onsdag 13 mars 2019

Domaruppdrag på Kungsörs BHK Fortsättningsklass 18 februari 2019

Årets första egna uppdrag kombinerat med arrangemang blev ett tufft uppdrag med många startande i fortsättningsklass. När man planerar och det står sluttid 21:40 tänker man att det ska gå, men sen väl på plats är det faktiskt lite tufft. Flera tävlande som hade starka känslor kring tävlandet och även en anmälan för oacceptabelt beteende gjorde det hela extremt påfrestande och vi var ganska glada när kvällen var slut och vi kunde åka hem. (Fast det blev värre, på söndagen samma vecka arrangerade vi en freestyletävling som pågick i 14 timmar, då var vi lagom möra..). 

I vilket fall, vi var två domare på plats och jag dömde den här banan: 
Tror inte det var något som var särskilt svårt utan det var bara lite otur hos vissa som kostade dyra poäng. En del diskningar, några som ångrade sig och gick in med kopplad hund, någon annan som lyfte upp hunden när den fortfarande var innanför planen men av de 39 startande var det 23 som fick kvalificerande resultat (58%). Vann med full pott gjorde en rottis, tätt följt av tre stycken tvåor på 99 poäng; en blandis, en finsk lapphund och en sheltie. 

Nu är det inte jättelångt kvar till nästa domaruppdrag, på söndag dömer jag åt Cavaliersällskapet en NKL och FKL och på tisdagen därpå arrangerar vi egen tävling i NKL. 

Domaruppdrag på Fagersta KK

I början av året fick jag förfrågan av Marketta på Fagersta KK om jag skulle kunna stå stand by utifall att hon skulle få hoppa in på operation den veckan hon egentligen skulle döma deras tävling. Det visade sig vara ett klokt val av henne för hon blev kallad till operation och jag åkte upp och dömde två avancerad klass hos dem. 

Började med denna bana: 
AKL A
Min upplevelse var att det var på slutet det tjorvade till sig lite, framförallt med 123 steg. Av de 20 som kom till start var det 5 stycken (25%) som fick kvalificerande resultat. Vann gjorde en Stabyhoun på 90 poäng, följt av en malle och en borderterrier. 

På eftermiddagen var det en helt ny bana, som såg ut så här: 
Den tycker jag ser svårare ut, men kanske hade de blivit lite varma i kläderna eller så var det deras grej, men här fick 10 av de 19 startande kvalificerande poäng (50%). Vann gjorde en dansk svensk gårdshund med 98 poäng, tätt följt av en australiensk terrier och en berner sennen (alltså mixen av raser 😍 ) 

We are back!

Världens sämsta bloggare för tillfället, men idag kom inspirationen och jag orkar krypa in och vinka att vi lever! Vi lever och mår bra dessutom, men bloggen har behövt stå tillbaka. Vi har inte gjort så jättemycket, lullar i skogen, hänger på klubben och arrangerar tävlingar för fullt. Vi hänger på mitt jobb långa dagar och har bokfört en hel del när vi sen kommer hem. Men nu har jag brutit trenden så jag tror ni kommer få se oss oftare än så här framöver åtminstone. So long så länge!

söndag 30 december 2018

Resumé med revansch mot förra året!

Varje år när det är dags för en resumé brukar jag även gå igenom förra året för att se vad vi gjorde då och vilka mål vi satt för året. Förra året var jag ganska deppig, i väntan på om antiinflammatoriskt skulle ha någon effekt på hennes knä och jag vågade inte ha planer för någonting extra. Eventuellt tävla lite rally och kanske också lite spår där möjligheter finns. Så fram till mars var det, som planerat, bara en väntan på hur det skulle gå efter första dosen. En femminuters lektur i hundparken gav svaret, det hade inte svarat fullt ut. 
Efter en tur till Anna och Arninge fick vi ytterligare några månades antiinflammatoriskt, ändå med lite bättre känsla då hon verkade svarat en del på den tidigare behandlingen trots allt. Vi fortsatte ett ganska aktivt och efter en vintrig vinter kom våren som en smäll och vi drog direkt ut och vandrade. 
Lunch i skogen är den bästa lunchen!
Hussen har pälsvård på Nässla
Skoj på Lopplådecupen! 
Det blev så varmt direkt och jag hoppade i badet redan i maj! Nässla lekte lite med dummisar och njöt lika mycket av mig av att bada. Vi led nog lika mycket av värmen och som varje sommar börjar jag fundera på om hon börjar bli gammal och skruttig, men som vanligt blir hon galenpannan varje gång hon svalkas ner. 
Sommaren bjöd på mitt mest fantastiska domaruppdrag med härlig hotellvistelse nere i Höganäs, promenadavstånd från Nimis, så det blev ett litet eget äventyr mellan dömandet.
Efter midsommar och firande av brorsans 30-årsdag drog vi till Hovden med hussen och hussens bror (prövning!). Vi vandrade och levde livet som jag nog mest vill leva det. Här känner jag mig hemma. 
Den här bilden är just nu bakgrund på mobilen, varje gång jag lyfter mobilen  (vilket är för ofta) känner jag glädje in i hela kroppen 💙
Supernöjd hund!
Efter Hovden reste hussen och hans bror hem medans vi reste vidare till mormor och njöt av värme där med (även om det är betydligt svalare där än hemma). 
Från en promenad där jag funderar över om det skulle gå att köpa något ställe där nere ;)  
Hemma från Norge blev det en kort paus innan jag drog vidare med bror till Budapest.
En  mysig stad jag kan tänka mig igen. 
En sommar full av skörd. Här skördar Nässla grannens äpplen. 
Det bästa av allt - Nässla fyller 10 år och firar med pannkakstårta!
Vi var med i på FM, kul, men dåliga ;)
Hussen fyllde 40 och vi firade det genom att åka en helg till London. 
I början av september blev det äntligen dags för revansch på Trolltunga! Jag och min gamla klasskompis/granne åkte dit, med mellanlandning på Hovden och packade med oss både tält och champagne. Kvällen innan fick jag en film skickad till mig från Susann om allt elände som skedde på väg upp till Trolltunga, hon gjorde det dock helt ovetandes om att jag var på väg dit. Turen var blåsig, regnig och tuff, med andra ord alldeles alldeles underbar. 

På min födelsedag fick jag en halv cykel av sambon,
det blev en lyckad investering för mig att betala den andra halvan!

Naturen levererade så mycket att jag fortfarande har en hel låda i frysen med förvälld svamp.
 Trots att jag äter det minst varannan vecka..

På hösten började vi återuppta rallyträningen mer seriöst eftersom det faktiskt fanns tävlingar som jag inte skulle döma och Nässlas karens hade gått ut. Även om vi inte tränar med exakt samma gäng som förr så slås jag ändå av den kärleken som finns hos mina träningskompisar, en välsignelse att få spendera vissa kvällar med dem!

Mot hösten och nya äventyr på min nya cykel!
Hade som mål att starta på så många viltspårsprov vi hade möjlighet till och ett par stycken kom vi iväg på.
Duktig hund, även om jag själv tycker hon var lite ur form i början. 
Träningsdag hos Jens och Kerstin fick vi till hela två gånger under året. 
Mina kärlekar, med varsin påse svamp.

Hösten fortsatte med vandringar, här var vi lite vilse i en skog i närheten när vi hittade detta tjusiga jakttorn. 
Vi fick till vårt första cert!
Jag och hussen åkte sen några dagar till Dubai, med avstickare till Abu Dabi och Ferrari World (tydligen dagen innan det dessutom skulle vara nån grand finale formel 1 tävling där). Vi utforskade staden rejält med både tunnelbana, buss (det var speciellt) och taxi.  
Tack vare en gammal barndomskompis som bott i Dubai fick vi lite insidertips och hittade bland annat denna blomsterträdgård. I övrigt blev det mest äta en himla massa, bada lite och gå alldeles för mycket på gallerior. 
När jag kom hem hade jag det vanliga "komma igen efter semestern-tempot" när min kollega blev sjuk. Så med en vecka att ta igen plus en kollegas jobb att fylla upp blev det ett galet tempo och jag hann ingenting, om än mindre att blogga, i november gjorde jag inte ett enda inlägg. Jag kom hem sena kvällar från jobbet och det kändes som att allt hände då. När personen sedan skulle vara tillbaka råkade familjen ut för en tragedi och även hennes man sjukskrev sig vilket gav ytterligare mer belastning - mitt i allt som ska avslutas på året!

Mitt i allt skrev en person jag bara haft kontakt med på internet och erbjöd sig att köpa en sak jag frågat henne om i ett annat sammanhang. Utan bil släpande hon alltså hem den här enorma tomten med sin bebis på egen hand, för min skull! Jag var på utbildning i Örebro där hon bor och åkte förbi och fikade och hämtade hem den blivande presenten till mamma. Så vi skapade oss lite nya bekantskaper, faktiskt från början via vovve.net men numera utifrån att hon är smart och skriver så jag gillar det. 

Julen kom, lika plötsligt som vanligt!
Mitt i allt julstök/alldeles för hög arbetsbelastning arrangerade jag och mina klubbkompisar årets lusserally. Jag lyckades klämma in en egen start och riktigt fina poäng fick vi ihop med ett till cert. Till Stora Stockholm hade jag inte så höga förväntningar för allt kan hända i normala fall och speciellt på en så störig plats. Men det gick ju strålande och vi fick ett cert och championat! Vi träffade också på en annan bloggkompis, tänk vad hundarna ger oss!
Från mässan återgick allt till det normala med att jobba hela dagarna och avslutades sista fredagen med julfest på Eat i Västerås där vi fick agera kockar själva och laga finmat med hjälp av riktig kock. Har gjort något liknande på Cajsa Warg i Stockholm men det här blev hundra gånger bättre, det var riktig gourmetmat vi bjöd varandra på. Det godaste var en pankofriterad halloumitacos med rödkål, väntar spänt på receptet för att göra det på egen hand.
Firmafest fast också jobb. 
Efter julfest var det ÄNTLIGEN dags för lite härlig julledighet och jag har aldrig njutit så mycket av att julafton är på en veckodag efter en helg som i år. Jag jobbade förvisso i mellandagarna, men jag hade åtminstone några dagar ledigt i sträck. Nu kanske det låter som jag haft det jättehemskt, men jag jobbar ju faktiskt bara 60% i normala fall, så nu kom jag väl ungefär upp till strax över normal arbetstid, men förutom det så hade jag tävlingen och även lite eget bokföringsjobb, varav ett rejält bokslut som tagit tidiga mornar innan jobbet. 
På julafton njöt vi och mamma blev jätteglad över den lilla tomten hon fick!

Och vi fick den här bilden av Zandra, jag började nästan gråta när jag öppnade den (lät bli endast pga gäster som skulle tycka jag var knäpp). Så klockren bild gjord med all kärlek. 

Jag har så mycket fina saker att ta med mig från 2018. Det bästa är en frisk och pigg RöjarRalf, som jag vågar mig på att skapa nya planer med.

onsdag 12 december 2018

Rallychampion på hundmässan!

Jag tror att det här var tredje gången jag anmälde Nässla till att tävla på stora stockholm, en miljö som egentligen är för tuff för många hundar. Jag anmäler henne främst för att få ta med henne, jag slipper tänka på hundvakt (okej, det är ju hussen som har henne, men han har ju också intressen att ta hänsyn till) och får spendera tid med henne. Sen är hon cool och ganska oberörd. Den här gången blev jag dock lite tveksam när vi väl kom fram, för hon blev ganska tillbakadragen när vi skulle köa för att gå in och ville inte ta godis. Jag tänkte att om hon fortsätter så, så stryker jag henne från tävlingen och åker hem, men att det kanske berodde på lite chockartad miljö att kliva ut i: hundar som skäller/skriker/piper, kiss och bajslukt överallt och säkerligen en hel del stresshormoner i luften, så jag ville ändå ge henne en chans att landa i miljön. 

När vi väl kom in så var hon pigg och glad och luktade snabbt upp vilka montrar som hade godis framme och det blev istället svettigt att ta sig fram med henne lydigt vid sidan 😏 Hon fick med andra ord starta idag. Men efter anmälan passade vi på att ta en längre rastning innan det var dags för banvandring (vila i bilen för henne). Hon passade på att ta ett decemberdopp. 
När vi köade för att gå in kom det en man med en dvärgpudel och trängde sig emellan pga hans hund fick absolut inte bli blöt. Förutom det vidriga i att hunden då med andra ord inte får rastas ute förrän den visats i ringen den dagen så var det ju en del kontraster mot Nässlas uppvarvning. 
I år var det ganska tomt kring ringarna med rally, och mässan kändes mindre än vanligt vad gäller utställare. Jag tog dock inte hela turen runt så jag kanske missade något, men det kändes väldigt luftigt i stora hallen. Det gjorde förvisso ingenting heller, gott om plats för uppvärmning och att titta på de andra tävlandena.

Banan var riktigt tajt, började med ett slalom som sedan man kom in i igen men för att skicka till en kon. Vi tränar inte direkt ofta på konskick så min plan där var bara att skicka ut henne och skulle hon välja fel skulle jag bara gå på, det bli ju inte så stort avdrag för att hunden är för långt från konen som det blir om den inte lyssnar, välter kon eller nosar på den. Sen var mattan nerbajsad, så där kollade jag av hur jag skulle gå för att hon inte skulle kliva på det och dessutom är det ju luckor under mattan som slår, så det passade jag på att kolla av med henne utanför så hon inte skulle bli chockad. Som väntat dock helt oberörd. 

I väntan på vår tur fick vi syn på vår bloggkompis Erika och det var ju väldigt trevligt att få träffas på riktigt, sist blev bara ett snabbt hej på en rallytävling. Eftersom vi inte minglade så mycket i övrigt träffade vi inte på så många fler än våra klubbkompisar, även om det så klart inte är fy skam det heller, men man brukar ju träffa betydligt fler gamla kurskamrater från tiden som instruktör.
Ser ju nästan ut som vilken hall som helst med den där tomma bakgrunden. 
Ann som var på plats undrade om jag inte alls var nervös som bara satt där och konstaterade att efter nästa hund var det vår tur. Och nej, inte alls nervös faktiskt! Jag tror att döma hjälper en att bli mindre nervös, då jag är van att vara i den miljön. Sen när jag kopplade loss så kickade så klart lite adrenalin in, men jag hade en plan och en glad hund, det skulle nog lösa sig oavsett. Jenny satt på första parkett och fick till lite foton från vår runda. 
Öronen 😍 Snacka om att vara engagerad!
Fullt fokus
Konskicket här är alltså till den rosa konen, mitt emellan de gröna och gula konerna. Inte helt lätt. 
På planen upplevde jag att Nässla fick manas på lite extra till konen, men hon valde rätt och rundade den fint utan att välta. Men kanske att manandet skulle ge en bris och nosade hon inte på konen?  Dessutom stod hon inte still. Nästa moment var sitt helt om vänster sitt och på första sittet var hon på väg att sätta sig snett när jag rättade in henne och där tänkte jag att jag förlorade nog tre poäng om hon hunnit sätta sig innan. Sen flöt det på, ett något sent läggande kanske men i övrigt en härlig runda! Nässla var så klart nöjd med sin prestation och vi fick glada hejarrop av medtävlande som sa att det såg snyggt ut! 

Jag var ju dock lite osäker på om vi kanske fått ett och annat högre avdrag, jag tänkte 3 för oro, 1 nos, 1 bris på konskicket, sen 3 ff på rättningen och sedan sen på läggandet under gång, kanske låg jag precis på gränsen för ett kvalificerande resultat? Bröt mot min princip och började uppdatera resultatlistan och döm om min förvåning när vi hade fått 98 poäng -woohooo! Vi låg dessutom på pallplacering! Det visade sig att vi fick 1 bris på sättandet (så då var det nog så att hon aldrig hann sätta sig innan jag rättade in henne) och sedan 1 rör på stå framför. Den missade jag helt, men några vinner man och några förlorar man 😊 Och man dömer alltid sig själv hårdast.

Tänk att vi fick ett championat på hundmässan med höga finfina poäng och en pallplacering! 
Säg hej till FDI FDII HTM I LP I LP II NO VCH RLD N RLD F RLD A RLD M SE RallyCh SE VCH Lopplådans Näpna Nässla! Guldhunden som tar sin tolfte titel som tioåring 💖


Tävling på hemmaplan - cert nummer två

Jag har verkligen varit urusel på att uppdatera på sistone, men herregud vad tiden försvinner! Hade en liten semester i Dubai, men förutom det känns det som jag bara har jobbat! Haft ett bokslut med en lite strulig kund, en kollega är sjuk vilket gett mig högre belastning och sen slutet på året i tillägg - allt ska ut och faktureras! Lägg till ledningsgruppsarbete, uppdatering av ledningssystem och implementering av ledstjärna så blir det nästan normala arbetstider för mig. Så tufft! Nejdå, jag överlever, men de där tio minutrarna extra för att ge er en liten glimt av vårt liv är lite borta just nu. Till råga på allt så arrangerade jag alltså tävling på klubben, vårt stora mysiga lusserally. Tufft inför, men omtyckt bland besökarna iaf! I år lejde jag ut allt dömande, då det blir för mycket att rodda för min egen del och det slutade, med lite pusslande, med att jag kunde tävla själv - vilken lyx!

Det var Chatrine som dömde den banan vi gick och det var en relativt enkel bana med återanvändande av en del av banan - smart, det kanske man skulle prova. Tre steg bak och 123 stå sitt ligg fick man passera två gånger, och det är lätt hänt att det blir en fel övning så det är bara att fokusera att ge rätt signaler till hunden. Tyvärr var min sambo lite för upptagen av facebook när vi gick på plan så han missade starten, men andra halvan fick han med åtminstone. 

Det jag fokuserade på under banvandringen att tänka extra på var inkallning över hinder: att inte slarva med signalerna att hon ska stanna. Jag försökte också tänka på  var det skulle vara mest lämpligt att ta in henne framför på momentet 123 bakåt för att undvika att hon skulle slå i skylten (hon går så snett på höger sida och är obrydd om att kliva rakt på skylthållare). Men jag löste det med att gå en bit ut från skylten iom att domaren satt på min sida och inte kunde se hur långt ifrån skylten jag gick. 

Som ni ser på filmen så är Nässla glad och taggad och lyssnar fint, vi får några sen och sned men behåller hela 96 poäng och vårt andra cert är i hamn! 

Vi hade en rolig och fin stund på banan, det är så fantastiskt att få tävla med en pigg och glad tioåring som verkligen älskar att få gå ut på planen. Hussen var med oss på läktaren innan start och sa åt mig att varva ner henne lite för hon skulle inte kunna tävla så het, men det är ju så hon är innan hon kommer ut på planen: "Släpp fram mig, jag ska visa vad jag kan!"
Efter vi tävlat körde vi kökstjänst. Någon måste ha hand om återvinningen också. 



onsdag 31 oktober 2018

Domaruppdrag på Norrköping BK 2018-10-27

Man skrattade ju inte ihjäl sig när man satte sig i bilen i lördags morse och det var isande kallt ute. Lite småflingor kom ner här hemma men det avtog och vi hade det "bara" kallt och blåsigt nere på rallybanan i Norrköping. Årets sista uppdrag och det kändes faktiskt skönt, nu hoppas jag på att vi själva kan få till det att tävla lite. Men till tävlingen då! Först ut på morgonen var en fortsättningsklass, med varierat gäng. Många hundar som blev disträ av vinden och 11 av de 18 startande (61%) fick kvalificerande poäng. Många fel övning både här och där, men främst på den 123 steg framåt där hundarna gjorde andra moment. 
Vann gjorde två hundar med 100 poäng, en tollare och en perro. Sen var de tre som hamnade på tredje plats med 95 poäng: en aussie, kelpie och en ridgeback (!). 

Sen blev det en himla lång lunchpaus innan det var dags för eftermiddagens mästarekipage. Arrangören hade fått en del gnäll från tävlande att de lottat bort så himla många och det är ju himla synd att man på något sätt förutsätter att arrangörerna inte gör sitt bästa. En vecka innan anmälan stängde var det bara 30 anmälda och på en vecka dubblades detta. Förutom det faktum att man då inom en vecka ska hitta en till domare (eftersom tävlande måste veta om de blir bortlottade två veckor innan och anmälan stänger tre veckor innan) som kan, vilket inte är uppenbart lätt så nära inpå under högsäsong, så ska det dessutom funka med allt annat. Klubbar kanske inte har flera uppsättningar skyltar (22 stycken hållare med skyltar), två extra hinder som funkar för 10 cm hopp, en till skrivare, en till inropare, tavla, tält och allt annat omkring en tävling. Eller plats för den delen. Förra året när jag dömde där var det nämligen inga bortlottningar, så hur ska arrangören kunna veta intresset? Ibland är det enormt och ibland blah. Vi satte exempelvis extra resurser till vår NKL tävling ett år efter att vi året innan lottat bort över 40. Vad hände det året vi hade två domare tro, jo inte ens 35 anmälda. Så bli gärna sur på din kammare över att du blev bortlottad, men arrangörerna får höra det mer än nog av andra tävlande och det om något hjälper inte till att arrangera fler tävlingar framöver. 

Så till banan då! Tydligen en svår bana med alla slags inkallningar, sidbyten och bärande av föremål och jag tror jag aldrig haft så få kvalificerande resultat. Av de 27 startande var det bara 4 (14%) som fick kvalificerande resultat. Delad förstaplats på 98 poäng av en förare men två hundar: en berner sennen och en cocker. Trea på 97 poäng var en border collie. Sidbyten var det svåra, många som hade svårt för inåtsnurr på höger sida och faktiskt en del fippel med föremålet. Och sitta kvar tiden ut, även om det inte var så många som åkte på just det.