söndag 14 april 2013

När vi skapar värdet

Jag har haft en del problemhundar senaste tiden där ovanligt många haft problem med resursförsvar. Det är ju inte ett ovanligt problem i sig, men oftast söker folk för utfallsproblematik och inte vakt. Visst har någon hund fallit utanför de ramar som jag tänkte filosofera över idag, men jag har ändå funnit en ska väldigt tydlig: Hur VI skapar ett värde. Jag har träffat hundar som kommer glatt och villigt och visar upp sina ben som de tuggar på avslappnat i sina ägares närvaro, för att sedan komma över en sko och bli som förbytt! Skon är min - ingen får ta den ifrån mig!! Hur kommer det sig att en sko är värdefull för en hund när man samma kvart bryr sig fan i ben? Som den äter? Jo, många gånger är det vi som talat om för hunden att den där skon, ja den vill vi alla ha, den är bara så ball! Och då är det ju bäst om man är en girig liten hund att kämpa hårt för att få behålla familjens stora skatt. Ibland kan det vara svårt som ägare att inte skapa det här värdet - vissa saker måste man ta och tar hunden något på en promenad som skulle skada om den åts upp - ja då blir det ju "värdefullt" och det är svårt att låta bli. Men flera av hundarna har med lite träning av hussar och mattar ändrat attityden till dessa föremål. När inte någon tvåbening i familjen värderade saken lika högt så kanske det inte var så intressant ändå. Åtminstone inte värt att kämpa för sitt liv för. 

Ett annat ställe där jag ser det här fenomenet är i apporteringen. Leksaker - fine. Dummisar - oftast okej. Vilt - aaaaakta! Den är dyr. Den är svår att få tag på. Den är ömtålig rent fysiskt. Och så blir det knas i träningen. Hunden kan inte komma in för det blir ett jäkla hallå varje gång man har en pippi i munnen. Fast här kan det nästan få en motsatt effekt också. Det är så himla speciellt och ska bara funka (enligt oss då) så det blir för pressande för hunden. Det kommer en mental press, istället för att det är lika kul som att hämta en boll och komma in med. Visst, det kan vara fnuligt för hundar i allmänhet att ta vilt, det beror inte alltid på förarens dyrkan av det döda snusket, men när jag exempelvis tittar på de hundar idag som vi dömde (jag återkommer till dagen i ett annat inlägg) så skulle jag säga att alla hundar som inte tog vilt idag skulle göra det om det hanterades på ett annat sätt. Lite roligare, lite mer avslappnat och ibland även mer genomtänkt. 

Ett helt annat exempel på när vi skapar värdet är när det gäller lek. Om leksaker ska ligga framme eller inte tvistar de lärde om. Jag bryr mig inte, förutom om kaninskinnsliknande saker som riskerar att gå sönder i obevakade ögonblick. Och ja, ibland kanske en hysteriskt pipande sak hamnar på hyllan också. Hos oss tappar de inte i värde av att ligga framme. Hos oss skapas värdet när någon tvåbening TAR en leksak och leker med hunden. En leksak är bara en leksak, en leksak i handen är LEK. Just nu står hela leksakspåsen som jag haft vid kurser framme. Nässla rotar och hämtar, men om jag så tar upp den enbenta krokodilen som hängt med från födelsedag nummer ett så är den guld! 

Det finns säkert många andra sätt att skapa värden hos hundarna med konsekvenser som vi inte tänkt. Har du något exempel?

Inga kommentarer: