Året som gått, årsresumé 2025

2025 är faktiskt lite av ett skitår, även om jag haft många underbara stunder och slutet av året tycker jag verkligen har tillfört något i min egna personliga känsla kring hundträning. 

Januari började med att Sirap började löpa och att vi tränade lite smått för att kanske anmäla till lydnadstävling. Mitt i månaden dog hussens farbror, som han var den enda efterlevande förutom svärfar som inte var i stånd att hantera allt kring detta rent fysiskt. Så vi hade sorg här hemma och bara en vecka senare sker vårt stora trauma där Sirap blir attackerad. Det satte tyvärr min mentala ton för hela året och jag har varit rädd, orolig och ledsen över de begränsningar som detta skapat för oss, dels mentalt, men framförallt i vårt närområde, då jag inte vågar gå ut att gå där jag bor. Vi avslutade månaden med en present från mamma där vi alla åkte upp till Kiruna ishotell och hade en jättefin vistelse. Jag är så evigt tacksam för att våra vanliga hundvakter fixade så någon alltid kunde vara hemma med Sirap och att jag orkade ta mig upp dit med skadad hand och full av antibiotika och smärtstillande. 

I Februari var det mest resor till Anna på DogTotaly för laser och läkning av sår, vila, begravning och tyvärr så ramlade hussen i en skidbacke på en resa med några kompisar och fick en fraktur i axeln, så nu blev även han lite handikappad.

Mars började med en kul kurs i spinning av ull. Jag var rätt dålig, men kul att prova och nu har jag verktyg för om jag vill göra det igen. Och garn jag måste sticka något av för den delen. I början av månaden fick jag mitt vuxna livs första vinterkräksjuka! Helt utslaget immunförsvar av antibiotikan och jag låg däckad en vecka. När jag blev bra var det hussens tur. Sen någonstans därefter fick jag även (mig veterligen) mitt livs första covid-19, då jag helt plötsligt inte kunna känna någon smak eller lukt. I övrigt köpte vi en folkapickis i mars och jag köpte mina tre egna höns Kicki, Kajsa och Marianne. 

I april började jag förbereda mig för årets jaktprovsstart och inventerade frys och fåglar när det dök upp ett erbjudande om efteranmälan till lydnadstävling i Kungsör. Direkt blev jag sugen och förstod att fåglarna kunde vänta och nu skulle lydnaden dammas av! Vi gjorde en hyfsad start men lite orutin gjorde att vi hamnade lite under sträcket för ett förstapris men vi var taggade och visste vad vi behövde träna nu. Jag skjutsade svärmor för att hämta en bichon frisé jag hittat åt henne (världens sötaste Majken!) och vi var ett trevligt gäng som hyrt in oss på Fågelbro gård några dagar för nörderi och trevligheter. 

Maj rivstartade med en rallytävling i avancerad klass på Östhammar BK (ja, jag har en tendens att anmäla till andra grenar än den jag tränar till..) och där fick vi ett kvalificerande resultat och årets första titel. Jag knaprade bakterietabletter som en tok med hopp om att återfå någon form av immunförsvar innan det var dags för en resa till Mallorca. Innan dess hann jag med lite agility i Fagersta och en kvällstävling i Skultuna. Där hade jag en otrolig känsla, men domaren hade andra känslor för vår uppvisning och det var inte många poäng kvar. 

Full fart på agilityplan, älskade hund

Juni rivstartade och jag hade nu återfått en känsla av att min kropp var där den skulle igen. I över fyra månader har den varit sjuk förutom det som jag skrev om ovan så även flera förkylningar och infektioner. Men nu kände jag bara att kroppen var bra och tur var väl det för nu fanns ingen tid för vila. Först ut två lydnadstävlingar i Sura under en vecka där vi tar två förstapris och pallplaceringar varav den ena vinst! Fira månadens första student, hem och packa Greger för en helg i Ånnaboda och sköta resultaten på Unghundsderbyt. Ni kanske minns juni som en varm och go månad men jag vill då starkt dementera detta då jag bodde i läckande buss, fick gå upp mitt i natten och ta ner markisen i storm och vaknade till 7 grader. Som tur var satt vi inne hela helgen och jobbade så jag och Sirap höll oss varma dagtid. Sirap var som vanligt en stjärna att släpa runt i såna sammanhang. Jag efteranmälde till en lydnadstävling till i Uppsala där Sirap tyvärr tappade det i längtan efter apporten. Till nästa student och sen vidare till Märsta och tävla lydnad igen, men nu var Sirap helt kokobäng. Hon började löpa strax därpå så jag gissar det var orsaken. Vi passade på att springa lite agility dagen efter i Uppsala och det var äntligen en varm dag, även om vi inte sprang hem några pinnar då. Dagen efter agilitytävlingen (ja nu börjar jag känna mig som Linn 2015 igen) packade vi bussen och åkte till Tyskland! En underbar resa på så många sätt, det är en speciell känsla att lämna landets gräns och fara fram längs Danmarks kust i solen i sitt favoritfordon. Vi var där strax över en vecka och när jag kom hem drog jag direkt iväg på agilitytävling igen, en mycket svår sådan och ytterligare ingen pinne, men däremot pallplats, alltid något. 

Dagarna går över till juli och nu var det dags för mig att packa Greger för att åka till Karlstad och räkna lite protokoll på SM! Blåsig resa dit där jag höll på att blåsa av vägen, men väl på plats var det slit i flera dagar, men också roligt och det är en så härlig känsla att få vara iväg i bussen och vakna upp i flera dagar med Sirap vid sin sida. Återigen ett fantastiskt gäng som jag var inlåst med, man blir alltid lite melankolisk när det är dags att lämna och man vet att man inte kommer få hänga med dem igen på samma sätt. Men nu lämnar jag gladeligen över stafettpinnen till någon annan, nu har jag roddat med tre SM i rad, det får räcka ett tag. Väl hemma blev det lite jobb och vila innan jag och mamma åkte till Göteborg några dagar. Det blev både Liseberg, Cosmonova och botaniska, förutom strosande på stan. Hem en dag och sen packa igen, då det var dags för årets Bussfest i Ånnaboda. Helt underbara dagar och äntligen kom värmen ordentligt! Fina vänner fick vi och sola och bada hann vi med. Hem för lite tårtbak av en bröllopstårta (med hundar på) och sen vidare till Borlänge och nästa träff. Även denna mysig och vi levde så gott så jag tom drog på mig lite magsår.. När vi kom hem hade jag två planerade agilitytävlingar, den första i Gävle och nu tog vi äntligen den sista pinnen för titel! Den andra startade jag på ändå för tränings skull och herregud vilket väder. Mitt i banvandringen öppnade sig himlen rejält och sen när vi skulle springa fick jag värmeslag typ. Inga pinnar, det var svåra banor. 

Bråttom fram över hindren!

I augusti tog jag lite ledigt och kunde återhämta mig hemma. Tyvärr passade jag inte på att träna Sirap så mycket så vår start i Flatmästerskapet blev ju rätt KNALL-go.. Men likasåbra, jag hade inte tid att vara där dagen därpå då vi skulle köra ett brudpar i bussen. Jag var anmäld till flera lydnadstävlingar varav den första i Väsby var magisk! Sista förstapriset och klassvinst med underbara kommentarer. Någon dag senare åker jag och Sirap med Greger mot Hofors och campar där och tävlar lite på deras BK, det gick hyfsat men någon stolpe ut tyvärr. Men nu hade vi iaf den efterlängtade titeln och vår tredje för året. Precis i rättan tid inför vårt läger hos Jenny på Lyckagård, nu kunde vi fokusera upp mot nästa klass och här kände jag verkligen att jag mentalt var tillbaka igen. Äntligen så mycket glädje över att fokusera på lydnaden och hundträning! När vi kom hem blev Sirap ganska dålig och vi fick åka till Strömsholm där man hittade lite inflammation i mage och tarm. Det var ju lätt löst men samtidigt hittade de en förändring på mjälten och jag var övertygad om att hon skulle dö. Vi bokade in en kontroll en månad senare och jag grät floder och började planera för nästa hund. I slutet av månaden åkte jag utan hund och tänkte på annat då jag var på Thåström på Dalhalla med Greger och en kompis. 

September började med den årliga jobbresan där vi träffas (även kontorshundarna) för lite gemenskap då vi aldrig ses fysiskt annars.  När jag kom hem inredde jag vårt sovrum som jag jobbat med under ett tag och det blev så sinnessjukt bra! Lite lugna dagar hemma och sen var det dags att ta en tur till Norge. Det var perfekt, där fick jag dels sörja mormor då det var första gången där sedan hon begravdes, så nu kunde jag landa där i lugn och ro (bodde själv första dagarna) och ägnade mig bara åt att gå och gå. Blev trött och sov väl och kunde släppa min oro för Sirap som skulle på återbesök dagen efter hemkomst. Återbesöket gick så bra och inga förändrinar fanns. Helt plötsligt var dödsdomen borta och jag kunde andas igen. Vi åkte på årets Norrtäljeträff och träffade några kompisar enligt tradition. 

I oktober fyllde Sirap 6 år och vi firade dagen i ösregn på kurs för Lizette. Vi tränade en del viltspår och tog årets sista underbara Gregertur, nu med värmare så vi kan förlänga säsongen. Här tävlades ingenting, men vi är ju precis i uppstarten till nästa klass. Däremot tränar vi för fullt och jag går kurs på medborgarskolan i trädgårdsdesign och jag gick på begravning för en vän. 

November börjar med ett katastrofal viltspårsprov och jag behöver tänka om kring den där grenen. Tränar vidare med lydnad och viltspår och så mycket annat händer nog inte. Jag börjar med lite uppföljning av min bitna hand och är på röntgen och handkirurgen för att få det dokumenterat till försäkringsbolaget. Vi gör ytterligare ett UL på Strömsholm och det ser fortsatt bra ut. 

I december blir det kurser/privatträningar i mängder både för Bettan, Kenth Svartberg och Anna Larsson inom loppet av ett par dagar. Vi står på mässan och representerar rasen och vi hyr hallar så kontot töms. Tävlar i rallylydnad med katastrofala resultat och känsla innan vi stänger året. 

Så ja, det har verkligen varit högt och lågt i år, två gånger har jag trott jag ska förlora Sirap och två begravningar har jag gått på. Sjuk i flera månader och ledsen över vad som tagits ifrån oss, möjligheten att känna sig trygg hemma, och det precis efter vi flyttat hit. Jag ar verkligen saknat att bo i Kungsör och blir nästan gråtfärdig varje gång jag går där. Men jag har vaknat till igen vad gäller hundträningen. Dels har jag inte varit inspirerad under flera år, det har varit mycket att ta igen efter separationen och allt med det. Men äntligen har jag dels bestämt mig för att jag ska låta det ta tid och kosta pengar att träna hund, och det har verkligen tillfört något för min vardagskvalitet. Jag känner mig inte lika vilsen på ny ort och jag har tom fått en träningskompis tio minuter bort. Jag har hittat tillbaka lite mer till mig själv igen. 

Löphjärna på tävlingsplan

Så, jag ville ändå ge Sirap en chans på rallybanan i fredags där vi var anmälda till hela 4 starter. Jag provade ju att ta på henne trosorna kvällen innan och hon kunde absolut inte sitta eller ligga med dem på, men det kändes lite surt att vaska 800 spänn för det. Vi kunde iaf gå in och belöna bra saker på plan tänkte jag. 

Det dryga med löptik på tävling är ju att man måste starta sist och gå båda banorna direkt efter varandra, utan att veta vilken man får starta på. Så det var en lång väntan och jag värmde upp Sirap bra ute, tränade en del moment och tränade även med trosorna på. Efter tre timmar kunde vi äntligen gå in och hon var lite svår på uppvärmningen men ändå ganska motiverad. Men så klev vi in på plan och hon var helt borta. Hon gjorde de första momenten som hon skulle, även om hon var lite bortkopplad, men sen började hon nosa och när vi var framme vid sändande till kon var det som hon aldrig hört talas om någon kon tidigare. Vi tragglade oss igenom men jag har aldrig haft så här många bris på ett protokoll, framförallt inte som beror på att hon inte är engagerad. 

Protokoll start 1

Ganska snart efter fick vi gå in på en plan med en frestelse och den hade jag redan planerat att diska oss på. Men hon kopplade bort sig själv från mig innan startskylten och jag diskade oss ganska snart genom att bara passera skyltar i hopp om att få in lite engagemang. Men när det var dags för konskick här stirrade hon på mig som om jag bad henne ta hem månen och sen la hon sig att rulla. Jag ville ändå ta chansen att belöna upp ett bra beteende vid frestelsen, men jag fick ta tag i hennes halsband och efter ett tag kunde jag belöna ett uns av kontakt, men det var nog faktiskt mest att huvudet vinklades mot mig snarare än kontakt.. Hon fick en boll, som hon var så där glad över faktiskt, och jag valde att stryka oss för eftermiddagen. Var inte sugen på 4 timmars väntan till för att äntra plan med någon från en annan planet. Vi åkte hem och tvättade bilen istället. 

Jag noterade att det har varit ganska svårt att kombinera med lydnaden och ska jag satsa på rally under 2026 får jag nog göra det under en period, så kan jag släppa vissa lydnadsmoment just då. Och kanske ska vi hålla oss utomhus även där, som jag gör i lydnaden, tycker hon går lite bättre där, men jag vet inte. Just nu är vårt enda planerade en utställning om en månad, så nu kan vi väl passa på att träna lite uppställning och hantering när hon ändå löper.  

 

Reviderade valpchanser och rallytävling med löptik

Jag hann knappt skriva det där om att det kanske fanns en valp åt oss innan uppfödaren återkopplade med att de troligtvis kommer behålla båda tikarna. Så nu är vi tillbaka på ruta 1, dvs försöka få svar från någon uppfödare över huvud taget. Jag har skrivit till kanske en handfull uppfödare och det är bara två som svarat och det är de som inte planerar några kullar för året. Resten har inte ens bemödat sig med ett svar och jag börjar tro att jag framstår som världens sämsta potentiella valpköpare. Och inte svarat, det var inte så att jag skickade iväg det för fem minuter sen och inte fått svar. Den ena har jag mailat två gånger sedan oktober, samt försökt skicka meddelande på messenger, den andra har jag också kontaktat två gånger med en månad mellan utan svar. 

Aja, jag fortsätter att spana även på köpahund men där är jag inte jätteimponerad över vad jag läser. Så länge ska jag och Sirap åka och ha premiär i mästarklassen på rallylydnad, men då hon började löpa alldeles nyss så insåg jag att hon tydligen inte kan sitta eller ligga med trosorna på.. Så håll tummarna för oss idag!

Ett steg fram i valp-planerna!

Nu ni! Igår hörde en uppfödare som jag varit i kontakt med gällande mellanpudelvalp av sig och sa att det troligtvis finns en tik över till mig! Först ska vi träffas, då de bor lite långt bort har det inte varit aktuellt förrän eventuella valpar har kommit till världen men nu har vi bokat in en träff på trettondagen. Då kommer valparna inte vara så stora och roliga att titta på, men jag och uppfödaren får träffa varandra och se om vi vill genomföra detta. Det finns två tikar i varsin färg och uppfödaren ska behålla en så jag håller tummarna för att hon vill ha av den färgen som egentligen inte tilltalar mig. Sen har jag bestämt mig att jag tar även den färg jag helst inte vill ha, för det är bara en färg och jag kan inte vänta ytterligare ett år för att färgen var fel men övrigt okej. Så nu håller vi tummarna för att valparna växer som de ska och att det funkar bra när vi träffar uppfödaren så kanske vi har två hundar här i huset i februari. Galet. 

Privatträning hos Anna Larsson 3vallare

Som om det inte räckte med två privatträningar förrförra veckan, så blev det ytterligare en för Anna Larsson på 3vallare i helgen. Det var egentligen henne jag hade bestämt med från första början, sen kom de andra in från sidan, vilket så klart var jättekul och har varit inspirerande! 

Min plan för träningen med Anna var fokus på fotgående i olika habrovinker. Dels vanligt fotgående och då hennes position då hon gärna hamna långt fram och studsar lite. Hon tappar även fokus när vi kommer "ut i kanterna" på plan. Även fotgåendet efter inkallning från rutan, fotgående mot störning vid dirigeringsapporteringen och slutligen sidostegen mot henne. 

Släpp in mig omedelbums!

Vi började med att visa var vi är idag med det vanliga fotgåendet och det såg ut som det brukar. Annas första tanke var att få henne mer koncentrerad med hjälp av externbelöning och det är ju en liten detalj som jag har ignorerat för det har varit ganska så svårt. Hon släpper inte belöningen och jag blir mest frustrerad. Nu fick vi jobba oss igenom detta så väl vi kunde under vårt första pass och kontentan blir att hon blir mer fokuserad när hon väl kan jobba med tanken på dem, hon hamnar i bättre position och är lugnare. Så det kommer kunna bli nu ett tag med bekostnad på engagemanget, men jag tror inte det är ett problem för henne. Jag la ut belöningar lite här och där, försöka hitta så "dålig" belöning  som möjligt, och först se var hon befinner sig genom att ta in henne i position från olika håll. Man ser ganska direkt när hon växlar och fokuserar på olika belöningar så till en början fick jag även ha en i handen för att hon skulle kunna släppa dem där ute. Men målet är att kunna ha alla slags belöningar spritt överallt runt oss när hon går fot. Skicka lite då och då, mot den hon är minst intresserad av. 

Denna övning kände jag egentligen hjälper även för inkallningsfotet och framförallt dirigeringsfotet, då det är samma sak hon kommer drabbas av där. 

Anna, Therese och Prim

Nästa pass fokuserade vi på sidostegsförflyttningarna. Här tyckte Anna att hon behöver bli stadigare och lugnare, inte så hoppiga belöningar utan mycket omvänt lockande både före och efter momentet är klart. Hon tyckte också jag ska lägga till ett nytt kommando för det som är bort från mig för att hon ska få bort tanken på sitt som hon gör i ett "fot" och det kan jag hålla med om så jag försöker lära mig själv att säga flytta. Och i positionen, börja i stående, rör mig någon cm och belöna i stående, säg stå direkt innan jag själv stannar för att hon inte ska hinna sätta sig. Och belöningen kommer långsamt med omvänt lockande. Om det kan behövas kan jag "saxa" lite med fötterna så vänster fot inte placeras helt i linje med höger fot och då inte ger en signal om att vi gjort halt. Även detta ska vi göra sen med externbelöningar. 

Sista passet bytte jag taktik och tänkte att hon fått koncentrera sig så det räcker, och vi körde lite fjärr. Även här ska jag tänka på vilken sinnesstämning jag sätter igång henne på, så hon inte blir så rörlig i positionerna. Jag ska tänka på var det är lämpligt att jag har min blick (kanske direkt ovanför hennes huvud när hon ligger, så hon måste sätta sig/ställa sig för att få ögonkontakt?) Fortsätt med back in som enskilt moment så hon får in den tanken i både moment och rörelse. Vi kan prova att lägga en belöning framför henne, då tänker hunden ofta bakåt för man kan inte lägga sig PÅ belöningen.. Även här ska störningarna in..  

Ja, nu har vi inga ursäkter för att vi inte vet vad vi ska träna på, vi har fått ett otroligt batteri av grejer att ha med i våra framtida pass! Jag satsar på att starta i klass 2 till våren utomhus, så nu blir det bara massa träning och lite smått med andra grenar under tiden.
 

Ras-representant på Stora Stockholm

Igår var vi iväg på ytterligare privatträning som jag skriver mer om sen, och efter det bar det raka vägen till Älvsjö för att stå en stund i rasmontern. Sirap är duktig i den rollen och njuter av att få morsa och pussa på alla. Det är en fröjd att få berätta om denna fantastiska ras och inspirera folk till en framtida flat. 

En perfekt representant

Det blir kanske sista gången då det inte är mässa nästa år pga någon stor europautställning och att Älvsjö tids nog ska lägga ner. Mässan som sådan kommer vi dock nog inte sakna, det är mindre för varje år och inte riktigt samma nöje som det var för tio år sedan.
 

Ännu mer privatlektioner

I söndags skulle Josefin träna för en tjej som heter Elisabeth som tävlat SM några år med BC och tollare. Eftersom jag hade både Anna Larsson inplanerat och precis varit hos Kenth visste jag inte vad vi skulle hitta på, men jag valde att titta lite till på halvcirkusen. Kanske kunde vi få något mer konkret. 

Eleverna Ivy och Sirap

Alltså, den konkurrensen som Sirap triggade igång när Bettan tog hennes apport var inte klok. Hon tjuvade apporten och sprang runt med full ragg och morrade hej vilt. Så idag var apporten uppenbart betydligt mer värd. Jaja, vi tränade på med fokus på att höja värdet på konerna och strunta i den andra delen ett tag. Vi lekte, visade konerna osv. Så det ska jag fokusera på, behöver inte göra den andra delen alls på ett tag tror jag. Sen tänker jag att jag ska  träna på att betinga ordet "inteden" och så fort hon släpper apporten med blicken kasta belöning mot konerna. Vi behöver göra en insats på den delen med känner jag, kan ju lika gärna bli så på skick till rutan så bra om vi kan lära oss släppa saker mentalt. 

Sen tränade vi lite fokus i fotgeånde mot apporteringsdirigering. Hon har haft en tendens att tom sticka på kommandot framåt marsch när någon annan lagt ut apporterna. Hon tar rätt, men gör det liiiiite för tidigt.. Där körde vi bara med boll i armhålan och ökade på distansen och störningen. Den här kan vi ju träna även med vanlig störningsträning, dvs att någon försöker störa ut henne när hon går fot. 

Det som jag tyckte var bra med Bettan var att hon påpekade att man kan visa och använda hjälper rätt länge. Tex innan man skickar ut i en ruta, om man ser att hunden inte har koll, gå ut och visa rutan. När jag skulle skicka på halvcirkus sprang jag ut och visade konerna osv. Det har jag lite fastnat i att man INTE kan göra, hunden ska ju visa att den kan. Men jag tror ju på idén så varför inte. 

Vad händer i Örsa?

Ja här har ju bloggen ekat tom och ni kanske trodde ni hade förlorat mig till ekot igen, men nejdå. Inget speciellt har väl hänt, även om vi tränat ganska mycket. Det blir bara inte så mycket dokumentation och vädret gör ju att man mest vill sova när man är hemma.. 

Bjussar på en bild på bråkstaken Saga

Jag letar febrilt (nja men ändå aktivt) efter en mellanpudelvalp, men det går trögt. Valpar som kommer ut till förmedling har rätt dåliga meriter (läs inga alls) och i värsta fall även veterinärnoteringar som inte bör avlas på. Flera uppfödare hör inte av sig och nu får vi helt enkelt bara vänta tills något dyker upp.  

Vi sover mest bort mörkret

Sirap har gjort sin andra kontroll på Strömsholm gällande mjälten och där har ingen förändring skett. Så himla skönt att hålla koll på den. Nu åker vi upp var tredje månad under ett år, så får vi se vad vi gör efter det.

Värma nyrakad mage i brasan

Jag har anmält till rallytävling! Det är 4 starter 26 december i Täby, vi tränar inte speciellt mycket för det, men jag tänkte iaf hyra hallen och åka dit innan vi ska tävla. Den är svindyr, men det känns sjystast mot Sirap att göra så om inte annat. Sen kanske vi även ska passa på att banträna lite, det är väl dags att mina skyltar dammas av. 

Privat kurs hos Kenth Svartberg

Lyllo oss som helt plötsligt fick frågan på messenger om vi ville följa med till skojhallen i fredags för flera timmars lyndadsträning! Om vi ville, vi stuvade om lite i jobbschemat och iväg det bar! 

Glöm inte mig nu matte

Jag har bokat in en privatträning med Anna Larsson i fotgående nästa helg då jag egentligen tänkt att det är där mitt största problem ligger, så jag var inte riktigt förberedd på vad vi skulle fokusera på. Men väl på plats löste det sig och jag tog de delar utom fotgående som ändå behöver kikas på. Vi testade först lite halvcirkus, men ååå så svårt det är när tävlingsledaren dessutom lägger ut apporten. Jag fick till bra skick, men behövde hjälpa lite. Testade även att ställa henne och skicka henne på apport och hopp, det gick fint, om vi ska peta i någon detalj kan hon sätta sig lite längre fram när hon är vid fotpositionen. 

Sen ville jag ha en titt på inkallningen från rutan, så då började vi bara med att kalla in (stillastående) med henne bakom mig (inte i rutan) och där fick vi "Hej här är jag!" och kanske inte nu kommer jag in till sidan och fortsätter jobba. Jag tyckte den beskrivningen av henne var både rolig och pricksäker, men jobba på det behöver vi! Mina träningstips jag fick var att se till att det händer något när hon kommer in, gör sidosteg direkt vänd bort osv, så hon är fokuserad på att det är en uppgift när hon kommer in. Bra tråkträning! 

Sen passade jag på att kolla på vittringen. Där har jag dels en osäkerhet i söket ibland men framförallt ett rejält tuggande när den väl hittas. Jag har varit lite osäker på hur jag ska träna bärandet när jag inte vill att hon ska plocka pinne från marken men där fick jag bra träningsgrejer. Om vi börjar med söket så gjorde hon två fina sök. Först ett vanligt tävlingslikt där hon nosade på rätt först men behövde kolla igenom alla andra och innan hon var helt tillbaka på den rätta igen hade hon stor lust att greppa, men hon tog ändå rätt. Det andra söket gjorde vi mycket svårare med lite tygremsor som låg över rätt pinne. Då nosade hon såååå noga och var på rätt pinne tre gånger men greppade den till en början inte. Kenths analys var att greppa och nosa är två aktiviteter som krockar, så antingen har hon hög griplust (som i första skicket) eller så har hon hög noslust (som i det andra). Det är ju klart bättre att hon får ha högre lust att nosa eftersom hon högst sannolikt aldrig kommer sluta gripa pga det.. Det var en intressant analys av henne som jag aldrig tänkt på. 

Vad gäller själva tuggandet kör vi nu på "Lex Nina", vilket är att en pinne får aldrig lyftas upp från marken om den inte är nosad upp (Så smart, varför har man inte tänkt på det?). Hon får ta pinnen från min hand och vi börjar i väldigt stilla, jag ber henne stanna innan och testar om hon verkar sitta stadigt osv. Sen vänta och belöna/beröm/namnge när hon är lugn. Han sa att jag skulle kampanja detta i en månad så skulle det lösa sig (för att jag också var en bra tränare, åh tack!!) och vi har redan kört dagliga pass inomhus i detta skitväder. 

Jag tycker att min inkallning är bra nog, men passade ändå på att få det bedömt. Kenth tyckte vi hade en fin inkallning men att hon blev lite överraskad av stoppet, och ja, det stämmer ju. Vi bör jobba in en rutin med föremål bakom så hon får mer tanke på stopp och när vi skulle testa det fick vi visa upp hur hon kan låsa sig mot föremål så även det fick bli en träning. Hon kunde inte släppa den alls och komma in till sidan på ett normalt sätt, utan hon stannade halvvägs, vände om och backade in till min sida (kanske inte hjälpte av att jag lärt in det som ett trick i helgen..). Det har vi tränat lite på utomhus och det har släppt väldigt bra, alltså att kunna lyssna fast det finns saker hon låser sig på. Den kommer vi ju ha nytta av generellt i lydnaden när det tex kommer till apporter. 

Slutligen kollade vi på vår fjärr som jag väl lite har försökt ignorera för att jag inte tycker vi gör det bra utan hjälpmedel. Så först en koll på typ fem meter och det var faktiskt väldigt fint, ett litet kliv framåt på något skifte bara. Men då återupptog vi tanken från lägret hos Jenny i somras med att lägga in back, men lite mer i direkt anslutning till vissa skiften. Det kändes bra att det ändå såg så pass fint ut och att vi har potential. Ibland kan man ju bara fasta i att vi inte har låsta några-ben och att det aldrig kommer gå då, men hon hade 100% rätt på skiftena, det är så härligt när vi dessutom inte använder handsignaler längre! Använder också bara sitt, ligg, stå oavsett skifte för jag kommer glömma bort mig annars. 

Det blev en toppeneftermiddag med mycket inspiration med mig hem! Jag har ju tröttnat lite på att nöta samma sak utan att känna att vi kommer någonstans så detta var precis vad vi behövde ladda upp med för ny energi.