torsdag 23 maj 2019

Systrarna sisters

Bästa vänner
Ni som hängt här ett tag vet ju att Nässla och Thisbe under hela sin ungdom var som ler och långhalm. Sen valplådan har de suttit ihop med varandra och det verkade följa hela vägen till döden. Bara en dryg månad efter att Nässla dog blev Thisbe akut sjuk efter de varit ute och apporterat och man konstaterade tumör på mjälten som spruckit. Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att de finns där tillsammans någonstans i himlen och roar sig tillsammans igen, friska och pigga som de faktiskt  varit nästan hela livet. Så otroligt saknade 💔

Att dela på allt har aldrig varit något problem..
Att sluta tugga på varandra trots timmar tillsammans var desto svårare.. 

💜


Det kräver ganska mycket att sätta sig ner och skriva det här för mig. Jag har kommit till något stadie där jag försöker ignorera att det ens hänt, att allt är normalt och att jag inte orkar grotta i det, men ibland slår allt med så stor kraft och jag känner att jag lika gärna kan dyka ordentligt i skiten. Skulle tro att alla runt mig är rätt övertygade om att livet gått vidare, men själv känner jag att min grundkänsla är betydligt sämre än vad den varit de senaste 13 åren. Funderat på terapi men vet inte hur det skulle kunna hjälpa att prata om det generellt, det är sån jäkla saknad bara. Jag har tappat mycket glädje och ork för saker och kan fortfarande inte ta några riktiga beslut. Jag längtar inte framåt efter en ny hund, jag förstår inte hur jag ska orka gå igenom sånt här igen. Åka och hämta hem en valp med premissen om att om tio år ska jag krossa mitt hjärta ordentligt. Jag vet ju logiskt att det kommer att bli av och att de tio åren kommer att bli bra, men jag längtar inte. Jag är rädd att skapa samma band som till Nässla och är redo att skaffa minst två men helst tre hundar som skapar ett starkare band till varandra än till mig. Tänker tom tanken att kanske två valpar ur en kull skulle passa mig bättre framöver (och det vet jag ju när jag använder logiken att det är galet). Men, vilket som, just nu saknar jag bara Nässla så hjärtat blöder. 

Inga kommentarer: