torsdag 30 mars 2017

Halt hund och väntan på prover i dubbel dos

Det var ju inte bara kul att leka med en snabb liten labradåre när man närmar sig pensionsåldern. Rätt som det var så haltade Nässla och även om jag bara misstänkte en sträckning så var hon extremt halt. Kunde knappt sätta sig att kissa och ville inte sätta ner bakbenet alls efter att hon rest sig upp. Lika bra att ta det säkra före det osäkra och åka till veterinären tänkte jag, och eftersom Redog ligger nära nog bokade jag tid hos dem om det nu skulle vara något värre än en sträckning. Buset var på söndagen, tidsbokningen gjorde jag under måndagen och besöket blev på tisdag morgon. Jag tyckte dock att hon egentligen var bra nog under tisdagen för att skippa besöket, men då hon även har en knöl precis ovanför en tass tänkte jag passa på att undersöka den. 
Billigt nöje det här med veterinärbesök.. 
Veterinären var jättebra, vilket jag vill ge cred för efter att vi på Anicura för något år sedan fick väldans otrevlig behandling i samband med provtagning (Nässla skulle, trots min bedyran om att hon kommer stå still, slängas ner på sidan och hållas med tvång), men den här veterinären lät mig bara hålla henne och trots att hon höll i hennes tass (som hon är känslig för att man håller fast) så borrade hon bara in huvudet i min armhåla och var helt stilla 💗 Så nu väntar vi på besked om vad det var för vätska i knölen, men även om det bara är fett så menar vet att vi bör ta bort den då den kan bli problem om den växer. Så vi får helt enkelt vänta på besked. Benet var bara en sträckning så hon får käka lite tabletter några dagar och gå i koppel i två veckor. Redan nu tycker nog hon att hon är färdigläkt.. 

Sen ska jag berätta lite om min mamma då. Mycket av det man vädrar gör jag annars på insta eller facebook, men här hänger hon inte och då kan jag lufta min oro mer (ser hon det kommer hon må dåligt för det osv osv... Ni vet mödrar 😉)Hon har ju kommit hem efter två stora kärloperationer i Uppsala, men när bara hemma temporärt för att vila upp sig, för att kunna genomgå en operation till snart. Det hon opereras för är att hennes blodådra i ena benet inte funkar efter en kraftig blodpropp i ljumsken för 20 år sedan. Hon har levt med stödstrumpa, bensår och olika mycket smärta under åren, men senaste åren har smärtan eskalerat och hon har ständigt gått på både morfin, stödsmärtstillande och slutligen även antidepressiva då hon mår dåligt mentalt av att ha så ont. Efter många turer fram och tillbaka så fick hon äntligen operationstid i Uppsala (hon tillhör inte det landstinget egentligen, skulle göra en operation i Eskilstuna men det slutade med att hon anmälde den kirurgen). De skulle vara fem läkare med under operationen så det var svårt att få tid för operationen. Vet inte hur länge hon väntat, men jag vet att när vi var i Norge förra juni så ringde läkaren och gav besked att hon inte kunde få opereras innan hösten. Hon gjorde en första operation som tog ett par timmar och hon åkte hem samma dag, tror det var i höstas. Hon trodde att det skulle ha stor effekt och var fort uppe på fötterna och mådde bra, tills hon var på återbesök och de hittade en ny blodpropp på samma ställe. Efter det har hon igen fått återuppta den starka medicineringen och väntat på en ny operationstid. För några veckor sedan var det alltså dags, de skulle sätta in en stent och eventuellt ta en blodådra från det andra benet och sätta in istället. Vi räknade med några timmars operation (som sist) men 13 timmar tog det. Nåja, vi räknade ändå med att snart får hon komma hem, men efter några dagar åkte jag upp för att ändå hälsa på henne, det tar ju extremt känslomässigt att inte veta vad som händer, man undrar om hon lever osv. Då nämnde hon att hon hade väldigt ont i knävecket och när hon senare gick ner på ultaljud visade det sig att det var nya blodproppar! Operationen funkade med andra ord inte denna gång. Det enda positiva i den här härvan var att blodpropparna gick nedåt och inte uppåt.. 

Ett par dagar senare gör man om operationen men tar då istället en åder från hennes arm och skrapar samtidigt ur alla proppar ur knävecket. Även denna operation pågår långt in på natten och mamma ringer mig på uppvaket vid 3-4 på natten. Då är hon hög och glad, men nästa gång jag pratar med henne är hon förtvivlad. Hon är helt mentalt och fysiskt slut och förutom de faktiska belastningarna hennes kropp blivit utsatt för så var hon så nära döden att hon för första gången höll på att inse att det var nästan över. Jag och min bror åkte över och det var hemskt, jag har aldrig sett henne så illa däran. Hon hade extrem smärta och var maktlös över doseringen av smärtstillande och hon fick mindre doser än vad hon i normala fall har. Dagen efter visade det sig att hon även hade fått inre blödningar (hon går på waran) och bajsat blod hela natten. Hon fick totalt 10 påsar blod, fick dropp och ägnade flera dagar åt att vila upp sig. Trots allt detta visade det sig ändå på ultraljudet att operationen var någorlunda lyckad och blodförseln nedåt i benet funkade som den skulle, men hon kommer att behöva byta stent, därav nästa operation som är planerad. När hon till slut fick ordning på blödning och doseringen av Waran kunde hon äntligen komma hem. 

När hon kom hem hittade hon en kallelse till mammografin som hon bokat innan hon åkte in eftersom hennes ena bröst svullnat upp något extremt. Igår var hon på den och där fick hon ta både ultraljud och provtagning då man hittade såna kalkkristaller. Hon har en kollega som precis opererat bort sitt ena bröst efter att man gjorde en likadan upptäckt så att tänka det värsta låg inte långt till hands. Så nu väntar vi alltså på två besked om knölar som innehåller cancer, ett på hunden och ett på mamma. Håll era tummar hårt snälla 🙏

lördag 25 mars 2017

Kråkjakt och hundvakt

Det har blivit lite dåligt med uppdateringar här. Förutom att det är deklarationstider så har min mamma legat inlagd på Uppsala universitetssjukhus i två veckor efter en operation som inte alls gick som det skulle vilket har minst sagt stressat upp mig. Men nu är hon hyfsat bra och får komma hem i morgon 💖

I hundvärlden har inte så mycket hänt, vi gick klart nosework-kursen som var jättebra även om jag inte varit så flitig med tränandet.. Vi skulle verkligen behöva träna mer med kartonger så vi kan göra ett doftprov, men det här med att köpa massa kartonger som min hund kommer trampa sönder känns sådär.. 

Vi har spårat lite, ena gången hittade jag stöldgods som jag fick snitsla upp en väg till så polisen kunde hitta fram till den. Vi har tränat en del på markeringar av legor, ibland gör hon så extremt snygga markeringar, ibland går hon bara rakt över, men huvudsaken är att hon får lattja lite. Vi har också gjort lite sök, men där märks det att hon faktiskt är lite äldre. Hon blir snabbt flåsig och orkar inte göra så många skick utan paus emellan 😞

Och på tal om apportering så var det ju typiskt att jag lämnade henne hemma idag när jag var bjuden på kråkjakt som en del i min jägarexamen. Tänkte inte att det vore lämpligt att ta med henne, men de var väldigt ledsna över att inte ha en duktig apportör med eftersom vi själva fick springa upp och ner och hämta kråkor. 
I väntan på kråkor
Jag fick med mig kråkorna hem så Nässla och vår kompis Atlas fick provbära varmvilt (typ). Nässla var inte helt imponerad men gjorde det för sakens skull (tror hon hade varit betydligt mer impad om hon varit med såna där ascoola jägare..). Ynglingen som vi passar däremot var imponerad, även om jag kanske inte var så imponerad över hans hantering av vilt.. 
Prästens lilla kråka.. 

..fick verkligen åka.. 
Ja, vi är alltså hundvakt idag. Åt en unghund. Tog en promenad där unghunden konstant drog och stressade i kopplet samtidigt Nässla gick längst bak och var besvärad över livet. Släppte Nässla på fältet och tänkte att då har jag bara ett problem, tills hon la sig i diket 🙀Nästa husdjur blir marsvin.. 

Hej jag heter Atlas, nu är klockan 12:14 och detta är första gången jag ligger ner idag.
Men jag tänker inte somna. Aldrig i livet.

onsdag 8 mars 2017

Det skadar ju inte att prova!

Samtidigt som jag skickade in anmälan till SM uttagningen (ÄNTLIGEN!!) så skickade jag också in en ansökan att ingå i laget som ska representera Sverige i NM i sommar. Att söka är ju gratis åtminstone 😉
Nu kör vi!

torsdag 2 mars 2017

Kan gamla hundar lära sig sitta?

Jag tror inte det är någon som kikar in här som tvivlar på att gamla hundar kan lära sig sitta, inte jag heller. Däremot tror jag att jag listat ut vad det kommer ifrån. De KAN, de tycker tydligen bara inte att de behöver. När man passerat en 7-8 gäller tydligen inte sånt man inte vill längre..