tisdag 27 augusti 2013

Jag tar åt mig!

Ann-Sofie skrev ett peppande inlägg (som alltid, den kvinnan är positiv anda personifierad!) om att inte ta beslut där och då. Givetvis har hon rätt och nu fokuserar jag på att ta åt mig av vad ni säger till mig. Åsa hade sett mig och tyckte hon jobbade fint. För mig som bara tänkte på stressen var det en mycket behaglig sak att få höra. Att hon faktiskt var fin att se på. En av funkisarna frågade om hon var med på riktig jakt, för med det där viltsuget borde hon verkligen det - fina och spontana grepp om allt vilt med tryck. Eller som domaren skrev "..med en hel del bra egenskaper". Och jag tar åt mig av de som smsat och beklagat det som hänt då vi borde klarat det för vi är så duktiga. 

Jag tar åt mig! Vi är duktiga!

måndag 26 augusti 2013

Snabbcheck

I går var jag en sväng förbi Anna Holmgren och fick en liten check av Nässlas leder. Jag tycker sånt är obehagligt då jag, dumt nog, gärna är lyckligt ovetande. Men jag hade inget att oroa mig för, vilket känns skönt med tanke på hur aktiv och explosiv hon kan vara. Men Anna tyckte hon var mjuk och fin och det fanns bara två saker att tänka på: tårna på vänster fot är sämre än de på höger och bör behandlas fem minuter varje dag (med att jag rör den fram och tillbaka) och sen hade hon en triggerpunkt på vänster tricep som jag kan massera i en månad och sedan se om den försvunnit. 

Vidare rekommendation för framtiden var klövja ett kg några dagar i veckan och stretcha bakbenen då de var strama jämfört med resten av kroppen (där hon snarare låg på gränsen till överrörlig). Det ska väl inte vara så svårt :)

söndag 25 augusti 2013

Inte deppig

Även om det förra inlägget var lite deprimerande vill jag bara säga att ibland behöver man gråta ut men sen borstar man av sig och går vidare! Jag säger dom Petter: "denna morgon är början på allt!" så nu kör vi på! Idag blir en lång dag med apporteringskurs först i Eskilstuna, sedan tar jag mitt pick och pack och åker till södra Stockholm och håller kurs. När den är klar drar jag och Nässla till norra delen för att vara med i ett projekt. Så här finns ingen tid för depp ;)

lördag 24 augusti 2013

Stress

Sitter i skogen i närheten av provplatsen, vår del är över och det är mycket som rör sig just nu. Det går givetvis att gissa att det inte gick bra idag bara på inledningen och personligen tyckte jag att det var en katastrof! 

Provupplägget var först transport ner till blankvatten där vi fick två enkelmarkeringar. Efter det en liten transport, skott och riktat närsök längs med dy/vattenkant. Efter det transport till två enkelmarkeringar på land och slutligen transport till ett sök med 6 vilt (varav tre trutar!). 

Nässla hade startnummer fem så relativt lite tid för att fräsa ur men jag fick en stund vid vattnet där vi tränade och sen slappade. Inför denna dag har jag aldrig känt mig så väl förberedd som idag och jag var faktiskt säker på att hon skulle klara av det här, även om jag vet att allt kan hända. 

När vi var på väg till provområdet stressade hon upp sig rejält. Jag förstår inte vad det var just idag men det var extremt. Under väntan började hon pipa och från det att jag kopplade loss henne så pep hon extremt. Hela vägen ner till vattnet, vid båda skotten och vid närsöket. Sen slutade hon pipa men var HELT i sin egen värld. Fortgåendet till söket gick jättebra, hon sökte okej, tog en simtur och då ville jag bryta men domaren tyckte jag kunde fortsätta. Hon tog in allt vilt fint. När vi var klara sa domaren att vi fortfarande hade pris men hade rasat rejält pga pip och oro kring fötterna. Vid passiviteten dock så fortsatte hon pipa ordentligt och då åkte vi bort från prislistan och fick en nolla (jag kanske är lite hård men själv tyckte jag vi hade en nolla ca 30 sekunder efter att kopplet åkte av). 

Jag försöker tänka på de fina bitarna att hon har ett bra viltsug, jobbar bra, fina upptag, tar allt vilt mm men det spelar ingen roll. Nu var det säkert en timma sedan vi gick, jag har gått över en km från provplatsen (för att sitta ensam i skogen och böla lite) och hon ligger fortfarande och piper! Hon är fri att springa, leka, gräva, tugga på pinnar men hon ligger och piper. Och då känner jag att det har gått för långt. Det här är inte något som sakta har kommit, snarare tvärt om, sakta försvunnit men ändå blir det så här. Jag kan inte minnas att hon varit så här stressad sen hon var runt ett år. Och om vi inte fått bort det nu kommer vi aldrig göra det (stressen alltså, pipet är bara ett symptom). Jag tränar med vilt flera gånger i veckan (dvs det är helt normalt), jag skjuter med jämna mellanrum utan att hon får hämta, jag försöker få så stressade situationer som möjligt under träning men inget kunde förbereda mig på hur stressad hon skulle bli idag. Hon bara vet att det här är mycket häftigare. Jag är inte mer nervös än under rallytävling och det är inte mig hon reagerar på. Kanske att hela situationen luktar mer stress (många stressade förare, andra hundar som varvar upp mm) men ändå! Det är inte helt olikt andra situationer vi kommer i. 

Just nu är jag glad att vi inte anmält på några fler b-prov utan ska ägna hösten åt lite working test istället. Det är en provform som passar lite bättre (men tro mig, idag hade det inte gått bra även utan vilt). Jag ska ge det en chans till, men tredje gången gillt. När det blir får jag se. Vi har ju ändå ett provresultat med fyror och femmor genom hela protokollet förutom viltintresse så jag vet ju att vi kan göra bättre än det här. Det är bara det att det på något sätt känns så uppgivet nu. Är det etiskt rätt att utsätta min hund för den här stressen? Hon har ju visserligen kul när hon gör det, men har hon det inte bättre i övningar där hon inte belastas för tungt mentalt? 

Aja, nu har jag grinat klart, nu lunch och socialisera med de andra deltagarna! 

onsdag 21 augusti 2013

Håll i dig!

Idag skulle jag åkt till Jessica efter jobbet för lite träning, men då livet är som det är (dvs ibland hinner man inte allt man vill) fick vi skjuta upp det. Eftersom jag ändå hade lite fåglar i bilen (som INTE hade effekten att bilen luktar ros numera) så passade jag på att åka till ett hundbadställe direkt efter jobbet och träna ett litet pass där med Nässla. Fokus att inte pipa och hålla i sig vid vattnet trots massa viltdofter. 

Lät henne sitta i bilen och titta på när jag la ut lite vilt här och där längs vattenkanten och in i skogsbrynet, vill att hon ska stressa upp (eftersom det är den känslostämningen vi måste jobba på), hämtade henne och startade direkt. Tycker vi fick till ett jättefint pass, där jag gick runt och vi passerade samtliga vilt så hon fick det i nosen, gick längs med vattnet mm. Visst var hon taggad men MED mig. Hon var gärna studsa och hålla på för då när det blir för mycket drar hon till med sitt defaultbeteende vilket är att ta kontakt. När hon lämnar mig mentalt så lämnar hon mig liksom bara. När vi spanat in samtliga vilthögar gick jag runt och skickade på linjetag tvärs hit och dit och det som verkligen imponerar (förutom att vilt + vatten kan göra henne ÄNNU snabbare!) är att hon ALDRIG hoppade i vattnet trots att tre av vilten låg vid vattenkanten och jag dirigerade rakt ut mot vattnet. 

När hon hämtat in allt på två sekunder gjorde vi några vattenmarkeringar, och eftersom fokus inte var att markera dem (det var ju blankvatten och det finns en fysisk gräns hur svårt det kan bli när jag kastar från hennes sida..) så väntade jag mycket. Belönade. Väntade. Belönade mer. Väntade. För det är just i de situationer som det inte händer direkt som hon blir frustrerad och kan pipa så jag tänkte vi skulle bryta det så gott det går. Hon var lugn och enda fläcken på solen var att hon inte hade så bråttom upp med första apporten utan hellre ville bada lite.. Aja, shit happens, men jag är ändå nöjd med hur det gick! 

J

fredag 16 augusti 2013

Måsen godkänd

Igår fick Nässla leka lite med vilt och i båda fallen valde hon att ta in måsen först, med andra ord verkar dumheterna med att skippa vitfågel ha gått över. Fast tro inte jag andas ut, då kommer hon väl rata kanin istället...

Bältet var oerhört praktiskt, gick ju att stoppa ett gäng fåglar i den, perfekt när man vill traska ut lite bara så där på fältet och träna. 

Passet med skott gick bra, men jag tror vi skulle behöva träna på att någon också står där ute (kastare) tillsammans med skytt. Får se om jag hinner få till något sådant innan provet, hussen ska ju börja jobba kväll då så en funktionär försvinner.. 

Den goda nyheten är att jag inte alls håller på att dö nu, DET känns bra! 

torsdag 15 augusti 2013

Paket!

Idag fick jag ett till paket i lådan, dock inte lika spännande som igår, då jag idag visste vad det var.. Har beställt lite inför apporteringskursen som startar på söndag, köpte 250grammare då jag inte orkar släpa runt på de andra när jag håller kurs. Sen hade jag beställt lite skott och några dummys till kastaren, snygga lila och rosa :) 
Kastade en av de runda ut på gräset och Nässla blev galen.. Alltså förknippar hon de med kastaren månntro?!

Fina vänner

Behöver jag ens säga hur mycket sånt här värmer? 

Vi laddar vidare

Eftersom vi har ett jaktprov att se fram emot nästa lördag så blir det ingen vila nu. Idag ska vi iväg och skjuta lite. Brorsan gillar att leka med apportkastaren och jag behöver träna Nässla på att skott = fika och inte alls springa iväg.. Har ingen direkt plan och glömde ta fram vilt i går kväll så jag har bara tre småfåglar med, tror jag ska göra ett sök av dem och se hur hon hanterar lilla måsen.

Precis som inför förra provet så kommer det också vara tema fotgående varje dag framöver. Hade ett pass i tisdags som gick riktigt bra. Gick i princip hela vår korta långpromenadsrunda i skogen i fot. Så utan störning är ju absolut inga problem, inte heller i uthålligheten. Får se hur det går idag efter skytt. När Nässla fyllde år fick hon en sån här flätat fleece med fårskinn på 150cm som jag tänkte ta med och belöna fotgåendet efter skytt med. Tror det kan slå högt! 
Finns att köpa på Eskilstuna Hundcenters butik eller webshop (där bilden är stulen ifrån), rekommenderas med fem klada kampskall av Nässla! (av fem möjliga)
När jag gick i tisdags hade jag på mitt nya pick-up bälte. Först tyckte jag det var lite otympligt, det slog i benen och jag nådde inte grejerna bak i fickan. När jag sen skärpte till mig lite och satte den där den skulle sitta runt midjan (och inte hänga på höften som någon sexy cowboy) var det helt plötsligt inga problem och jag slapp ha ångest över att ha kastat nästan en tusenlapp i sjön. Tur det då! 

På tal om något helt annat så har jag anmält mig till WT hos goldenklubben i oktober. Funderar också på att anmäla mig till labbeklubbens WT, men det är ju ända bort i Norrtälje, orkar jag verkligen åka så långt?! Någon annan som ska dit? Och på tal om att anmäla så måste jag bestämma mig innan provet om jag vill anmäla mig till fler B-prov i höst. Det skulle ju vara retligt att ha någon liten detalj som gör att vi precis missar ett första pris och skulle kunna fixa det med ett prov till, men å andra sidan, om vi inte klarar det orkar jag verkligen traggla mer i höst då? Så mycket funderingar utan några svar, som vanligt ;-) Och om jag inte anmäler till jaktprov ska vi chansa på att göra bort oss totalt på viltspår istället då? Om du har en bra spåkula eller allmänt duktig på att ge bra tips så tar jag gärna emot dem!

tisdag 13 augusti 2013

Flatmästerskapet 2013

Vilken sjuk helg det blev! Lördagen skrev jag ju om, och om jag var besviken över att det gick för fort där fick jag igen med råge på söndagen. För vi åkte på att åka dit på söndagen. Hade sprungit hela lördagen och loggat in på hemsidan för att se hur vi låg till poängmässigt men ingenting kom upp, sen 16:40 stod det att finalisterna skulle presenteras kl 17 och efter det skulle det komma upp på sidan. Sjukt nyfiken (mest på mitt resultat i allmänhet, inte om vi skulle vara med i finalen) så lät jag datorn stå igång på diskbänken medan jag började med maten. 17:01 skrev Linn till mig på FB och grattade mig för finalplatsen och jag flippade ur totalt! Vilket otroligt roligt besked, för att inte tala om när jag såg min poäng! 96 av 100, kunde jag vara mer nöjd eller vad?! 

På söndagen var jag på plats tidigt, först tränade jag lite med Jessica (det skulle ju vara vilt i finalen så jag hade med en and som vi värmde upp lite på), sen gick vi och tittade på elitrutorna. Den första rutan verkade extremt tuff med walk up med fyra hundar, men sen kändes det som att resten inte hade varit speciellt svårt för oss heller ;-) Det tog sin tid innan elithundarna var klara och då började nervositeten sätta in för mig och Jessica. Vi ville hålla oss runt sekretariatet eftersom ingen tid sagts, men samtidigt blev man stressad över att höra domarna snacka om hur de skulle göra.. Minglade lite, träffade både uppfödare och många andra som gratulerade till vårt fina resultat, det kändes så konstigt att så många hejade och höll tummarna för oss! 

Efter en lång dag blev det äntligen vår tur att äntra scenen, för det var verkligen vad vi fick göra! Det blåstes i hornet och sen fick vi gå ut framför publiken. Det var en helt sjuk känsla att få gå där som självaste kungligheten själv =P 
Vi klev in i den ordning vi hade placerats i grundomgången och startade i motsatt ordning. Finalrutan var ett rejält kliv från gårdagens omgång, från att ha kört utan skott, med dummys och inte en enda transport blev det riktigt nervöst att se vad momentet gick ut på. En LÅNG transport i par med lösa hundar, en markering med skott och and för ena hunden som korsade den andra hundens nos och vice versa. Efter det ytterligare en lång transport och samma procedur igen. Men ju mer jag tittade på de innan desto lugnare kände jag mig. Vi kan det här. Hon kan hålla i sig. Och Nässla, hon värmde upp genom att sova, så stressad i miljön var hon tack och lov inte. 

När vi klev ut fick vi gå som andra hund, alltså skulle vi vara passiva vid första skottet. Jag såg till att fånga upp Nässla ordentligt från start med ett glatt och tydligt "Ska vi jobba?" vilket hon verkligen svarade på. Hon svarade så väl på det så hon studsade fram vid min sida upp mot mig (vilket ändå är tusen gånger bättre än att hon studsar framåt och lämnar mig). Kände verkligen att hon var med mig hela vägen fram till vi satte oss vid första markeringen. Tyvärr tog parkamratens hund lite väl mycket tid på sig att hitta och sprang sedan runt bakom oss på vägen in vilket jag kände stressade upp Nässla lite, men jag fick snart skicka henne för lite urfräsning. Första markeringen gick bra, hon bytte grepp direkt när hon drog ut den ut busken, men jag tror inte de drog något för det. 

Vidare till nästa skott kände jag att Nässla vaknat till lite och jag var nog lite mer aktiv under fotgåendet. Denna gång fick hade Nässla lite svårt att hitta tillbaka till mig och var först på väg till domarna bakom oss, men så blir det ibland. Sedan var det slut och nu var det bara att själv andas ut. 

Vi slutade med 14 poäng på den rutan, skulle gissa att avdragen berodde på det jag beskrev ovan med att jag fick kalla in henne på sista avlämningen samt att hon var lite stressad kring fötterna i andra transporten. De poängen gjorde att vi landade på en fjärde plats, vilket jag är så sjukt nöjd över! Bara att få uppleva allt var helt surrealistiskt och allt pepp jag fått på facebook och i verkligheten av folk jag känner och knappt aldrig träffat värmer verkligen! 
Zombiesyskonen på fjärde och femte plats
Den här helgen kan jag leva länge på men vi slappnar inte av för det! När vi stod och väntade på att få gå in i ringen fick jag mail om jag kommit med på jaktprov den 24:e så nu drar vi igång hårdträning inför det, har just kört några km fotgående. 

Tack alla för gratulationer och lyckönskningar! Tack Jessica för bilderna, så kul att vi kunde få dela upplevelsen och nervositeten!

lördag 10 augusti 2013

Finalplats!

Hoppsan poängen var visst 20-20-20-16-20 vilket gjorde att vi hade näst bäst poäng på nkl och därför åker på final i morgon! Yeay! Eller borde jag vara rädd kanske?

Underbart är kort

Inför fm hade jag laddat mentalt att jag skulle få vänta hela dan och lite till innan vi var klara men till 10 så var jag färdig med mina fyra rutor. Det skulle inte vara någon samling när allt var klart utan resultaten kommer ut på nätet och på plats så jag valde att åka hem istället. Efter att jag handlat ett pick-up bälte och rosa patronhållare hos paw of Sweden :) 

Rutorna då, i den ordning jag startade: 

2a enkelmarkering, räkna till två innan skick. Inga problem, hon var på väg mot domaren som stod en bit bort på vägen in så jag bara sa lite lätt "här", vet inte om han drar något på det. 

1a Enkelmarkering med dold nedslagsplats. Inga problem och full pott. 

3a Dirigering rakt fram. Inga problem och full pott. 

4a Dubbelruta med markering och efterföljande dirigering till samma ställe. Skulle vänta till domaren sa till innan skick på markering. Här var den ruta som gick sämst, hon spikade inte riktigt markeringen utan hamnade på fel sida om en buske innan hon tog den. På skicket sprang hon snett (förväntar sig nog inte såna här "lätta" övningar) men hon lyssnade och tog mitt stopp och skick i sidan så hon tog hem den rätt fort ändå. 


Så nu är det bara att vänta på att sidan uppdateras så jag vet mitt slutliga poäng! 

fredag 9 augusti 2013

Vi lever

Thisbe är den första hunden att våga ligga i papasanen. 
Men jobbar! Heltidsjobb och trädgård går inte så bra att kombinera med träning hela dagarna så det är lite dött på bloggen. Thisbe och Wiska är nu där de ska och livet rullar på som vanligt. Det var kul när de kom men det var också rätt skönt när de åkte :) Hade jag något valpsug innan är det borta nu- jag ÄLSKAR att ha en femåring hemma! För det var vad hon blev igår - 5år! Hon fick världens roligaste leksak, en lååång fleecefläta med ull som hon uppskattade. Inget man stoppar i fickan bara.. 

I onsdags körde vi ett sista (läs enda) genrep inför helgens flatmästerskap med Linn och Jessica. Jag har inte tänkt på det speciellt allvarligt innan, med Nässla är det svårt att förvänta sig det ena än det andra resultatet men jag satsar på mitt ständiga mål - över 90 poäng (om det är samma poängsättning som på vanliga WT). Finalplats är inte mitt primära mål. 

Träningen gick sådär, hon blev väldigt uppvarvad och knallade för första gången på evigheter! Ska försöka få med mig husse och träna lite efter fm så hon kanske varvar ner lite. Nu har hon ju fått hämta efter skott en hel del. 

Annars är det jag oroar mig för mest i helgen att jag måste åka hemifrån typ 5:30. Med en sån tid på helgen skulle det vara skönt att inte gå vidare till final på söndagen! Visst är jag morgonpigg men även jag har gränser ;) med andra ord, hur det än går är jag en vinnare. 
Soooooova...

måndag 5 augusti 2013

Anmäla eller inte

När man hat ägnat flera år till att utbilda sig inom hund blir det bara svårare och svårare att hitta nya utbildningar som man vill gå och framförallt lägga pengar på. Jag tänker hela tiden (som den ekonom jag är) "vad kommer jag få ut av att göra det här för de här pengarna och vad kan jag göra av pengarna annars." 

Nu är jag lite sugen på att anmäla mig på chicken camp steg tre. Men så funderar jag. Kommer det göra mig bättre? Är det värt pengarna? Hur stor del av min framtida japanresa går åt till det? Bör jag istället amortera det på huset? Ja ni vet.. 

Men det är ju så kul där! What to do?

lördag 3 augusti 2013

Skitvalp

Ställde mig i morse och stekte upp fiskburgare som jag fixat smeten till här om dagen.. Gick ut en stund efter det och hittar sen valpskiten stående vid diskbänken käkandes på SAMTLiGA burgare. Någon ligger inte på plus i dag.. 


fredag 2 augusti 2013

Nässla vid tangenterna!

Som ni läst har vi besök här in da house. Världens bästaste syster och hennes valp. Som nu inte längre är valp men matte kallar henne visst för valpskiten, så för att ingen förvirring ska uppstå håller jag vid det namnet. Och det finns en heeeel del att säga om den saken, men först ska jag börja med en väldigt talande bild som sammanfattar det hela: 
Hajjar ni? Jag brukar vara den livliga galningen men nu är jag rena rama pensionären. Visst är jag med när det svänger och fälten är stora och valpskiten bara bjuder in till att bli tacklad, men när man ska vara i sängen då ska man väl fan sova? Men neeeeej då, valpskiten hon härjar runt och kliver på min matte och då måste jag kliva in, tyvärr är hon rätt ohyfsad och lyssnar inte på mig när jag säger åt henne att ligga still, så istället har jag gett upp varje kväll och gått ut och lagt mig hos hussen, för att sedan ligga fredad på golvet. Men jag måste erkänna, jag saknar att ligga bredvid min matte.. 

Det finns så mycket att berätta om valpskiten. Som idag, då hade hon ett litet party i grovhallen när matte skulle prova att ha den dörren öppen när hon åkte iväg. Well, hon kommer inte prova det något mer.. Allt som låg där innan låg inte kvar där sen kan man säga. Matte möttes av (förutom två svarta galningar och mig själv) några trasiga plastpåsar, alla patroner på golvet, en kanindummy (tuggad på) i sängen, lite allmänt hey baberiba och jag sprang direkt och hämtade det värsta: Hon (kan vara min syster också, men om det vore så sätter jag inte dit henne) hade tagit vår torkade älgklöv och flisat sönder den på vardagsrumsmattan (och matte vet att det inte är jag, för jag hade liksom legat i soffan och ätit). Så den där dansen hon gjorde med snabeldraken var lite helt förgäves kan man säga. Sen hade valpskiten pyntat med massa godisväskor här och där, viktigt när man ska ha ett party. 

Men jag ska ge henne det, hon är inte bara pest och pina. Ibland kan hon var rätt kul när man vill munhuggas med någon, för världens bästaste syster har ju också gått och blivit världens tråkigaste syster, så då är det bra att det finns någon att vässa tänderna mot. Och tackla. Och ja just ja, det är ju också rätt smidigt att ha en valpskit som kan öppna ytterdörren så vi alla kan springa i samlad flock och skrämma skiten ur hälsa på grannhunden! Veckans höjdpunkt so far!

Matten säger att hussen har dragit det längsta stråt av det här "Hotel Hagalundsgatan", för nu har hon bestämt sig för att hon inte behöver någon egen valpskit innan jag åtminstone fyllt 8. Skönt säger jag, för det är rätt najs att ha matten för sig själv!