söndag 19 november 2017

Sy och pyssla

Ni som hänger på instagram och hittat mitt konto där vet kanske att jag inte är rädd för pyssel och speciellt då garnbaserat sådant. Då är det lätt att tro att jag kanske är specialist på allt när det kommer till sy, men just nål och tråd (förutom korsstygn) är något jag närmare avskyr (det är därför jag bara stickar tröjor på rundstickor, då behöver man inte sy ihop den, även om det sägs vara krångligare att sticka som jag gör). Men jag har inte bara aversion mot att sy, jag har ett större problem med att kasta saker eller lägga ut pengar i onödan så ibland får jag helt enkelt bita ihop. Ofta gäller det med hundgrejer där inget är så perfekt som jag skulle önska. Har ju exempelvis en hel hög med reservdelar från koppel/godisväskor som gått sönder som jag sen använder när jag ska laga nästa trasiga grej. För att inte tala om Nässlas vandringssele som jag fick sy dit haken på en miljon gånger, men där jag till slut gav upp och lämnade in den till en alltiallo som kunde sy fast den med björntråd för någon hundralapp och som sedan dess hållt ihop fint. I fredags pratade jag i telefon en stund med Tess och då pratade vi om hur svårt det var att hitta täcken som sitter bra på hundar som ser ut som våra (hon har hög/lång jaktlabradåre som inte är så bred), ska det räcka på ryggen måste hunden se ut som en rottis där fram. Inspirerad av det tog jag äntligen tag i de modifieringar jag planerat på våra två täcken och hade systuga. När jag ändå var igång passade jag på att byta knäppning på klövjeväskan (ja alltså HUR kan den gå sönder??)
Den som spar han har några extra knäppen för såna här tillfällen.. 
Jag köpte ju ett regntecke för någon månad sedan som var lite stort där framme, sydde ihop några cm på bröstet på varje sida och nu sitter den perfekt på längden! Passade även på att sätta en bit kardborre under magen på de två sidostyckena, vilket verkar göra att den sitter stabilare och jag slipper dra åt den som ska gå runt magen som verkar skava bort lite päls. Men det visar sig när vi använt den mer flitigt. Jag klippte även bort de två resårsnörena som ska sitta under benen, förstår inte alls hur de ska kunna göra någon nytta när de går att vira typ tre varv runt hunden. 
Inte så snyggt, men praktistk. Vågar inte riskera symaskinen då det är ganska tjockt. 
Avslutningsvis hade jag ett Redog täcke att göra samma sak med där fram och nu sitter det så snyggt att jag avlider lite när jag ser det på Nässla! Men i framtiden ska jag satsa på saker som sitter där de ska. Skräddare direkt kanske? 

tisdag 14 november 2017

Å vi då?

Jag vet att jag har varit extremt dålig på att uppdatera! Vet inte vart tiden tar vägen, men tydligen finns det mindre tid för bloggande ju mindre hund jag tränar?!? Men till det viktigaste, Nässlas knä. 

Vi åkte på uppföljning till Anna och jag var inställd på att försöka få till en operation, även om det kändes konstigt. Nässla har inte alls visat några tecken på smärta, hade jag inte varit med hos Anna samt sett henne halta på kvällen efter skadan hade jag aldrig trott hon hade ont. Pigg och glad och har tiggt om nöjen hela tiden. Inte ens tabletterna har hon blivit dålig av och jämfört med förra gången hon skadade sig kändes det som en helt annan hund. Då var hon ju låg allmänt, nu har hon varit lika odräglig som vanligt.. 

Men när vi kom till Anna så kom vi överens om att vi kör på utan operation. Knät reagerar vid kraftig provokation, men hon menar att det kan lika gärna vara som en stukning vi själva får, det känns inget när man inte drar i det, men trycker man på rätt punkt ömmar man. Och man kan leva normalt och smärtfritt tills då man stukar det igen. Ortopeden har ju redan sagt sitt och det känns inte som att han skulle vara villig att operera hur som helst i förebyggande syfte. Det värsta som kan hända är att korsbandet går av, men det är ju just vad som krävs för att få göra en operation. Så vi kommer helt enkelt att köra på som vanligt men se till att hon hela tiden har bra träning till grund och är musklad. Så nu har vi börjat öka på promenaderna igen och i slutet av nästa vecka ska vi vara där vi slutade. Jag har som sagt inte märkt av något sedan den dagen det hände och hon själv bråkar, hoppar och rejsar hej vilt (fast jag inte uppmuntrar henne). Jag släpper henne lite grann där det är lämpligt och hon får flattefnatt varje gång, och hittills (peppar peppar ta i trä) har det gått bra. På torsdag har vi bokat simtid för instruktör för att få börja simma på Strömsholm, det är ju bara några minuter från jobbet. Ska försöka få till en gång i veckan nu på vintertid så hon kan få ha en bra grundmuskulatur utifrån det och sen fortsätter vi vår vanliga träning hemma med bollar, kuddar och allt annat. Så vi lever och mår under omständigheterna faktiskt väldigt bra! 

Domaruppdrag på Fagersta KK 2017-11-11

Eller den enes skadades hund, den andres icke bortlottning.. Meningen var ju att jag och Nässla skulle tävla i Fagersta, eller åtminstone hoppas på att få komma med på en start. Men, eftersom knät strulade så kontaktade jag Fagersta och bad dem stryka oss och i samband med det frågade Marketta om inte jag kunde tänka mig att döma istället, så de slapp lotta bort 50 personer. Mästarklass är ändå rätt kul så jag gjorde det. 

Upp tidig morgon i snöstorm och vi fick en dag som flöt på bra med den här roliga banan: 


Jag tänkte att sidbytet bakom precis i starten när hunden kanske sett hindret skulle vara svårt, liksom att ha med hunden i svängarna där uppe mellan de två hoppen. Först ett backande och sedan ett stå framför tänkte jag också kunde vara lite lurigt och med tanke på att bara en hund klarade av sändandet till kon felfritt sist så var den ju tvungen att vara med, den här gången "bara" på 4,6 meters avstånd. 

Det var 44 som kom till start, och 12 stycken av dessa (27%) fick kvalificerande resultat. Hela åtta ekipage diskade sig, lite vanligare i mästarklass när något blivit tokigt och föraren inser att det inte blir några cert/SM poäng. Vann gjorde en terv och briard på delad förstaplats med 98 poäng (ena fick sitt championat, så kul!) och delad trea var en vallhundsblandning och en softis på 96 poäng (varav också den ena fick championat!). Vad var svårt då? Sidbytena uppe i hörnet var helt klart svårt, men även att kalla in över hinder, många hundar springer då vid sidan. De allra flesta backade fint och klarade även av att hitta till konen idag (även om några tog någon omväg eller var tvungen att nosa på vägen). Tre steg bak på höger sida var inte lika självklart och en del snurrar blev (som vanligt) åt fel håll. Men jag tycker ändå att alla gjorde bra ifrån sig och det fanns många fina guldkorn som jag hoppas kom med på de tävlandes protokoll. Jag är taggad inför nästa mästarklass på hemmaplan om drygt en månad. 

torsdag 2 november 2017

Domaruppdrag på Bro-Håbo 22 oktober 2017

Det var någon helg sedan men det har inte funnits tillfälle att rapportera om tävlingen jag dömde i FKL i Bro Håbo, men nu kommer det. Inga större konstigheter, men en ganska lång bana och dessutom med långsamt tempo genom många skyltar. Inte min stil, men ibland får man gå utanför sin box. Det tog poäng från flera ekipage var första skylten, där många hundar nosade på nummerploppen (jag tror att det är för att förarna pekar ner på den när de visar att hunden ska gå runt), många som missar det första sittet i andra momentet, en del bristande samarbete på sitt helt om, och flera som inte klarar 123 framåt och då främst ställandet. 
Men vi fick se väldigt många himla duktiga ekipage också. Två stycken delade på förstaplatsen med hundra poäng, en bc och aussie, som båda tävlat i elitklass i lydnad. Tre stycken på delad tredjeplats med 99 poäng, två aussis och en riesen. 78% av de 48 startande fick kvalificerande resultat. Det var tio fler än grannbanan, men tydligen var det mååååånga hundar som föll för frestelsen där, och ja, så brukar det vara i FKL. 

Tanken var att jag inte skulle döma mer innan vårt lusserally, men då jag tog bort vår egen start i Fagersta frågade Marketta om jag kunde tänka mig att döma där istället, så de slapp lotta bort hälften. Så nu har jag knåpat ihop en riktig luring (eller?) som jag ska ut och prova när solen gått upp. 

måndag 23 oktober 2017

Stark men ändå ömtålig

I onsdags hände det jag fasat för - Nässla drog upp sin skada igen 😭 Vi var på vår långpromenad när vi behövde kliva över ett fårstängsel och använde vårt enda alternativ stegen. Jag vet inte om det var där det hände, men hon halkade till och blev hängande tills jag fick tag i henne och tog emot. Och hon såg lite berörd ut efteråt men traskade gott hemåt. Efter någon timmas vila hemma så ville hon inte sätta ner foten i marken och jag såg direkt att det var samma stuk på hältan som vi haft, dvs inte som den när hon sträckte sig i ländmuskeln sist. 

Vi fick en akuttid på fredagen hos Anna och där visade det sig att förutom att hon hade ont i knät var hon berörd i hela ryggen, men det är troligtvis inte så konstigt eftersom hon spände kroppen så massor när hon halkade, det skulle hända oss alla att vi blev spända efteråt. Det sjuka är att hade jag inte sett henne halta där efter vilan hade jag inte ens noterat att hon hade ont. Hon har inte haltat något mer sedan dess men visade tydliga tecken på att hon hade ont i både ben och rygg hos Anna. Hemma vill hon busa och härja som aldrig förr och inte alls som tidigare när hon hade ont bara vill sova. Hon tigger om lek och bus och mat, trots att hon gått i flera dagar på det smärtstillande som i normala fall får henne att tappa aptiten.

Planen just nu är då koppelpromenader/vila och smärtstillande till nästa besök hos Anna nästa fredag för att kolla om ryggen blivit bra igen. Om ryggen är bra blir det istället fokus på knät och troligtvis försöka få ortopeden att operera korsbandet, då det inte kan vara något annat nu när det fortfarande är problem månader efteråt. 

lördag 14 oktober 2017

Starkare än någonsin

Nässla har aldrig kunnat stå på bakbenen, jag har tänkt att hon är stor och kanske inte konstruerad för det och inte lagt så mycket värdering vid det. Nu när vi började gå hos Anna blev det dock ett mål att hon ska kunna resa sig upp och stå med stöd av mig och tadaaa:

Det märks även mer styrka när hon ska upp och kolla av diskbänkar, kassabänkar osv. Just saying..

fredag 13 oktober 2017

Nytt inköp

Jag är en riktig snålgris och kan absolut inte ägna mig åt okynnesshopping. Och det jag väl köper ska stötas och blötas i det oändliga, så pass att jag inte orkar engagera mig i att köpa något. Men igår regnade det rejält och jag tänkte att kanske är det ändå dags för Nässla att bli vuxen och få en regnjacka. Jag vill gärna supporta mina bekanta och handla på Eskilstuna Hundcenter, men det är flera mil åt fel håll så jag stannade på djurmagazinet på vägen hem från jobbet och hade den turen att det fanns ett regntecke, i hennes storlek, till halva priset! Då blev det faktiskt inte ens jobbigt att köpa den. På vägen hem kom jag på att jag faktiskt inte har så bra erfarenhet av Hurtta, tycker det jag haft har varit ganska dålig kvalitet, men här fanns faktiskt inte så många andra val. Och redan i affären hittade jag en del ställen på jackan jag nog behöver sy för att det ska blir helt bra och det bekräftades redan när vi var ute på premiärturen. 
Man kan hoppa upp på alla stenar även i jacka.
Vid ett tillfälle tittade jag till på Nässla som stod och glodde på mig, men jag vände mig om och fortsatte fylla på med svamp i påsen. När jag igen vänder mig om står hon i samma position och jag går för att kolla om hon sitter fast. Mycket riktigt, de där svinlånga resårbanden som ska sitta under benen hade fastnat i samband med ett hopp över en gren. Så de ryker, för de fyller ju verkligen ingen funktion. Ska sätta dit något med kardborre så man kan fästa det ordentligt runt benen och hålla täcket på plats. Sen ska jag försöka konstruera något för halsen, den verkar vara gjord för rottisar eller möjligtvis mastiffer på bredden. Jag gillar dock att den är röd så hon syns nu när det är jakttider. Fast det verkar som att de inte är lika bra på att lokalisera älgarna som jag och Nässla, vi gick nämligen på en stor och ståtlig tjur på promenaden. Nässla och tjuren var bara några meter från varandra när hon skällde till, jag tror inte hon såg, bara kände/hörde, eftersom hon skällde åt fel håll. Älgen gick då iväg och Nässla kom tillbaka till mig innan hon gick tillbaka och undersökte, något intresserat men långt ifrån att jag känner oro att hon ska sticka efter. Hur underbart viltinstresse har hon inte?