Vad är väl en helg i Edsäng?

Om inte alldeles alldeles underbar.. 

I fredags var det alltså dags att åka upp till Hälsingland för att tillsammans med nio andra nördar förlusta oss i apporteringsträning och god mat. Det började med att det SPÖregnade och blixtrade, men som tur är har Eva byggt i ordning i ladan så fint så vi kunde samlas och presentera oss inne. Lagom när vi var klara försvann molnen och vi kunde alltså gå ut och träna som planerat. 

Vi blev uppdelade i lag och fick börja med att tävla! Vi var två och två, baserat på rumskamrater så vi hamnade med Kerstin och Labben Jazza. De hade skapat fyra stationer, på varje station var det en markering och en dirigering och samtliga skulle tas in på mindre än två minuter. Vi fick själva dela upp hur vi skulle göra men båda hundarna var tvugna att ta två av vardera. Det var dirigeringar över mur, genom agilitytunnel (Nässla hoppade på den!), genom tjocka buskage och över vattendrag. Markeringarna var över stängsel, in i högt gräs, över vattendrag och genom högt gräs med djupa vattenfyllda gropar. Vi löste våra uppgifter bra och klarade allt på tid. Vi förtjänade alltså kvällens goda middag!

Trots att vi hade en toppen rumskamrat, både fyrbent och tvåbent, så sov jag som vanligt dåligt första natten. Vaknade, var kissnödig, fick klåda, vred och vände på mig.. Men, kände mig ändå fräsch till morgonen då jag var laddad för mer träning!

Under frukosten delades vi upp i två grupper, min grupp fick vara med Sofi först för att träna markeringar. Många nyttiga varianter gjorde vi och själva fastnade vi vid en rotvälta. Fick många uppslag på hur man kan träna det. Jag gillar Sofis upplägg om att markering är markering och då lägger vi oss inte i. Om hunden inte hittar kallar vi in och gör om och när hunden till slut lyckas gör vi om igen så den förstår. 

Anki och Sofi

Pia och Elton på väg fram, inte lätt terräng med allt ängsgräs.

Våra rumskamrater förra året, Malin och Iver. 

Under lördagsförmiddagen ägnade Nässla alldeles för stor del av tiden till att beta. Irriterande!

Vackra Edsäng!

När vi tränat en stund med Sofi gick vi över och bytte till Eva, där vi fick träna dirigeringar. Här låg fokus på våra egna armar och att säkerställa att hunden tar tecknet innan vi skickar den. Något som vi gjorde förr men som kanske avtagit nu,, bra att bli påmind!

Stängslet lockar så klart till att träna dirigering över, även om det inte ingick i kursplanen idag.. 

När vi var klara hos Eva blev det lite lunchpaus innan vi fortsatte i samma grupper och nu var det fokus på vatten och markeringar. Över diken på vägen ner och vid vattnet fick vi börja med en luring: den gick i vatten men bakom en skog så vi såg inte ett skit. Fast alla hundarna spikade! 

Kö i skogen

Utgångspunkten till vattenmarkeringen, ni ser att det inte är jättelätt att markera?

Sen körde vi några markeringar på vatten där vi satt på kanten, även här på sätt som man inte tänkt sig. Hon är inte dum den där Sofi ;-)

Efter det begav vi oss till Eva och fortsatte på samma sak vi gjort under förmiddagen fast nu vid vatten. Dirigeringen var inget problem, att sitta med rumpan mot vatten lite värre.. Det får vi träna på. 

Tillbaka upp till huset för lite fika och därefter vidare mot tjärnen, där det skulle bli först en uppvisning av tolling.   

Katrin förklarar vad tollingen går ut på och hur ett tj-prov går till

Här visar de när de smyger till gömslet

Malin och Iver tollar

Och efter det fick Iver apportera i vatten.

När tollarna visat upp sig fick vi alla varsin markering och dirigering på vatten. Nässla hade tyvärr lämnat planeten jorden under tiden hon satt i bilen och det sköts, så det gick inte så bra. Eller ja, hon gjorde vad hon skulle, men jag blev lite uppgiven över hennes stressnivå och deppade ner mig lite efter det. Där var ändå dagens pass slut och vi åkte hem och åt lyxigt god middag! La oss tidigt och sov mycket gott (också som vanligt, andra natten är alltid lättare), Nässla och Jazza funkade så bra ihop, utan att inte ens leka, bara att vara. 

De delar filt 

På söndagen var det dags för jaktprov, tyvärr var det fina vädret inte på besök när vi vaknade så kameran fick stanna i bilen. Vi fick starta sista par, vilket var bra eftersom Nässla fick hetsa upp sig i bilen och därmed inte ha de allra bästa förutsättningarna (jag menar, var ska man ha det om inte på kurs med de bästa instruktörerna?!). Under förmiddagen var jag funkis och la ut söket och sen efter lunchen började jag förbereda Nässla. Gick ner på fältet, gjorde en lång dirigering, lekte och busade med henne och hittade glädjen. Traskade bort och jobbade mycket med att behålla henne. Mata, träna kontakt och fånga upp stressen. Vi var första startande i vårt par och började med fot till en markering där man fick välja två enkla eller en dubbel. Då miljön var svår nog så valde jag två enkla. Hon markerade bra, men var väl inte helt spontan på truten. Efter det traskade vi till söket, fick ett skott och sen fick hon jobba. Började inte jättebra då hon hade en liten episod i skogen tillsammans med Eva, där hon tog truten längst ut, släppte den och la sig och bada. Då sa Eva att hon skulle sluta bada, Nässla stirrade tillbaka på henne och tänkte inte alls lyssna, men Eva sa till igen och då hade de viljornas kamp. Sen bestämde sig Nässla för att hon kunde väl göra det då, tog truten och kom in, sen bärgade hon på. Fick bra råd om hur jag kan jobba med det, och skönt att få bekräftelse av Eva att hon faktiskt bara fulade sig. 

Sen var det fot tillbaka till markeringsområdet där parhunden fick markeringarna och vi fick dirigera i andra riktningen. Inga problem. Sen var vi passiva under parhundens sök, gick över förväntan då Nässla satt upprätt nästan hela tiden, vid ett tillfälle blev hon insektsbiten och la sig och rulla.. 

Efter det var det lite genomgång/fika innan vi fick åka hem. Taggade på mer träning! Är så nöjd att jag åkte, instruktörerna, markerna, maten, kurskamraterna och alla hundar var fantastiska! 

Under en promenad i skogen hittade vi det här. Antingen kunde man gå hit eller dit :)

PRAO

Några dagar i veckan har jag min egna PRAO-elev. På min nya arbetsplats frågade chefen var min hund är om dagarna och varför hon inte var med mig. Med andra ord var det bara att börja ta med henne. 

Hon sköter det hela med bravur, ligger under bordet hela tiden, tills kollegorna kommer om morgonen då de ska hälsas på. De som känner henne utanför praktikplatsen skulle nog inte tro sina ögon i hur lugn hon håller sig ;) 

I går skulle vi bli bjudna på mat och gå ut och äta och det värmer inte lite i hjärtat när de säger: "vi ska sitta på kanten på uteserveringen så Nässla kan följa ned och ligga bredvid." 

Fick man ta med sig hunden skulle jag kunna jobba med nästan vad som helst! 

I morgon packar vi bilen och drar på internat, det ska bli kul att få träffa alla och träna lite apportering för det har vi inte gjort sen jaktprovet. Har laddat upp med godis till oss båda - när man är på kurs så där FÅR man ära godis ;)

Nya familjemedlemmar!

Jag tror jag har rapporterat lite om kråkan som stjäl märgbenen på tomten va? I vilket fall, hen har fått familj, tre småttingar som alla verkar ha vår tomt som en del av sitt hem. Jag försöker övertyga Tomas att vi kan adoptera dem och göra dem lite tama, men han går inte med på det *muttrar*. Jag får ha dem som familjemedlemmar på distans helt enkelt då de ändå verkar härja här rätt bra. I morse undersökte en Nässlas pool och tog sig ett dopp medan en annan stod på hennes pipis formad som en sköldpadda och pickade på den :) vi får väl se hur länge de stannar, mina svarta små adoptivbarn. 

På bilden ser vi föräldern övervaka småttingarna (eller oss när vi äter, tror de har rätt bra koll på det. En gång när jag åt en macka i en bil på en parkering kom det en kråka och satte sig utanför och tittade bedjande på mig. Han fick resterna, mitt hjärta klarade inte av den tiggaren). 

Ytterligare skrot till handlingarna

Idag var det dags för veckas andra lydnadsprov. Briardklubben hade anordnat hela helgen med tävlingar, i fredags var jag där och skrev i rallyn men idag var det alltså dags för oss. Ganska bra förutsättningar jämfört med förra tävlingen - det var regnigt, direkt på morgonen och trygg miljö för mig. Dock var det på stranden (fast på gräsmattan, så ingen tror att vi gick prov i sanden) med vatten bredvid och på en väl använd gåsparkering för att säga så.. 

Började med att gå och bada Nässla, vill inte ta DEN risken. Kastade upp en boll på snöre i ett träd. Blev av med boll på snöre. Gick i högt vått gräs och blev alldeles dyngsur om fötterna. Drog starnummer fyra (av fem) och sen körde vi på. Även här hade de platsliggning efter lydnaden, ett upplägg som passar oss perfekt! 

Här är våra betyg: 

Platsläggande 0 ... Ingen kommentar av domaren. Sanningen: Skithund får en gåsbajs 10 cm framför nosen. Reser sig för att äta den. Matten kallar in med sin kropp och hunden har åtminstone vett att gå till föraren i det läget. 

Tandvisning 10

Linförighet 5 Hoppar, nosar, sitter ej, håller inte positionen, hoppar i språng. (Jag säger inte emot. Skulle inte ens gett mig en femma). 

Läggande 10

Inkallande 7,5 Lägger sig före kommando, avslut (hon la sig när jag gick)

Ställande 9 Ngt steg

Apportering 8 Ändrar position, bra gripande (ställer sig men står helt still)

Hopp över hinder 7 Slår i, hoppar mot förare (ja det var lite attackvarning där)

Helhetsintryck 9 Trevligt ekipage

Nu ska vesslan få vila ett tag, jag likaså. Nästa tävling är först om en månad och det räcker gott och väl för oss, nu kommer vi träna apportering ett tag och bara ta det lugnt. Visst, man kan ta en lärdom och miljöträna till förbannelse, men ärligt talat så skiter jag i det. Hur kul är det, och för mig ska det vara kul att hålla på men ska jag bara gnata "inte äta skit" så är det rätt menlöst för min del. 

Men hörrni - känslan var ju bra i alla fall ;-)

Vad hände med nyårslöftet?

Jag lovade ju mig själv att inte boka upp mig så mycket i år efter den hektiska tiden i vintras. Vet inte vad som har hänt men nu befinner jag mig i ett sånt läge där jag dagligen kliver upp innan 6 och är sängklar 22 utan att ha varit hemma och gjort någon nytta alls under den tiden. Men nästa helg är jag nästan helt obokad -som jag ska njuta! (Läs göra allt jag försummat med huset).

Lydnadstävling Surahammars BK

Efteranmälde mig för någon vecka sen till en av Suras alla kvällstävlingar, tänkte att det låg ju nära och bra. Nu vet jag att bara för att någonting ligger i samma län behöver det inte betyda nära, en timma tog det dit.. Men nu är det gjort och vad hände då? 

Jo, det som hände var att Nässla var på promenad och lullade på plan :-) Skithunden! Jag drog startnummer ett, perfekt tänkte jag eftersom jag då skulle få ligga på kanten på platsen, känns alltid lite tryggare. Ut först och vid vårt första kliv tappade jag bort henne. Jag hade mer spänt koppel under vår runda (eller vad säger man i lydnaden??) än vad vi har på en promenad. Sen jobbade vi vidare i ungefär samma anda och här är resultatet: 

Platsliggande 0 Avstår (momentet var sist och eftersom allt annat gick dåligt valde jag att avstå. Alla andra moment skulle jag kunna göra för att träna men just platsliggningen avstår jag hellre). 

Tandvisning 10 (trots att domaren höll på i en evighet, stackars hund)

Linförighet 5 Tappar vid halt, sätter sig, tappar hö, tapp pos, nos, (jamen sätter sig, hallååå?)

Läggande 7 Slarvig transport, lägg ngt seg

Inkallande 6 DK sitter snett, kommer ej på första (här fick jag ropa två gånger, hon satt och stirrade upp i skogen. Sen reste hon sig, blev tveksam på om hon fick komma och då visade jag med händerna). 

Ställande 8 Tar tre steg

Apportering 8,5 tuggar ngt

Hopp över hinder 7,5 Slår i, sitter snett

Helhet 7 Okoncentrerad start, trevligt ekipage

Detta räckte ihop till ett tredje pris, helt otroligt. 110,5 poäng blev det totalt. 

Nu vet jag lite vad jag måste träna och tänka på. 

• Åk inte till Jens en heldag innan tävling (eller tävla inte om du ska leka med Jens)
• Träna på att tävlingsledare kan vifta hej vilt med apporterna
• TL kan säga mycket som du inte hört förut. Gör det som verkar rimligt. 
• Träna lite bakdelskontroll på inkallning och hopp, onödiga avdrag. 

När jag gick till domaren och sa att jag avstår platsen undrade han varför och jag motiverade det med att det ändå gått så dåligt så sa han att det hade det gjort för alla. Och ja, det är nog inte helt omöjligt att vi hade stått på prispallen om jag lagt, men vad spelar det för roll? En i normala fall säker hund (momentmässigt) som befinner sig på venus (eller mars, vart är kastraterna?) för stunden kan gott få sova i bilen istället för den mentala pressen som blir (framförallt på matte) i en platsliggning. 

På söndag är det nya tag och då kommer vi inte härja med Jens och syrran innan (för det är 7 på morgonen!). Kanske går det bättre, eller så blir det fullt ös, vem vet med den här lilla vesslan? 

Och när vi ändå pratar om Jens så kan jag dra lite lärdomar därifrån också: 

• En hund till antalet är jäkligt bekvämt när det kommer till apporteringsträning.. 
• Skärpning kring rutiner på när och när vi inte jobbar. Nässla behöver det. 

Annars var det trevligt och hundarna hade garanterat kul :-) 

Föresten, känner ni svarta faran som hoppar upp mot köksbordet hos andra och äter det man får tag på även om det är en citron? I do, och man behöver inte ha tråkigt som hennes matte. Bara lite jobbigt. 

I morgon blir det apporteringskurs på Eskilstuna Hundcenter. Vi ska jobba med linjetag och Nässla får följa med som visningshund, jag hoppas hon kommer stråla! Sen när jag kommer hem KANSKE jag orkar skriva en bokrecension på en bok jag nyss läst ut!

Om att vara brutalt ärlig

Ibland kan det ju gå lite inflation i vissa saker och just nu börjar jag bli lite less på begreppet "Känslan" i tävlingssammanhang. Jag menar inte att känslan är oviktig, men ärligt talat om man bara var ute efter en bra känsla med sin hund, vore verkligen tävlingsammanhang verkligen det optimala stället att få fram det? 

Min bästa känsla med min hund har jag under kravlös samvaro. När vi bara är, där hon får vara fri och vi njuter av att bara vara tillsammans. Anledningen till att jag ens ville ha djur från första början. Det är dock inte alltid jag stannar upp och faktiskt njuter då, men de stunderna man myser tillsammans, leker ihop (utan tanke på att det är bra ur perspektivet att bygga upp en belöning) eller strosar tillsammans i skogen slår allt helt klart. 

Det ena behöver ju inte utesluta det andra och visst har vi kul ihop när vi tävlar. Nässla tom drar i kopplet för att komma in på plan när hon sett andra gått en bana - där är det kul!! Och om jag bara öppnar upp mig för henne så blir det så klart en skön känsla ihop på banan/planen. Men det är inte därför vi tävlar. 

Jag tävlar för att checka av vår status i träningen. För att få några mål över huvud taget med vår träning. För att motivera mig till att ens träna. För att JAG får en kick av det. För att JAG tycker det är kul. För att jag vill meritera min hund. För att folk ska se att Kennel Lopplådan minsann får fram bra hundar. Det är nästan pinsamt att skriva ner det här, men jag är brutalt ärlig. Jag tror inte att alla andra har samma grund för tävling, men jag tror inte jag befinner mig helt ute i en svans på en normalfördelningskurva. När jag anmäler mig till en tävling på www.sbktavling.se så har jag ALDRIG gjort det för att jag har haft som mål att på den tävlingen ska vi ha en bra känsla. Och skulle mitt mål vara att ha en bra känsla så är ju det bara i ett syfte att ha en skapa bra känsla inför andra tävlingar där vi också ska prestera (exempelvis, om Nässla skulle förknippa något i tävlingssammanhang med olust skulle jag ju ha som första mål i nästa tävling att HON har en bra känsla, för att vi i framtiden ska kunna tävla vidare). 

Missförstå mig rätt. Jag skiter inte i om Nässla har en dålig känsla på plan. Jag skiter i om jag har en dålig känsla på plan så länge jag inte smittar Nässla med den. För mig är det viktigt att relationen genomgående har en bra känsla. I vardagen. I träning. På tävling. Hade den inte funnits där borde man ju börja fundera. Eller är det så att de flesta har dålig känsla på tävling rakt igenom att det bör premieras att de har en bra? Jag kanske är bortskämd. Mitt mål med att tävla är inte att ha en bra känsla, utan känslan är syftet med hela vår relation. Försvinner den i någon situation som jag återkommande sätter oss i (som tävling) är det dags att fundera över vad jag håller på med. 

Hade du lite svårt att hänga med i all svamlande filosofi? Här kommer en liten sammanfattning: 

• Känslan är viktig i hela samvaron med hund för mig, det är hela syftet med att ha hund. 
• Syftet med att tävla är att checka av och prestera. 
• Om jag inte hade en bra känsla överlag i tävlingssammanhang (eller annat valfritt sammanhang) skulle jag nog lägga ner den aktiviteten. 

Och hörrni, det är ju bara var jag står, det är ingen sanning. Men jag är nyfiken, varför tävlar du? 

Och sen, när man skriver finns det alltid stora risker för missförstånd, så för att klara ut vissa saker: Jag är verkligen ingen tävlingsmänniska som ska vinna (för då vore jag i fel bransch ;-) ). Målet är det jag skrev ovan, men om resultatet inte blir att vi kan visa att uppfödaren fått fram världens bästa hund, ja då är det bara att gå på det igen efter lite träning. Jag blir inte arg på min hund för vad hon gör eller inte gör i tävlingssammanhang, men det har hänt att jag klivit av plan och gråtit en skvätt av missnöje, men tio minuters samtal med goda träningsvänner senare så är det över. Jag har haft tillfällen då jag haft underbar känsla på plan och de minns jag givetvis lite varmare än de andra, men jag minns nog mest när jag stod på prispallen på flatfestivalen, och känslan vi hade väl på provet minns jag inte alls. Jag har tävlat när jag känt att jag har tappat bort min hund mentalt men ändå haft stora delar av det hela som jag varit nöjd med. Helt enkelt, jag tar det inte på så blodigt allvar.