lördag 23 maj 2020

Fången

I normala fall har vi kompostgaller för dörren men när hundkollegan var ledig passade vi på att testa att köra utan. Hon visste ju var gränsen fanns, även om det blev lite för svårt ibland att hålla sig på rätt sida om den. 
"Jaha, du ser mig alltså.."
Ändå så duktig, klart man inte kan hålla sig hundra procent på rätt sida när man bara är en liten bebis ;)

fredag 22 maj 2020

Supersökaren

Laddad för sökträning
Det är så kul att gå kurs och jag scannar internet ständigt efter fler kurser att gå. Men än har vi några veckor kvar på söket och då vi är många deltagare som vill fortsätta till hösten kanske vi även kan få till lite träning över sommaren, nu när de flesta ändå kommer hålla sig hemmavid. 

Onsdagens kurs hade vi förflyttas oss till skogen. Första övningen var en springande figge, dvs hunden ser figge leka med leksak, springa in i skogen och sedan får hunden vända sig under tiden figgen gömmer sig, vartefter man skickar direkt. Plättlätt sa Sirap, som även kom tillbaka med leksaken till mig, ett bra första steg för att bära sökrullen (eller vad det nu heter). 

Från figgens perspektiv
Nästa övning var en synlig figge, sedan direkt skicka till samma figge som klätt sig med filt när hunden springer tillbaka. Efter det skulle man vända sig och skicka till en dold figge bakom sig. Sirap gjorde lite på sitt eget vis, hon sprang ut till första synliga, hämtade en leksak, sprang med den till figgen på motsatt sida och bytte leksak, sedan kom hon in. Man kan säga att hon inte hade något problem att leta efter en ny figge hon inte sett.. Instruktörerna var imponerade, jag som kommer från jaktvärlden not so much.. Men bra ändå att hon har motivationen att leta efter folk ändå. 

Ser fram emot att lära mig mer inom denna nya sport och det vore så kul att få komma ut och tävla i det i framtiden med.  

söndag 17 maj 2020

Pippi på pippi

Så jag bestämde mig för att träna mycket på vilthanteringen i helgen (eller försöka ha det som rutin ofta hela tiden), och tog med mig hussen till klubben igår tillsammans med en kråka och lite kattmat på burk. Generellt så är hon jätteduktig och jobbar bra, men ju mer hon får slita för ett vilt desto mindre lust att lämna av har hon. Till slut blev hon så flamsig att jag tappade humöret och givetvis gjorde det INTE att vi gick framåt på det passet. 
I morse tänkte jag ut en bra plan för att reparera mitt misstag, men det första som hände på morgonen var att hon tog en pinne på tomten och visade att hon minsann inte skulle vara i min närhet med den. Blev så otroligt grinig och gick bara in, tappade allt träningssug och lust att hitta på något med snåljåpen till hund. I vilket fall, hussen ville ha skjuts in till banan några timmar senare och som den goda sambo jag är nu när han är körkortslös så körde jag in honom och tänkte passa på att träna under tiden vi väntade på honom. Packade med fågel, "nya" pälsleksaker och kattmat och nytt fräscht tålamod. 

Hittade en liten skogsglänta där jag satte mig, tänkte att jag skiter helt i hur hon behandlar fågeln/pälsen, och skulle bara belöna varje gång det kom in, oavsett vad som hände på vägen. Började med att kasta ut en dummy, för att hon skulle förstå att komma in och lämna var grejen. Gick över på kanindummy, sedan mitt lilla "marsvin", efter det en rådjurspäls och slutligen kråkan. Hade hela tiden på koppel och hela tiden kom hon in fint med fågeln, mer fokuserad på belöningen än att sno fågeln. Slutade ganska tidigt, nöjd med den lilla framgången. 

Sen väntade vi en stund hos hussen, tränade lite rally (så taggad, duktig och fokuserad trots alla störningar med bilar mm) och hade ytterligare tid så jag körde lite till med fågeln på ett nytt ställe, en "korridor" mellan ett stenröse och ett stängsel, dvs ganska bra att inte ha möjlighet att springa omkring hur som helst. Det fanns lite tendens till att springa förbi/behålla när hon hade svårt att hitta den, men hon kom ändå in varje gång och fokuserade på att bli belönad för det. Någon gång tuggade hon omkring på den, försökte greppa fågeln från "fel håll" och testade lite, men jag höll mig till planen och ignorerade det. Blev faktiskt mer stolt över henne, då man såg hon lärde sig att det inte gick och sen tog ett fint korrekt bett. Och stolt över mig själv som inte reagerade, för jag tror hon behövde får testa och känna efter på den. Hade det vart en leksak hade det ju inte vart några som helst problem och den inställningen vill jag ha på vilt för min egen del

Min plan framöver är att fortsätta på samma sätt, tror inte jag behöver ta med vilt när jag tränar generellt utan kan mer fokusera på att hon ska lära sig att söka och få mer rutin kring markeringar. Sedan ska vi träna mycket med vilt, men det behöver inte blandas ihop på det sättet förrän hon alltid kommer in till mig med dem. 

I går med hussen tränade vi också fotgående bakom honom när han bar på fågel och jag säger bara herregud vilken naturbegåvning hon är 😻

fredag 15 maj 2020

Jaktträning

Idag var vi iväg en liten sväng och tränade med träningskompis! Förutom viltkursen så var det ju första gången för Sirap så vi körde väldigt basic, mest bara att se hur hon är med andra i skogen och när de får jobba. 

Jag är mycket nöjd med Sirap och hur hon jobbade, vid ett tillfälle sneglade hon på den andra hunden som var med, men höll sig kring mig och jobbet. Okej, kanske ibland lite väl intresserad av den andra föraren när hon hjälpte till med diverse, men annars fokuserad på att jobba. Duktig i fotgåendet, markerade fint och alla skojiga saker kom in hyfsat bra. Dålig på inkallning när det vankades skoj och fastnade i att hon ville till samma ställen den andra hunden varit på, men inget allvarligt. Tyvärr tog jag inga bilder då jag inte ville bli stressad av att ha mobilen med mig på min semesterdag 😑

Nästa vecka ska jag snacka med en framtida träningskompis, en som bor i närheten med en två dagar äldre flathane som vill starta på prov och som tränar mjukt enligt min (fd) uppfödare. Det ska bli kul att få lite rutin.

onsdag 13 maj 2020

Bra eller dåligt?

Igår gick Siraps sele sönder när hon gjorde ett ryck. Första gången hon har sönder något koppelrelaterat, men absolut inte första gången jag har varit med om det. Faktiskt hade Nässla av så många hakar att jag inte minns hur många det rörde sig om. 
Tyget gick av rakt över. 
Nu ska jag inte klandra tillverkaren av denna sele, den är VÄL använd, då jag tror att jag fick den begagnad till Nässla och hon var ju flerårig mästare i att rycka sönder koppel, så selen har nog slitits en del innan Sirap fick den. Och tur då att jag är samlarnas mästare och ändå hade någon till gammal sele liggandes efter Lajka (nu pratar vi början av millenieskiftet). Den passade bra när jag bara fick dra åt remmen lite. Nässlas senaste Hurtta-sele däremot tror jag aldrig kommer passa lillpluttan, så ska se om jag lyckas byta den mot någon mindre storlek hos någon hundkompis. 

Som ni märker är jag inte mästare på att köpa nya saker till hunden, men tycker det är ganska onödigt att serva en valp som tuggar sönder och växer med fina saker. Och de har ju sällan några krav på hur det ska se ut, även om det är viktigt att det sitter bra. Jag har däremot specialbeställt ett nytt halsband till Sirap då jag tror hon börjar bli hyfsat klar i storleken. Det var inte billigt och kompenserar för alla selar jag inte behövt köpa kan man säga. Håll tummarna för att det blir snyggt också! 

En sak jag tänker på när selar/koppel går sönder är det här med folk som vägrar munkorg på sina aggressiva hundar trots att de behöver linda sina koppel runt en stolpe för att hålla fast den. Blir alltid livrädd då jag vet hur fjuttiga dessa hakar egentligen är, då vi förbrukat dem på löpande band. Men än så länge har vi klarat oss bra. 

lördag 9 maj 2020

Sök och skräpplockning

Nu händer det verkligen inte mycket här. På onsdagarna går vi vår sökkurs och Sirap har the time of her life. Jag har upptäckt att hon sorterar bland belöningar och vid vissa tillfällen blir hon förnärmad över att bli serverad godis och vid andra drar hon till andra figgar om jag försöker leka med henne. Så något nytt lär man sig hela tiden.. 
En kurskamrat, trött efter sökträningen. Det är en gul flat, 5 veckor äldre än Sirap. 
Jag har precis återgått från permittering och det är jätteskönt. Nog för att jag vill sluta jobba tidigt och tänker bara vara anställd i max 9 år till, men det är skillnad på att vara hemma frivilligt i ett normalläge mot att vara låst hemmavid med en stress över allt man ska hinna göra på jobbet men som tiden inte räcker till. Ett annat normalläge för oss är att Sirap släpar med sig allt hem. Eftersom hon har ganska stark lust att ha kvar det hon hittar får hon bära hem det hela vägen, här en gaffel och en godisförpackning. 
Något skräp om dagen, ett steg i taget mot en renare skog. 
Sista vardagen i ledighet passade jag på att åka upp på klubben. Eftersom det var både vardag och regn så tänkte jag att vi skulle vara själva och var inte så noga med klädseln, men tji fick jag när det var både klubbmedlemmar och hantverkare på plats. Men Sirap var iallafall fantastisk på den träningen vi gjorde! Hon verkar inte bry sig om det faktum att hon och jag inte har matchande outfit ner till skosnörena ;) 
Den 12 år gamla västen syns tyvärr inte på bild, men bidrar inte till
någon skönhet direkt. 
Idag har vi miljötränat på husses hobbyplats, RC banan, och efter det åkte vi till klubben och tränade lite rally. Första gången utomhus och det var svårt, så jag fokuserade på att leka, ha henne lös bland andra hundar (inga problem alls) och lära henne att jag presenterar supergotte, du presterar en stund och vips så kommer den upp och landar i din mun. Nu är hon en slagen artist och jag tänkte återgå till att sticka vidare på mitt ufo (inom stickvärden ett projekt man lägger på hyllan och inte vill göra klart) och lyssna på lite ljudböcker.