Lyllo oss som helt plötsligt fick frågan på messenger om vi ville följa med till skojhallen i fredags för flera timmars lyndadsträning! Om vi ville, vi stuvade om lite i jobbschemat och iväg det bar!
 |
| Glöm inte mig nu matte |
Jag har bokat in en privatträning med Anna Larsson i fotgående nästa helg då jag egentligen tänkt att det är där mitt största problem ligger, så jag var inte riktigt förberedd på vad vi skulle fokusera på. Men väl på plats löste det sig och jag tog de delar utom fotgående som ändå behöver kikas på. Vi testade först lite halvcirkus, men ååå så svårt det är när tävlingsledaren dessutom lägger ut apporten. Jag fick till bra skick, men behövde hjälpa lite. Testade även att ställa henne och skicka henne på apport och hopp, det gick fint, om vi ska peta i någon detalj kan hon sätta sig lite längre fram när hon är vid fotpositionen.
Sen ville jag ha en titt på inkallningen från rutan, så då började vi bara med att kalla in (stillastående) med henne bakom mig (inte i rutan) och där fick vi "Hej här är jag!" och kanske inte nu kommer jag in till sidan och fortsätter jobba. Jag tyckte den beskrivningen av henne var både rolig och pricksäker, men jobba på det behöver vi! Mina träningstips jag fick var att se till att det händer något när hon kommer in, gör sidosteg direkt vänd bort osv, så hon är fokuserad på att det är en uppgift när hon kommer in. Bra tråkträning!
Sen passade jag på att kolla på vittringen. Där har jag dels en osäkerhet i söket ibland men framförallt ett rejält tuggande när den väl hittas. Jag har varit lite osäker på hur jag ska träna bärandet när jag inte vill att hon ska plocka pinne från marken men där fick jag bra träningsgrejer. Om vi börjar med söket så gjorde hon två fina sök. Först ett vanligt tävlingslikt där hon nosade på rätt först men behövde kolla igenom alla andra och innan hon var helt tillbaka på den rätta igen hade hon stor lust att greppa, men hon tog ändå rätt. Det andra söket gjorde vi mycket svårare med lite tygremsor som låg över rätt pinne. Då nosade hon såååå noga och var på rätt pinne tre gånger men greppade den till en början inte. Kenths analys var att greppa och nosa är två aktiviteter som krockar, så antingen har hon hög griplust (som i första skicket) eller så har hon hög noslust (som i det andra). Det är ju klart bättre att hon får ha högre lust att nosa eftersom hon högst sannolikt aldrig kommer sluta gripa pga det.. Det var en intressant analys av henne som jag aldrig tänkt på.
Vad gäller själva tuggandet kör vi nu på "Lex Nina", vilket är att en pinne får aldrig lyftas upp från marken om den inte är nosad upp (Så smart, varför har man inte tänkt på det?). Hon får ta pinnen från min hand och vi börjar i väldigt stilla, jag ber henne stanna innan och testar om hon verkar sitta stadigt osv. Sen vänta och belöna/beröm/namnge när hon är lugn. Han sa att jag skulle kampanja detta i en månad så skulle det lösa sig (för att jag också var en bra tränare, åh tack!!) och vi har redan kört dagliga pass inomhus i detta skitväder.
Jag tycker att min inkallning är bra nog, men passade ändå på att få det bedömt. Kenth tyckte vi hade en fin inkallning men att hon blev lite överraskad av stoppet, och ja, det stämmer ju. Vi bör jobba in en rutin med föremål bakom så hon får mer tanke på stopp och när vi skulle testa det fick vi visa upp hur hon kan låsa sig mot föremål så även det fick bli en träning. Hon kunde inte släppa den alls och komma in till sidan på ett normalt sätt, utan hon stannade halvvägs, vände om och backade in till min sida (kanske inte hjälpte av att jag lärt in det som ett trick i helgen..). Det har vi tränat lite på utomhus och det har släppt väldigt bra, alltså att kunna lyssna fast det finns saker hon låser sig på. Den kommer vi ju ha nytta av generellt i lydnaden när det tex kommer till apporter.
Slutligen kollade vi på vår fjärr som jag väl lite har försökt ignorera för att jag inte tycker vi gör det bra utan hjälpmedel. Så först en koll på typ fem meter och det var faktiskt väldigt fint, ett litet kliv framåt på något skifte bara. Men då återupptog vi tanken från lägret hos Jenny i somras med att lägga in back, men lite mer i direkt anslutning till vissa skiften. Det kändes bra att det ändå såg så pass fint ut och att vi har potential. Ibland kan man ju bara fasta i att vi inte har låsta några-ben och att det aldrig kommer gå då, men hon hade 100% rätt på skiftena, det är så härligt när vi dessutom inte använder handsignaler längre! Använder också bara sitt, ligg, stå oavsett skifte för jag kommer glömma bort mig annars.
Det blev en toppeneftermiddag med mycket inspiration med mig hem! Jag har ju tröttnat lite på att nöta samma sak utan att känna att vi kommer någonstans så detta var precis vad vi behövde ladda upp med för ny energi.
