på besök och strandplaskar. Nässla visar sin ko-sida.

Massage

Idag fick Nässla lite massage av Nancy på Nyckelön (ägare till hunddagiset Hundkojan). Vi var där för exakt en månad sedan i förebyggande syfte och då var hon lite hård på vissa muskler. Nu med löpet så har hon vilat en månad, och med dagens massage så blev hon mjuk och fin i musklerna och jag kan underhålla själv. Hon var inte dålig, utan jag valde att massera i förebyggande syfte.

Nyfikenhetsövningar

På Hundcampus fick jag lära mig vikten av nyfikenhetsövningar - att vara nyfiken på det vi vill skapa intresse hos hunden. Speciellt användbart då i spår eller andra doftkällor, istället för att bara peka "Lukta där nere" så sätter man sig själv ner på backen och är grymt intresserad av vad det är som luktar. Prova, det smittar! Hunden blir genast intresserad och börjar själv nosa på det. Börjar jag dessutom sniffa kan jag höja intensiteten i hundens sniff. På min sista kantarellkurs jag höll så fick deltagarna göra så - och vilken skillnad det blev. Först hade mattarna bara klickat och så gick man ifrån svamparna och letade vidare, men när de slängde sig på backen och var stormförtjusta och lika intresserade de av svampen, ja då vaknade hundarnas intresse!
När jag spårar med Nässla och om hon då försvinner ur spårkärnan så brukar jag själv bara vända mig ner mot spåret och sniffa och vara intresserad av det. Då brukar hon snart vända upp istället och fokusera på det istället. Om jag är intresserad av det så tycker även hon att det är värt att sniffa där. Hundar behöver ju aldrig lära sig spåra i "det vilda", där lär de sig av att följa äldre och erfarna hundar, ta till den tekniken och se vad som händer.

Här har Nässla lite nyfikenhetsövningar med valpen Lipton. När Nässla tittar in i busken måste bara han hänga på och se vad det var hon var intresserad av.

Always keep your flatcoated stupid

"Always keep your flatcoated stupid" är visst ett uttryck som finns. Håll flatten korkad, annars får du problem. Det fick Tess lära sig i fredags när hon tog ut Nässla åt mig när jag var på jobbet. Nässla har börjat tvärnita på promenader för att försöka få mig att gå i en annan riktning (tex in i skogen, hem fortare osv). Jag går inte på det där, utan tar bara med henne dit vi ska och efter en gång brukar det vara slutprovat (för den promenaden)

För Tess blev det dock annorlunda.. Hon tvärnitade ganska snart, när Tess skulle dra med henne så ställde hon sig i sin "jag-kommer-lirka-mig-ur-selen-position" så då lockade Tess på henne istället. Jackpott! Sen stannade hon massor av gånger på den lilla promenaden för att bli inlockad, hon körde helt enkelt med Tess hela rundan :D

Valpbesök

Dåligt med bloggande, men det är för att vi har haft fullt upp med besök från Jämtland. Nu har de åkt och vi har väl sovit oss igenom det sista dygnet ;) Nässla kommer behöva sova några dagar till, hon har ju både ägnat sig åt lek och fostran på en liten New Foundlandvalp. Bilder finns i kameran som idag är med husse, så ha tålamod.

Bok: Fågelhundsträning på naturens villkor

Var på biblan här om dagen och hittade lite nytt att läsa. En bok om viltspår, som jag inte börjat med ännu och så denna: Fågelhundsträning på naturens villkor av Bengt Rödseth, utgiven 2002.
Jag har generellt inte så höga tankar om jakthundsböcker, de handlar mest om ledarskap och korrigering men jag tänker att något kan man alltid lära. I inledningen började jag få lite förhoppningar, författaren menar att med våran intelligens kan vi överlista våra hundar utan att spöa dem och han hoppas med denna bok bespara många hundar från att bli misshandlade (författarens egna ord).

Han börjar med att ta upp vilken typ av fågelhund som passar ens jakt, hur man ska förhålla sig till stamtavlor, jaktprovsmeriter etc. Ganska vettigt, något jag inte sett tidigare. Ganska kritiskt till utställningslinjer och vissa uppfödare.

Sedan går han igenom de olika mentala egenskaperna som dessa raser har, och vilka som är mer eller mindre önskvärda. Tillgänglighet, skärpa, temerament osv. Hur mycket man önskar eller inte önskar av respektive egenskap för att få en bra jakthund.
Författaren forsätter sedan att skriva om hur inlärning fungerar. Att hunden fungerar mer som en dator och inte tänker och tycker så mycket, utan agerar efter hur vi har programmerat hunden. Hunden lär sig i bilder och vi måste förändra dessa bilder mycket försiktigt så hunden fortfarande förstår, och inte spöa på hunden för att den jäklas med oss. Här har jag börjat få riktigt höga förhoppningar på boken (trots att han menar att belöning enbart ska vara röstberöm).

Sen kommer kapitlet om fostran och ledarskap, där min förhoppning svalnar något.. Först och främst ska man se till att inte köpa valpar från någon som låter tiken lämna valparna (hoppa ut från hage etc) för då fostrar de inte valparna tillräckligt (en tik som inte kan komma ifrån sina valpar hugger tillslut valparna eftersom den inte har en möjlighet att vara ifred, detta är forskning som Erik Wilson gjort för länge sedan och ligger till grunden att vi bör nypa våra valpar som tikarna gör, dock sker detta inte hos tikar som kan komma ifrån sina valpar). När valpen kommer hem ska man fortsätta själv med detta genom att lägga ner valpen några gånger om dagen på sidan tills den somnar och givetvis varje familjemedlem. Sen är det lite morrningar, daskar och bett (ja, han biter valpen) man ska använda för att lära hunden rätt och fel.

Den största delen handlar sen om de olika momenten och hur man lär in dem. En del bra tips (tex habituering i jaktsituation innan hunden får börja jobba) och en del lite sämre (tex, när du ska lära hunden ligg så passar du på när hunden är på väg mot dig, sträck upp armarna och skräm den lagom så den lägger sig ner, och när den alltid gör så lägger du på kommandot).

Jag tycker boken är ganska tvetydlig. Ena sekunden vill han inte lära ut tvångsapportering och nästa beskriver han hur man biter hunden i örat. Han ger dock en del bra tips om stadga och passivitet som kan vara värt att ta till sig. Sen tror jag att boken är riktad till "de riktigt tuffa jägarna" eftersom han ser sig som en mjukis som inte elar sin hund, som inte spöar på den osv. Så kan han få någon sådan person att träna sin hund efter hans metoder så är det ju en klar förbättring.

Lite bollvallningsträning

En väldigt kort film (det är så mycket transport där emellan annars) på när vi tränar bollvallning inne. Jag har tagit bort target för vart hon ska ligga (mitt emot mig bakom bollen) och det ser bra ut!