lördag 28 december 2013

Norsk viltspårschampion?

Kollar runt lite för möjligheterna att prova på att få ett norskt viltspårschampionat men har det inte helt lätt att hitta i djungeln av regler. Det enda jag hittat hittills är från 2008 och då ska tydligen hunden, förutom att få ett förstapris på ett ordinarie prov, ha två tvåor på utställning efter två års ålder! OMG, Nässla har en och den var innan hon var två.. Ska vi alltså behöva ge oss ut i utställningsringen?? 

Har fått kontakt med en domare i Norge som bor "nästgårds" (inom tio mil) från min mormor som vi åtminstone ska prova gå prov för när vi är där nästa gång. Även om vi inte får ett championat på det så är det kul att prova!

I dag gick vi spår till Nässla och Lystra som de ska få gå i morgon. Hade inget blod kvar så det blev bara en klöv, får se hur det går för fröken. Idag körde vi lydnad på klubben (ute) och det var spännande värre! Vi skulle tagga Lystra på apporteringen och man kan väl säga att det var inte bara hon som taggades.. Nåja, tur att Nässla är hyfsat sansad inne på arenan.

Tillägg.. Hittade nyss uppdaterade championatreglerna som ni kan läsa här för Norsk tävling. Man behöver inte ha två tvåor efter två år, bara en efter. Så en utställning till alltså.. Håhåjaja.. 

torsdag 26 december 2013

Möt lilla strimma

Som kommer att bli min blivande valps mamma, om allt blir lika bra som teorin säger. 
Sen vet man ju aldrig vad som händer, situationer och kombinationer kan ju alltid göra att planer ändras, men just nu är det planen!

tisdag 24 december 2013

Året som gick och året som kommer

Nu när året börjar närma sig sitt slut är det hög tid att se vilka mål vi hade och hur resten av året gick, samt vilka mål som är rimliga för 2014. 

För mig började 2013 med kaos i form av C-uppsatsen och renovering på samma gång. Hundmässigt hände inte så mycket förutom att jag höll kurser och utbildade mig själv till skrivare. Först den 1:a april fick Nässla visa framfötterna med att samla ihop 85 poäng på Bergslagens WT och vi förlorade då vår rätt att fortsätta starta i ÖKL. Kul men spännande! 

Strax efter detta fick Nässla kennelhosta och vi hamnade återigen i minskad hundaktivitet för Nässlas del, själv höll jag kurser och tillsammans med Bitte arrangerade vi även ett prov-prov och jag funkade på Vingåkersprovet i år igen. Lagom när vi fick komma igång startade vi på Södertäljes vårprov och tjofaderallan vad hon chockade mig genom att vägra trut! Maj blev nog den mest intensiva men samtidigt resultatmässigt sämsta månad prov och tävlingsmässigt då vi veckan efter startade på vilstpårsprov och senare även på rallytävlingar (som de i alla fall gick bra för oss) och lydnadstävlingar. Jag började jobba halvtid i Köping (och Nässla med mig) och i juni fortsatte vi att samla skrotresultat på lydnadstävlingar. Efter en underbar helg i Edsäng lugnade månaden ner sig lite. 

Juli var en fantastisk månad där jag började med semester, rallytävlingar både på hemmaplan och i skåne, Hundcampus och avslutningsvis flatfestivalen och premiären i Elitklass på C-prov med fantastiska 84 poäng! Augusti började med hundpassning (och konstaterande av att valp inte lockar) och fortsatte med final i Flatmästerskapet, en otrolig upplevelse! Vi gjorde vår andra start i NKL på B-prov som kändes katastrofal där på plats, deppade ihop lite men var snart igång igen. September var även det väldigt intensivt och ett mer lyckat vilstpårsprov och WT senare var det äntligen dags för spårkursen för Tobias, kul träning på Träskaten, ytterligare WT och äntligen ett förbaskat förstapris i viltspåret! November och December blev båda väldigt lugna igen förutom vår egna rallytävling här på hundarenan. 

De mål jag hade satt upp för 2013 var: 

Få diplom i mästarklass i rallyn. Något sm siktar vi inte på (i år), har inget behov att jaga mig igenom tävlingar för att få ihop kvalpoäng som ska räcka, tror inte ens vi får ihop tre starter innan kvaltiden är ute. Det gick ju bra! 


Få LP1. Känns inte som för mycket begärt när vi ändå har kunskaperna. Men det är lägsta prioritet, men å andra sidan lättare att hitta tävlingsdagar. Hehe, njae.. För mycket gåsskit och för laddad hund..

Starta två gånger på viltspår. Jajamen! Tre gånger tom! En nolla, 2:a och 1:a fick vi!

Bli tvingade upp i elitklass på c-prov. GÄRNA med poäng över 90 :) Det klarade vi, nu är det bara 90-poängaren som saknas, för jag räknar inte riktigt de 96 poäng vi fick på FM ;)

Och så *trumvirvel* VÅGA starta på B prov. Det här är vårt STORA mål för 2013 och jag har hittat ett prov (läs domare) som jag gärna startar på som jag har sikte på i vår. Frysen är full, så fort det går är träningen igång :) Vågade vi gjorde vi allt, resultaten är det sämre med.. 

Sen, om tid/ork finns skulle jag vilja låta Nässla genomgå ett mh så vi kan nosa in på brukset om vi skulle vilja det. Men där får vi se, för en sak är säker - 2013 ska INTE överbokas som det här året stundtals har blivit. Nä, det har det inte funnits prioriterad till för.. 

För 2014 har jag satt några mål också, det blir liksom lite roligare då. Detta ska jag försöka uppnå med min allra bästa hund:

Viltspår - Championat och starta minst två gånger på prov. Jag har också som ett eget mål att kunna spåra med henne i 2 km, med eller utan blod. 

B-prov - ett förstapris i NKL

C-prov - 90 poäng

Rallylydnad - Tävla med konskick utan att välta konen, inte få fel ö på backa eller honnören. 

Lydnad - LP1, ska det vara så svårt att våga för mig?

Övrigt - starta i Norge i valfri gren

måndag 23 december 2013

God jul!

Innan vi går in på året som varit och året som komma skall vill jag bara önska er alla en fridfull, rolig, god och härlig jul - eller precis så du vill ha den! Några julkort har det inte blivit i år så jag bjuder på en gammal goding istället. 

Fördelen med att ha två jobb visar sig så här i jultider, inte nog med att jag fick gå på två julbord (en show i en idrottshall och ett asiatiskt på stureplan) så har jag även blivit överöst med julklappar! Även om jag inte äter varken gåslever eller vad det nu var i den andra burken så är det väldans kul att få allt, för då kan man i sin tur ge bort det till andra omkring en som man tycker det passar :-) (Fast egentligen vill jag inte att någon äter gåslever, det är bland det mest oetiska man kan servera, men köpt är köpt och det fyller ingen funktion i soporna heller). Fick med mig flera vinflaskor, presentkort på bolaget, ica och Åsby hem från jobbet idag, jag känner mig som en riktig lyxlirare ;-) 

God jul alla fina människor!

söndag 22 december 2013

Några dagar i Norge

Min mamma fyllde 50 i tisdags och i förstkottspresent fick hon en flygbilett till sin familj i Norge. Hon blev jätteglad för att få äntligen fira med sin familj för första gången på 32 år, samtidigt som hon blev lite ledsen för att hon inte skulle få fira tillsammans med mig och min bror. Det var vad hon trodde, för vi hade nämligen bestämt oss för att åka dit och överraska henne på självaste födelsedagen! Kan tro hon blev överraskad och lycklig :-)

Jag älskar att åka till Norge, inte bara för min familjs skull, som givetvis är en stor faktor men också för den underbara miljön som finns där. Eftersom vi skulle hålla oss hemliga för mamma så bodde vi hos min moster och från henne finns det massor av fina stråk att ta sig för promenad. Jag är inte den som måste gå på invanda stigar utan ser jag en stig testar jag gärna var den hamnar. Ibland blir det vinst, andra gånger får man vända efter en timma när man känner doften av havet och man inser att man är på fel sida om berget för att kunna ta sig hem någon annan riktning.. 

En morgon såg ut så här: 
På väg under min "vanliga" runda hittar jag denna skylt. Undrar vad det är för tjärn!

Uppåt bär det i varierande terräng


Lite finare underlag men fortfarande uppåt..

Här börjar jag ångra att jag hade vanliga skor på mig (detta var innan jag köpte mina stövlar så jag hade inte så mycket val)

Hittade en ny skylt under stråket som anvisade till en utkiksplats, det måste ju givetvis undersökas även om det innebär en något mer brant "stig"

Längst upp hittade vi ett skyddsrum. Det finns många sådana i staden då de var belägrade under andra världskriget. I min barndom lekte vi mycket i dessa långa gångar, idag skulle jag nog inte våga ge mig in i dem..


Ovanpå skyddsrummet fanns denna fantastiska utsikt. Mobilkameran gör verkligen ingen rättvisa för vyn, men man ser hela staden!

Gick ner för berget på andra sidan och där var terrängen helt annorlunda, öst och väst har helt andra innebörder än i Sverige. När vi kom ner sprang det förbi en räv, den sa ingenting ;-)
Det var inte någon längre visit så det blev ett intensivt hälsa på alla släktingar, fira mamma, äta allt obligatoriskt goda och handla det som bara måste med hem. Jag och Tomas har dock redan börjat planera nästa resa då vi också ska stanna uppe på Hovden Haukelifjell för friluftsliv och träning, jag längtar! 




Rallytävling på hemmaplan 15 dec 2013

Förra helgen hade vi ju vår allra första tävling på hemmaplan. Jag skulle funktionära hela lördagen och eftersom mamma fyllde 50 hade jag liksom haft fullt upp med att planera allt inför den resan och tiden för träning var sämre. Trots det är jag grymt nöjd med hur tävlingen gick för oss, även om poängen kanske inte visar allt. 

Domare var Sofie Angleby som gör roliga banor enligt mig. Någon frågade om mästarklass alltid var så lätt, men lätt är det sannerligen inte. Momentmässigt kanske det inte var några svåra saker men det var snurrar och sidbyten lite överallt och det gällde som förare att ha full koll på vilka kommandon som gällde var. 

Jag var inte så nervös, eftersom det var på hemmaplan var det mest som att gå ett varv på träningsbanan, även om pulsen gick upp lite när det var dags att äntra banan :-) Mina mål var att inte få avdrag i honnören samt att inte få fel övning på backa där Nässla har satt sig varje gång den varit med på tävling tidigare.

Nässla gick banan jättefint och jag är verkligen jättenöjd med hur bra kontakt och fokus hon hade! Vi fick 13 poäng i avdrag, 10 för att hon snurrade åt fel håll på ett ställe (det var ingen otydlighet i det alls, hon lyssnade nog inte riktigt helt enkelt) och vält då hon bowlade lite med konen i sändande till kon. Den första missen bryr jag mig inte så mycket om, men nu måste jag verkligen få till det där med konen, för den har vi (precis som backandet) fått problem med på varje tävling. Så nu ska vi jobba på med det. Stora poängavdrag för lite skit men jag är så nöjd med att vi inte har några bris, nos eller sen! Såna småsaker känns för mig mycket mer retliga, speciellt med tanke på att vi haft en del genom alla banor. Dessutom uppfyllde vi båda målen inför tävlingen! 

Nu ska jag spana lite efter nya tävlingar så får vi se när nästa starten blir!  

lördag 21 december 2013

Jakten på nya stövlar

Jag har tävlat rally och vart i Norge sen sist så jag har lite att berätta men just nu gläds jag mest åt att jag äntligen kan lägga jakten på nya stövlar åt sidan. Vart hittar man bra regnkläder om inte i en stad strax söder om Bergen (Europas regnigaste stad)? Har läge letat efter ett par i naturgummi (som jag fått veta inte spricker) med skön sula och äntligen
Familjen svimmar när de ser prislistorna men jag tycker det är värt de 1000 norska picksen för att få bekväma och hållbara skor i många år framöver. Nu börjar vi testa om de håller. 

Rapport om resten kommer sen. 

fredag 13 december 2013

Årets bästa veterinärbesök

Dagens besök var nog det allra bästa enligt Nässla - in, ät en burk blötmat, gå igen. Hade ju vart bra träning om hon ny hade tyckt vetten var snuskig (men vi har en otroligt bra klinik så det ska mycket till för att skrämma en där). Däremot var det väl mindre kul för min plånbok att betala för att någon skulle titta på när jag hav min hund tabletter.. Menmen, nu har vi ett pass och är redo för internetfri semester!! Det ni!

torsdag 12 december 2013

What does the fox say?

Ja inte säger den Ringdadingdingdingdadingdading, den är bara så söt!

Utbildningar

Jag har bokat in mig på två utbildningar i januari, båda ser jag fram emot väldigt! Den 11 januari ska jag gå utbildning för att bli WT domare för FRK Bergslagen här i Kungsör och den 14 januari åker jag till Grimsö forskningsstation och är med på en heldag i lekutveckling för SWDI. Det var en mycket svindyr dagskurs men det är hög nivå och jag tror det kan hjälpa oss en hel del, och med tanke på hur få kurser jag går och hur kinkig jag är tänkte jag att det är bättre att lyxa till det ordentligt när jag väl går. Vi kommer vara tre hundar (en räddningsrottis, en tävlingsschäfer och så min flattefnatte då) och en instruktör så det blir nog bra. 

Kuuuuuuuul!

Livet lunkar på..

Det blir inte mycket rapporter här då det är mest livet utanför hundfokus som sker. Men lite har vi gjort i tystnad, bland annat var vi uppe och spårade vid klubben i söndags och oj vad det gick! Jag la spåret när Nässla var kvar i bilen sen körde vi lite lydnad där emellan och man skulle ju kunna säga att det var inte den allra bästa uppladdningen.. 

Lydnaden var laddad, minst sagt. Hon var konstant på tårna och redo att sticka till skogs, men väldigt nyttigt för mig att få träna på det utan att något händer. Hon tycker också lydnaden är väldigt rolig så det känns trist att jag ska hindras över min totalfasa för platsliggningen, så jag kommer nog jobba lite med det under vintern nu. Jag testade klass två hopp över hinder (hund startar hos förare, hoppar över hindret, sätts på andra sidan och får sen hoppa tillbaka) och det var mycket underhållande att se hur hon löste det. Eftersom hon var så speedad över spåret lyssnade hon inte och det blev: Hopp över, sitt, när jag kommenderade hopp sprang hon runt hindret för att komma in till mig, halvvägs stannar hon själv upp, tittar på mig, tittar på hindret, tittar igen på mig, vänder, springer tillbaka och hoppar över åt rätt håll :-D Hon är ju bara för skön den här hunden!

När vi väl skulle gå spåret splittrades Nässla av lydnaden och spåret och när hon spårat några steg studsade hon tillbaka till min sida (när linan spändes) och jag fick känslan av att hon kände att hon var tvungen att hålla i sig (typ gå fot). Men sen började hon springa och det blev så hysteriskt så jag släppte linan och tänkte att hon löser väl det själv men icke då! Jag har aldrig sett henne springa så långt och så fort i skogen bort från mig och för första gången sen hon var valp och drog efter en hare trodde jag att hon skulle försvinna med risk att bli påkörd. Efter en hysteriinkallning fortsatte vi och hon kom in lite bättre i jobbet för att sen jobba riktigt fint. Slutet släppte jag henne på för att inte riskera att bli blind, gillar inte att spåra bland snår! Hon var i vilket fall mycket nöjd när hon hittade sin bästa kampisfläta :-)

Annars händer det inte så mycket här, försöker återuppta träning på promenader, något jag gjorde JÄMT när jag bodde i Eskilstuna, men här har jag tappat bort det. Vi förbereder helgens tävling bäst vi kan (alltså inte jag och Nässla som ett team utan Kungsörs BK) och det ska bli kul! Jag har varit på två julbord av helt olika karaktär (bra att jobba på två ställen!), den ena var en julshow med bra artister (men sunkig mat) och den andra var igår kväll på Berns Asiatiska, och inte en enda julsmak förutom bland desserterna. Men det var mycket gott och jag fick verkligen smak för sushi igen efter min skräckupplevelse jag hade med wasabi för några år sedan.. I morgon ska jag och Nässla till vetten innan jobbet, hon ska bli avmaskad och få sig ett pass för nästa vecka väntar lite hemliga äventyr ;-) 

måndag 9 december 2013

Allt eller inget!

Varför har min hund inställningen allt eller inget?!? När vi är ute och går flänger hon antingen som en slyngelhund, eller så går hon fot hela promenaden. Lite mellanläge tack!

lördag 7 december 2013

Spårhund

Hade just en privatträning i spår för en överenergisk lappblandning i sin bästa tonårsstress som var det bästa jag någonsin sett i spåret! En perfekt morgon så här dagen efter julbordet och jag ser verkligen fram emot att följa denna naturbegåvning under våra kommande kurstillfällen :)

fredag 29 november 2013

Träning, kurs och träning

Sen sist har vi hunnit med ovanligt mycket IRL men mindre på datorn. Men nu sitter jag och tinar upp framför brasan och passar på att göra en liten uppdatering under tiden. 

Förra lördagen var det dags för öppen träning på Lilla träskaten. 8 ekipage, fördelat på flattar och labbar. Vi började med att gå på ett öppet fält på linje där Peter och Jill sköt apporter. Nässla gick upp något enormt i stress och det blev en riktigt ond spiral av det hela. Hon stressade, jag blev irriterad och hämmade, hon fick mer ånga och kunde inte hålla i sig.. Så fortsatte väl passet och när jag åkte därifrån hade jag mycket i tankarna, det kändes som att hon var två igen. Dags att lägga ner med henne, klarar hon inte av det här längre osv. Nåja, lägger ner gör vi inte, men kanske skiter i prov och bara låta henne ha kul, skit samma hur het hon är? I vilket fall, eftersom jag inte troligt lär lägga ner det helt så får jag istället ta med mig de saker som vi måste träna mer på, vissa saker som jag inte ens tänkt på tidigare: 
  • Hitta apporter (dirigering) i diken och inte hitom eller ditom.. 
  • Få skott när hon är på väg in som hon inte tar
  • Störningsapporter som ligger mer i linjen på dirigeringar
Sedan ju mer veckan gått och jag fått lite mer distans har jag så klart även börjat tänka på lite annat, och mycket blev bekräftat idag när vi var där på träning igen. Jag var lite orolig att åka igen då hon uppenbarligen fått alldeles för hög förväntan på att vara där, men tog med kampflätan och tänkte att det är träning, ingen tävling, och nu har jag min chans att jobba med henne (och mig själv). Idag var vi bara 6 ekipage och förutom min uppfödare var det resten labbar, vilket har en tendens att stressa mig då jag tror att alla andra kommer vara så mycket bättre än oss.. 

Idag var vi på fältet vi tränade på vid första tillfället men började från andra hållet. Började med en enkel uppvärmingsmarkering och där fick jag min första aha-upplevelse. Hon gick inte alls igång lika mycket som sist, för denna gång började han med startpistol! Hon var lugn och fin (och ärligt talat kändes det bra att det fanns andra hundar som gnällde, då är inte vi värst) och gjorde fin uppvärmning. Sen tog Peter fram apportkastaren och där såg jag vad som verkligen är hennes trigger. Något jag tänkt på sen sist, men att det skulle vara så extrem skillnad på skott och skott hade inte slagit mig. Eftersom hon var så lugn och sansad i början hade jag en annan känsla som jag kunde jobba med och jag kämpade verkligen på att hålla henne lugn. Mata mycket, vände och rörde på oss, höll henne aktiv mot mig, lät henne ha koppel och slappna av etc. Visst fanns förväntan rejält på apportkastaren men hon gick inte ur hand (eller sitt eget skinn) och jag är väldigt nöjd att vi fick ha ett så bra pass. Idag klarade hon även av minnesmarkeringarna riktigt bra, sämst var dirigeringarna, men de var ändå bra. 

Nu får det bli att backa bandet lite gällande skott-träningen och köra mycket mer 'skott - godis - skott - busa åt annat håll'. Eftersom Bitte var med så planerade vi lite lätt redan nu på sådan träning, då även Ploj tycks behöva lite lärdom om att allt som skjuts inte är för henne. Och sen så klart även göra några övningar men då svåra så de blir på riktigt. 

I söndags hade jag kurs för några bärfisar i viltspår, inga hundar hade provat på detta tidigare, en matte hade gjort det med sin förra hund. Intressant att se hur olika de är i spåren, en kille sprang för glatta livet, två andra tyckte att vem som än lämnat blod i skogen med största sannolikhet skulle komma tillbaka och äta även små flattisar ;-) Nu på vintern har jag egentligen inte tänkt att hålla kurser, men när det kommer in frågan från "färdiga grupper" är det alltid lite extra kul och klart man ställer upp! Nässla fick sitta i bilen vilket hon var mycket missnöjd med men efter kursen när Bitte och hennes hundar kom från en promenad fick även hon komma ut och rejsa. Bada gjorde hon också.. 

I tisdags var vi på HundArenans Öppenträning Lydnad och tjohej vad kul Nässla tycker det är att träna.. Lite för kul tycker jag att hon tycker och jag börjar bli lite orolig för vårt lusserally, jag behöver värma upp i några timmar känner jag.. Men hon har blivit lite på gasen i allmänhet just nu, antar att det är för att vi inte gör så mycket som vi gjort förr, men det är ju svårt att hinna med när man jobbar varje dag och det är mörkt om kvällarna. Sen har jag svårt att motivera mig när jag inte tävlar (eller har andra mål) och då blir det inte så mycket träning alls, även hemma med saker som hon faktiskt skulle kunna få lära sig. Nåja, livet är som det är och ibland finns det inte plats för så mycket nöjen som man skulle önska. I helgen blir det förvisso mycket hund, men mest andras då jag ska påbörja en utredning i morgon och slutföra en på söndag. Men däremellan hoppas jag på att hinna julpynta, titta på när alla vinnarskallar ska tävla i hundarenan och träffa mamma. Kanske även baka lite lussekatter fulla med russin :-) I år tänker jag i alla fall hinna med och fira jul! Hela vägen från första advent! Och på söndag firar vi dessutom ett år i huset, då måste man väl ha lussebullar? Kanske lite julmust med. 

fredag 22 november 2013

Kul helg!

Ja det är mina förhoppningar åtminstone! Alla måsten är redan fixade, i morgon blir det öppen träning på lilla träskaten och på söndag håller jag spårkurs för några bärfisar och en labbe (bärfisar är kullen efter Thisbe). Det kan väl inte bli annat än kul!? 

Nackdelen med att ha hunden på jobb

Det blir mycket städande när man jobbar på en kalkfabrik.. 

onsdag 20 november 2013

Dirigeringsträning

Kom just in efter ett väldigt lyckat dirigeringspass. Lyckan över att ha ett enormt fält med diken, träd och lagom högt gräs precis utanför huset är stor! Trots att Nässla är rutinerad får hon oftast se när jag lägger ut, jag tror på att nöta in raka linjer i ryggmärgen och därmed slippa få skrot där hon springer rörigt eller inte rakt. Däremot ser jag ändå till att träna något mer än raka linjer, idag fick jag igenom lite olika saker. 

Första dirigeringen var rakt ut mot en dummy, men strax innan blåste jag stopp och skickade henne till vänster (där det låg en som hon sett). Nästa skick fick hon springa rakt ut på (också en tanke jag har, jag vill alltid avsluta med raka skick långt ut, så förväntan inte är att stanna) och hämta den. 

Efter dessa la jag ut en vid en risdunge som är på bilden nedan. Inte den man ser utan längre upp vid den blåa skylten mitt i bilden (tror inte man ser att den är blå, men om ni ser två stolpar, där är den).
Traskade en bra bit, runt diket och skickade från den plats bilden är tagen, dvs först över ett stort dike (som dessutom hade massa huggna träd i) och sedan nästan 200 meter (enligt RunKeeper). 
Nässla är med på bilden också, på väg ut på en 200 meter lång dirigering!
Efter det här var jag ganska nöjd, så snygg, rak och snabb linje! Men jag ville också träna lite signaler så hon fick ett dolt närsök och sedan la jag ut en dummy som hon såg, gick iväg, skickade och när hon var nära blåste jag stopp, belönade stoppet med kastad dummy. Skickade igen, blåste stopp och skickade sedan på "ut" vilket hon tog bra. Detta gör jag sällan, stopp för  mig tycker jag bör följas av en riktningsändring mot den som hunden höll på med (varför skulle jag annars blåsa stopp), men ibland måste man även prova det. 

Avslutade med ett kort skick över diket där jag lagt ut på andra sidan utan att hon såg, kastade en markering hitom diket som hon fick hämta först, dvs hon skulle på dirigeringen både genom markeringsområdet och över diket.  

tisdag 19 november 2013

Goda sopor, del 2

Nässla fortsatte att med jämna mellanrum gå och lägga sig vid papperskorgen och när vi gick och fikade kunde hon inte hålla sig längre. Men hon gjorde ju inte det mest logiska och bara åt upp den halva korven som kollegan kastade igår, Nässla är ju speciell även när hon stjäl korv.. Hon kommer till fikarummet med korven i munnen och piper alldeles förtvivlat. Först när jag tar korven och ger den tillbaka med ett varsågod lägger hon sig ner och äter upp den. Att tjyva är inte hennes grej! 

Goda sopor?

Jag vet inte riktigt vad någon har kastat i soporna på jobbet men jag gissar att det går att äta..

söndag 17 november 2013

Avlönad hund

Nässla fick följa med idag och vara figuranthund hos ett problemhundsekipage. När jag skaffade Nässla var det en del av planen att hon slutligen skulle kunna jobba så här och jag är så otroligt nöjd med henne. Om jag säger att det är okej kan hon sitta och ha en hund som gör utfall mot henne med bara centimetrar som marginal men hon visar inte några som helst tendenser till att tycka det är obehagligt. Att hon funkar så bra i sådana situationer är så mycket mer värt än alla poäng på vilken tävling som helst (men okej, final på fm var väl inte helt fel oavsett..).

Idag efter jobbet fick hon gå in i djuraffären och välja en bonus. Någon som vet om jag måste förmånsbeskatta min arbetskraft? 

lördag 16 november 2013

Här hänger jag

Nässla får stå för sitt eget godis när vi har träning i hundarenan. Så där lagom nonchalant med bara en tand..

fredag 15 november 2013

Om att ha en vilja

Ni som hängt med har sett otaliga bilder på Nässla när hon liggandes vägrat gå vidare. Hur hon gör när hon är lös? Så här: 
Hon stannar. Står kvar tills man försvinner tillräckligt långt bort (vilket brukar funka tills någon kommer, då får jag kuta tillbaka och hämta henne). När man kommit tillräckligt långt bort och hon tycket det är säkrast att springa ifatt: 
.. Ja då stannar hon på nytt... 

När inte husse fattar

Hussen berättade om vad Nässla hade haft för sig igår när han var själv hemma med henne. 

Hon hade hämtat honom och mycket tydligt visat att han skulle göra något åt henne. Hon hoppade upp i soffan men han kunde inte förstå vad det var hon ville. Hon stod där en stund och blev frustrerad, tills hon helt sonika klev upp på vardagsrumsbordet och tog äppelskruttet som låg där och sen gick iväg och åt upp det. Visst, man får inte vara på vardagsrumsbordet, men va ska man göra när hussen inte förstår? 

onsdag 6 november 2013

Bushund!

När Nässla gör något bus här hemma kan man verkligen höra det. Inte för att hon river hela huset då, utan helt enkelt för att hon tassar fram på ett speciellt sätt, lite trippande, som att hon är medveten om att hon busar. 

Idag satt jag och skruvade på golvet när jag reflekterat över att det trippades och när jag tittar på henne ligger hon och flinar med en kampfläta som hängt på torkställningen. När jag tittar på henne bjuder hon genast upp till bus! Jag bara älskar såna vardagstillfällen - bushund!! 

lördag 2 november 2013

Hårda spår

Försökte mig nyss på ett pass hårda spår men skulle väl inte direkt kunna påstå att jag känner mig nöjd med hur det gick. 

Jag körde med synintryck, men när jag då kommer tillbaka och hämtar henne så vill hon bara kuta rakt över allt fram till "slutet".  På gräset fick jag ner nosen men på asfalten fanns inte det i tanken alls. 

Min plan på nästa att prova är att göra det som vi gör med vanliga spår, där hon får sitta i bilen och triggas istället, men att jag går det på asfalt istället och då på en större plan, inte på gångstigar. 

onsdag 30 oktober 2013

Viltspårprov i Åkers

I söndags ringde en viltspårsdomare till mig precis när jag kommit ut i mottagningen uppe i Hälsingland. Jag hade lite glömt bort det där och blev lite paff när han frågade om jag kunde på onsdag. Med tanke på att jag skulle vara på den arbetsplats som tillåter lite ner flexibilitet så passade jag på att tacka ja. Någon träning skulle vi inte hinna med (och jag har glömt bort det nu i dagarna ändå) så jag fick helt enkelt köra på Tobias tips - strunta i att läs hunden, tryck inte på henne och tro att när hon drar säkert framåt så är hon rätt. 

Jag har aldrig känt mig så säker som jag var i det här spåret, det enda som hände var att hon trasslade in sig och då vågade jag inte kräva lika mycket tryck vilket också märktes i spårningen. Men inget som domaren märkte och han sa att det var ett solklart förstapris! Duktiga hund när matte håller sig borta! 

Skulle gärna göra om det och både domaren och hans fru sa åt mig att ringa dem och boka nytt spår hos honom, men jag tror vi ska hålla oss till vårens fasta prov istället, om vi skulle få ett förstapris till vill man ju få lite mer cred, vilket man så klart får med publik ;) 

Nu ska jag komma ihåg att börja träna hårda spår, glömmer lätt bort det när det är mörkt ute. 

måndag 28 oktober 2013

Träna, slita och läsa hund

I helgen var vi som sagt uppe i Edsäng och hälsade på Eva och hennes flock. Hon hade skickat ut frågan om det var någon som var sugen på att komma upp och hjälpa dem att röja upp sly mot mat och husrum och sen träna resten av tiden. Vi var fem stycken som åkte upp, bara en har jag träffat tidigare så det blev lite nya bekantskaper. 

Jag åkte upp direkt efter jobbet på fredagen men var asocial och gick och la mig efter en snabb dusch. Direkt efter frukost på lördagen däremot blev det träning! Vi gick en ganska lång slinga i skogen och utefter vägen hittade vi på olika övningar. Hela rundan blev fotgående för oss och vi körde dirigeringar på långa avstånd, tuffa terränger och markeringar i olika marker. Nässla skötte sig väldigt bra och det kändes kul att få göra dirigeringar på samma svårighetsgrad som Eva och hennes elithund och klara det ;-) 

Efter det blev det lunch, vila för hundarna och laddning inför eftermiddagens slit. Jag ville inte lämna Nässla i bilen hela tiden då, eftersom de skulle få ligga där under kvällens middag/samkväm så hon följde med, liksom alla andra hundar. Kul att se hur alla dessa hundar funkar bra ihop och bara får vara.  Vi jobbade dock så fint så vi hann med lite träning även efter detta pass, då passade vi så klart att dirigera över det hinder vi skapat av ris :-) Jag blev väldigt imponerad över att jag lyckades dirigera Nässla över hinder och förbi ett tidigare målområde - duktiga soppa. 

Middag och socialt på kvällen, värmeslag på natten. Inte många timmars sömn där inte.. 

På söndag morgon tränade vi på fältet, började med ett stort sök med fem dummys var. Efter det la vi ut lite olika målområden och laddade bumper boy, kul värre! Vi passade på att träna minnesmarkeringar och dirigera långt, i vinklar och in i hagar. Nässla tog mina signaler ypperligt och jag kan inte vara mer än nöjd på dirigeringssidan. Vad gäller markeringarna är de som de är, men vi jobbar vidare. Synd att hon ska bli så stressad i provsituationer för hon skulle nog kunna sopa banorna en hel del annars. 

Efter lunch jobbade vi lite till, hundarna fick bara vara med och lekte och hade det bra. Ingen var särskilt sugen på mer träning efter det och vi åkte hem skapligt. 

Förutom att träna hund och prata hund har vi också läst en del hund i helgen. Vad har hundarna sagt och till vem har de sagt det? Helt enkelt bara så trevligt det kan bli, och några nya bekantskaper att träffa ute på tävlingar och prov i framtiden. Såna här helger är bara balsam för själen. 

Kontorshund

Att vara kontorshund kan faktiskt också vara tröttsamt! Många människor att mingla med. Men det är lika bra att hon vilar ut, i helgen blir det edsäng, bara några timmar kvar så drar vi! Trevlig helg!!

torsdag 24 oktober 2013

Nya lärdomar!

Får se om det går att få ner allt från gårdagens kurs då med Tobias Gustavsson, för jag har nog aldrig (sedan grundutbildningarna) skrivit så här mycket under en kursdag! 

Med på kursen var 6 hundar med förare - en groendal, en schäfer, en malle och så Täppas, Lystra och Nässla, plus tre åskådare. Det var vad jag bestämde som max för jag ville att vi skulle kunna få ut så mycket själva som möjligt på kursen. Vi fick börja med lite genomgång för att sedan lägga varsitt spår till varje hund för att han skulle kunna se hur vi låg till och vad som hände. Jag la ett spår i skogen med två vinklar eftersom det är just i vinklarna problemen uppstår. 

Alla var med och tittade på varandras spår, kul att få se de olika hundarna. Någon hund som inte förstod alls vad det handlade om, en annan som man inte ens såg för den kutade sig igenom hela skogen. Och Nässla då, hon var som vanligt, tappade bort sig i vinkeln (vilket är bra, det var ju själva syftet). 

Efter att alla gått sina spår samlades vi för att ha lite genomgång om hur vi skulle börja träna in hårda spår vilket han menar skulle hjälpa alla oss alla på vår nivå. Hade ett skapligt teoripass innan lunch och efter lunchen gick vi ut och tränade. Tyckte jag hade full koll på vad jag skulle göra men väl ute så kände jag mig så otroligt förvirrad i vad sjutton jag höll på med och vad jag skulle förvänta mig av min hund! Min parkamrat Zandra kände nog likadant, även om våra problem visade sig på olika sätt. Vi väntade in Tobias som "fixade till" och vips så kände jag att både ett och annat ljus gick upp för mig. Vi tränade vidare en stund innan vi gick in och hade ytterligare teori. Efter det gick vi ut och la spår åt varandra som skulle innehålla två saker: en förändring på underlaget och en utmaning som hundföraren aldrig skulle misstänka. Jag gick åt Tarja och schäfern (och de åt mig) och min utmaning råkade bli två, dels (utan mening) gick jag iväg på en stig och vände och kom tillbaka, sen gick en del av spåret på ett liggande träd (inte helt lätt att balansera fram på det). På det här spåret blev det lite längre liggtid och man fick välja om man ville ha spårläggaren med sig eller inte. 

För mig var det självklart att ha med mig spårläggaren, det var ju första gången Nässla skulle gå personspår på någon annan än mig. Började på gräs vilket inte blev helt lätt för Nässla och jag kanske tryckte på mer än jag skulle.. Hon kom in i skogen, gick fel, men när Tarja visade oss tillbaka så tuffade hon bara på. Vid ett ställe stannade hon, viftade på svansen och undersökte en stubbe mycket noga och då förstod jag att det var hennes utmaning :) Efter det fortsatte vi in i snåren och inte bara en gång tänkte jag att vi måste vara helt fel men jag kände efter i linan och så länge Nässla drog på tänkte jag att hon får bestämma. Döm om vår bådas lycka när Nässla hittar sin favoritkamptrasa (den jag gav henne på födelsedagen om ni minns) under ett träd där! Så häftigt att bara skita i att läsa hund och bara följa med! 

Okej, det här var vad vi gjorde rent praktiskt. Vad som hände i min hjärna däremot.. Mycket kunskap blev det och många aha-upplevelser fick jag. Jag trodde att det skulle vara någorlunda likt Hundcampus då Tobias har jobbat där men icke sa nicke! Snarare var det helt tvärt om på allt. Den största skillnaden är att man inte ska hålla på och vara hos hunden och berömma och prata med den i spåret (vilket man på hundcampus använder just spåren till) och det blev väldigt svårt för mig att släppa fram Nässla och inte vara med där framme och peta. Jag tyckte Tobias sa mycket klokt och här kommer lite av det: 
  • Du ska inte behöva läsa din hund i spåret. Hunden ska kunna spåra själv och då ska du bara veta att den har spåret vilket du gör när hunden verkligen visar att den vill framåt när du håller emot. 
  • Om hunden inte drar framåt har den inte motivation nog - öka motivationen för spåret. 
  • Vad får hunden göra på väg till spåret? Hinner den ta upp andra spår? Stoppar du den när den tar upp rätt spår? Låt hunden gå med kort koppel (inte kunna nosa) till spårstarten. 
  • Låt hunden få visa att den har spåret innan du går efter! Tryck inte hunden framåt själv, stannar den för att den verkar ha tappat - backa. Det finns bara ett ställe där du med sannolikhet vet att spåret går - där hunden spårade sist, om ni tappar återgå dit, även om det är 100 meter bak. 
  • En hund med hög motivation får högre fart i spåret, dämpa inte farten. En hund som har hög fart har också mindre benägenhet för att bryta pga. störningar. 
  • Det finns många saker som låter bra i teorin men som inte fyller någon funktion i praktiken. Håll det enkelt. 
Det sades en hel del bra andra saker, men just nu har jag inte mina anteckningar hos mig och det finns gränser för hur mycket jag kan minnas. 

Förutom de praktiska kunskaperna i hur jag nu ska lägga upp min spårträning enligt "Spårhunden och lukternas" steg så fick jag också lite personligt att tänka på. Tobias tyckte jag styrde upp henne för mycket innan spåret och att hon har för mycket koll på mig i spåret (inte bara att jag styr vart hon ska, om jag rör mig på ett visst sätt kan hon göra saker utifrån vad hon tror att jag vill att hon ska göra, exempelvis la hon sig och "markerade" när jag närmade handen mot fickan..). För alla som följt oss kan ni ju gissa hur konstigt det känns att släppa på tyglarna och låta henne dra framåt. Han tyckte tex. att hon gärna kunde få dra sig fram mot spåret och jag ska inte kräva någon lydnad innan där, själv har jag tänkt att hon som stressar upp i spåret måste ta det lugnt innan och får inte sväva ut. På ett sätt känns det så klart konstigt, på ett annat skönt att hon faktiskt inte behöver vara samlad för en gångs skull och jag ska helt klart ge det en chans. 

Nu kommer fokus ligga på hårda spår (även om jag kommer "fuska" och gå längre skogsspår också parallellt) vilket är så smidigt då det inte behövs varken liggtid eller avancerad teknik för att lägga det (jämför med viltspår, sheeesus). Eftersom det är svårt att ha belöningar liggandes på asfalt i sig kommer jag att köra med föremål, Tobias föreslog metallföremål, och med fickan full av gamla patroner får det bli dem. Ska lära in föremålen först och sen ska vi köra på det ute, Nässla tycker det är kul med den leken och det kommer vara fullvärdiga belöningar för henne. Ibland kommer jag kasta gotte över huvudet på henne när jag tycker hon jobbar perfekt (men jag får akta mig med tanke på hennes ögon i nacken). Ska prova leksak ibland, men tidigare har jag tyckt att hon inte varit jätteimponerad över leksaker i spårsammanhang men man får inte glömma att träning förändrar hunden heller. 

En helt klart lärorik dag och det är inte ofta man som deltagare känner sig som helt lost, vilket är kul eftersom det innebär att det finns massor att lära och nu kommer vi bara bli bättre på det här. 

tisdag 22 oktober 2013

Nu får det vara nog!

För att inte landa i samma position som jag var under förra julen (och funderade på om jag skulle önska god jul i bloggen typ tre dagar efter julafton) med världens stressångest så tänker jag inte boka upp mig på mer saker innan nyår! Det är mycket som händer ändå och med två jobb (eller kanske tre egentligen..) och ett eget företag och förutom det ska vi arrangera tävling, min mamma fyller 50 veckan innan julafton och jag vill faktiskt kunna träffa min familj och hinna träna min hund lite mer avslappnat. 

Visst kommer jag göra saker, men inga nya fasta punkter i kalendern att förhålla sig till, mer än det som redan är bestämt. Och ärligt talat det är inte många dagar ledigt kvar. I år tänker jag bannimej njuta av julen!

I morgon blir det spårdag med Tobias Gustavsson och jag drömde mardrömmar om det i natt. Jag kom 30 minuter för sent, Tobias var SÄMST och allt blev fel. Jag fattar inte varför jag stressar upp när det inte är jag som ska hålla kursen, men nu siktar jag in mig på att lära mig allt jag bara kan! 

lördag 19 oktober 2013

WT frk Östra på Lilla Träskaten 19 okt 2013

Ytterligare ett prov till handlingarna nu då och denna gång var det betydligt mer vin än vatten, även om kanske poängen inte visar det. Nu blev det något tjall med poängen och jag är säker på att ruta två och tre inte är korrekta (kommenterar det mer i beskrivningarna av rutorna) men det spelar inte så stor roll, det var inte avgörande för att hamna på prispallen och något mer uppflytt blir det ju inte oavsett ;-)

Det var skönt att det var nära hemmet och att vi som startade i ÖKL och EKL fick samlas först kl 11. Då var NKL nästan helt klara och vi kunde köra igenom hyfsat fort, strax efter 15 var jag själv klar. Hann dock inte stanna kvar på prisutdelningen då pappa fyller år idag och vi skulle fira honom (och vilket firande då! Han hade vunnit över 50000 på travet precis när jag kom - så härligt med tanke på att han blev arbetslös förra veckan!) så jag åkte tidigare och väntade på rapport istället. Jag fick börja på ruta 1 och följde sedan ordningen, så här gick det: 

Ruta 1. Markering och dirigering. 0p
Inget fotgående för elitklass då domaren menade att har vi kommit upp i elit har vi ju visat på bra fotgående förr (hehe, tror du ja). Vi fick ett skott - kast, ett skott utan kast. Fick skicka på markeringen först när domaren sagt vårt startnummer. Domaren visade inte vart dirigeringen var innan markeringen utan den skulle jag få veta först när jag skulle skicka på den, och med tanke på att han sa så förstod jag att den låg nära markeringen.. 
Dock blev det ingen dirigering för oss då Nässla knallade! Skithund! Dock markerade hon klockrent, så det var bitterljuvt. Dirigeringen provade vi oss inte ens på. 
Terrängen var ängsmark med lite dött gräs ovanpå. 

Markeringen kom hitom ett dike, dirigeringen låg precis bortom diket, ärligt talat tror jag inte vi hade klarat det heller.. 

Ruta 2. Enkelmarkering för föraren, dubbelmarkering för hunden.. 0p enligt resultatlistan??
Här fick både hund och förare jobba! Först fick föraren en enkel markering utan skott (inte långt bort tack och lov) och sedan fick hunden en dubbelmarkering med skott. Hunden skulle ta in en markering, valfri, sen skulle föraren hämta sin och när föraren var tillbaka skulle hunden skickas på den andra. Jag har ju skrivit att vi tränat minnesmarkeringar i veckan men att det inte gått bra, och ja, det var väl lite samma sak idag.. Hon klockade den första, men till den andra springer hon ut till samma område igen (trots att hon sprang över den på vägen in med den första). Så hon irrade lite och det kändes som jag fick styra hur mycket som helst innan hon kom rätt (vilket säkert var betydligt värre i mitt huvud än i verkligheten). Men så fick hon in den. Med tanke på att hon fick in båda och spikade den första och domaren inte sa något om att vi borde nollat så tror jag inte den poängen stämmer. Såg på en annan elithund som virrade mer på båda markeringarna än Nässla och den fick 12 poäng, och jag tycker nog vi borde hamnat där också. Fick fint tips av domaren på att rikta upp henne betydligt mer, vilket jag använde senare till min fördel. 
Terrängen var nyklippt äng, inga referenspunkter då det var helt "grön" matta. 

Ruta 3. Transport, skott mot dirigeringsområde under transporten, skott och markering. Dirigering ska in före markeringen. 18p enligt resultatlistan men det var inte vad domaren sa till mig.. 
Här började vi med en lång transport där Nässla höll på att sticka. Jag röt till, vilket jag är glad att jag kunde få till under provsituation där hon faktiskt tog åt sig (hellre lite sämre poäng på en ruta än att fortsätta strula på framtida prov). Tog dirigeringen väldigt bra, inte raka vägen men hon löste det själv. Markeringen spikade hon MEN pep innan vilket domaren icke accepterade och då sa hon att hon nollade hela markeringsmomentet på (dvs 10 poäng) men annars var det klockrent. Så egentligen skulle jag ha max 10 poäng på denna ruta, vart de 18 kommer ifrån har jag ingen aning, hoppas ingen annan saknar dem ;-)
Terrängen var skogskant efter ängen. 

Ruta 4. Skott och dirigering i tuff terräng 16p (högst poäng i vår klass!)
Denna rutas poäng vet jag är redigerad och med tanke på domaren kommentar känns den korrekt. 
Vi fick ett skott mot ett område och sedan skulle vi skicka låååångt ut i den terrängen jag beskrev om  när vi var på LT och tränade förra veckan. Alla förare som kom ut från rutan var uppgivna och den beskrevs som riktigt svår, kul att se att våra poäng var högst då :-)
Hon sprang inte rakt men hon tog verkligen varje signal jag gav! Så jäkla nöjd med hur hon lyssnade och följde mig och när hon sedan kom upp till området fick hon jobba själv vilket domaren var mycket nöjd med (jag såg inte ens hunden där). 

Ruta 5. Dubbelmarkering med skott, sista kast skulle in först. 19 poäng
Nu var vi i den terräng vi jobbat mest i på vår träning på LT förra veckan och jag visste att den var svårare än vad den såg ut. Här valde jag att gå på Peter Flinks råd att tydligare visa, då Nässla inte alls ser det som naturligt att börja med den sist kastade, så jag riktade upp ordentligt innan jag skickade. Hon fick leta en stund men löste det bra själv, den andra spikade hon mer eller mindre. När vi kopplade ropade båda funktionärerna "Snyggt!!" och då ville jag bara börja gråta! 

Förutom poängstrulet så har FRK Östra verkligen lyckats bra med dagens WT! Jättefina marker, smidigt upplägg, roliga och svåra rutor och alla har varit så trevliga, både domare, funkisar och medtävlande. 

Mina gamla kursare kom förbi för att spana in vad de tränat till, jättekul att de blivit så inspirerade till det. En som var med dem tyckte att det här WT:t var alldeles för enkelt (hen startade inte själv) men att det nog var så eftersom det var flatklubben som ordnade det, när hon startat på labbeklubben har det alltid var såå mycket svårare.. Jag tyckte det var en ganska spydig kommentar och var tvungen att fråga domare Jens Palmqvist (som har labbe själv) om de gjorde det lättare för oss och han skrattade gott och sa att de struntar väl i vem som anordnar, och om man tyckte det verkade lätt kunde man ju alltid titta på poängen. Kändes skönt att få det dementerat, tyvärr hade personen som yttrat det redan åkt hem.. 

fredag 18 oktober 2013

Två dagars träning

I veckan efterlyste jag lite träning, då man får passa på nu innan det blir för mörkt om kvällarna. Fick till två dejter, i tisdags med Anna och Hedvig samt Annika och Nicki och i onsdags var vi hos uppfödaren en sväng. 

På tisdagen körde vi fokus på dubbelmarkeringar i olika terräng, tyckte hon gjorde det helt okej, något studsig i allmänhet, men inget jag la någon större tanke i. 

På onsdagen hos Bitte ville jag testa minnesmarkeringar och tack vare att hon hade en valpköpare där (med pyttevalp) så hade vi egen kastare, lyxigt! Vi provade flera gånger om med olika taktiker men Nässla kunde verkligen inte spika minnesmarkeringarna! Vi avslutade i lite lättare terräng och visst blev det avsevärt bättre men långt i från perfekt. Så vi har verkligen en sak att träna på nu. Jag har en liten plan, kruxet är att det krävs ett ekipage till och en kastare.. 

Däremot visade Nässla åter igen vilken fantastisk hund hon är i närsöket! Tur hon kan stråla i något :) I dag skulle jag träna på lunchen och få strålade hon i att få mig arg :( bajsätande istället för arbeta, det kan få min bägare att rinna över i alla fall! Aja, om genrepet ska gå dåligt kommer vi vinna hela skiten i morgon :D

Ger snart upp!

Det där tricket.. Varje pass måste börjas med en utsläckning av riv så hårt du bara kan på mattes arm. Om du jobbat med inlärning och verkligen testat utsläckning förstår du kanske vilket helvete min arm får genomlida. Tänker varje gång på när jag var på chicken camp och min höna lärde sig att om den bet mig när jag bar den så släppte jag in den i buren (fast ur min synvinkel handlade det om att hon bet mig precis när jag ändå var på väg att släppa). För att slippa beteendet att hon bet mig varje gång jag bar henne mot buren fick jag till slut släcka ut det genom att hålla i henne tills hon slutade. Aj! En höna använder liksom inte bara sin näbb i ett sånt läge och om man säger så här, deras manliga variant är ju en av världens vanligaste djur i kamp, så kapacitet finns! Och ja, så känner jag varje gång jag ska träna titt-ut med Nässla! 
 
Men jag ger det några gånger till. Tur att det är vinter och jag har tjock tröja på mig. 

tisdag 15 oktober 2013

Trickinlärning påbörjat!

Fick ett trick av Susann att lära Nässla - titt ut. Tänkte att jag börjar på måndagen så har jag en vecka på mig att lära henne det. Tricket går ut på att hon ska stå med tassarna upp mot min arm som jag håller rakt ut och när jag säger titt ut ska hon sätta ner huvudet under armen och sticka ut huvudet. 

Jag fasade lite för att göra ett trick som innehåller hennes tassar mot min kropp, för hon kan bli minst sagt våldsam med sina tassar.. 

I går kväll fick vi till tre pass (ett pass är ca 10 bitar godis) och hon är helt klar med att hon ska stå på min arm, mindre klar med vilken styrka hon behöver trycka ner min arm med, för det gör hon.. 

Började med att placera henne lämpligt, sätta ut min arm och belöna tassrörelse. Ganska snart förstod hon tassen och då höjde jag armen för att hon skulle vara tvungen att använda båda tassarna för att kunna nå upp (hon har ju mycket erfarenhet av att balansera så). Sen var resten bara ett försök att finjustera hennes tryck på tassen och belöna positionen, att vara stilla. 

I dag ska nästa steg vara att belöningsplacera så hon får ner huvudet under armen tänkte jag. 

måndag 14 oktober 2013

Spårkurs för Tobias Gustavsson

Nästa onsdag, den 23 oktober, kommer Tobias från SDWI till oss i Kungsör och håller en privat kurs i spår. På grund av ett avhopp finns det nu en ledig åhörarplats och är du intresserad av spår och har möjlighet att komma tycker jag inte du ska missa detta! Tobias håller näst intill inga kurser för privat folk och det är svårt att hitta kurser för honom så det är dumt att inte gå! Åhörarplatsen kostar 600kr, hör av dig om du är intresserad av att ta den!


fredag 11 oktober 2013

Rolig träning!

I dag hade vi premiär att prova på Öppen träning på Lilla Träskaten, nivå öppen/elit. Jag har varit lite fundersam på att betala för något som inte är instruktörslett (jag menar kasta dummys kan man göra åt varandra) men med stundande WT på den platsen tänkte jag att det skulle vara nyttigt att miljöträna just där. Vet inte om jag lugnar mina nerver så värst för fy sjutton vilken tuff terräng det var! Å andra sidan gjorde miljön och upplägget det värt, för en sån här träning skulle jag inte få till någon annanstans. 

Vi var 8 träningsekipage, började med en liten "lätt" uppvärmning på ett väldigt skumt underlag. Typ gungfly fast med massa buskar som ser ut som stora rosmarinbuskar, precis i hundhöjd. Detta gav oss två problem - 1. Hundarna hade inte helt lätt att markera, 2. När hundarna behövde dirigeringshjälp såg inte vi hundarna.. Vi började med en varsin enkelmarkering, sedan fick vi gå i par där vi fick varsin enkel och varsin dirigering till valfritt av tre områden. På markeringen i par fick man välja om man ville ha det som minnesmarkering (och låta parhunden ta dirigeringen innan den skulle hämtas) men med tanke på hur dålig Nässla kan vara på att markera så valde jag att låta henne ta den direkt. Båda markeringarna gick bra, mycket bättre än väntat, dirigeringen var hyfsad. Inte helt rak linje men å andra sidan korsade en stig dirigeringen och den gick parallellt med skicket och var en redig störning. 

När alla hundar fått göra varsin gång bytte vi mark till något "enklare". Ängar med stora svarta tuvor i. Typ noll referenspunkter. Där fick vi stå på linje (men stod tack och lov still, det hade varit allt för svårt att röra sig i marken, rent fysiskt) när Peter sköt och kastade framför oss, två launchers kvackade och sköt bakom oss och vi hade tre områden att dirigera till. Jill valde hund och vad vi skulle göra, ibland blev det direkta skick, ibland minnesmarkeringar. Terrängen var riktigt tuff och det var långt ifrån alla dummys som hämtades hem direkt. Nässla tog dirigeringen riktigt bra, framförallt var hon en av få hundar som kopplade på nosen vid närsökssignalen. Många hundar missade dirigeringen för att de inte började nosa utan förväntade sig att få springa på dummyn till slut (vilket de inte gjorde i det här höga gräset). Markeringsarbetet var blandat, de direkta var klockrena, hittade hon inte direkt låg hon fint kvar i rätt område och letade bra. Däremot var minnesmarkeringarna inte något att hurra över. Visst har vi kört minnesmarkeringar ibland, men aldrig med skott åt annat håll emellan. Skottet och kast åt ett annat håll gjorde att Nässla glömde bort den tidigare platsen, speciellt när det tog sådan tid innan hon fick springa på den (som sagt, terrängen var tuff, även för labbarna och vi fick vänta länge på många markeringar innan vi kunde skicka). Så det ska jag ta till mig och träna mer på. När det dessutom inte fanns tydliga referenspunkter blev det inte lättare, inte ens vi förare hade någon som helst koll. 

Avslutningsvis fick vi göra en övning där vi flyttade på oss igen, ett första skott sköts som minnesmarkering, ett andra som direkt markering för en annan hund och innan minnnesmarkeringen skulle in skulle en tredje hund hämta en dirigering som gick förbi samtliga hundar på linjen. Bra stadgeövning med andra ord, och många skott kan man minst säga.. Nässla klarade inte av minnesmarkeringen särskilt bra, hon var för fokuserad på den andra markeringens område. Fick visserligen hem den, men jag vet inte.. att vara på helt fel ställen på vägen känns inte så jäkla bra. Däremot gick de andra två skicken kanon (alla hundar fick göra allt). 

På den första platsen valde jag att ha Nässla kopplad, men sen fick hon faktiskt vara lös hela tiden och det gick jättebra. Ibland valde jag att hålla i henne, men oftast kunde jag stå och titta på markeringen och slappna av trots att hundar skickades hej vilt och det sköts och kastades överallt. Nu måste jag börja slappna av när vi ska gå walk up och inse att det antagligen inte kommer ske någon katastrof.. Enda gången hon tänkte lämna mig var när grannhunden drack vatten, då ville hon också ha (och hennes usla matte hade lämnat det i bilen, liksom mobilen så inga bilder på terrängen, tyvärr). Sen blev hon väldigt förtjust i Peter, hon stod och viftade på svansen och bara spanade in honom hela tiden.. 

Jag tyckte det var en jätterolig träning, det är sällan man får träna på att det kastas och skjuts så mycket men att man får ta långt ifrån alla. Det var väldigt svårt och vi fick prova saker vi aldrig gjort förut vilket kan vara mer värt än att man har en instruktör som säger sådant jag egentligen vet. Hoppas kunna vara med fler gånger i framtiden. När dessutom vädret var strålande var det ju vara att passa på att njuta :)

tisdag 8 oktober 2013

Härliga höst!

Känner mig rätt ensam i att njuta över att hösten är här, de flesta verkar tycka att sommaren (och inget annat) är Guds gåva till mänskligheten. 

Visst, som villaägare finns är det så klart trevligt att skippa element, men som hundägare är det desto trevligare! Både jag och hunden orkar mer ute, allt är vackert, myggen är döda och man kan gå in i affären och handla en kortis trots att hunden är kvar i bilen. Synd att det får så fort och helgerna inte är fler, skulle verkligen önska mig mer tid att träna apportering i höst. Nu har hallen öppnat för inomhusträning men min motivation är nere på noll, känner ingen större lust när vi ändå inte ska tävla på ett tag. Däremot betyder inte det att vi inte tränar alls, har rotat fram en klicker och shejpar lite nyttohundsbeteende här hemma! När vi har gjort det (borde vara klart till helgen) behöver vi en ny utmaning - vad tycker du jag ska lära Nässla? Önska och jag gör det!

söndag 6 oktober 2013

Stadgeträning

I går åkte vi iväg till nya marker (som inte var så nya, det var exakt där jag gick spår sist..) för lite apporteringsträning med Phernilla och hennes tollare och Anna med hennes labradåre. Dessutom var även Phernillas pappa med och agerade skytt och kastare, lyxigt värre med en egen jägare på plats!

Min huvudplan var att träna stadga vid skott och kast då det blivit lite mycket förväntan på det där nu vid alla prov. 
Började med att ha godisskål med blötfoder vid sidan om som hon skulle få ta istället för att hämta, vilket gick bra första gången. Andra gången när jag skulle skicka henne på apport vägrade hon ju det istället.. Skulle bara äta mat.. Den här hunden.. I vilket fall, hon fick också hämta markeringarna efter en stund men hon var inte speciellt bra på dem. Kanske inte konstigt när vi fnulade med ditten och datten där emellan, men det blev på slutet av träningsdagen ganska uppenbart att hon behöver mycket uppvärmning.
Ska få till ett fotgående utan studs, inte helt lätt. Om ni är lite skickliga på att läsa hund kan ni nog se en hund som är pigg och alert! Minst sagt. 
När alla hundar fått lite skott och stadga i den tuffa terrängen (vitt gräs efter kalhygge, sådant som vi hade problem med även på sista WT:t) så tyckte jag att vi skulle göra en lite lugnare övning, så vi gjorde ett närsök, med två nergrävda dummys till varje hund.


Även om det inte ser ut som så, så jobbade Nässla jättefint i närsöket. Ner med nosen och noga, lugnt och sansat. Sen har hon ju bråttom in med grejerna, men det är en annan sak.

Innan vi hade lagt ut närsöket la vi några dirigeringar ut i en annan riktning men som hundarna hade lite koll på. De fick de ta efter närsöket och det gick fint för alla. Nässla fick ett störningskast bredvid som hon skulle strunta i, men klickerklok som hon är så störs hon inte av såna saker.

Fortsatte markeringsträningen i det området då vi gick över till dubbla. Phernilla hade med sig den här varianten från PAW och man kan ju säga att Nässla tyckte den var rätt ball. Svansen stod rätt upp när hon hittade den och hon tänkte väl inte riktigt bara lämna den i handen. Men jag vet inte om jag ser det som värt att investera 500 spänn i tre dummys så Nässla får nog ha kul utan dem..


Jag ville passa på att träna mer i den svåra terrängen så vi avslutade med några markeringar i den mark som är på bilderna nedan. Det ser ganska lätt ut men det är verkligen förrädiskt! Nu fanns det en del träd att ha som referenspunkter men hundarna hade svårt att ha kvar minnen av nedslagsplatsen ändå. Jag tror det beror på att marken är så svåråtkomlig så hundarna kan inte bara springa rakt fram och när de tar sig genom hål och hoppar över diverse bråte så tappar de bort sig lite.
Det gick dock hundra gånger bättre när vi körde i terrängen efter vi gjort allt annat vilket verkligen bevisade för mig hur mycket jag måste tänka på "uppvärmning" i samband med WT i framtiden. Inte bara gå in i en ruta och se hur det går.


En mycket trevlig dag blev det och ett extra plus i kanten att jag vågade prova skjuta iväg en apport med min apportkastare. Gjorde det direkt när jag fått den och tänkte inte riktigt på hur jag höll den. Gjorde illa handen och blev rädd så nu har den fått agera endast skott, men igår tog jag modet till mig och sköt iväg. Dog faktiskt inte ;) 

Ett stort tack till Phernilla för alla bilder!! Uppskattas verkligen!

söndag 29 september 2013

WT 28 september GRK Stockholm/Gotland

Igår var det dags för höstens första WT, GRK ordnar varje höst ett prov i Vallentuna, förra året var vi där och fick inte med oss några vidare poäng hem.. Kan säga att det blev lite av en repris i år, även om vi förbättrade poängen en del mot då. 

På väg till provet kom jag på att jag glömt min pipa hemma och smart som jag är har jag plockat ur min reservpipa ur bilen i veckan och lagt på jobbet eftersom "jag ändå kommer ihåg pipan alltid".. Jaja, vilken tur att det var försäljning av dummys och pipor på plats! En snygg lila fick det bli!


Jag kommer skriva om ruta för ruta, tyvärr har GRK inte lagt ut några resultat ännu och jag vet inte vad jag fick för poäng på varje ruta, men jag får uppdatera med det när det kommer ut. Jag tar det i den ordning som jag själv gick. 

Ruta 4. Transport och Dubbelmarkering på linje med skott 7 poäng
Nedan är en bild tagen på markeringsområdet efter att provet var slut. Man stod där jag tog bilden och närmaste dummun hamnade på den gröna lilla fläcken man ser i det vita gräset långt där ute. Den andra hamnade bakom den några meter. 


Det är kanske inte helt uppenbart med avståndet, men man står uppe på en kulle och det var nog över 100 meter bort i alla fall. När jag satt och väntade var det inte något ekipage som inte fick dirigera fram sin hund och samma gällde för oss. Förutom det så drog hon fram några steg på fotgåendet och började pipa när vi väntade på det andra skottet, det tog sjukt lång tid när han laddade om. Sen skulle jag väl inte direkt påstå att hon lyssnade när jag väl blandade mig i och dirigerade henne, men några poäng skulle vi ändå få då hon fick in båda. 

Jag vet att den här rutan var för svår för oss. Terrängen är riktigt tuff med det där gräset som man inte alls har några referenspunkter på, och dessutom skulle de passera en gropig terräng så de tappade bort sig på vägen (kunde inte springa rakt fram). Dessutom är det ett längre avstånd än vad vi tränar, så det var två svårigheter på en gång, jag är inte förvånad över att det gick som det gick. Dessutom skulle hon behövt fräsa ur lite mer innan start.. 

Ruta 5 En transport med parkamrat mot en drive, vänd om, skott och dirigering ca 15 meter, 16 poäng
Vi hade ingen parkamrat när vi skulle gå så vi fick gå med en nkl hund som gick i koppel och var utom tävlan (då de gjorde rutan ensamma). Nässla var inte fokuserad i fotgåendet. På dirigeringen vek hon av någon meter innan och missade den, fick tillslut fram henne rätt. 

Jag har aldrig gjort en drive tidigare och det var spännande, det är ju inte helt olikt störningsträning, men så mycket har vi inte gjort och kommer så klart lägga in det i träningen :)

Ruta 1 Transport. Närsök, 2 dummys på 2 minuter, 13 poäng
Här skulle elitklass in i en ruta som låg bortom nkl/ökl som var precis vid fötterna. Eftersom de flesta nkl hundar hamnade i ekl rutan tänkte jag att jag skulle inte "ta i" när jag skickade ut henne, hon hade så mycket spring i benen att hon skulle ta sig dit ändå innan nosen kopplades på tänkte jag.. Men nejdå, hon låg så fint i första området först.. Fick ut henne och gjorde om samma misstag igen och domaren gav mig påbackning på mina förarfel! Klant! Varför lämnar man hjärnan vid hundstoppet för?!

Ruta 2 Markering och dirigering, 20 poäng
Ingen transport, upp på en kull där det sköts ett skott rakt fram. Vänd 45 grader och skicka på en dirigering ca 30 meter i ganska tuff terräng, skicka på markering när hunden är tillbaka. Här var det inga problem, så här är Nässla van att jobba och avstånden var lite mer vad vi var vanan vid. 

Ruta 3 Transport med sväng, markering och dirigering vid vatten, 0 poäng
Först ett långt fotgående som svängde och gick in mot vattnet. Ett skott med kast rakt fram sedan skulle det komma ett skott utan kast och hunden skulle dirigeras några meter in mot vassen, men inte ner i vattnet innan den fick hämta markeringen. Efter båda är hämtade skulle man vända upp och gå fotgående en bit tillbaka. 
Här tjuvade Nässla och vi hann inte ens få det andra skottet innan hon hoppade i! Gaah! Domaren sa att jag fick skicka på dirigering, men jag avstod att belöna skitbeteende.. Fast Nässla var så lycklig, studsade fram som en liten loppa resten av dagen, vet inte varför hon tyckte att det var så kul..  Kan trösta mig med att fotgåendet var PERFEKT.. 

Som sagt, vet inte poängen för varje ruta, men totalt hamnade vi på 56 poäng. Stort plus till GRK som hade skrivit ut diplom till samtliga! Jättekul att få ett diplom med poängen som minne med sig hem, eftersom det är inofficiellt så finns det ju inget annat att ta med sig i normala fall. 
Titta va lycklig hon är! Bushund!!
Nu blir det till att träna MYCKET stadga. Vill inte förlora 20 poäng på rutor där hon kan prestera bra bara för att hon inte håller i sig. 

I övrigt var det en lång men mycket trevlig dag där jag träffade flera bekanta. Roligast var att några kursdeltagare var där som bor i Enköping (de gick för mig i våras) och de berättade om att deras hundar har blivit så duktiga tack vare allt de lärde sig på min kurs :) Tyvärr kunde de inte deltaga pga skadad hund, men de var där och lärde sig lite. Nu är jag taggad för revansch på Träskaten!