Utom tävlingssäsong

Jag känner att jag kickade igång den här bloggen med dunder och brak, aktiviteter var och varannan dag för att sen helt plötsligt dö ut. Det går ju lätt att tänka att det hör ihop med min väntan på döden, men mest är det faktiskt för att vi inte gör så mycket nu, då vi är klara i de klasser vi befinner oss i. Jag och Sirap ska dessutom resa till Norge om någon dag och för någon vecka sedan var vi båda iväg på jobbresa ett par dagar. Vi gör alltså saker men kanske inte så intressant för omvärlden. 

Men förra veckan var vi en heldag hos våra vänner på Muskö. De förlorade sin Fina i våras och när Kerstin suttit på soffan och stirrat i två månader kände Jens att de behövde en valp, så de hade lilla Ipa hos sig nu. Jag tyckte det var intressant att få prata om det där, för jag har ställt mig frågan om hur tidigt man kan skaffa sig en ny valp och kommit fram till att så fort som möjligt, för att inte hamna i det mörker som jag hamnade efter Nässlas död. Jag tror att man kan sörja samtidigt, men fortfarande få ha livsglädjen som kommer med en ny valp. När jag frågade Therese om detta (som precis fick ta bort en valp/unghund) och sa att jag kanske försummar valpen i min sorg så kontrade hon med att det är ju vad hon gör med de hundar hon redan har, så det är ju egentligen ingen skillnad. Det blev en liten aha för mig. Och givetvis, med försumma menar jag inte att hunden har misär, men kanske inte det fulla fokuset. Det finns ju inget rätt och fel i det här, men jag vet att jag orkar inte ha den långa sorg som blev när jag var utan hund i 9 månader förra gången. Då måste jag sluta ha hund helt enkelt. 

Åter till det roliga, att ha en valp, så var det första gången jag sett att Sirap tyckt om en valp. Hon blev faktiskt både lite lesbisk och pedofil då hon blev väldigt uppvaktande mot Ipa. Hon som mest brukar ignorera såna där små.. 

Vi är faktiskt kompisar. 

En helgdag på Muskö innebar även helpension. Lunch, fika och middag. Sirap hakade på middagen. 

I övrigt har jag tränat lite på våra lydnadsmoment här hemma på gården, inget avancerat. Går bra med både apporter som störning och vittringen tycker jag. Fjärren är svår och baklänges-fotgående glömmer jag oftast bort.. Vi hade även besök av Josefin och Ivy, en tollare som ska starta på sitt första prov snart, så vi tränade lite tolling och sök. Sirap fick söka av först för att göra lite spår i marken. Hon var inte strålande på att ta and, men det har hon nog inte gjort sen några dagar i våras när jag var inne på att starta på prov (men tänkte om och satsade på lydnaden istället). Hönsen var INTE imponerade över att ha en RÄV på gården, har aldrig hört dem skrika så av att se en hund. 

När vi är ute och åker med andra, som tex när vi skulle på jobbresa och chefen åkte med mig, så frågar folk om inte Sirap tycker det är jobbigt att åka bil länge. Man kan väl säga att hon älskar att åka bil, till den grad att hon blir fett besviken om jag inte öppnar den åt henne när vi bara är ute på gården och fixar. 

När vi donar i trädgården vill Sirap gärna sova i skuffen

I övrigt är Sirap som vanligt, byter gärna något mot en matbit