lördag 30 juni 2012

Missnöjd!

Nån sommarjobbare på tele 2 har sabbat min helg något kan man säga. Ringde för att få nytt sim-kort skickat till mig i onsdags för att passa den nya telefonen. Jag vet inte hur jeppen tänkte men tydligen stängde han av mitt kort i går och skickade ett nytt aktiverat kort då. Alla som vet hur posten fungerar vet att posten inte kommer lika fort som e-post och jag blev alltså utan fungerande kort. Anledningen till att jag beställde per post var att jag inte hade tid att ta mig till butik och fixa ett nytt (gratis!) kort där istället. Så, nu har jag betalat 49 kr för att de ska stänga av min lur på obestämd tid. Funkar ju inte så jag ringer tele 2 igår (när jag får tag på en annan telefon) och de kan inte aktivera det kort jag har hemma så det de säger åt mig att göra, kl 18 en fredagskväll, är att åka till en butik och hämta ett nytt kort (som jag från början beställde för att slippa göra, hinner ju inte). Men, jag tog mig tid, drog med ilfart till Phone House och fick ett nytt kort som skulle hoppa igång efter en timma. Det gjorde det inte, nu har det gått 12 timmar och inget är igång. Gick in på tele 2´s hemsida för att registrera kortet på nytt på mina sidor, men se de sidorna ligger nere över helgen! Och jag åker nu, kl 7 på morgonen för att komma hem i morgon kväll = ingen tid för att fixa ett kort. Inte nog med det, numret är för jobb + eget företag (och privat om det nu också kan anses viktigt nog) och jag känner att jag behöver verkligen telefonen eftersom jag har en bokad tid med en leverantör på måndag! Om jag ens kan ta mig till jobbet vill säga, för jag får ju även mina biljetter till tåget via sms.. Hade jag haft semester hade jag ärligt talat inte brytt mig så mycket, då är telefonen inte så viktig men när jag inte ens kan ta mig till jobbet utan den känner jag viss panik. 

torsdag 28 juni 2012

Rally

Fick en kommentar med frågan om hur det går med rallyn. Jag tänkte först skriva att det legat på hyllan, men det är inte helt sant. Det har bara hamnat på hyllan att rapportera om det. I lördags sågs vi med träningsgruppen och jag fokuserade på att hon ska flytta sig från fot till andra sidan under gång. Nässlas problem har varit att hon stannar framför mig och backar sakta ut med rumpan innan hon kommer in till höger sida. Tränade och försökte belöna med boll för att få upp farten men det gick väl inte direkt framåt förrän Zandra knäckte nöten och kom på att hon skulle bli belönad bakåt på en gång hon kommit förbi mig. Så jag började helt enkelt belöna att hon bara sprang ett halvt varv framför mig och vips så gick det fort över till andra sidan :) Är så tacksam över att ha en sån här träningsgrupp för det blir verkligen framsteg varje gång vi ses. 

Jag har fortsatt lite med momentet på promenad och där kom jag också på hur sjutton man ska sätta fötterna för det är inte det lättaste. Men, nu har jag kommit på att om hon är på vänster och ska över på höger så ska jag ha höger ben fram för att inte behöva väja för henne. Vidare tränade jag på sitt-sidosteg-sitt på höger sida åt höger och det verkade gå bra, åtminstone när jag får sätta ner benet framför henne, då flyttar hon fint på sig. 

När det kommer till honnören har den glömts bort lite, men idag tog jag fram listan och fortsatte. Vi kommer upp högt i tid men när jag försökte göra det ute idag gick det inte alls, men det var nog mest pga Nässla trodde att varje bil som kom förbi var Zandra (vi väntade ju på dem och hon är tydligen inte dum). Men nu måste vi ligga i för om mindre än en månad ska vi ju starta och då måste vi klara 90 sekunder - på sidan också, vi är bara på 15 sek framifrån.. Ojoj, blir faktiskt lite nervös. 

Jag hoppas på en banträning i morgon, det har jag nog inte gjort sen sista tävlingen och det måste ju vara en månad sen eller nåt. Taggad!!

Vid vatten försvinner hjärnan

Ja, det kan man nog lugnt säga och det fick Lystra, Lova och Nässla bevisa idag. Herre, vad korkade de blir bara för att det går en å framför tassarna. Vi tränade på avlämningar utan att skaka innan och jag tycker att det var framsteg för alla, även om det går betydligt långsammare än för andra moment, inom typ rallyn, där man oftast rör sig jättefort fram. Vara vid vatten-träning behövs uppenbarligen. 

Dagens skönaste händelse var helt klart när Lystra gjorde så här: 



Det var en liten mur i vattnet och vid ett tillfälle kastade jag över den. Lystra visste inte om hon skulle hoppa över den eller simma runt så istället hoppade hon rätt i den. Otroligt underhållande att se på :D

På tal om den där trion av knäppgökar (Lova, Nässla och Lystra, ville bara förtydliga så ni inte tror jag menar Zandra ;) ) så tog vi en promenad här i kvarteret i söndags och på ett ställe såg vi en självgående gräsklippare. En sån är ju scary nog bara med sin uppenbarelse men inte nog med det så åkte den raka vägen fram till hundarna. Ojojoj, den hade de nog helst dödat om de kunnat, vilken fara!

Klurigheter

Igår var vi en heldag i Stockholm, först hade jag lite träning och fika med Jens, för att sen ta tunnelbanan in till jobbet och mingla lite på kvällen. Det sistnämnda är inte speciellt intressant men träningen var givande. Det som är drygt med givande träning är att den oftast är lite lätt okul när den sker, för det är när allt inte fungerar som man kommer till insikt. Det som hände igår var att vi kastade dubbelmarkeringar på djupet och vi kastade dem vid vattenkant varav den längst bort hamnade bortom en pytteliten vik, dvs hundarna var tvugna att ta sig igenom ett vattenområde för att ta sig till nästa. Detta var riktigt klurigt, speciellt för Thisbe och hon brukar spika allt jämt, så det var verkligen en aha-upplevelse. Nässla hade mest problem att vi var VID vattnet och i hennes hjärna var det lite hejbaberiba. 

Eftersom jag har varit så slarvig med uppdateringar på sistone (och jag jobbar bara 50%, fattar inte hur jag ska klara 100) kan jag passa på att berätta om förra passet med Jens då vi var vid några ängar och också tränade markeringar. De var inte långa, snarare tvärtom, men i högt gräs och med dolda nerslag och hundarna var fantastiskt duktiga. Vi tränar på att Nässla ska hålla blicken på nedslaget och kunna ta mitt beröm utan att störas och det går givetvis framåt. Det är svårt dock när kastaren är synlig då hon gärna vill spana in den (kommer det en till?). 

Inga bilder finns att bjuda på, kanske Jens är bussig och skickar över några, så får ni se :)

måndag 25 juni 2012

Bäversafari

Jag har aldrig i mitt liv sett en bäver tidigare men det har jag med råge kompenserat de senaste veckorna! Spanade in ett ställe för jättebra markeringsövningar vid ån (där man kan kasta från motsatt sida eller bron) men såg en liten andfamilj och insåg att det är bäst att vänta några veckor innan man gör det. Sen fick jag även se det här:
 Inte jätteskarp bild direkt, men där är en. Och sen kom det en till.

Här är det Nässla som simmar, för sig själv, utan att jag kastar eller säger åt henne att hålla sig där ute. Dumdidumdidum. Dock blev hon kallad in när det kom en bäver och plaskade som en galning ett par meter ifrån henne. De lär ju ha rätt vassa tänder..

Sen bild på sötvalpen Tigger..
 Och en på jordfräsen Nässla..

fredag 22 juni 2012

Nu ska vi prata uppfödare!

Det här kommer bli årets längsta inlägg, jag har tänkt mycket på det men nu ska jag få ner mina tankar. Det är många tankar som går ihop i ämnet och det är svårt att avgränsa, men jag ska göra mitt bästa. Skulle nästan behöva lägga upp det som en uppsats för att få lite struktur, men det får vara denna gång. 

Min åsikt när det kommer till uppfödare är att de har betydligt mer ansvar än vad som egentligen kanske framkommer idag. Nu ligger fokus på ägaren (givetvis med all rätt) men jag tycker ofta att uppfödning och avel glöms bort, när man exempelvis pratar om farliga hundar eller hundkörkort. Det är ju uppfödaren som väljer vilka hundar som ska gå i avel, det vill säga vilka egenskaper som i framtiden kommer att få hamna ute i samhället, och det är också uppfödaren som väljer vem som kommer att få hunden, ta ansvar och skydda samhället från fara. Och tro mig, när man jobbar med hund kan man få se en hel del skräckexempel.. Sen finns det en annan aspekt av avel och uppfödning, mer inriktad kanske på rasaveln som jag tänker på och det är valet av individer, brist på långsiktighet etc. En tredje grej är att jag är så förbannat trött på uttrycket: "Hunden blir vad du gör den till!"

Vill ni att jag skriver lite om mina skräckexempel? Lika så bra, givetvis kommer jag inte hänga ut någon hundägare. 

Till att börja med, jag vet att flera av mina "problemhundar" (det är det som de söker för, och gör en utredning) har gått i avel. Hundar som har sökt för att de är stressade, aggressiva - rentav aggressiva mot varandra (båda föräldradjuren) och rädda. Hur jag vet är lite olika, dels genom att jag fått valparna på kurs men också genom exempelvis att jag tittat lite på blocket och känner igen valparna eller erbjuden hane i avel. En annons som jag såg hade några valpar till salu av blandning X & Y. Y var avlivad innan valparna kom till världen pga aggressivitet. X såldes innan valparna lämnade hemmet. Innan X såldes var det dock lite svårt att bli av med valparna så även valparna hamnade på annons en gång till. Då som blandning av raserna Z & X. Alltså "nya" hundar, lite billigare. Och med det hundägare som blir lurade på vilka raser deras hundar består av. Vissa då, några hann tinga den riktiga blandningen. Med andra ord, två hundägare som har syskon skulle kunna mötas och inte vara medveten om att deras hundar är kullsyskon eftersom de är av olika raser.. När jag ser såna här exempel tänker jag på när folk uttrycker sig om att det blir vad man gör det till. Kan valpar efter två aggressiva hundar, som växer upp i bakom ett skåp i en orolig miljö som säljs som annat än vad de är verkligen bli säkra för samhället? Speciellt när den nya ägaren inte vet om förutsättningen? Visst, man kan lägga över ansvaret till en valpköpare att passa sig för denna typ av hundköp, och har man köpt får man skylla sig själv, det blir ju nästan i nivå av hönan och ägget i form av filosofisk fråga, men för mig tycker jag att det borde ligga större ansvar på att folk inte borde få avla på det här sättet. 

Det blir vad man gör det till, är det verkligen så? Jag har ett exempel på en seriös och kunnig hundägare med mer än min livstid som erfarenhet av hund. Vid ett tillfälle har denna person tre hundar: A som är 6 år, B som är 8 månader och C som är 6 månader. A och C är från samma linjer. Ägaren har inga skotträdda hundar sedan tidigare och har inte förväntningarna att hundarna skulle vara det. Det är nyår, de firar en bit från stan men det låter lite grann, och i firandet ingår sällskap men många andra hundar, samtliga skottfasta. Hund B (från helt andra linjer alltså) reagerar på fyverkerierna medan samtliga kanske 6 hundar inte bryr sig. Är det verkligen ägaren som skapat rädslan? Tycker den här klyshan används för ofta och lägger en skuld på ägaren över vissa situationer som den inte kan påverka (även om jag är helt medveten om att givetvis ägaren också kan skapa exempelvis rädslor, min mamma förutsätter ju att hundar ska vara skotträdda då min första hund var det och hon skulle ju innebära katastrof i närheten av en hund på nyår). Liksom när en hund får kompikationer när den växer som pålagringar eller HD och uppfödaren skyller på att ägaren inte var stilla nog med valpen, den fick gå i en trapp någon gång etc. En kompis jag hade fick en valp efter föräldrar med pålagringar och uppfödaren tillät inte valpen göra något (hos den nya ägaren) för att valpen inte skulle få problem. Visst, ansvar på sitt sätt, men hade det inte varit större ansvar att låta bli att avla på sjuka individer? 

Min personliga åsikt är att en uppfödare ska göra arbetet så bra som möjligt när det gäller att välja föräldradjur och köpare så uppfödaren i framtiden ska kunna slappna av och inte behöva oroa sig över vad som händer med sina avkommor. Sen är jag medveten om att det alltid finns ett mått av chansning när det gäller avel, och det inte alltid blir som man tänkt sig, men att avla på individer med egenskaper man vet går i arv kan man ju undvika om man anstränger sig. Nu kan det tyckas lite högfärdigt av mig och sitta här och ha åsikter om avel när jag inte pysslat med det själv (och nej, jag är inte avundsjuk på de som gör det) men för mig är det uppenbart att många (men absolut inte alla!) inte tänker längre än vad näsan, hjärtat eller plånboken räcker när det kommer till avel.

Åh herregud, jag skulle kunna skriva i all evighet om saken men jag avslutar typ här. Exemplen jag har skrivit om är bara fisar i rymden av alla saker jag har hört/varit med om gällande avel men för att inte trötta ut era ögon totalt var det dessa som fick komma med. Och givetvis, för att förtydliga, tror jag inte att det bara är aveln som skapar hunden och att ägaren är oskyldig, jag vill bara belysa att uppfödare ändå har en del i de problem som kommer fram.

Under tiden jag skrev det här inlägget kom jag in på en hemsida hos en instruktör som fått en kull. Jag blev så glad och givetvis ska jag väga upp alla dåliga exempel på uppfödare med ett riktigt bra -> titta in  här och läs hur någon som är seriös tänker med sina valpar och valpköpare och vilka tydliga mål de har för sina uppfödning. 

tisdag 19 juni 2012

Mycket badande blir det

På kvällarna de senaste dagarna har vi badat en hel del (eller nja, Nässla har, jag hoppar ogärna i ån). Jag har inte tränat utan hon har fått vara fri och jösses vad hon simmar. Hon simmar runt för sig själv i säkert en kvart innan hon kommer upp, skakar av sig och vilar för att sen simma runt lite på egen tass igen. Jag tycker det är jättemysigt att hon gör så och inte står och flåsar vid mig "kasta något, kasta något, kasta något". Plaskar in lite i vassen, simmar ut lite i vattnet och sen hitta något skräp som måste plockas upp på land. Igår när jag såg henne kom jag till insikt att jag bara måste lösa simkort till henne i vinter, för att få vara i vattnet är verkligen en njutning för henne. 

Idag tränade jag lite i Flaten, husse skulle till Skarpnäck efter jobbet och leka med sin RC bil så jag tog pendeln dit och mötte upp, skönt att slippa ta tåget hem. Tyvärr var våra lekkompisar upptagna men vi fick till ett bra träningspass själva. Nytt vatten = ny möjlighet att träna fotgående (läs inte hetsa upp sig). Hon höll sig otroligt lugn och jag förstärkte det rejält med mat. Vill ändra känslan i högsta möjliga mån vid vatten att det inte ska bli så upphetsat. Gjorde mycket bort från vattnet med, typ kastade i en dummy och skickade henne på tre linjetag på land innan hon fick ta den i vattnet och hon höll i sig hela vägen. Känns bra och jag börjar få förhoppning om att vi tom kanske kan starta på vattenrutan på sommarens WT. Funderade först inte ens på att åka efter förra WT där hon gick upp så otroligt i varv men har nu bestämt mig för att köra på och om jag känner att det blir för mycket (eller om jag inte vill göra en walk up) så kan jag alltid skippa dessa rutor. Det är ju framförallt walk up som jag bävar för (vill inte förstöra för någon annan) men det är ju ingen som tvingar mig att göra allt. Så så får det bli. Flatfestivalhelgen kommer föresten bli en hejdundrande helg. Jag ska skjutsa hussen och hans bror till Arlanda på morgonen, åka till Tess och äntligen få umgås med henne under dagen, tävla i avancerad på kvällen (premiären!) och sen ska jag övernatta någonstans (har inte bestämt mig ännu) i samband till festivalen, starta i WT och därifrån sedan ta mig till nästa sovställe (inte heller bestämt) för att tävla på söndagen i rally i Norrtälje. Jag menar, det är ju nästan nästgårds ;) Och vad ska jag ha brått hem för, trist att vara ensam. Ska bara lösa sovandet, annars är det lugnt. 

söndag 17 juni 2012

Marathon

Hmm... var nyss inne på Oslo marathons hemsida och såg att det finns platser kvar till årets lopp i september. Hade tänkt ta det först nästa år men nu blev jag lite frestad. Vad tror ni, kan jag gå från 5km till över 4 mil på 3 månader? Eller ska jag köra på den här istället i höst så jag kan lulla på som vanligt för att sen lägga i en högre växel tidigt nästa vår och värma upp med Göteborgsvarvet tillsammans med husse och sedan ta maran i Oslo på hösten som planen var från början? Åh alla dessa beslut.. 

fredag 15 juni 2012

360 höger & framför i högerhandling

Tränar ute på promenaderna på kvällarna när det är svalt och har upptäckt två brister i högerhandlingen som jag nu justerat inomhus med hjälp av klossen och externbelöning. Orkade inte filma (för då var jag dels tvungen till att ta på mig byxor och dels starta min privata dator som i jämförelse med ferrarin från jobbet framstår som en epatraktor). Men jag tänkte iallfall gå igenom vad det är jag gjort om någon nu skulle vara nyfiken. 

De moment som visat sig vara svåra i helheten i högerhandling är 360 grader höger (snurra runt på stället och fortsätta framåt) och framför (hunden ska inta frontposition, nos mot näsa, från höger sida). De yttrade sig i att på 360 så hamnade hon alldeles för långt ut från mig och får inte riktigt med sig rumpan på slutet. Framför så tycker hon att hon är framför när hon står rakt ut från mig, i 90 grader kan man säga, rumpan var tvungen att följa med bättre helt enkelt. 

För att få till 360 gjorde jag helt enkelt en fortsättning på vändning som jag beskriver i det här inlägget. Jag återgick till boken (eller ja, klossen menar jag) och utökade det till ett helt varv innan vi gick vidare. Tog bort boken ganska fort och det såg bra ut på mattan. Inga svårigheter där. 

När det kom till framför trodde jag att jag skulle kunna använda mig av klossen igen och bara träna in bakdelskontrollen åt det hållet men hon blev liksom spärrad vid 90 grader då hon var som en fjäder och drogs tillbaka till höger sida igen. Jag är ganska otålig och gav det inte många rep innan jag gav upp och bestämde mig för att ta bort klossen och utnyttja hennes fixering av externbelöning. Belöningen fick bli burkmat och den placerade jag bakom mig. För att dessutom utnyttja miljön använde jag också mattkanten (som hon gärna vill upp på) och för att hon skulle hamna helt framför mig var alla tassar tvugna att hamna på mattan. Hon har jättesvårt att vända ryggen till externbelöningen och det var därför den hamnade bakom mig - då när hon får kommandot är det som att släppa henne fri till den positionen hon helst vill, att kunna se belöningen. Då tog det typ tre klick så förstod hon vad det gick ut på.. Jag är givetvis medveten om att vi ska generalisera det, men med den här suveräna hunden brukar det inte vara några problem. 

Tänk att det ska vara så svårt för en hund att göra exakt samma sak från den andra sidan! 

torsdag 14 juni 2012

Jag vill tävla!

När jag är uttråkad blir jag lite smått beroende av att surfa på sbktävling och drömma mig bort till tävlingsplan. Vad kul det är, men jag har ju inte så många grenar att ge mig ut och tävla i så det blir långt mellan tillfällena. Dessutom har jag inte dagar i veckan så det räcker till att träna på fler.. 

Idag var vi hos Bitte och tränade lite vad hon lärt sig av en kurs med Kicki Pilenås. Det var markeringar och vi tränade på och fokus på att hunden skulle hålla fokus och att vi skulle rikta dem i rätt riktning. Nässla var dock helt snurrig i pallet så när det var riktningsövning valde jag att bryta och bli kastare istället, kände inte för att ha en konflikt för att hon skulle jobba. Hon verkade rätt nöjd med att bara få ligga bredvid och glo så det var rätt beslut. När vi vilat en stund hade Bitte lagt ut tre områden för dirigering som vi provade på och där var hon strålande duktig, skönt att vi kunde få sluta med något riktigt bra. 

Idag var vi nio hundar hos uppfödaren, varav två valpar! Jösses, svårt att låta bli att smälta. Tigger då, den som Bitte har kvar från förra kullen och sen lilla Hector, en jaktcocker som kommer få Nässla att verka som rena rama lugnet.. Sen var det söttaxen, som är så gullig när hon ser mig, tror vårat lilla pass av uppletande har gjort mig till en favorit. Själv är hon ju favorit hos alla <3 

onsdag 13 juni 2012

Har jag missat att det blev sommar?

Idag hittade jag hela två smultron att stoppa i mig! Kan man räkna det som sommar då eller?

Idag tänkte jag att jag skulle ta mig i kragen och gå och träna lite med Nässla på fältet. Eh, uppenbarligen har en del tid passerat sen jag var där sist för idag såg det ut så här:
Somrigt värre, men läge för dirigering? Tror inte det. Detta var inte heller högsta gräset, vilket säger en del.. Inte ens rådjuret såg oss, jag såg det när vi var drygt tre meter ifrån och då fick jag låta till så den studsade iväg. Passade på att plocka  lite blommor, luktar ljuvligt vid köksbordet nu :)
I skogen gick det knappt att gå, fy f*n för alla mygg, de är ju helt galna! Så träning fick bli inställt för dagen, aldrig att jag tänker bli uppäten till förmån för lite hundträning. Lämnade Nässla för lite privatträning med en schäfer och hennes urtrevliga husse och när jag kom tillbaka var det lagom svalt ute för att vi skulle kunna ta en promenad och träna lite högerhandling efter det. Tränade bara nedanför porten när jag upptäckte att vi var iakttagna av en gammal kursdeltagare och hans två hundar. Tydligen har de bott här i närheten i ett år men vi har aldrig stött på varandra, konstigt nog. Var lite sociala, pratade om tiden som gått förbi och bestämde att vi kan ju promenera ihop vid tillfälle, ut måste vi ju båda. Jag brukar inte umgås så med kursdeltagare, men vissa fungerar man ju bättre ihop med än andra och dessa har jag träffat lite privat tidigare, innan de gick kurs så det går bra.

Tänk i morse när jag jobbat klart la jag mig i sängen och trodde inte jag skulle orka göra någonting, men så har jag varit både social och konstruktiv. Klappar mig på axeln.

söndag 10 juni 2012

Slumpgenerator

Fortsätter träna på sitt, ligg eller stå still utan att röra dig (shejpa) med Nässla och det går framåt, mycket tack vare min kära vän slumpgenerator.
Med hjälp av tärnigarna får jag fram vilket moment jag ska göra och hur lång tid det ska vara. Började med två tärningar för tiden men har gjort ett slumpmässigt schema upp till fyra tärningar. Även om man tror att man är genomtänkt är det lätt att hamna i någon form av mönster, det här hjälper oss att bryta och följa slumpen.

(Och nej, det står inte sitt, ligg eller stå på en tärning, har helt enkelt 1.2 som ligg, 3, 4 som sitt och 5,6 som stå.)

fredag 8 juni 2012

Upp i trädet!

Jag vet inte vad Nässla tänkte när jag skickade henne på ett linjetag och hon försökte hoppa upp i trädet på vägen ut.
Se hur fötterna är i luften, hon försöker verkligen hoppa upp!
I morrn är jag funkis på Eva Thoréns "jaktprov", blir tråkigt att missa alla studenter här i stan (student är helt klart min favorithögtid även om jag inte känner någon, den där glädjen alltså) men hoppas lära mig något.

Vad vi pysslar med?

Bara det gamla vanliga..

..tvättar skitig hund..

torsdag 7 juni 2012

Mingel

Igår (och dagarna innan det) har inte mycket spännande hänt i hundlivet, vilket brukar innebära att jag blir mer generös mot Nässla på vad hon får göra på promenaderna. Nosa mycket längre och oftare, promenaderna blir helt enkelt bara för henne. Igår blev det dessutom mingel på hög nivå när vi var ute och lullade. Först fick hon mingla med en liten flatvalp och efter det stoppade hon in huvudet till två golden och sa hej tjenamors. Lite senare delade hon lite gräs med strutsarna och nospussades med några getter för att sedan ta ett snack med en spaniel. Avslutade det hela med att sitta på betonghästen utanför parken zoo och posera lite :) En helt vanlig dag här nere vid Tunavallen/Grangärdet helt enkelt.

Idag skulle vi egentligen åkt till uppfödaren men det blev tyvärr inställt så vi får roa oss själva under dagen. Blir väl en vända ut i skogen bara så hon får springa av sig ordentligt, har nog inte varit lös på ett bra tag nu.

Och jobbet då? Jo, det är så bra det bara kan vara just nu!

söndag 3 juni 2012

En liten fästing

= ett stort bandage, iallafall om man heter Nässla..

I början av veckan har vi inte haft några vidare utomhusaktiviteter mer än promenader och träning på vanliga gräsmattor. Av någon anledning när jag duschat Nässla hade jag slarvat med att sätta tillbaka fästinghalsbandet men har inte heller känt någon panik då vi som sagt hållt oss utanför skogen. Tyvärr är hon en riktig fästingmagnet och har trots skogsbristen fått en fästing. En enda fästing, på svansen, som hon själv hittade först. Och när hon hittar fästingar sliter hon och när jag upptäckte att hon hade den (hon var ensam hemma när hon skulle ta bort den) hade hon en kal fläck i storlek med en femma.
Rester av Nässlas massaker på fästingen.
Tog bort fästingen (för det hade hon inte lyckats med) och trodde det var bra där, det brukar det vara (för så här gör hon så fort hon får chansen, finns en god anledning till scalibur om man säger så..). Icke sa nicke, idag upptäckte jag att hon fortsatt på såret som blev och har nu ännu större öppet sår! Fy va äckligt, jag vill inte ens ta bild och visa *spyr lite*. Så nu har jag lindat svansen, vi börjar få in snitsen på det här med bandage kan jag lova.. Aja, betydligt lättare att hantera bandage på svansen än tassen, speciellt med tanke på vädret.

lördag 2 juni 2012

Intressant

SBK och House-of-learning ska ha ett samarbete med föreläsare som tränar framgångsrika tjänstehundar. Skulle varit väldigt intressant att gå, men vi tänker vidare på det, som den snåljåp ekonom man är.. Läs mer här.

fredag 1 juni 2012

Högerhandling

När de andra tränar bana men vi är inlåsta pga husses stöld lånande av min bil passade jag på att träna bort min förbaskade viftande hand i vändningarna på högerhandlingen. Passade på att göra en liten film på hur jag gick tillväga på en gång :) Går ju givetvis att använda på vänstersvängar i vänsterhandling..


Nu tog det här typ 10 minuter (vi har ju tränat lite på det tidigare) och för att utveckla det behöver jag nog mest en ny miljö (promenader är perfekt!). Antar att det inte finns annat att göra än att fortsätta med ligg/sitt/stå still utan att röra sig.. Men det är ju så tråkigt! Kanske finns en anledning till att det inte funkar för oss med andra ord.. Fast föresten, jag kan nog träna lite på rätt position vid moment på höger sida, det är roligare det ;)

Naaaw!

När jag ändå fipplade på youtube hittade jag det här gamla klippet när Nässla är fem månader och tar av mig min jacka - helt från att dra ner kedjan till att lägga den i min hand! Sötvalpen <3 Det första klippet är när vi börjar lära in det första dagen, det andra är från dagen efter. Hjärtat smälter när jag ser henne så här, vilken hund va?!

Spåret för dagen

Hussen i huset lånar min bil ikväll och för det kunde jag kräva en gentjänst, så han fick ställa upp som filmare idag när vi gick vårat korta spår med belöningar i. Tyvärr blev det två klipp, jag orkar bara ladda upp den andra halvan av spåret som är den riktigt bra delen. I början var hon stressad som vanligt, nosade med hög nos och var inte så värst intresserad av var jag pekade och nosade.. Men, efter första belöningen hände något och hon jobbade på väldigt noga i resten, en enorm skillnad jämfört med tidigare spår kan jag lova!



Det är väldigt kort men det är också min avsikt då jag själv vill kunna behålla fullt fokus. För er som inte hängt här länge så kör jag på hundcampusvariant där jag har vanligt koppel istället för lina, då jag vill vara nära hunden och kunna berömma henne när hon är exakt rätt och minimera riskerna för att hon ska göra fel, som med all inlärning. Jag skulle ju inte ställa ett hinder i andra delen av en plan när jag ska lära henne att hoppa, jag gör det lätt så hon ska förstå, likaså här.