måndag 13 augusti 2018

Flatmästerskapet 2018 Veteranklass

Tänk att det äntligen var dags att tävla i apportering igen! Tror att sist Nässla gjorde det var utan mig och då gick det så här enligt hennes egen utsago och själva har vi inte direkt tränat oss i form med tanke på både hennes kropp och framförallt vädret. Men vi ville komma iväg och prova tävla i veteranklass så nu var det äntligen dags att se hur vi vilat oss i form. Eftersom jag trott att jag ska jinxa något genom att boka boende (dvs bokar jag för mycket kommer hon skada sig igen) så har jag inte tänkt på saken förrän nu i veckan. Först tänkte jag hotell i Jönköping men när jag kom på att samlingen var jättetidigt och jag därför skulle missa hotellfrukosten så insåg jag att det inte var någon vits att bo på hotell, jag tog helt enkelt med mig mitt tält och campade i Ulricehamn. Då provplatsen bara låg 20 minuter från campingen passade jag på att åka ner lite tidigare på lördagen för att hinna åka och spana in provområdet och mingla lite. Och glädjas över att det inte verkade vara några vattenstationer på plats 😅. 

Det började inte kanon, för trots att sommaren varit stekhet i drygt tre månader var just denna dagen då normala temperaturer valde att återkomma tillsammans med regnet. Svalkan har jag inget problem med men att sätta upp ett stort tält (inte av vandringsmodell) i spöregn var inte optimalt. När jag dessutom försökte fuska lite för att tjäna tid blev det givetvis mycket värre men tillslut var ändå tältet uppe och grejerna i det. Sen åkte vi till provplatsen. 

Tillbaka på campingen hade det spruckit upp och vi tog min medhavda sallad på stranden - mysigt! Jag har aldrig varit i Ulricehamn men det jag såg utifrån promenaden från campingen var väldigt trevlig. 
Middagsutsikt
På promenad runt vattnet vid campingen
Tog en promenad en sväng mot centrum och när vi var tillbaka hade jag bok med mig för att läsa men valde att sova då jag faktiskt var helt slut. MEN, det visade sig att grannarna på campingen hade kräftskiva/ALLSÅNG AV ALLA GAMLA DÄNGOR ungefär halva natten. Oaaah hela natten blandades friskt med Elois och Gunilla på högsta volym på både stereo och fulla typer. Yeay, så att säga.. Men sen började det spöregna och då försvann faktiskt deras ljud och vi kunde äntligen somna ordentligt. Svalt och skönt, på natten på gränsen till för kallt. Upp tidig morgon för att hinna rasta  och packa ihop tältet och snart var vi på plats och samling. Det var från början 27 hundar anmälda men i en sån här klass blir det så klart en del avhopp. Även vårt tilltänkta sällskap med syrran blev inställt pga att Kerstin bröt benet i veckan. Det var lite väntan inför första starten men sen var det i princip bara att springa rätt igenom och klockan 9 var vi typ klara. 

Enda stället med kö - första rutan. Nässla laddar till skotten. ☝
Här kommer en redogörelse för rutorna: 
Ruta 1. Enkelmarkering med dolt nedslag och dold kastare. Inget längre avstånd men en kulle framför så man såg inte hunden när den jobbade. Bara att ställa sig med händerna på ryggen och vänta med andra ord. Nässla som laddat lite vid alla skott tog kontakt med mig efter nedfallet (istället för att knalla) och tappade lite av nedslaget pga stresspåslag. Hon hamnade (enligt domaren, jag vet ju inte) lite långt ut men jobbade sig in fint till rätt område. Eftersom hon var ute ett tag så räknade jag med en del poängavdrag och vi fick 13 poäng kvar. 

Ruta 2. Enkelmarkering på kalhygge. Inga svårigheter, hon sprang i princip rakt på, rundade någon stubbe bara. 19 poäng. 

Ruta 3. Fotgående till plats, enkelmarkering i skog. Samma här, jag fick säga både fot och sitt åt henne, så jag antar att det var det som drog ner poängen då själva markeringen var perfekt. 17 poäng. 

Ruta 4. Dubbelmarkering där första skulle in först. Nässla gjorde allt jättefint och hade nog egentligen 20 poäng men då hon släppte ifrån sig ett litet pip innan skotten fick hon noll. Har faktiskt aldrig varit med om det förut och kan inte heller hitta underlag för det i reglerna (alltså, det var världens minsta pip, kunde lika gärna varit min mage typ, långt ifrån ett startskall eller liknande), att man dömer ner det till noll, men domaren dömer. 0 poäng. 

Ruta 5. En lång dirigering i en "väg" mellan skog. Till synes ganska enkel men avståndet var mer än vi tränat på och jag tappade Nässla. Valde att bryta och inte visa domaren prov på extrem olydnad. Det var för svårt och hon lyssnade inte på mina signaler, vi var helt enkelt för dåligt förberedda på den rutan. 0 poäng. 

Det blev alltså totalt inga höjdarpoäng, men med knappt en veckas träning är det inte mycket att gråta över. Vi hade en trevlig helg och Nässla njöt nog av att få apportera lite på riktigt! När vi kom hem igår gick hon raka vägen till sängs och har i princip sovit sen dess. Idag på jobbet bemödade hon sig inte ens att bli kliad av sin favoritkliare, utan han fick tjata en del för att hon skulle komma fram.. Och det är så härligt att hon fått göra det hon älskar mest 💕

Vi valde att vänta kvar på finalen då man tänkte att det skulle gå ganska fort innan det var dags. Vi var ju klara innan 10 och finalerna borde vara klara att köras innan det utsatta 14 trodde man. Så jag velade lite fram och tillbaka, men tycker ändå man ska vara sjyst och uppmärksamma pristagarna så jag stannade, hemma skulle det ändå bara bli jobb med matlagning och andra nödvändiga sysslor. Minglade lite, men träffade inte SÅ många vi känner ändå så lite långtråkigt blev det faktiskt. Men när vi väl börjat vänta.. 
Äntligen finaldags, men varför är inte jag med undrar Nässla
Finalen visade sig vara riktigt svår och de flesta hundar klarade inte av uppgifterna. Och när vi tittat på dem visade det sig att det skulle dröja ytterligare en timma innan prisutdelningen men då brann det i min sportslighet och jag åkte hem. Förstår att det är mycket för arrangörer osv, men poängen borde ju ta fem minuter att räkna ihop kan jag tycka. Jag lägger till det här på min mentala lista för hur vårt FM ska vara när det är Bergslagens tur att arrangera 😏 

Men trots väntan hade vi en fin helg och det var mysigt att vara iväg och få tävla med lilla vesslan igen! 

torsdag 9 augusti 2018

Hipp hipp hurra

Tänk vilken tur jag har som fått fira min hunds tioårsdag! Förvisso lite sen rapport här på bloggen, men bara för att vi passade på att njuta så mycket vi kunde av jubilarens egna stora dag. Jag och Nässla var och badade tillsammans i skogen i någon timma, när vi kom hem däckade vi båda. Sen blev det fika med "mormor" och vi tvåbeningar fikade av den här dummien. 
En klassisk stubbe i dummyformat
Tioåringen själv fick pannkakstårta som husse gjorde åt henne. Mumsigt!


Sen blev det lite kamplek i trädgården varvat med tuggben och badande i poolen. Det var bara lite knallapportering som saknades men med tanke på helgens tävling så struntade vi i det.. 

tisdag 7 augusti 2018

Ny säng

Andra natten Nässla skulle sova hos oss, i det hem vi bestämt att hund skulle få vara i soffan men inte sängen, så gick hussen och hämtade Nässla i bädden och sa "hon är så söt, vi kan väl ha henne i sängen?" och sen dess har hon legat där. Jag tycker så klart det är en trivselfaktor, men ibland skulle det ju vara skönt med grus- och pälsfria lakan och kanske även att kunna röra sig fritt i sin egen säng. (En kollega till mig som också har valp hävdar att det handlar om ledarskap att inte ha hunden i sängen, jag kom tyvärr av mig tillräckligt för att ifrågasätta hur det på något sätt påverkar ledarskapet). I vilket fall, när vi sovit borta och det funnits soffa i rummet har Nässla flera gånger valt att sova i soffan istället för hos mig (😭 ) men vårt sovrum är alldeles för smått för att klämma in en soffa så det har inte gått. Däremot tänkte jag att kanske en upphöjd säng skulle göra henne lite mer benägen att flytta ner lite mer än vanligt. 

Många bekanta har rosat den här typen av säng på ben med bara nätaktig botten och alla som har den menar att flattarna älskar den! Så jag köpte en lite billigare kopia (jag gillar egentligen inte att främja kopior, men jag chansar ogärna på 1600kr och får en metallstång i garaget, dessutom tillverkas ju även kopian här i sverige så det är inget Kinaskit) och presenterade den för Nässla. 
Stor säng äntligen accepterad
Först tyckte hon den var läskig och när hon klev upp på den var det bara för att jag bad henne (alltså inte som den gången vi köpte nya madrasser och de skulle ligga ett dygn och fluffa sig och hon hoppade upp omedelbart trots mitt nej-rop och därmed gav de nya madrasserna ett rejält tassavtryck av lera) och hon hoppade snabbt ner igen. Hon behandlade den som ett random balansredskap och skulle verkligen inte slappna av på den. Men en av oss kan tänka i flera steg (skoja bara, det kan vi båda) och jag tog bort hennes vanliga säng i vardagsrummet och ersatte den med denna, med en filt över (så den inte ska vara genomskinlig vilket jag tror var en del av det läskiga) och vips tog det bara några dagar så började hon använda den självmant. Har dock noterat att hon inte gärna ligger i den som många andra flattar, dvs helt utplattad, så jag fyller på med hennes gosedjur så hon ändå kan lägga upp huvudet mot dem och få lite stöd, hon verkar föredra det. 

Sen har vi inte kommit så mycket längre trots att sängen stått i någon månad i vardagsrummet 😏Hennes vanliga bädd bor i sovrummet och där kan hon väl tänka sig att lägga sig ibland, men är det svalt nog ska hon så klart ligga mellan oss 💖

fredag 3 augusti 2018

Tro't eller ej

Men vi har faktiskt tränat ALLA saker som stod på förra inlägget om apporteringsträning. I tisdags kväll åkte vi till uppfödaren och kombinerade badande med lite träning. Får våran del bestod träningen i att gå fot, vilket generellt gick väldigt dåligt då kombination uppfödare + skott + vatten knappast är optimal för lugn och ro. MEN, när vi kopplade loss och jobbade gick hon minsann världens gulligaste och gladaste fot ("måste hålla i mig, måste hålla i mig"). I koppel däremot - phuuuu!

I går kväll hade vi en jättemysig kväll inne i stan utan hund men med Zandra som fyller 30. Vi käkade och skrattade gott och njöt för när vi kom ut var det perfekt temperatur, som vi väntat! Perfekt för att vara sommarväder skulle jag väl lägga till. Så pigg och alert när vi kom hem tog jag ut Nässla till skogen och tränade närsök, både signal och uthållighet. Den här gången med pälsboll och kampleksak och hon jobbade så fint så jag nästan blir tårögd. Gammeltanten som kämpar så bra! Vi passade även på att befästa stoppsignalen, märkte hos Bitte att den var lite trasig ;-) 

Vi fortsätter traggla en vecka till sen får det gå som det går. Har iallafall en känsla av att jag kommer vara minst sagt nervös med första tävlingen på ett år och bortser man från spår som inte alls är lika stresspåslagsaktigt är det ju faktiskt över 1,5 år sedan sist :O