torsdag 29 juni 2017

Medstjälparen

Försöker se till att tomaterna inte torkar ut, någon annan har en egen agenda..

Banskisser att fylla ut

Idag har jag rensat inkorgen på alla domarförfrågningar. Det trillar in på löpande band och jag försöker hålla det ganska tomt i kalendern men givetvis blir det några jag tackar ja till. Inte längre än två timmar bort tänker jag (det är ju ändå 4 timmar i bilen fram och tillbaka) men ett uppdrag 50 mil bort har jag faktiskt åtagit mig. Men det är om ett år så ni får hålla till tåls. Så nu ska jag försöka fylla upp alla dessa olika tomma rutor med stor variation och utmaning. 

onsdag 28 juni 2017

Olika övningar för att stärka muskelaturen

Nu tränar vi ju regelbundet så jag tycker inte det finns anledning att låta bloggen torka ut. Nässla är dessutom pigg och glad, i den skalan att det är en risk för hennes hälsa. Igår skulle hon bara ut och kissa på kvällen men hon fick fnatt. Det är älskvärt att se, men samtidigt rena rama skräcken att något ska hända. Men hon har ett helt annat glöd i ögon och kropp, så jag antar att hon faktiskt mår bättre. 

Så vad tränar vi då? Egentligen samma saker som vi tränade innan olyckan, fast med ett syfte och lite svårigheter. Som lite klossträning i skogen: 

Eller här tränar vi på att gå i sidled i frontposition, men med framtassarna på plattformar och emellanåt med baktassarna på luftmadrasser. Två stycken plus en kudde, vilka är fyllda med olika mängder luft. (Ja, jag vet att jag har en jultröja på mig, bortse från min längtan efter tomten)

Vi får också träna fjärren i mängder. Gärna på luftmadrass och de passen är inte bra för en framtida lydnadskarriär eftersom hon gärna lägger sig ner när hon är på madrassen. Stå? Aldrig hört talas om. 

Hunden som ska bestämma allt

Sist vi var hos Anna undrade jag hur vi kan öka på våra promenader i lämpligt tempo. Inte för att jag behöver gå längre med Nässla nu, hon är grymt osugen på att promenera i solen ändå, men för att jag ska veta och ha konkreta siffror att röra mig efter. Har liksom insett att en rastrunda i mina ögon är en långpromenad i någon annans och därför blir det svårt att inte ha hård fakta istället för flummiga begrepp. Speciellt när det handlar om att hunden kan bli halt igen. Hon undrade hur länge vi gick idag och jag sa att det är svårt att säga tid eftersom jag låter henne lunka, lukta och så att hon håller på att lägger sig. Då såg jag paniken i Annas ögon - lägger sig!? Ja, alltså inte för att hon har ont och inte vill gå mer, bara att hon vill bestämma saker fick jag snabbt förklara. Som när en gubbe en gång gav Nässla en bit kött under torgdagen och Nässla i minst en vecka efter det absolut inte KUNDE gå åt något annat håll än torget.. 

Jag tar det ändå lugnt med promenaderna, vill inte riskera något, men igår lunkade vi i sakta mak upp till skogen för att kolla om det fanns lite svamp. Det blev bara en kort koll precis i början av skogen för att inte gå för långt (även om jag tänker att gå kopplad i skogen ändå måste anses som bra träning) men det var någon som var missnöjd när jag berättade att det var dags att vända. 

torsdag 22 juni 2017

Röntgen, rehab och framtidstro

Jag har en tanke om att jag SKA bli bättre på att uppdatera, men det finns typ inte så mycket att rapportera om just nu. Flera dagar har jag bara suttit i bilen och väl hemma så ligger hon mest och divar sig och jag går mina promenader själv. Men nu har jag lite av substans så håll i er. 

I måndags körde vi med laser hos Anna, hälsade på (och badade hos, grävde hos och härjade hos) Susann och Atle och efter det åkte vi till veterinären i Arninge för att träffa en ortoped. Hos Anna la sig Nässla ner frivilligt själv så det var ju härligt (även om hon inte visade några tecken på att hon skulle njuta av behandlingen). Hemma hos Susann var det kaos, Nässla provbadade Atles (superbraiga!) hundpool, han blev frustrerad och hon blev spattig över hans prat med sura bokstäver och fnattade, vilket blev en lagom bra pedagogisk spiral med galen hund som ska vara still och en unghund som tvingades till stillhet mot sin vilja 😅Vi ska vara hundvakt till unghunden om en månad och jag förbereder mig verkligen mentalt på att jobba proaktivt. Nåja, vi lämnar unghundsnästet och vidare till ortopeden. 

Där fick Nässla en spruta i skinkan som gjorde jätteont! Vilken hemsk matte man känner sig som när man måste hålla i och tvinga hunden till sånt där. Tur att vi iaf har mycket på vårt förtroendekonto, men veterinärer och djursjukvårdare har verkligen övertrasserat vid det här laget. Hon blev trött och röntgades på båda knäna som båda var fina och stabila. Någon knäppning vilket troligtvis är en minisk som skadats. Ortopeden sa att många veterinärer mer än gärna opererar detta men att han tror inte på det utan hellre att kroppen får "runda av" vassa kanter själv med hjälp av bra rehab och laser. Typ, man förstår ju inte allt, men jag tolkar det så här. I vilket fall - ingen operation! Fick en ny längre omgång med smärtstillande/inflammationshämmande, så med hjälp av en bra träningsplan med Anna hoppas jag verkligen att vi får ordning på allt den här gången. 
Dagens läxa
Så idag hade vi bokat ett laserpass plus genomgång av träningsschema då Anna ska ha ett par veckors semester och vi då under tiden får bygga upp muskler i sakta mak. De flesta övningarna har hon ju redan goda kunskaper i så det kommer nog att flyta på bra, och hon blir ju överlycklig över att få träna lite igen. Igår var hon helt bananas och tjatade, men jag har varit lite osäker på vad hon får göra och inte, men nu har vi en bra repertoar av saker. Och kanske kan jag lägga upp lite videor på vår träning, men först - surfa och köpa massa balanskuddar..

torsdag 15 juni 2017

Rehab pågår


Nu simmar vi ett par gånger i veckan för att hjälpa till att bygga muskler. Mysigt säger Nässla!

tisdag 13 juni 2017

Rehab på benet

Minns ni att Nässla blev halt, och att det egentligen var anledningen till allt det här som drog igång? Över två månader sedan och hon har aldrig blivit riktigt bra. Visst, de flesta skulle inte ens se något, men det är tydligt när hon legat en stund efter lite aktivitet på dagen, men eftersom jag inte ens visste om hon skulle överleva tänkte jag att jag tar det om hon inte behöver operera tassen. Så dumt egentligen, men jag trodde ju inte ens hon skulle överleva. Och att det borde läka ut av sig själv i samband med att hon vilat efter all behandling med tassen. Men när hon fortfarande är dålig, trots de två veckornas koppelpromenad efter operationen så bestämde jag mig så fort jag fick veta att hon var frisk att jag skulle ta tag i det här. 

Så med noll förtroende för Redog (jag inser nu att inga av alla de tusenlappar jag la hos dem har gjort någon effekt på vare sig knölen eller benet) ville jag hitta någon bra. Frågade experten Susann (som gått igenom alla tänkbara resor med sin förra hund) och hon bekräftade det jag själv tänkt: i första hand Anna på Hundkuranten. Så jag gick ut på nätet och bokade första bästa tid, redan igår då. Det tog henne knappt tio minuter av besöket att konstatera att korsbandet i knät är skadat. Och att det finns känningar av sträckningen samt en spänning i S1 kotan. De tre hänger ihop så det är inte konstigt. Men som hon sa, bara för att jag känner en spänning i en muskel så slutar jag inte leta vidare, allt hänger ihop. Kan säga att den undersökningen vi fick direkt efter skadan inte ens var i närheten av de här tio minuterna. Det var i vilket fall tydligt även för mig att se att hon hade ont i knät och Anna ville få en diagnos av ortoped. Hon trodde inte att det skulle behöva opereras, men hon vill inte själv ge den diagnosen. Så hon ringde en ortoped på Arninge klinik och bokade in en tid för oss nästa vecka, med beskrivning av vad hon behöver få veta och vart veterinären ska titta. Samtidigt bokade vi även upp oss på tider för att börja rehaba på en gång, med okej från veterinären. Så idag fick vi åka upp igen, liksom i morrn. Tur att jag har ljudboksprenumeration då det blir många timmar i bilen några gånger nu.. Jag har ändå gott hopp för att det ska gå att rehaba, hon har inte gett några andra indikationer. Men jag är jävligt sur på att de inte upptäckte det från början. Men, man bygger på sin kunskapsbank på vilka veterinärer och behandlare man ska anlita i vilka fall. 

Domaruppdrag på Södertälje Lokala Kennelklubb 10 juni 2017

Jag har varit urusel på att uppdatera, men håll till godo! Jag har haft semester då jag varit borta nästan en vecka och sedan har vi påbörjat rehab med Nässla (återkommer om det). Men tack för era glada tillrop av de goda beskeden. Känns kanske konstigt, men när hon blev pigg så bara visste jag att hon inte hade cancer. 

Natten mellan torsdag och fredag kom jag iaf hem från Rom och under hela fredagen ägnade jag till att baka tårtor och på lördagen åkte jag till Södertälje för att döma dubbla starter i FKL. Fortsättning är alltid smidigt att döma och är enligt min erfarenhet den lättaste klassen. Hundarna är tillräckligt säkra för att kunna släppas och har tagit sig igenom en klass, men det är inte de utmaningarna som kommer i de högre klasserna. Sen är det svårare att göra två banor i samma klass som inte blir lika för de som startar både fm och em, men jag är rätt säker på att jag fick till det eftersom jag faktiskt bara hade hoppet som återkom i båda banorna (och det är det ju lag på). 

På morgonen började vi med denna bana. Mycket stopp (betydligt mer än vad jag brukar vilja ha) där det kräver att hunden är med för att inte dra på sig bris. Av de 24 som kom till start blev 79% kvalificerade (19 st). Vinnaren hade 99 poäng (en labbe) tätt följt av en golden på 98 och en BC på 97 poäng. Jag upplevde inga specifika problem på banan, handlade nog mest om fokus. 
Den andra banan för dagen krävde lite mer av förarna och hundarna som började bli varma av solen. Inte nog med att det var flåsigt, de skulle springa också! Jag var imponerad över de tydliga tempoväxlingarna som så gott som alla hade! Däremot missade ett par att gå långsamt efter frestelsen och när de såg normalt tempo började de istället springa, så det var tydligen en utmaning att komma ihåg det långsamma tempot när man sprungit genom halva banan. Lika många som fick kvalificerande resultat på denna som på förra, fast en till startande då. Vann gjorde en golden på 99 poäng, en sheltie kom två med 96 poäng och tredjeplatsen på 95 poäng delades av en hoffe, softis och tollare. Tyvärr visade det sig att en tävlande i publiken och en annan domare fick anmäla en person som gick på min bana som hade klivit av och korrigerat sin hund genom att vrida om örat. Det är INTE okej (jag såg det inte, hörde bara skriket och frågade i efterhand vad det handlade om). Är man inte ute och tävlar för att göra något kul med sin hund, hur kul är det att bli korrigerad för att den inte presterar enligt önskemål? 
Har märkt en sak föresten när jag är ute och dömer, många säger att man fått "Godkända" resultat. Det finns inga godkända resultat i rallyn, man får kvalificerande resultat. Så även om man inte fått kvalificerande resultat betyder det inte att man inte fått godkänt, alla som är snälla mot hundarna och har kul får så klart godkänt av mig 👍 Disk eller inte. 

Nästa planerade domaruppdrag är den 29/7 i Storfors, NKL och FKL är planerna. Och istället för att fråga om vi ses där, va kul det var att få träffa Erika och Bojan på tävling i Södertälje! Trevligt att få ett riktigt ansikte på internetkontakterna 😊

torsdag 1 juni 2017

Besked från veterinären

Nässla har INTE cancer!! Förhoppningsvis kommer vi vakna till liv lite mer och rapportera mer nöje i den här bloggen efter det, men förs Rom 🎉🎉