måndag 29 juni 2020

Vaktar orten


Alltså vilken natt - phuu! Resten av Sverige verkade ju få ösregn i går kväll, själva fick vi en liten skur med efterföljande duggregn. Jag vaknade klockan tre i natt av att Sirap skällde på något, troligtvis en fågel eller katt som passerade halldörren där hon låg och sov. När jag väl vaknade kunde jag inte somna om då det var så ofantligt varmt inomhus. Tog mitt pick och pack och gick ut på altanen och la mig istället. Det var en himla massa vändor hit och dit (hund kvar inne, står och gnäller, hund med ut, förstår ingenting) och det slutade iaf med att vi hade dörren in till köket öppet så Sirap kunde gå in eller ut om hon ville. Hon höll sig ute. Stod och stirrade ut på gräsmattan och vaktade orten HELA tiden. Morrade lite. Skällde till om någon fågel fick för sig att landa på gräsmattan. Klockan fem gick hon in och hämtade ett ben som hon kunde tänka sig att äta PÅ mig. Jag fick henne att gå ut och kissa och bajsa och kastade under tiden benet. Efter det gick hon tydligen in och la sig hos husse och sov den timman som var kvar av natten. 

Vadå dryg?

På dagtid har hon inge problem att gå in och lägga sig och sova när jag ligger och hänger i hammocken, men de reglerna gällde tydligen inte på natten. Temperaturen och luften var dock perfekt så vi får se om jag tar samma steg i natt, fast att jag lägger mig där direkt på kvällen. Kanske hon inte blir så knäpp om det är den statusen från början, vi får se. Har åtminstone semester i morgon så då kan man få sova ut lite om det skulle bli ytterligare en knäpp natt. 

Jag tycker i övrigt det är så skönt med fläktandet om natten, och att få känna den friska luften. Hussen vill inte att vi har fönstret öppet då vi bor på markplan (så det är ju bättre att jag sover utomhus och har första parkett mot bovarna?) så det är sån frihet ute. Saknade faktiskt att sova i tält och funderar på om man ska göra en liten tripp över en natt någonstans i närheten. Köpte tält i vintras med förhoppning att kunna inviga det i Norge, men nu när det inte blir av vet jag inte vart jag kan tänka mig att sova själv i tält. Är inte jättesugen på en random skog fyllt av mygg, någon som har något passande förslag på trevlig dagsutflykt med en, möjligtvis två övernattningar inom bra avstånd? 

lördag 27 juni 2020

Ibland så..

Ibland så är hon bara en knasig gullig underbar valp💖
Borde filmat istället för tagit en bild, men titta noga, koftan ligger över nosen och så låg hon länge, tillräckligt länge för att jag skulle hinna fundera över att ta en bild, ta fram mobilen, placera ut mig och fota och skratta åt henne. 


Hur söt? Svårt att hålla i sin nollvision om mat vid bordet.

Sirap har verkligen varit en enkel valp. Jag och hussen konstaterade i veckan att det inte ens känns som att vi haft en valp. Först fick vi hem en jättejättejättesöt liten plupp och vips så var hon stor och klok. Om valpar är så här förstår jag ändå att folk kan tänka sig att skaffa hundar med jämnare mellanrum. Vi var hos veterinären igår och en av de som jobbade där var framme och pratade om hennes namn och jag sa vad min nästa valp skulle heta och att det skulle bli en mellanpudel. Då frågade hon om när det var dags och jag sa att Sirap var ju bara 8 månader så vi kan vänta en stund till och då såg hon helt chockad ut - hon som ser så vuxen ut, och är så lugn? 

Anledningen till veterinärbesöket var att hon har kliat sig i ögat under några dagar och med det även kliat upp ett sår vid munnen. Veterinären trodde spontant att det kunde vara pollen, då det är extremt här just nu, flera jag känner som inte ens är allergiska får ta medicin för att ens kunna andras. Så vi fick vanliga människoögondroppar mot pollen utskrivna och får se om det ger något resultat om några dagar. Sen fick vi även (köpa) en tratt, så hon låter bli att klia. Jag tycker dock det känns som djurplågeri, så jag försöker hellre hindra henne från att klia när hon väl gör det. Det är inte så maniskt eller mycket, så det går rätt bra, men krisar det åker så klart tratten på. Så nu håller vi tummarna för att det hjälper och att vi inte har fått en hund med allergi, det är min stora fasa 🙀 På tal om hälsa så har jag även gått över på färskfoder. Tycker Sirap har varit lite sådär med både mage, öron och ögon sedan hon kom hem. Inget akut dåligt, men lite halvbra och istället för att byta mellan torrfoder och torrfoder (för vart ska man börja, det är en riktig hemsk djungel) så tänker jag att jag går över på färskfoder istället, som enligt de flestas erfarenhet brukar vara en bra lösning på såna där diffusa saker. Sen om det nu går bra kan jag därifrån testa och fasa in nytt torrfoder och se om det funkar. Sen kanske jag inte kör torrfoder helt, men det kan vara bra att ha med som bas och kan ta till det vid vandring, semester, långa dagar ute osv. Jag tänkte jag ska prova alg-guttens då, eftersom alger också sägs vara en bra ingrediens i hundens vardag. Samtidigt som vi byter foder (eller givetvis går över till det nya stegvis) så passade vi på att ta bort ett mål om dagen så nu får hon bara tre gånger. Fast sen är hon ändå så hungrig däremellan så oftast får hon något köttben att sysselsätta sig med under tiden. 





Lite lätt träning sen kväll

Man får ta de timmar man kan av aktivitet just nu. Jag och Pernilla bestämde oss för att träna sen torsdag kväll för att inte hundarna skulle få värmeslag. Först tänkte vi träna vid vatten men den platsen vi tänkt oss var både bemannad och full med mygg, så vi valde att doppa dem i hamnen först och sen hitta en lämplig plats i skogen. Då hade inte Sirap börjat simma ännu, men Colour har simmat några veckor och simmade ut några tag mot näckrosorna. Sirap försökte efteråt komma åt samma plats, något simtag men fort tillbaka. 

Svalkade och klara åkte vi upp till skogen. För att de inte skulle bli överhettade vare sig i kropp eller knopp blev det bara jaktlydnad. Man har ju en tendens till att bara träna apporteringsövningar när man väl tränar med någon annan, men efter vår förra träning då Sirap blev helt bananas på allt (med Siraps mått mätt) så ville jag träna att man faktiskt inte behöver förvänta sig allt av en sån typ av träning. 
Stadga
Vi började med att lägga upp ett sök där vi kvackade och kastade dummies, fast tog med alla in. Den skulle bara vara med där som störning och "stresshöjning". Sen tränade vi inkallning förbi varandra, fotgående med kast omkring och sitta kvar där det kastades kring dem. Mycket duktiga hundar och det är lätt att glömma deras unga ålder. Båda två är så sansade och duktiga och de är inte ens 9 månader. 

Pernilla har fött upp flattar för länge sedan och tyckte vi skulle ta lite bilder på Sirap och hennes proportioner. Hon hjälpte till att säga vilket ben som skulle vart och ja, det blev ju en riktigt snygg flatt av Sirap då 💖 Det är bara den lilla Stig Helmer-virveln bak på rumpan som blir när hon får självtorka som vi får tänka på den dagen det är dags. Tydligen är det en tjej i Eskilstuna som håller regelbundna handlingsträningsträffar, så det tänkte vi haka på när det blir normala temperaturer igen. 

Både snygg och smart



SUP och sim

Så jag tror att brädan blev en succé. Sirap kliver upp på den så fort hon får möjlighet, även om brädan står på sniskan i garaget. Jag tog en morgon då vi bara satt på den i vattenbrynet, nästa pass åkte jag ut lite där jag satt ner och i går kväll paddlade vi iväg lite längre i ån. 
Coola Sirap
En så mysig fredagskväll, helt stilla och först satt jag med fötterna i, gränslande för full balans. När vi kommit ut en bit vågade jag mig upp att sitta på benen och genast fick vi ju mer fart. Provade i ett litet ögonblick att resa mig upp, men det var alldeles för rangligt för att jag skulle riskera något. Paddlade tillbaka till start för lite vila, jag hade glömt vatten att dricka och var helt genomsvettig av värmen.

Vid land badade vi lite, sen kom det två killar som också ville bada, så vi klev upp en stund. Sen sa de att hon gärna fick bada, och eftersom jag inte ville att hon klättrade på dem i vattnet gick jag i också, med koppel (killarna hade någon form av funktionsvariation så tror de skulle kunnat reagera om hon skulle bli lite för på). Jag hade ju ändå baddräkt under och rätt som det var så simmade Sirap helt på eget bevåg, avslappnat. Efter att vi simmat runt lite och svalkat oss och när killarna gått tog vi en tur till på brädan. Nu när jag visste att Sirap kunde simma (utan att bli traumatiserad) vågade jag mig på att ställa mig och det gick ju det med. Lite vingligt och i natt har jag haft de konstigaste platserna för träningsvärk 😂 

Fascinerande hur cool Sirap är på brädan då alla andra typer av underlag är så läskiga. Men det är lite så hon är, först är något läskigt och när det inte längre är det så är det bland det häftigaste som finns! 


torsdag 25 juni 2020

Girigheten

En sak jag tänkt på mycket med problemlösning är att man lätt glömmer när ett problem är löst. Livet blir ju bekvämt då och inget stör som gör att man känner att det existerar ens. Jag minns exakt när jag lärde mig detta, när jag gick på instruktörsutbildningen med min förrförra hund Lajka. Hon hade en tendens att börja skälla när andra hundar skällde och jag som hatar skällande hundar jobbade med det direkt. Så fort någon skällde blev det fullt ös med godis. Det här hände alltså bara när vi var på kursen, hemma hände ingenting för vi bodde mitt på vischan (där vi tränade skott härom veckan). Sen en dag kommer det in någon i lokalen och "alla" hundar skäller, förutom Lajka. Jag tänker inte på det, men ger henne inget godis, eftersom hon slutat skälla. Då krafsar hon tag i mig och liksom visar med hela kroppen: "Hallåååå, hör du inte hur de skäller, ska du inte belöna mig då?!". Där och då lärde jag mig att det är när hunden inte märks som den är som bäst! Duktiga söta Lajka som lärde mig något så viktigt som jag burit med mig till valpköpare och mina egna hundar efter det. 

Sen är det så med alla lärdomar, de kommer och går. Och nu för några dagar sedan tänkte jag på att jag faktiskt inte har problemet med Sirap att hon tar allt på promenader längre. Och det hon tar lämnar hon oftast av utan problem (hittade ett köttben i skogen och en ryggrad i en annan, de lämnade hon liksom inte helt utan hög svans och bortvänt huvud). Visst kan en servett eller liknande slinka in, men säger man inget är den snart ute igen. 

Med det sagt tror jag inte hennes snålhet för sånt hon hittat försvunnit och jag kommer få jobba järnet när det kommer till vilthantering, men nu har vi fått till LITE förtroende när det kommer till vår relation och saker och det underlättar att ha någonting att börja med när det väl är dags. 

onsdag 24 juni 2020

Snart på brädan

Jag har sen vi flyttat till Kungsör, och ännu mer sen jag gick prova på kurs i kajakpaddling, tänkt att jag borde ha något att paddla i ån med. Att det skulle vara så mysigt att paddla fram längs ån, eller åt andra hållet ut mot Mälaren. Men kajak känns för bökigt, dessutom lite osäkert med Nässla då hon med all säkerhet (osäkerhet) hade krävt att få vara i vattnet snarare än på någon farkost. Så nu när vädret lovar 30 grader under hela veckan fick jag lite panik över att sitta fast inomhus och började återigen snegla mot att skaffa en SUP-bräda. Har tyckt det är för dyrt (för tänk om jag tröttnar efter tre gånger), men när jag såg att de hade på Jula för 4000 spänn (fortfarande dyrt om jag nu inte tycker det är kul) passade jag på att köpa. På vägen in mot stan när jag skjutsade min fortfarande körkortslöse sambo (bekräftat tom 1 oktober) resonerade vi jag oss fram till att det högst troligt går att sälja till nästan nypris, dessutom verkar min kollega vara sugen på just denna. Så med den faktan och att det bara fanns ett ex kvar i stan drabbades jag av FOMO och sprang in och köpte den. 
Mälaren - here we come!
Fort hem och packa upp och börja träna Sirap. Var lite orolig över att hon skulle vilja, men hon älskade den (och godiset) ganska omgående. Sen presenterade jag paddeln, och eftersom hon tror att jag ska slå ihjäl henne med varje pinne jag håller i var det tur jag kom på det på torra land. Det tog inte heller många godisbitar innan det var helt okej, och innan passet var slut kunde jag vicka på brädan utan att hon brydde sig. 

I morse bar jag ner den till ån klockan 6 på morgonen för att hinna innan jobbet och innan allt folk kommer dit. Var en bit och jag ska komponera en bärrem för att orka utan blåsor i händerna, men ändå lättare än jag trodde. På plats var det en gubbe som rotade i panten och en stund efter han gått kom en fiskare, helt otroligt. Man träffar aldrig någon i Kungsör, men tydligen är morgonstund rusningstrafik.. I vilket fall gick det bra ändå, jag började med att ha den liggandes med bara fenorna i vattnet och för varje gång hon hoppade av för att ta belöning så drog jag ner den lite till. Till slut satt jag på den och hon låg/satt när jag snurrade, gungade och rörde på brädan. Sen var mina nävar med korv slut och vi kånkade tillbaka den. Nästa steg är nog att jag ska kunna vara på den själv och känna mig trygg, sen kan vi nog paddla lite försiktigt när jag sitter ner med henne. Kanske finns en fördel med att hon inte vågar simma på egen tass just ännu. Och givetvis kommer vi köra med flytväst!


tisdag 23 juni 2020

Dvala i hettan

På min semester i Rom i juni för några år sen insåg jag att det som tar kål på min energi allra mest nog är värme. För varmt och jag orkar ingenting. Nu har det visat sig att min hund tydligen är likadan, så förutom våra sök-kurs och försök till simning händer inte mycket här. Vi går ett halvt varv runt kvarteret och Sirap däckar inne på klinkergolvet i badrummet efteråt. Så vi chillar mest, men bjuder på lite bilder på NÅGOT som vi åtminstone gjort. 
Smart hund som lindar leksak runt min fot och därmed kan leka med mig. 
Jag som figge på sökträningen. Nu är själva kursen slut men vi fortsätter träna. 
En jättehärlig grupp med stor sammanhållning :D 


Sirap har hjälpt till med trädgårdsarbete. 


Ta mig, men helst inte!


Från avslutningen på kursen, bästa sökhunden.
Nu ska vi börja träna lydnadsmomenten också. 


Tydligen får hon lockar när hon självtorkar. Opraktiskt.
Jag har försökt lära Sirap att simma den hårda vägen, genom att bära ut henne och sen släppa med flytväst så får hon simma in. När vi var i Sundbyholm på midsommar passade vi på att bada utan flytväst, och när jag gick ut i det långgrunda vattnet slutade det med att hon simmade lite på egen tass (kan vara att hon lyckades dutta en tå i botten, jag vet inte, men frambenen simmade). Inte mycket men det lilla hon gjorde fick hon mycket beröm för. Men när vi var tillbaka på "vår" strand gick det inte att släppa tassarna, så vi får nog åka dit ut flera gånger. 



måndag 8 juni 2020

Herren på täppan

I torsdags tränade vi på mitt ex marker för att kunna testa skott. Sirap reagerade lite så vi sköt bara en gång. Det var ganska obefintligt och hon blev inte rädd, men klängde lite efteråt, vilket är ett normalt sätt för henne att reagera och just nu verkar ju det mesta läskigt så det var nog inte min smartaste träningsidé att skjuta just nu. Vi har ju ändå skjutbanan inom hörhåll från tomten, men med tanke på att korpen i skogen är läskig så är det klart att ett skott i närheten är lite skum. Men jag har en plan, så är inte orolig för att hon ska bilda en rädsla och som sagt brukar hon bli rädd för allt första gången (hoppa in i bilen, duscha etc, saker som hon idag älskar). 

När vi hade tränat tog vi en promenad och hälsade på exet, vars pappa dog i dagarna pga att levern lade av. Nu var han 84 år, så ingen ungdom, men alltid tufft att förlora en förälder, dessutom bor de på samma gård så de är ju vana att ses dagligen. Jag var förbi och gav en blomma och tog en fika på altanen. Han har numera en tioåring och en fyraåring, och den sistnämnda kom på att hon kunde ge Sirap sina leksaker. Började med att kasta till henne ett litet gosedjur och inom kort såg det ut så här: 
Titta noga och du ser att det är MÅNGA lager..
Tycker det är så gulligt att Sirap är så trygg kring barn (eller ja, hon älskar dem och visar det genom att fälla dem och sedan ha pusskalas) och sen att se barnens utbyte med henne. Så här hade de det i säkert en halvtimma <3 p="">

söndag 7 juni 2020

Lite av allt

Den här veckan har vi verkligen hunnit träna mycket tillsammans. Tisdag rally på klubben när det var öppenträning, sök-kursen i onsdags och i torsdags tränade vi lite apportering. På det hade vi sen långledigt då vi har ledigt fredagen innan 6 juni om det infaller på en helg. Det känns som livet börjar komma tillbaka, och då syftar jag inte på pandemin, som vi inte märker av jättemycket här ute på vischan utan några äldre i närheten, utan på det aktiva hundlivet som jag har saknat så länge. 
Morgonstund har guld och allt det där. 
Sirap är ju en tonåring så det visslar om det och jag tror löpet är på gång. I torsdags satte en hanhund ner nosen i hennes kiss och smackade loss. Hon är dessutom helt galet spökig just nu. 
Tonåring/fyllehund
Från första riktiga klubbträningen i år, rena rama midsommar kändes det som. 
Sirap trillade i en pöl och skakade sig, precis innan vi skulle vara med på sök-kursen. 
Hade ju tänkt få till simningen, men har inte haft tid med alla kurser. Folk säger att det är varmt i vattnet och min plan nu är att sätta på henne flytvästen och sedan bära ut henne i vattnet och vara med henne direkt, så hon inte får stå och vela om hon vill i eller inte. Just nu tror jag det bara skrämmer upp henne mer. Skulle vara praktiskt om hon lärde sig simma utan hetsen kring massa andra hundar och kast av föremål, för det känns som hon kommer gå igång på vatten ändå.