Dagskurs för Lizette Olausson

I lördags arrangerade min nya stödklubb Enköpings BK en kurs för Lizette Olausson. Den hette grunder för tävlingshunden och handlade i kort om vilken verktygslåda Lizette har för att relativt enkelt kunna växla sina hundar mellan olika grenar. Jag gick det som en kurs, men det blev kanske inte så mycket träning, dels för att det var mycket (nyttig) teori samt att hon visade övningarna med sin egna hund. 

Verktygslådan

Jag insåg ju ganska snart att jo, nog har jag en verktygslåda men jösses så mycket skit jag kastat i den. En smutsig handduk, en halväten banan, en trasig hammare.. Ja, eller så känns det när man inser hur lite struktur som funnits kring den här hunden och vår träning. Hur mycket grejer vi donat med som aldrig blivit klara. Det blev min "läxa" närmaste två veckorna, hålla på kriterierna och inte slarva. Men det har jag nog brutit hundra gånger vid det här laget.

Vikten av att kampanja

Det var så mycket på kursen så det är svårt att sammanfatta utan att skriva en hel uppsats, men några saker vi la lite extra krut på var positionsövningar, som hon börjar med alla i frontposition. Det är grunden att stå nos näsa. Hunden får vara ett släp man ska backa med (styra med hjälp av ratten/sina händer) vilket var en bra övning för att få in lite kontroll med händerna. Sedan kan man döpa positionens rörelse, dvs när hunden backar framför mig är det C. Sedan kan jag ställa upp i fotposition och säga C och hon går bak även där. Jag insåg ganska snart att vi har inte en bra position, vi har en rörelse på sidan. Gå fram eller bak och gör det ganska fort oavsett var jag är, ungefär. Sen försökte jag när jag kom hem att arbeta med handtarget/magnethand, men det har bara skapat frustration. Jag pausar den ett tag och kanske är jag så krass att jag åker till Anna Larsson och tar privatlektion i enbart fotgåendet istället. Och behöver jag lära in en targethand även där så får hon hjälpa mig med tajmingen för jag känner just nu att detta skapar en dålig relation. Speciellt när det är ett moment som man "bara gör"..   

Fokus på skål vad som än händer runt en

En annan sak vi fokuserade på vad det ovan, att man ska hålla blicken mot en vald punkt. Där fick jag ganska snart bevis på hur fort jag släpper på mina kriterier.. Det var ju bara en liten blick år sidan.. Men nej, det blev bassning av Lizette. Vidare tränade vi på apportering och då delades den upp i 5 olika delar. Lekövningar (att vilja springa till och från förare), magnethanden, ge presenter (alltid fokus mot handen när något plockats upp), håll och ingång till fotposition. Syftet är att alla delar kan tränas separat och om något strular kan man bara ta upp den delen och kampanja den och sen när allt sätts ihop igen sitter det som en smäck! 

För mig var det en bra påminnelse om att ha lite struktur och ordning på grejerna, bara det att föra lista över allt hunden kan är ju något jag totalt skippat med denna hund. Vara noga med vad man ska träna osv. Jag tror att Sirap har funnits i mitt liv just nu av andra anledningar. Först var det covid, sen blev det separation, efter det ett jobbyte och en flytt. Hon har rehabats massor och jag har inte varit motiverad för tävling för jag har rensat bort allt i mitt liv under en tid. Det har helt enkelt inte varit så viktigt, jämfört med vilket krut jag la på allt med Nässla. Sirap är dessutom lättare att slarva igenom saker med och då har jag gjort det. Det är liksom inte hela världen, men nog kan vi skärpa till oss lite framöver allt! Speciellt om vi ska upp i klass 2 på lydnaden.