Ett steg fram i valp-planerna!

Nu ni! Igår hörde en uppfödare som jag varit i kontakt med gällande mellanpudelvalp av sig och sa att det troligtvis finns en tik över till mig! Först ska vi träffas, då de bor lite långt bort har det inte varit aktuellt förrän eventuella valpar har kommit till världen men nu har vi bokat in en träff på trettondagen. Då kommer valparna inte vara så stora och roliga att titta på, men jag och uppfödaren får träffa varandra och se om vi vill genomföra detta. Det finns två tikar i varsin färg och uppfödaren ska behålla en så jag håller tummarna för att hon vill ha av den färgen som egentligen inte tilltalar mig. Sen har jag bestämt mig att jag tar även den färg jag helst inte vill ha, för det är bara en färg och jag kan inte vänta ytterligare ett år för att färgen var fel men övrigt okej. Så nu håller vi tummarna för att valparna växer som de ska och att det funkar bra när vi träffar uppfödaren så kanske vi har två hundar här i huset i februari. Galet. 

Privatträning hos Anna Larsson 3vallare

Som om det inte räckte med två privatträningar förrförra veckan, så blev det ytterligare en för Anna Larsson på 3vallare i helgen. Det var egentligen henne jag hade bestämt med från första början, sen kom de andra in från sidan, vilket så klart var jättekul och har varit inspirerande! 

Min plan för träningen med Anna var fokus på fotgående i olika habrovinker. Dels vanligt fotgående och då hennes position då hon gärna hamna långt fram och studsar lite. Hon tappar även fokus när vi kommer "ut i kanterna" på plan. Även fotgåendet efter inkallning från rutan, fotgående mot störning vid dirigeringsapporteringen och slutligen sidostegen mot henne. 

Släpp in mig omedelbums!

Vi började med att visa var vi är idag med det vanliga fotgåendet och det såg ut som det brukar. Annas första tanke var att få henne mer koncentrerad med hjälp av externbelöning och det är ju en liten detalj som jag har ignorerat för det har varit ganska så svårt. Hon släpper inte belöningen och jag blir mest frustrerad. Nu fick vi jobba oss igenom detta så väl vi kunde under vårt första pass och kontentan blir att hon blir mer fokuserad när hon väl kan jobba med tanken på dem, hon hamnar i bättre position och är lugnare. Så det kommer kunna bli nu ett tag med bekostnad på engagemanget, men jag tror inte det är ett problem för henne. Jag la ut belöningar lite här och där, försöka hitta så "dålig" belöning  som möjligt, och först se var hon befinner sig genom att ta in henne i position från olika håll. Man ser ganska direkt när hon växlar och fokuserar på olika belöningar så till en början fick jag även ha en i handen för att hon skulle kunna släppa dem där ute. Men målet är att kunna ha alla slags belöningar spritt överallt runt oss när hon går fot. Skicka lite då och då, mot den hon är minst intresserad av. 

Denna övning kände jag egentligen hjälper även för inkallningsfotet och framförallt dirigeringsfotet, då det är samma sak hon kommer drabbas av där. 

Anna, Therese och Prim

Nästa pass fokuserade vi på sidostegsförflyttningarna. Här tyckte Anna att hon behöver bli stadigare och lugnare, inte så hoppiga belöningar utan mycket omvänt lockande både före och efter momentet är klart. Hon tyckte också jag ska lägga till ett nytt kommando för det som är bort från mig för att hon ska få bort tanken på sitt som hon gör i ett "fot" och det kan jag hålla med om så jag försöker lära mig själv att säga flytta. Och i positionen, börja i stående, rör mig någon cm och belöna i stående, säg stå direkt innan jag själv stannar för att hon inte ska hinna sätta sig. Och belöningen kommer långsamt med omvänt lockande. Om det kan behövas kan jag "saxa" lite med fötterna så vänster fot inte placeras helt i linje med höger fot och då inte ger en signal om att vi gjort halt. Även detta ska vi göra sen med externbelöningar. 

Sista passet bytte jag taktik och tänkte att hon fått koncentrera sig så det räcker, och vi körde lite fjärr. Även här ska jag tänka på vilken sinnesstämning jag sätter igång henne på, så hon inte blir så rörlig i positionerna. Jag ska tänka på var det är lämpligt att jag har min blick (kanske direkt ovanför hennes huvud när hon ligger, så hon måste sätta sig/ställa sig för att få ögonkontakt?) Fortsätt med back in som enskilt moment så hon får in den tanken i både moment och rörelse. Vi kan prova att lägga en belöning framför henne, då tänker hunden ofta bakåt för man kan inte lägga sig PÅ belöningen.. Även här ska störningarna in..  

Ja, nu har vi inga ursäkter för att vi inte vet vad vi ska träna på, vi har fått ett otroligt batteri av grejer att ha med i våra framtida pass! Jag satsar på att starta i klass 2 till våren utomhus, så nu blir det bara massa träning och lite smått med andra grenar under tiden.
 

Ras-representant på Stora Stockholm

Igår var vi iväg på ytterligare privatträning som jag skriver mer om sen, och efter det bar det raka vägen till Älvsjö för att stå en stund i rasmontern. Sirap är duktig i den rollen och njuter av att få morsa och pussa på alla. Det är en fröjd att få berätta om denna fantastiska ras och inspirera folk till en framtida flat. 

En perfekt representant

Det blir kanske sista gången då det inte är mässa nästa år pga någon stor europautställning och att Älvsjö tids nog ska lägga ner. Mässan som sådan kommer vi dock nog inte sakna, det är mindre för varje år och inte riktigt samma nöje som det var för tio år sedan.
 

Ännu mer privatlektioner

I söndags skulle Josefin träna för en tjej som heter Elisabeth som tävlat SM några år med BC och tollare. Eftersom jag hade både Anna Larsson inplanerat och precis varit hos Kenth visste jag inte vad vi skulle hitta på, men jag valde att titta lite till på halvcirkusen. Kanske kunde vi få något mer konkret. 

Eleverna Ivy och Sirap

Alltså, den konkurrensen som Sirap triggade igång när Bettan tog hennes apport var inte klok. Hon tjuvade apporten och sprang runt med full ragg och morrade hej vilt. Så idag var apporten uppenbart betydligt mer värd. Jaja, vi tränade på med fokus på att höja värdet på konerna och strunta i den andra delen ett tag. Vi lekte, visade konerna osv. Så det ska jag fokusera på, behöver inte göra den andra delen alls på ett tag tror jag. Sen tänker jag att jag ska  träna på att betinga ordet "inteden" och så fort hon släpper apporten med blicken kasta belöning mot konerna. Vi behöver göra en insats på den delen med känner jag, kan ju lika gärna bli så på skick till rutan så bra om vi kan lära oss släppa saker mentalt. 

Sen tränade vi lite fokus i fotgeånde mot apporteringsdirigering. Hon har haft en tendens att tom sticka på kommandot framåt marsch när någon annan lagt ut apporterna. Hon tar rätt, men gör det liiiiite för tidigt.. Där körde vi bara med boll i armhålan och ökade på distansen och störningen. Den här kan vi ju träna även med vanlig störningsträning, dvs att någon försöker störa ut henne när hon går fot. 

Det som jag tyckte var bra med Bettan var att hon påpekade att man kan visa och använda hjälper rätt länge. Tex innan man skickar ut i en ruta, om man ser att hunden inte har koll, gå ut och visa rutan. När jag skulle skicka på halvcirkus sprang jag ut och visade konerna osv. Det har jag lite fastnat i att man INTE kan göra, hunden ska ju visa att den kan. Men jag tror ju på idén så varför inte. 

Vad händer i Örsa?

Ja här har ju bloggen ekat tom och ni kanske trodde ni hade förlorat mig till ekot igen, men nejdå. Inget speciellt har väl hänt, även om vi tränat ganska mycket. Det blir bara inte så mycket dokumentation och vädret gör ju att man mest vill sova när man är hemma.. 

Bjussar på en bild på bråkstaken Saga

Jag letar febrilt (nja men ändå aktivt) efter en mellanpudelvalp, men det går trögt. Valpar som kommer ut till förmedling har rätt dåliga meriter (läs inga alls) och i värsta fall även veterinärnoteringar som inte bör avlas på. Flera uppfödare hör inte av sig och nu får vi helt enkelt bara vänta tills något dyker upp.  

Vi sover mest bort mörkret

Sirap har gjort sin andra kontroll på Strömsholm gällande mjälten och där har ingen förändring skett. Så himla skönt att hålla koll på den. Nu åker vi upp var tredje månad under ett år, så får vi se vad vi gör efter det.

Värma nyrakad mage i brasan

Jag har anmält till rallytävling! Det är 4 starter 26 december i Täby, vi tränar inte speciellt mycket för det, men jag tänkte iaf hyra hallen och åka dit innan vi ska tävla. Den är svindyr, men det känns sjystast mot Sirap att göra så om inte annat. Sen kanske vi även ska passa på att banträna lite, det är väl dags att mina skyltar dammas av. 

Privat kurs hos Kenth Svartberg

Lyllo oss som helt plötsligt fick frågan på messenger om vi ville följa med till skojhallen i fredags för flera timmars lyndadsträning! Om vi ville, vi stuvade om lite i jobbschemat och iväg det bar! 

Glöm inte mig nu matte

Jag har bokat in en privatträning med Anna Larsson i fotgående nästa helg då jag egentligen tänkt att det är där mitt största problem ligger, så jag var inte riktigt förberedd på vad vi skulle fokusera på. Men väl på plats löste det sig och jag tog de delar utom fotgående som ändå behöver kikas på. Vi testade först lite halvcirkus, men ååå så svårt det är när tävlingsledaren dessutom lägger ut apporten. Jag fick till bra skick, men behövde hjälpa lite. Testade även att ställa henne och skicka henne på apport och hopp, det gick fint, om vi ska peta i någon detalj kan hon sätta sig lite längre fram när hon är vid fotpositionen. 

Sen ville jag ha en titt på inkallningen från rutan, så då började vi bara med att kalla in (stillastående) med henne bakom mig (inte i rutan) och där fick vi "Hej här är jag!" och kanske inte nu kommer jag in till sidan och fortsätter jobba. Jag tyckte den beskrivningen av henne var både rolig och pricksäker, men jobba på det behöver vi! Mina träningstips jag fick var att se till att det händer något när hon kommer in, gör sidosteg direkt vänd bort osv, så hon är fokuserad på att det är en uppgift när hon kommer in. Bra tråkträning! 

Sen passade jag på att kolla på vittringen. Där har jag dels en osäkerhet i söket ibland men framförallt ett rejält tuggande när den väl hittas. Jag har varit lite osäker på hur jag ska träna bärandet när jag inte vill att hon ska plocka pinne från marken men där fick jag bra träningsgrejer. Om vi börjar med söket så gjorde hon två fina sök. Först ett vanligt tävlingslikt där hon nosade på rätt först men behövde kolla igenom alla andra och innan hon var helt tillbaka på den rätta igen hade hon stor lust att greppa, men hon tog ändå rätt. Det andra söket gjorde vi mycket svårare med lite tygremsor som låg över rätt pinne. Då nosade hon såååå noga och var på rätt pinne tre gånger men greppade den till en början inte. Kenths analys var att greppa och nosa är två aktiviteter som krockar, så antingen har hon hög griplust (som i första skicket) eller så har hon hög noslust (som i det andra). Det är ju klart bättre att hon får ha högre lust att nosa eftersom hon högst sannolikt aldrig kommer sluta gripa pga det.. Det var en intressant analys av henne som jag aldrig tänkt på. 

Vad gäller själva tuggandet kör vi nu på "Lex Nina", vilket är att en pinne får aldrig lyftas upp från marken om den inte är nosad upp (Så smart, varför har man inte tänkt på det?). Hon får ta pinnen från min hand och vi börjar i väldigt stilla, jag ber henne stanna innan och testar om hon verkar sitta stadigt osv. Sen vänta och belöna/beröm/namnge när hon är lugn. Han sa att jag skulle kampanja detta i en månad så skulle det lösa sig (för att jag också var en bra tränare, åh tack!!) och vi har redan kört dagliga pass inomhus i detta skitväder. 

Jag tycker att min inkallning är bra nog, men passade ändå på att få det bedömt. Kenth tyckte vi hade en fin inkallning men att hon blev lite överraskad av stoppet, och ja, det stämmer ju. Vi bör jobba in en rutin med föremål bakom så hon får mer tanke på stopp och när vi skulle testa det fick vi visa upp hur hon kan låsa sig mot föremål så även det fick bli en träning. Hon kunde inte släppa den alls och komma in till sidan på ett normalt sätt, utan hon stannade halvvägs, vände om och backade in till min sida (kanske inte hjälpte av att jag lärt in det som ett trick i helgen..). Det har vi tränat lite på utomhus och det har släppt väldigt bra, alltså att kunna lyssna fast det finns saker hon låser sig på. Den kommer vi ju ha nytta av generellt i lydnaden när det tex kommer till apporter. 

Slutligen kollade vi på vår fjärr som jag väl lite har försökt ignorera för att jag inte tycker vi gör det bra utan hjälpmedel. Så först en koll på typ fem meter och det var faktiskt väldigt fint, ett litet kliv framåt på något skifte bara. Men då återupptog vi tanken från lägret hos Jenny i somras med att lägga in back, men lite mer i direkt anslutning till vissa skiften. Det kändes bra att det ändå såg så pass fint ut och att vi har potential. Ibland kan man ju bara fasta i att vi inte har låsta några-ben och att det aldrig kommer gå då, men hon hade 100% rätt på skiftena, det är så härligt när vi dessutom inte använder handsignaler längre! Använder också bara sitt, ligg, stå oavsett skifte för jag kommer glömma bort mig annars. 

Det blev en toppeneftermiddag med mycket inspiration med mig hem! Jag har ju tröttnat lite på att nöta samma sak utan att känna att vi kommer någonstans så detta var precis vad vi behövde ladda upp med för ny energi. 

 

Mina tjejer

Efter det dramatiska inlägget om Hönis så tänker jag ändå att det är dags att presentera mina tjejer i hönsgården: 

Kajsa, en av tre dvärgcochin. Livsnjutare, bästis med Mammahönan och ruvar gärna. Har mycket att säga. 

Här är Kajsa i ruvartagen. Korpen vill lägga ägg och gammelhönan vill nog också ruva.

Mina störningar vid vittringsapporteringen

Hönan längst till vänster är Donna Trump. Hon är född här hemma men beter sig som att hon upplevt misär och misshandel. Hennes mamma är Mammahönan och pappan en silkesblandning. Hon har samma frilla som Trump, är elak och ganska korkad. Men duktig värpare och har sin plats här. Hon föddes på midsommar 2022.

Sirap och gammelhönan "Hönis". Blir vilken dag som helst 10 år och vårt charmtroll. Har mycket åsikter om nykomlingarna men älskad av oss ändå. Lägger ägg lite då och då trots sin ålder.

Längst till vänster har vi korphönan, hon kallas så för att hon stjäl av sina hönspolare, Sirap och även direkt av min tallrik. Lägger fina gröna ägg och är flitig med det! Född i början av 2022. Flyttade hit med en syster då men hon trillade tyvärr av pinn ganska fort.

Korpen och hönis njuter i rabatten

Mariannes vackra chokladägg

Här till vänster har vi Mammahönan. Hon är den enda som fått ruva fram kycklingar (Donna är hennes enda som är kvar, resten blev tuppar). Hon är av rasen Appenzeller och är så snäll med de andra hönorna. När ungtjejerna flyttade in betedde hon sig som att de var hennes kycklingar och hon var så gullig med dem. Hon är minst 8 år, skänktes 2018 av en granne som gjorde sig av med sitt bestånd då. Lägger lite vita ägg då och då trots sin ålder. Kolla in hennes frilla!

Här kommer kopparmaranen Marianne. Min lilla älskling som jag köpte i början av 2025 ihop med Kajsa och Kicki. Lägger bruna ägg och är hispig men modig. Kan ge mig på att om någon höna kommer traska in i huset är det hon. 

Kicki, den andra dvärgcockin som hämtades hem i början av året. Hon borde vara den som heter Kajsa då hon är den kavata. Klättrar i träd och hjälpte Kajsa att flyga upp till pinnarna när hon var ung. Ett charmtroll! Lägger som de andra av samma ras små rosa ägg när det passar. De gillar tyvärr att ruva rätt mycket..

Frukostbesök av Hönis, Marianne, Korpen och Kajsa.

Sitt i grupp för de giriga

Bland blommorna gör de sig bäst!

Kicki utanför ingången