tisdag 18 juli 2017

Nya varianter

Med två träningspass om dagen gäller det att variera för bådas skull. Dels att vi inte blir statiska muskelmässigt och sen för att jag inte ska bli uttråkad och fastna. Så morgonens pass fick bli kontroll på balanskuddar på plattform (annars fattar hon inte att hon ska vara på just bollarna, hon står liksom perfekt bredbent med varsitt ben på varje sida). 
Försöker hålla det ganska lugnt då Nässla har gått lite bananas på sistone. Hon kör all in på att hon är ett bowlingklot och allt ska rivas i jakten på belöning och det slutar med både risker för hennes muskler och mina fingrar så nu tog vi det lugnt. Stå stilla i position, sätta sig/lägga sig (men det var svårt!) och lyfta upp något ben. 

En helt annan sak som man ser i filmen som jag tycker är intressant är när jag vid ett tillfälle ska korrigera hennes bakben och hon kliver av. Sett från filmen ser det ut som att hon tycker det är obehagligt att jag rör mig över henne, men jag vet att när jag gjorde det så var min godishand tom och det skulle hon också kolla av om det stämde. Hon är liksom allt annat än dum.. Och vad kan man dra för slutsats av det då? Jo, man KAN inte döma saker man ser som att det är si eller så utan att kolla upp sin teori en gång till. Hade jag lagt upp det här på random hundforum så hade jag fått kommentarer om att hon tycker det är obehagligt. Förutom att hon flyttar sig för mig så slutar ju även svansen att vifta (men i min värld för att hon koncentrerar sig och håller balansen). 

Minns ni att jag sa att jag föreställde mig kaos när jag tänkte mig Nässla med balansboll? Man kan minst sagt säga att det var det som hände sist jag tog fram den. Helt galen skulle hon bara upp på den trots att jag rullade den till platsen vi skulle vara på. Så klart trillar hon ner men upp som en kuttaperke och försöka igen i farten. För söt, men ack så galen. 

onsdag 12 juli 2017

Träning med bollen

Jag måste ärligt erkänna att när jag har tänkt tanken på att använda yogabollar i fysträning med hund så har jag tänkt att hunden ska vara PÅ bollen, med alla tassarna. Med det tänkt att det känns som det är en stor risk (med en Nässla) att det sker olyckor och att det blir hetsigt. Men se, det fanns tydligen lite lugnare saker att göra också: 
Hur söt är hon inte med sin bredbenta stil?

tisdag 11 juli 2017

OK-stämpel i rumpan (eller på knät)

I går var vi hos Anna igen efter två veckors uppehåll (läs semester för henne). Vi har tränat på enligt vårt program och det visade sig ha gett fina resultat! Hon har byggt upp stabila muskler och blev bara berörd när hon tog i och vinklade knät ordentligt. Och jag har ju inte heller sett någon hälta trots att hon fått ryck och hoppat över staketet för att kräkas på andra sidan.. Anna mätte hennes muskler också och de var jämna, skilde bara 0,5 cm på baken och det är lite för en så pass stor hund. 

Nu fortsätter vi helt enkelt att träna på egen hand i drygt 6 veckor då vi har återbesök. Lite stegring på simningen med tre minuter per pass (vi har tre pass i veckan) samt att vi ska utöka promenaderna med 5 minuter på dagens långpromenad per vecka. Vi har även skaffat en balansboll modell yoga som vi båda använder nu, hon har framtassarna på den för att göra lite olika moment och jag rullar runt som en knäppgök och tror att det är effektivt på mina egna muskler. Vi går även lite i skogen så hon får lyfta på bakbenen och träna ytterligare på ojämna underlag. 

Vi har ett två mål inför vårt återbesök (förutom det faktum att hon ska vara hel) och det första är att hon ska kunna stå på en större pall som Anna har och röra sig runt på den (trots att det är lite mindre utrymme för benen) och sen att hon ska kunna resa sig upp från sitt fint till stående på bakbenen. Den trodde inte jag hon kunde lära sig och att hon kanske var felkonstruerad för saken, men nu får vi helt enkelt lära oss och inte skylla på att det nog inte går. 

Jag har idag avbokat min plats till årets Flatmästerskap. Jättetråkigt att vi inte kunde få delta, men efter året som varit så känner jag ändå att det är världsligt. Trist att vi inte får slåss tillsammans med syrrorna som ska vara med, men nästa år kommer vi vara i toppform istället. Däremot kommer vi ändå vara med på några planerade viltspår, de tar ju bara en kvart att gå i skogen så det känns ofarligt för benet. Jag tänkte också försöka komma igång med rallyträningen fast utan hopphinder. Det är ju moment som vi tränar på som rehab i sig så det är ju bara nyttigt och faktiskt ännu mer nyttigt för Nässla att INTE få hoppa, hon har byggt upp lite för stort sug för det. Så hoppas jag att vi kan komma ut och tävla någon gång i höst. 

måndag 10 juli 2017

Men semestern då?

Insåg att jag hade inte alls gett er någon rapport från vår lilla resa till Rom. Blev väl för mycket fokus på rehab och allt det där så det kom i skymundan, men här kommer lite bilder från vår resa. 

Vi var där i början av juni, på gränsen till för varmt hojtade folk, äsch 30 grader har väl ingen dött av på semestern kontrade vi. Well.. på stranden kanske, i storstaden går det ju knappt att stå ut i den värmen! I vilket fall, vi landade sen kväll och efter att ha dragit våra väskor i 30 minuter var vi snart på hotellet. Om jag inte bott i en kapsel i Japan skulle jag sagt att det var det minsta rummet ever. Om man öppnade en väska kunde man liksom inte göra något mer och hade vi vägt 3kg mer hade vi nog inte kunnat ta oss in i duschen utan att få märken av kabinen.. Och eftersom rummet var minimalt blåste ACn rätt in i sängen (för det fanns ju inget annat i rummet att blåsa mot) och jag hatar att ha AC på mig så det blev minst sagt en utmaning att hitta en bra temperatur som man kunde överleva. 

Installerade gick vi ut och tog oss lite gammal pizza på lösvikt i närmaste "kebab". Nu skulle äventyret börja! Eller ja, först en natt i värmen utan AC, men sen så! 

Upp i ottan och börja traska i stan. Vi bodde alldeles bredvid Colosseum så den fick vi en liten sneak peak på redan under kvällen när vi strosade runt. Så den här dagen gick vi andra riktningen och hamnade vid Vatikanen. Varmt som i en gryta, men snygg var jag åtminstone. 
30 grader framför Vatikanen.
Vi resignerade och hoppade på en hop on hop of buss, de brukar kunna ge en bra
överblick över staden, även om denna var lite lam. Men skönt att vila sig i värmen.
Colosseum, vi gick inte in. Köa i solen för att gå in i en gryta och kolla på sten kändes lagom upphetsande. 


Mitt i spanska trappan. Där hamnade vi (av misstag) varenda dag typ.
Jag behövde gå på toa så vi tog ett mål på donken. Tyvärr visade det sig att det fanns en toalett för 200 sittplatser. Och turister. Så kön var svinlång och den inne på toa höll sig där i tio minuter så jag beslöt mig för att skippa min plats i kön. Och ta en öl till maten. 
Efter ytterligare en natt i boxen var vi redo för ett besök i Vatikanmuseet. Det var det enda stället som jag ville gå in på för att titta på målningarna.
Apelsinträd
Innan vi ställer oss i kön tar vi lite lunch. En munk borde räcka.. 
Sen var det en ganska lång kö, men ändå inte så hemsk som "Skip the line försäljarna" försökte övertyga oss om. Och den var i skugga så det gick att överleva.
Fantastiska målningar i rum efter rum
De görs verkligen ingen rättvisa tagna med mobilkameran och de vackra inne i själva Sixtinska kapellet fick man inte fota.
Det var ett besök väl värt sina slantar, men mängden turister alltså?! Värre än att vara på konsert och det är liksom bara att följa strömmen, några egna stopp för beundran av konsten är svårt.
Vila hallux valgus efter en lång stund i skorna. Jag blev chockad över mig själv när jag såg bilden för jag ser precis ut som min kusin. Som är ett barn. 
De här kvällarna i storstäder är ändå de härligaste 💕

Festkväll på Hard Rock Café. God mat efter jag gått loss i baren. 
Kvällarna är verkligen det jag njuter av mest så här. Att få ha ätit sig mätt och sen bara strosa fram på gatorna och titta på ihärdiga turister, folk som äter och oftast den perfekta temperaturen. När vi kom hem bokade vi dock biljetter ut ur stan.
På tåget - mot Neapel!
Det tog bara någon timma till Neapel med snabbtåget på morgonen. Snabbt smidigt och fräscht, för att sedan byta till nästa tåg som gick vidare till Pompeij. Vi skulle ta oss en titt på den staden som blev täckt av aska från ett vulkanutbrott, ett världsarv som jag varit intresserad av att se. Jag blir lite imponerad över mig själv som lyckas få till såna här saker, har jag blivit en globetrotter? 
Innan vi gick in fick jag bocka av punkten äta pizza i Italien. Alltså all den goda osten 👅
(Vi har ju blivit så erfarna att vi vet att man ska äta INNAN alla aktiviteter. Annars kan man lätt bli osams). 

Staden är full av dessa typer av gator. Svårmanövrerade stenar och massor av hus. 
Bakom trädgårdarna ser man boven i dramat - Vesuvio.  
Återskapandet av människor som dog och deras positioner under dödsfallet.  
Innergården hos en av de välbärgade. 

I sak kanske det låter lite tråkigt att gå och titta på de här väggarna, men det som gör det så unikt är att vi får se exakt hur det såg ut då. De andra gamla byggnaderna som finns i vårt samhälle har anpassats med tiden som gått, här stannade tiden tills man hittad det igen. Och med det får man då se autentisk väggfärg som är tusentals år gammal. 
Den lilla biosalongen i området. 
Det här var deras motsvarighet till kebaberian. Ligger längs med vägarna och i hålen hade de skålar där någon stod och lagade mat som de sålde till förbipasserande när de var på väg hem. 
De var lite kortare förr. 
När blev jag hobbypensionär och började fota fina blommor på semestern?? 
Efter en lång dag var det dags att bege sig hemåt. 
Hemresan var allt annat än lika snabb och trevlig som den på morgonen. Biljetterna till snabbtågen var tiotal gånger dyrare än de vanliga biljetterna och för att slippa bli utmattade av en lång resa på vägen till utflyktsmålet tog vi istället en längre resa hem. Ganska sent på kvällen. I tre timmar fick vi sitta med milt sagt suspekta typer och det kvalar in under en av de värre saker jag gjort utomlands, för jag kände mig inte kaxig!  Till midnatt var vi helskinnade på Roms station och kunde traska hem till tryggt förvar i boxen igen. 

Dagen efter var vi utmattade och visste inte vad vi skulle hitta på. Helst ville vi åka och bada, men jag hade inga badkläder och tanken på att behöva gå till någon affär och handla var allt annat än lockade. Så vi tog en tur till stadens polismuseum. Det låg satans långt bort och jag fick PMS och var allt annat än trevlig 😤
Polismuseet. Vad skulle jag där och göra?
Tack och lov löste det sig under dagen med lite vila och sedan nya omtag kunde vi sen ta oss ner och avnjuta stan på vår sista kväll. Vi gick upp på den utkiksplats där turistbussen sagt att man alldeles gratis kan få sig Roms vackraste vy. Den var vacker även om mobilkameran inte riktigt visar det. Och när man väl kom igenom alla hånglande par med selfiesticks på kanten. 
I bakgrunden hade vi en keyboard och en man som gav gliringar över hur dåliga vi var på att betala honom. Oh the romance.. 
Trappor till förbannelse. 
Den här byggnaden var vårt riktmärke för att hitta hem. Bröllopstårtan kallas den för och det är typ den enda byggnad jag kan. Förutom colosseum då. 
Så här lagom till sista kvällen hittade vi den perfekta temperaturen för rummet utan att jag skulle bli omkullblåst eller svettas ihjäl. Så jag sov ganska gott och var lagom utvilad inför dagens färd till stationen. Trodde jag. Kånka väskor till ett äventyr - spännande, speciellt på kvällen i svalkande temperatur. Mitt på dagen i kokande värme för att man vet att man ska sitta och vänta på flyget i timmar - avskyvärt. Nåja, en mysig lunch hann vi med innan vi påbörjade resan hem.
Skugga, mat och titta på folk. Bästa!
Jag kanske låter jättegnällig, men det var trevligt och fint och kul. Jag ska sammanfatta lite andra saker här i punktform som jag kommit underfund med på semestern i Rom: 
  • Deras glass - OMG! Jag har ätit massor. Överallt och jämt. Hittade den perfekta och lyckades spåra upp den igen innan vi åkte hem. 
  • Deras service - not so OMG. Det känns som om de blir förolämpade över att man vill köpa något i deras café. 
  • Alla turister - not my cup of tea. Det här köandet, lockandet, ockerprisandet och skitsaksförsäljandet är ju bara för drygt. 
  • Pompeij - Resans stora guldkorn - åk dit om du får chansen. Men ta snabbtåget även på kvällen. Eller helst, sov kvar och stanna någonstans på vägen för att bada. 
  • Juni - det ÄR för varmt med 30 grader. Det är ju numera olagligt att bada i fontäner. 
Det var kul att få se en ny stad och extra glad över att vi åkte dit blev jag när jag insåg att det var en terrorattack i London, dit vi egentligen tänkt att åka. Jag vet inte om jag kommer att åka tillbaka, inte för att Rom var dåligt, men det finns ju så mycket annat att se. Det finns liksom en gräns i hur intressanta stenar är. Men nu håller vi oss i Sverige ett tag och nästa semester är bokad på Öland. Men innan dess ska vi hinna med lite mer träning, dömning och mupperi i allmänhet. 


onsdag 5 juli 2017

Träningshjälp av plattformen

När jag var iväg på Clicker Expot 2015 och fick lyssna på Michele om plattformsträning blev jag så pass fascinerad att jag beställde hem 4 plattformar från UK. Det finns ju en del inlägg och filmer från min träning med dem och även nu när vi rehabtränar har jag haft nytta av dem. 

Michele visade ju upp att man kan använda plattformarna som en gräns för var hunden ska jobba när den shejpas. Ska hunden exempelvis bara jobba med en tass är det dumt att den har tillgång till hela rummet. Jag har provat det någon gång men blev väl inte helt övertygad om storheten för vår del. Men nu har jag provat igen med ett annat moment och jösses vilken bra grej det blev av det hela!

Vi tränar på med balanskuddarna och hon kliver som ni sett lite här och där på dem. Men så såg jag en film igår på facebook på en flatte som stod med alla fyra tassar på en sån, och tänkte att vi kanske borde lära oss det också. Så jag tog fram en och försökte shejpa upp baktassarna och som alla andra gånger jag provat gick det inte alls. Tassarna var liksom på varsin sida om kudden. Hur får jag bort det? Tänk om man liksom hade en plattform som gjorde att hon kände att hon var tvungen att sätta ihop benen... 

Så jag tog fram de tre plattformarna jag har inne i huset och la på hög (för står hon på en blir det inte alls uppenbart att hon har en tass på golvet, hon är inte så känslig) och la sen två kuddar i rad. Även om hon inte skulle stå på samma tänkte jag att hon åtminstone skulle få känslan under tassarna i samband med klick och belöningar. Först var det himla läskigt att kliva upp på den där högen med bollar högt upp i luften, men snart blev hon säker på sin sak. Och faktiskt klev hon aldrig på den bakre, utan satte baktassarna på den främre så jag tog helt enkelt bort den ena och hamnade här: 

Om hon fastnar med en tass utanför låter jag henne först prova några sekunder på egen tass att lösa problemet men när det inte funkar så tar jag bara ner henne och hon får kliva upp på nytt. Jag tycker det finns ett ögonblick i filmen där det känns uppenbart att hon förstår lite vad det handlar om. På bara det här passet och den lilla modifieringen jag gjorde innan jag filmade. Det är ju det här som gör hundträningen så himla kul - nörderiet! När jag märker att hon förstår gör jag det också ett steg närmare slutet, nämligen drar fram kudden lite. Till slut kommer hon nog stå där och det är nog inte långt bort! 

Badbusen


Hon sitter still och tyst innan hon ska få bada. Börjar hon bli gammal och vis??

söndag 2 juli 2017

Träning på balanskuddar

Nu har vi äntligen fått hem några av de alla balanskuddar vi behöver för rehabträningen. De här är från Biltema och man skulle kunna tro att det här var något Nässla kände igen för hon blev helt galet nöjd när hon såg dem. Vi kör lite olika saker med dem, ibland framben, ibland bakben, röra sig i sidled med fram eller baktassar på dem etc. Igår fick hon trampa runt på dem i en fyrkant, det gick bra det med. 
Vi kör två pass om dagen, minst fem minuter. Några av passen byter jag ut mot simning och ibland kommer det ju även in ett och annat moment när vi får feeling eller när Nässla måste blidkas under en promenad ("alltså härifrån tänker inte jag gå en meter till om inte vi gör fjärrdirigering för det gjorde vi faktiskt en gång för hundra år sen").. Jag tycker hon ser jättefin ut på bakbenet, det har samma mönster som innan hon blev halt (har ibland sett tendenser till att hon vikt in knät) och ingen hälta någon gång trots att hon ibland fått fnatt och gjort sådant hon inte får. Det går ju inte att ha henne kopplad för att gå ut och kissa på tomten om kvällen och rätt som det är så får hon fnatt och flyger runt som en kanonkula. Men än så länge har det inte påverkat något.